I Djävulsöknen kan ingen leva

I Djävulsöknen eller Djävulens trädgård kan ingen leva och ändå bor ett par hundra tusen människor här. Hur kommer det sig?

Bakgrunden är Marockos ockupation av Västsahara år 1975, som skedde då kolonialmakten Spanien lämnade området. Istället för att få rösta om hur det framtida styret skulle se ut, ockuperades området av Marocko. Hundratusentals människor tvingades fly och samlades upp i flyktingläger på andra sidan den algeriska gränsen och där lever de än idag. Denna del av Sahara kallas ibland för Djävulsöknen eller Djävulens trädgård. På sommaren är det inte ovanligt att temperaturen når 60 grader Celsius, vilket innebär att här kan inget odlas och här finns inte heller förutsättningar att leva.

IMG_1810

För några veckor sedan valde befrielseorganisationen Polisario en ny ledare. Detta gjordes för att den förre detta ledaren Mr Mohamed Abdelaziz dog den 31:a maj i år. Polisarios nya ledare heter Mr Brahim Ghali och det var förstås spännande och viktigt att kunna vara en av de utländska personer som hade möjlighet att delta vid valet, som skedde på Polisarios extrakongress som arrangerades i dessa flyktingläger, utanför Tindouf i Algeriet..

IMG_1821

Det kändes också positivt att kunna framföra en hälsning å socialdemokraternas vägnar. Min bild är att det från kongressombudens sida var mycket positivt att socialdemokraterna fanns på plats. Dessutom hade jag tur, ty termometern stannade på 47 grader Celsius. Bara två dagar senare var temperaturen uppe på 57 grader.

20160709 Västsahara varmt

Ett bestående intryck ifrån flyktinglägren i Algeriet utanför Tindouf i sydvästra Algeriet är, förutom den dödliga hettan, människornas vänlighet. Samtidigt tycker jag att det är imponerande att huvuddelen av människorna som jag träffade i flyktinglägren fortfarande stödjer Polisarios officiella fredslinje. Trots att fredsavtalet skrevs under 1991 och att folkomröstningen om områdets framtida status skulle genomföras året efter, så är min uppfattning att stödet fortfarande är stort för denna fredslinje. Samtidigt, framför allt bland de unga, finns en växande frustration över att konflikten inte verkar närma sig ett slut. Detta är ju inte konstigt då de som idag är unga vuxna har bott hela sina liv i flyktingläger, som inte inger hopp om framtiden.

För den som är intresserad finns mycket information om konflikten på internet. Vidare har Sveriges Radio gjort flera mycket välgjorda program om konflikten, se till exempel två länkar nedan:

http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2favsnitt%2f58707%3fprogramid%3d3375” target=”_blank”>P4-granskar om Västsahara (2011)

http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2favsnitt%2f638437%3fprogramid%3d1300” target=”_blank”>Konflikt i P1 om Västsahara

Även om det finns olika åsikter om konflikten, så torde sanningen vara enkel i folkrättens ögon. Ty både FN och den Internationella Domstolen i Haag har slagit fast att Marockos krav på Västsahara inte är legitima, utan att det istället rör sig om en folkrättsvidrig ockupation. Trots detta närmar sig inte konflikten en lösning, utan åren går och hundratusentals människor fortsätter att bo i Djävulsöknen, trots att det är en plats där en inte kan leva.

Märkt , , , , , ,

3 tankar om “I Djävulsöknen kan ingen leva

  1. […] Jag har skrivit ett antal inlägg kopplat till utrikespolitik, bland annat detta om den politiska situationen i Spanien, ett annat om kuppen mot Dilma i Brasilien och naturligtvis ett antal om det av Marocko ockuperade Västsahara, I Djävulsöknen kan ingen leva […]

  2. […] Västsahara har  varit ockuperat av Marocko i över 40 år. Diskussionen om folkomröstning och om självständighet har länge varit aktuell och har pekats ut av FN som en förutsättning för att det västsahariska folket ska få möjlighet att själva kunna avgöra sin framtid. Samtidigt är det uppenbart att Marockos strategi är och har varit att en omröstning aldrig ska genomföras. Under alla dessa år lever västsaharierna antingen under ockupation i Västsahara eller i flyktingläger i Algeriet, på platser som faktiskt är obeboliga. Läs gärna min text här på bloggen om lägren i Sahara: I Djävulsöknen kan ingen leva. […]

  3. […] i Algeriet, som jag gjorde i början av juli för att delta i Polisarios extrakongress. (För den som vill läsa har jag skrivit ett litet blogginlägg om resan) Jag nämnde Frankrikes och Spaniens inställning till konflikten, men också Marockos […]

Kommentera