Kategoriarkiv: Personligt

Rösta i kyrkovalet idag – Extremismen har många ansikten

Idag är det kyrkoval i Sverige. Jag vet att det är en klyscha, men valet är ett av de viktigaste i kyrkans historia. Det är ett val där Sverigedemokraterna storsatsar för att få inflytande. Det är faktiskt så att de har en valbudget som är fyra gånger större än exempelvis Socialdemokraternas.

I grund och botten handlar valet om kyrkan ska fortsätta vara öppen för alla. Jag som tycker att kvinnliga präster och vigslar av samkönad är en naturlig del av kyrkolivet kommer naturligtvis rösta för Socialdemokraterna. Klippet nedan visar hur SD säger en sak och gör en annan.

Svenska kyrkan fortsatt ska fortsatt styras av principer som demokrati och alla människors lika värde.

Din röst gör skillnad. Med tanke på att enbart var tionde medlem i Svenska Kyrkan går och röstar är varje röst extra mycket värd. Glöm därför inte att ta med dig dina nära och kära till vallokalen.

För högerextremismen har många ansikten. I Sverige har vi allt ifrån militanta beväpnade nazister till riksdagspolitiker med en dragning till förklaringar som bygger på rasistiskt tankegods.

De är inte alltid eniga, men arbetar på var sin kant för att kasta det öppna och demokratiska Sverige över ända.

Därför har jag under veckan, nu när det är ett knappt år kvar till riksdagsvalet, upplåtit min blogg till kloka kollegor som reflekterat över högerextremismen. Har ni inte läst texterna, så finns det länkar här:

Svaret på SD:s världsbild är ett Sverige som håller ihop av Alexandra Völker,

Föreningsfriheten och högerextremismen av Lawen Redar,

Högerextremismen i nutiden av Björn von Sydow,

Alla goda människor som inte tar ställning av Emilia Töyrä,

Högerextremismens framväxt i Sverige just nu av Patrik Björck.

Läs!

Taggad , , , , , , , ,

Högerextremism på frammarsch

Runt om i världen förefaller högerextremismen vara på frammarsch. Visst, vägen är lite krokig, det vill säga att valet i Frankrike gick inte så bra för Front National och Marine Le Pen.

Drar vi ut trenden är det dock uppenbart att tangentens riktning pekar mot ett ökande inflytande för högerextremismen. Det oroar mig. Det oroar mig mycket.

Emerich Roth, överlevare från förintelsen, har flera gånger skrivit om likheterna mellan den tid vi själva lever i och 30-talet. Roth var en av dem som var mycket kritiska när Anna Kinberg Batra öppnade för samarbete med SD. På SvD-debatt skrev han Kinberg Batra, du banar väg för ondskan.

Jag vill stimulera till debatt om detta faktum. Att högerextremismen ökar. Ofta när detta diskuteras har någon en idé om att det är det någon annan som ska lösa problemet. Detta är en lite märklig idé, då det faktiskt handlar om ett ansvar vi alla bär, förstås i olika utsträckning.

Jag tror helt enkelt att Martin Luther King hade rätt: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”. Alltså måste vi alla ta ett ansvar. Vidare måste de som är beredda att rösta på högerextremismen ta sitt ansvar, liksom de som röstade på nazisterna i Tyskland har fått bära sitt historiska ansvar.

För att lyfta detta problem har jag nu när vi enbart har ett år kvar till valet bett sex kloka socialdemokrater att skriva var sin text om högerextremismens framväxt i Sverige just nu.

På söndag kommer jag publicera Patrick Björks text som bland annat handlar om hur vår historiska avsaknad av högerextremism spelar en roll idag. Patrik Björck

Emilia Töyrä har skrivit en text om hennes möte med högerextremismen i Berlin och på Utöya, som kommer publiceras på måndag.

Emilia Töyrä

På tisdag kommer jag publicera Björn von Sydows text om hur vi i ord alltid måste möta högerextremismen i nutiden.

Björn von Sydow

På onsdag kommer Lawen Redars text om högerextremism och möjligheten att förbjuda nazistiska organisationer publiceras.

Lawen Redar

På torsdag kommer Alexandra Völkers text som handlar om SD:s världsbild och hur det Socialdemokratiska svaret måste se ut.

