För ett år sedan gick en stor människa, fotbollsspelare och stockholmare ur tiden. Såhär på årsdagen skulle jag vilja skriva några ord om Jompa, som jag tyvärr aldrig fick chansen att träffa själv.
När John ”Jompa” Eriksson avled 24:e mars 2020, skrev man följande på DIF:s hemsida. Som person med både stort idrotts- och djurgårdshjärta är det svårt att bortse från Jompa och vad han har betytt.
Jag älskar framförallt slutet i texten på Djurgårdens hemsida som säger följande:
Ett annat kärt minne från tiden som aktiv är utlandsresorna som fotbollslaget gav sig ut på under 50-talet – långt innan charterresornas tid. Det blev långa turnéer både till Japan, Kina, Sovjet (där Djurgården var det första fotbollslaget från väst efter andra världskriget) och Amerika.
– Den allra roligaste resan var den till Japan. Där skulle vi inte bara spela fotboll utan även ishockey. Vi hade lovat att vara med i en vänskapsmatch och tagit med oss skridskor från Sverige, men snart förstod vi att matchen annonserades som landskamp mellan Japan och Sverige. Djurgårdens fotbollslag skulle alltså spela mot Japans landslag i ishockey. Vi hade ingen ordentlig utrustning, utan fick göra egna skydd av hopvikta tidningar. Sven Tumba och “Cacka” Andersson spelade lyckligtvis även hockey i högsta serien och det räckte. Till slut stod vi som segrare med siffrorna 9-5, berättade Jompa.
Därför vill jag i all ödmjukhet, trots att jag inte är rätt person att berätta historier om Jompa, lyfta fram denna djurgårdare, född i Katarina församling (en ypperlig kombo om jag får säga det själv).
https://www.sydkusten.es/sk/96/a/11808/jompa-har-fortfarande-manga-bollar-i-luften
Mathias Tegnér 