Alexandra Völker

Taggad , , , , ,

Hur ska aborträtten vägas mot den oföddes rätt?

En fråga som ibland blir bortglömd i en turbulent tid är frågan om abort. Vår abortlagstiftning kom till 1974 och är präglad av 70-talets radikalism och tankar om kvinnans frigörelse.

Abortlagstiftningen måste väga viktiga värden mot varandra. Hur ska den oföddes rätt vägas mot kvinnans rätt till sin kropp? När frågan ställs på detta sätt, tycker jag att det är lätt att tankarna försvinner iväg i felslut. Vi misstar oss nämligen och tänker att ett foster är detsamma som ett barn, men så är naturligtvis inte fallet. Ett foster är inte ett barn, lika lite som att ett ekollon är en ek eller för den delen att ett ägg är en kyckling.

Samma felslut riskerar vi att göra i debatten kring samvetsfrihet, det vill säga ska barnmorskor kunna vägra att utföra aborter eller ska farmaceuter kunna vägra skriva ut ”dagen-efter-piller”. Det kan vara lätt att komma till slutsatsen att, så länge att aborter utförs vid behov, så är det inga problem om några exempelvis barnmorskor avstår. Detta är dock långt ifrån oproblematiskt, då samvetsfrihet riskerar att undergräva aborträtten, vilket har skett i exempelvis Italien och USA, där tillgången på aborter har beskurits avsevärt, då många gör rätten om samvetsfrihet gällande.

Det som till syvende och sist är viktigast är kvinnans rätt till sin egen kropp. Alla länder som har försökt begränsa aborträtten hamnar i en mängd djupa problem, som ger  dåliga resultat inte bara kvinnorna utan också resten av samhället. Tiotusentals kvinnor dör varje år, som en konsekvens av abortförbud.

Moraliskt är frågan inte enkel, men nog är det så att för att ett foster ska bli ett barn så behöver det finnas en kvinna och därmed en moderkaka som är beredd att bära och ge liv åt fostret. Ett foster kan aldrig bli ett barn utan en moderkaka och därför måste beslutet ligga hos kvinnan. Alla andra regler har helt enkelt för dåliga konsekvenser.

Jag har själv först riktigt kommit i kontakt med frågan sedan jag blev ledamot i Socialstyrelsens rättsliga råd, vilka har att fatta beslut om särskilda skäl föreligger i individuella fall då en gravid efter vecka 18 vill göra abort. Frågan om abort är aldrig lätt, men som samhälle måste vi hantera den. Trots allt, är aborten inte något nytt fenomen. Snarare har aborten funnits så länge det funnits människor.

20170707 G som i Gud

 

Aborträtten är hotad. Det finns otaliga exempel på detta från länder som Italien och i vissa avseenden länder som Spanien och Polen.

Istället finns det ett behov av reformer med utgångspunkt i att kvinnan alltid måste kontrollera sin kropp. Allt annat ger sämre konsekvenser.

Taggad , , , , ,

Den gröna trenden är stark!

Den gröna trenden är stark just nu. Det är naturligtvis fantastiskt! Även om vissa framhäver den som just en tillfällig trend, så bör den inte avfärdas som en fluga, utan jag tror snarare att den kommer växa i styrka under de kommande åren.

Trenden tar sig naturligtvis många olika former, men en av dem är den vegetariska maten. Jag tycker att en spännande del i detta är när nya restauranger väger fram, med ett grönt fokus. Extra spännande blir det när nya vegetariska restaurangerna erbjuder något, som inte riktigt finns idag. Jag tror Rutabaga fyller en sådan lucka på Stockholms restaurangscen.rutabaga

http://weekend.di.se/nyheter/stjarnkock-valjer-vegovagen

Dock är den gröna trenden så mycket mer än vegetariska restauranger. I grunden tror jag att den gröna trenden faktiskt är flera trender i en. Det kan handla om ett minskat ätande av kött både för miljön och hälsan. Det kan också handla om att bidra till minskade utsläpp av klimatgaser.

Trots den tydliga gröna trenden ökar den genomsnittliga köttkonsumtionen per person och år. Detta blir ju i samma perspektiv både ett hälso- och miljöproblem, eftersom att det röda köttet står för en stor del av ökningen.

Köttkonsumtion per person och år

Köttkonsumtion per person och år i kilo. Källa: Jordbruksverket

I min värld är det viktigt att koppla ihop frågorna. Det vill säga att upplysa om köttkonsumtionens ökning, samtidigt som den gröna trenden är så stark. Det tyder nämligen på att vi antingen har en stor tudelning inom befolkningen, d.v.s. att den gröna trenden bara är stark i vissa grupper eller så säger vi en sak och gör en annan.

Samtidigt behövs den gröna trenden. Den behövs för klimatets och vår hälsas skull. Jag har själv i många sammanhang försökt verka för en mer hållbar värld. Både genom olika motioner i riksdagen, såsom Om behovet av minskade klimatutsläpp från flygetOm att minska utsläppen av växthusgaser eller Marint reservat på Arktis, men också genom att göra miljövänliga val som att minska bilåkandet, källsortera och äta vegetariskt. Dock ska en väl vara ärlig med att sådana val är rimliga och kloka, men troligen inte tillräckliga.

Inte blir det heller bättre när USA:s president Donald Trump nu meddelat att landet lämnar klimatavtalet. Förutom att han har fel i sak, så för han ju en synnerligen obehaglig nationalistisk argumentation, som knappast är framtidsinriktad. Igen känns det i dessa sammanhang härligt att bo i Norden med tanke på hur våra ledare svarade.

Parisavtalet Joint Statement

 

Taggad , , , , ,

sthlmspodden med Ingvar Carlsson

Igår berättade jag på min blogg att jag har blivit med podd, som går under namnet: sthlmspodden.

Anledningen är att jag ibland uppfattar att Stockholmsperspektivet kommer i skymundan. I Stockholmsregionen saknar vi nästan helt lokal media, utan det nationella blir fokus i huvudstaden. Därför har jag valt att spela in en podd som diskuterar viktiga samhällsfrågor med ett Stockholmsperspektiv.

Första avsnittet är en intervju med Ingvar Carlsson. Samtalet handlar om allt ifrån stockholmspolitik till situationen i Europa. Lyssna och berätta vad du tycker!

Ni hittar det första avsnittet i Podcast-appen i iTunes eller på Soundcloud. Lättast är kanske ändå att lyssna här direkt på sidan.

Taggad , , , , , , , , , , ,

Idag föds sthlmspodden

Som riksdagsledamot från Stockholmsregionen försöker jag alltid lyfta viktiga frågor för vår kära huvudstadsregion. Det är helt enkelt så att stockholmaren i mig tycker det är viktigt att våra lokala frågor, fördelar och utmaningar, lyfts upp och diskuteras.

Ibland uppfattar jag att Stockholmsperspektivet kommer i skymundan. Vi saknar nästan helt lokal media, utan det nationella blir fokus i huvudstaden. Det är inte konstigt, men inte heller oproblematiskt.

Därför har jag valt att spela in en podd som diskuterar viktiga samhällsfrågor med ett Stockholmsperspektiv. Idag föds sthlmspodden!

sthlmspodden är mitt sätt att försöka lyfta fram frågor som är viktiga för stockholmarna, både i den nationella och internationella politiken. Det är dessutom en ära att Ingvar Carlsson, vår före detta statsminister, är min första samtalspartner.

Ni hittar det första avsnittet i Podcast-appen i iTunes eller på Soundcloud. Lättast är kanske ändå att lyssna här direkt på sidan.

Välkommen till sthlmspodden!

170519 Ingvar Carlsson

Taggad , , , , , , , , ,

Hur långt är det mellan Kigali & Tyresö

Härom veckan skrev jag en krönika i Tyresö Nyheter, som av naturliga skäl handlade om terrordådet på Drottninggatan och vårt öppna samhälle. Om du missade tidningen eller vill läsa den, trots att du inte är Tyresöbo, så finns den nedan.

Vet du hur långt avståndet är mellan Tyresö och Kigali, mellan Sverige och Rwanda? Fågelvägen är det 6905 kilometer, men i tanken kan resan gå på en sekund. Varje år den 7:e april hålls minnesstunder runt om i världen för att hedra offren för folkmordet i Rwanda 1994. I ett land med en befolkning ungefär lika stor som Sverige mördades cirka en miljon människor i en av mänsklighetens grymmaste folkmord.

 Den 7:e april 2017 satt jag på eftermiddagen på en minnesstund över folkmordet mitt i City. I slutet av minnesstunden börjar de flestas mobiltelefoner skicka nyhetsflashar över terrorangreppet som precis hänt ett kvarter bort. När jag kommer ut på gatan råder kaos. I korsningen Mästersamuelsgatan och Malmskillnadsgatan står bilarna på varandra och kommer ingenstans. Ljudbilden domineras av polishelikopterns hovrande ljud och förvirrade, vettskrämda människor som varken vet ut eller in korsar varandra. Jag halvspringer genom ett Stockholm, som jag aldrig sett förut.

 På lördagmorgon faller små snöflingor när jag går till min busshållplats i Öringe. När bussen väl når Gullmarsplan är platsen helt säkert sig lik, lika grå, betongig och nedgången som den var igår, i förra veckan och förra året. Ännu mer hemma känner jag mig inför alla stockholmares kärlek och medmänsklighet som vi visade varandra under och efter dessa timmar av angrepp. De tankar av tacksamhet som vi alla skänkt till sjukvårds- och blåljuspersonal som varje dag gjorde och gör fantastiska insatser.

 Det finns mycket som skiljer terrorister åt, men en sak som nästan alltid förenar dem är deras förakt för vårt öppna samhälle och demokrati. Vi har inte råd att vara naiva, men vi måste samtidigt lyckas upprätthålla det öppna, demokratiska rättssamhälle som Sverige är och som de flesta av oss vill bevara. Vi måste alltså slå hårt mot terrorism, utan att ge terroristerna vår rädsla. Det finns nämligen ingen motsättning mellan de två.

Efter ett attentat måste alla stenar naturligtvis vändas, men hotet om att ett terrorangrepp ska utföras mot Sverige har funnits under flera år. Terrorhotnivån har under en längre tid bedömts som förhöjd. Därför har regeringen arbetat med frågan sedan dag ett i regeringskansliet. Det handlar om resursförstärkningar både till Polisen i allmänhet, men också till Säpo. Terroristresor har kriminaliserats och straffen för vapenbrott har höjts. Listan på insatser som gjorts kan göras lång.

En sak jag slagits av när jag besökt Rwanda på senare år är hur många rwandier som har valt att både minnas folkmordet, men samtidigt valt att försöka hitta sätt att leva ihop och gå vidare. Här i Sverige står vi också inför val, när vi framåt kommer tvingas leva med hot om terror i vår vardag. Vi måste bestämma oss för vilket samhälle vi vill leva i. Jag är helt säker på att jag i alla fall väljer att fortsätta leva i ett öppet och fritt samhälle, och det är ett samhälle och en samhällsmodell som inga terrorister ska kunna ta ifrån oss.

 

Taggad , , , , , , , ,

Grattis igen, älskade EU

Får en älska EU? Jag har funderat en del på det. För en tid sedan skrev jag ett inlägg i mars i samband med att Romfördraget fyllde 60-år: Grattis i efterskott, älskade EU!.

Betyder det då, som några arga inlägg antydde att jag inte ser de problem som EU har. Svaret på det är naturligtvis nej. Det jag däremot gör är att jag lyfter fram det positiva. Till exempel det faktum att EU är ett fredsprojekt. Jag framhåller att jag inte tror att denna långa period av fred i Europa har kommit till av en slump, utan i grund och botten har EU-samarbetet skapat freden, eftersom krig helt enkelt för kostsamma, både ekonomiskt och mänskligt. EU har skapat en situation där det finns för många relationer mellan Europas länder och européer, som har gjort att våra inneboende konflikter lösts på andra sätt än krig.

Jag har respekt för att många människor inte tycker om EU, men jag tillåter mig att tycka annorlunda. Europa mår bra av samarbete och EU är idag formen för det. EU behöver hela tiden reformeras och göras bättre, men i grunden är jag positiv. Även om inte så många uttrycker sin uppskattning öppet, så är jag långt ifrån ensam. De är faktiskt ganska många som, om en tittar på de mätningar som görs, är positiva till unionen. Grafen nedan är baserad på EU-parlamentets undersökning, som hittas här.

EU-stöd.png

Den typen av opinionsundersökningar är naturligtvis mycket tillfälliga i sin karaktär och både EU:s och Sverige demokratiska system måste alltid visa sitt existensberättigande genom att vara relevanta för människor.

I diskussionen om EU:s som ofta fokuserar på brister vill jag alltså lyfta positiva. I sammanhanget får vi inte glömma att EU lett till ökad frihet för många människor í Europa. En möjlighet att studera och arbeta på stora delar av vår kontinent utnyttjas av fler och fler människor för varje år som går. Det är bra för oss medborgare och det är bra för Europa.

MT Älska

Jag vet att detta är mitt andra blogginlägg om EU:s fördelar, vilka jag tycker är många. Det finns även nackdelar och jag lovar att skriva ett blogginlägg om dessa och hur de bör hanteras, men idag på Europadagen tänker jag var glad, positiv och älska EU.

 

Taggad , , , ,

Grattis i efterskott, älskade EU!

Härom dagen firades Romfördragets 60-årsdag med pompa och ståt i Rom. En viktig dag, där EU:s ledare visade idel positiva miner, även om det nog bakom kulisserna fanns en del blandade känslor. Vidare undertecknade EU:s 27 ledare en gemensam deklaration, för Sveriges del skrevs den under av statsminister Stefan Löfven. Deklarationen handlade i grund och botten om hur EU ska utvecklas i framtiden och baseras på EU-kommissionens fem scenarion, som finns beskrivet i EU-kommissionens vitbok.

Samtidigt möttes EU:s ledare vid en tid då utmaningarna för unionen är många. Jag tänker naturligtvis på Brexit, den växande klyftan mellan öst och väst inom EU, samt den snabbt eskalerande konflikten med Turkiet.

En av de största utmaningarna är dessutom misstron mot unionen, som finns bland ganska många européer. Det är i vissa avseenden välförtjänt. Många uppfattar att EU inte är till för dem, utan något för en europeisk elit. Det finns utan tvekan ett behov av att EU tydligare arbetar med vad som är relevant för medborgarna. Det är enligt min mening definitivt jobbskapande, men också socialpolitik. Samtidigt är frågan inte svart-vit.

Allt är faktiskt inte dåligt med EU, utan mycket är bra. EU har sedan starten upprätthållit de fyra friheterna. Att människor kan röra sig fritt i Europa är både viktigt och fint, men är något vi tar för givet. En av EU:s viktigaste bidrag är förstås freden. Europa har aldrig skonats från krig så länge som nu. Detta är lätt att glömma, men det är något att minnas i oroliga tider.

Med dessa lite ambivalenta ord skulle jag själv vilja likna mitt förhållande till EU som en resa, min egen EU-resa. Den började som en ganska tydlig skeptiker, en skepsis som dessutom tilltog när vi talade om EMU. Samtidigt har EU i mina ögon växt med åren.

20170327 Mathias hjärta

Om EU var en person skulle jag uttrycka det ungefär såhär:

– Helt ärligt, när jag först stötte ihop med dig, så tyckte jag knappt om dig. Därefter har mina känslor för dig bara växt och växt. Som så många relationer har vi haft våra turer och det är inte alltid jag förstår dig. Samtidigt har jag alltid uppskattat din principfasthet både gällande människors rätt att röra sig och att du har skapat förutsättningar för fred under så lång tid. Just din förmåga att skapa fred är så lätt att glömma bort och eftersom att du har lyckats med detta så länge. Det är väl typiskt för vissa relationer att en tar en partners goda egenskaper för givet. Därför tror jag att jag så här dagarna efter ditt 60-årsfirande har någonting att säga dig, kära EU. Eftersom vi har känt varandra så länge nu känns det kanske lite sent, men jag tror faktiskt att jag älskar dig.

 

 

Taggad , , , ,

Vem hänger med i svängarna?

Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. När det gäller moderaternas förhållningssätt till Sverigedemokraterna vet jag varken ut eller in. Ett är dock klart: Moderaterna har närmat sig Sverigedemokraterna. Om detta skrev jag en krönika i Tyresö Nyheter, men jag har också bifogat den nedan.

Denna krönika skrev jag i mitten av förra månaden. Sedan skrev förintelseöverlevaren Emerich Roth i början av mars, en i mitt tycke klok debattartikel som kritiserade M:s närmande mot SD. Denna artikel gjorde den lokala moderatledaren Peter Freij rikskänd, då han twittrade att Anna Kinberg Batra  ”brunsmetas” av SvD och andra tidningar. Då SvD publicerade Emerich Roths artikel torde bara detta kunna tolkas som att det är just kritiken som Emerich Roth framför som ska Peter Freij tycker är brunsmetning. Detta fick bland annat Jonas Gardell att gå i taket och kallade Peter Freijs inlägg för vidrigt och historielöst. Metrokolumnisten Viktor Banke skrev ”Att kalla en förintelseöverlevares varning och budskap för brunsmetning är så oerhört magstarkt, och samtidigt så talande.

Som en varm förespråkare för Tyresö brukar jag ibland acceptera tesen att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Jag måste dock erkänna att detta är fel. Peter Freij är i mitt tycke ingen bra representant för tyresöborna. Jag är inte ens säker på att han är en bra representant för Moderaterna i Tyresö. Därför är jag intresserad av att veta om de moderata medlemmarna i Tyresö kommer låta Peter Freij vara deras främst representant även framöver.

Tyresös röst i riksdagen

 Det är svårt att förstå hur ens minne fungerar. När jag tänker tillbaka på mina högstadieår kommer jag ihåg de märkligaste saker och annat som i efterhand verkar irrelevanta. Ett möte som jag däremot minns med stor skärpa och som gjorde stort intryck på mig som tonåring var då Ferenc Göndör besökte skolan. Ferenc Göndör hade överlevt Auschwitz och hans besök var viktigt på en skola som på 90-talet var tydligt präglad av skinnskallekultur och vitmaktrörelsen. Jag minns inte exakt vad han sa, men jag minns att hans berättelse påverkade mig djupt.

 Under Anna Kinberg Batras olika utspel om Moderaternas nya relation till Sverigedemokraterna kan jag inte låta bli att tänka på Ferenc Göndör. Jag kan inte låta bli att tänka på att människans minne ofta är alldeles för kort. Jag kan inte låta bli att tänka på att det snart inte kommer finnas några överlevare kvar från nazistiska koncentrationsläger, som kan berätta om den självupplevda skräcken. Jag kan inte låta bli att tänka på Emerich Roth, en man som också överlevde Auschwitz. Jag kan inte låta bli att tänka på Emerich Roths ord från Dagens Nyheter härom året:

 ”Låt inte Sverigedemokraterna bli en normal del av vår politiska vardag. Låt inte Sverigedemokraterna framstå som ett riksdagsparti bland de andra. Gör motstånd! Gör motstånd mot alla tendenser. Låt inte rasistiska uttalanden och omdömeslösa generaliseringar passera oemotsagda på jobbet, på festen, på städdagen eller när det nu kan vara ni stöter på dem.

 Jag vet att nazismens bästa bundsförvanter är passiviteten och likgiltigheten. Den som inte gör något, har gjort mer än nog för att bana väg för ondskan. Det är nu hög tid för alla oss, som kan historien och inte vill se historien upprepas, att göra något. Hade människor gjort något då, på 30- och 40-talen, hade Förintelsen inte kunnat genomföras.”

 Vad betyder då Anna Kinbergs Batra besked för Tyresö? Helt ärligt är det svårt att veta idag. Moderatledarens besked har ju varit minst sagt otydliga. Det jag vet är att Moderaterna i Tyresö har ett besked att ge väljarna innan 9:e september 2018. Är en röst på Moderaterna ett steg mot att normalisera Sverigedemokraterna? Jag känner en del tyresöbor som tidigare röstat på Moderaterna, men som aldrig kommer kunna acceptera en flört med högerextremismen. Jag är helt säker på att de vill veta vad en röst på Moderaterna innebär. En sak är säker. En röst på Socialdemokraterna kommer aldrig innebära normalisering av Sverigedemokraterna. Däremot är det en röst på en nystart för Tyresö. Ett Tyresö för alla!

 

 

 

 

Taggad , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: