Kategoriarkiv: Personligt

Atletico spanska mästare i år

Atletico Madrid har under de senaste åren gjort flera bra säsonger, även om de inte riktigt lyckats aspirera på guldet i La Liga, sedan vinsten 2014. I år har de sett mer spännande ut än de senaste åren och försäsongen har gått som på räls. Detta har gjort att de igen finns med i snacket om vem som tar hem La Liga säsongen 2019/2020.

En av orsakerna är Atleticos köp av underbarnet Joao Felix, en extremt lovande anfallare. På Friends härom veckan visade han tydligt var skåpet skulle stå, genom att göra två mål. Orden i pressen hart också varit stora, exempelvis här i Expressen efter matchen på Friends.

Efter två omgångar leder ”Atleti” också ligan delat med Sevilla. Kort sagt ser det väldigt bra ut. Samtidigt är inte jag säker på att det är Joao Felix som är nyckeln. Som så ofta värderas anfallsspelare oproportionerligt högt i fotboll. Nästan alla talade om Leo Messi, när Barcelona vann La Liga i stor stil förra året, men nästan ingen nämnde en av världens bästa målvakter Ter Stegen som var en viktig del av Barcelonas seger. Samma sak gäller Ateltico i år. Jag tror på guld, men inte på grund av Joao Felix eller anfallet, utan snarare för att i Atleticos mål spelar en annan världsmålvakt, nämligen Oblak. Inför året har också två ytterbackar införskaffats, Lodi och Trippier. Båda med känsliga fötter, som kommer leverera målgivande passningar en massé. Oblak, Lodi och Trippier är trion som gör att jag tror på ett rödvitt guld till den spanska huvudstaden när säsongen är slut.

Den som lever får se!

Taggad , ,

Kan barn bullra?

I grunden är det naturligtvis positivt att Plan- och bygglagen och Plan- och byggförordningen reglerar byggande för att minska de negativa hälsoeffekterna av buller. Det är också rimligt att Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning för industri- och verksamhetsbuller och att Boverket har tagit fram riktvärden för buller. Trots detta är det för mig långt ifrån uppenbart, snarare konstigt, att ljud från glada idrottande barn, ska träffas av en dylik reglering. Kan barn verkligen bullra?

Bakgrunden till det jag skriver är en dom från Mark- och miljödomstolen, som riskerar barnidrotten på Boovallen i Nacka, vilket bland annat Aftonbladet skrivit om i artikeln, ”Ingen stad kommer kunna ha idrottsplatser”. Artister som Niklas Strömstedt har på twitter, i mitt tycke mycket rimligt, förklarat det märkliga i domen och det märkliga i de klagande grannarnas beteende. I en tid då människor rör sig mindre och idrottandet minskar, samtidigt som övervikten ökar, blir detta extra märkligt. En god och jämlik hälsa, regeringens proposition om den nya folkhälsopolitiken säger tydligt: ”Den nationella idrottspolitiken bygger på en tydlig strävan att i samhällsplanering, i skolans arbete och i andra
sammanhang uppmuntra och ge möjligheter till barns, ungdomars och
vuxnas motion och idrott i syfte att främja en god folkhälsa.” Denna dom går såklart i en helt annan rikting.

Även om jag inte är någon jurist, så återfinns den relevanta lagstiftningen för denna dom, i Miljöbalkens nionde kapitel, där det talas om olägenhet för människors hälsa. Jag tycker detta säger någonting om hur absurt detta är. Miljöbalkens nionde kapitel handlar om ”Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd” och att idrottsplatser kan komma att stänga eller begränsa sin verksamhet med detta lagrum som grund känns helt vansinnigt. När Miljöbalken infördes begreppet ”olägenhet för människors hälsa” som finns i kap. 9 §3. Det ersatte ett äldre uttryck nämligen ”sanitär olägenhet”, vilket återfanns i gamla hälsoskyddslagen. I min värld kan buller från trafik och industri vara en sanitär olägenhet, men knappast från en idrottsplats. Det framgår också tydligt i förarbetena, bla i propositionen, att bedömningen om buller ska anses vara en olägenhet, ska utgå från ”vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och kan inte enbart baseras på en enskild persons
reaktion i det enskilda fallet”. Vidare talas det om evidens för olägenhet. Kort sagt, jag är mycket tveksam till att människor i allmänhet anser att ljud från en idrottsplats är en olägenhet och i Naturvårdsverkets dokument är det omöjligt att hitta hänvisningar till forskning som visar på hälsovådliga effekter av ljudet från en idrottsplats.

Naturvårdsverket har i den ovan nämnda vägledningen satt gränsvärdena för buller vid 45 dBA på kvällar och helger. Dock står det uttryckligen i denna vägledning: ”Vägledningen är inte framtagen för buller från lek och idrottsutövning eller för musik och sorl från restauranger och evenemang såsom konserter, idrottstävlingar med mera.” Är det bara jag som blir förvirrad när denna vägledning används av Miljödomstolen?

Om jag förstått det hela rätt så är den juridiska kopplingen mellan  miljöbalkens skrivningar om olägenhet till Naturvårdsverkets vägledning om gränsvärden, den kunskapssammanställning som verket tagit fram 2013. Det som är utmaningen är att denna sammanställning enbart handlar om trafik- och industribuller. Är det verkligen uppenbart att hälsoeffekterna av ljud från en hamn och från lekande barn är identiska? Det är de såklart inte och det är också därför vägledningen också tydligt stipulerar att den inte är relevant. Domstolen noterar också detta, men fortsätter likväl att hänvisa till dessa riktlinjer när de konstaterar att det behövs skyddsåtgärder för buller. Hade inte det rimliga varit att konstatera att det inte finns någon evidens för att ”buller” från barn inte är en olägenhet för människor i allmänhet och därefter förpassat de klagande grannarnas skrivelse där den hör hemma: I papperskorgen!

Taggad ,

Klassperspektiv på flygandet

Häromdagen skrev jag en text om flygande och flygskam. Jag vet att den retade en del, vilket jag också insåg på förhand. Dock vill jag ta fasta på en av aspekterna i min text, som jag gärna vill belysa mer. Det handlar om det faktum att det faktiskt är förenligt att tänka att vi behöver flyga mindre och samtidigt inte skuldbelägga dem som tar flyget. I grunden handlar problemet om synen på det kollektiva och det individuella. Jag tror inte att vi enbart kan lösa klimathotet genom att vi var och en för sig försöker förändra hur vi lever. I min text försökte jag sammanfatta detta på följande sätt:

Det som tyvärr är olyckligt med hela denna diskussion om flygskam är att fokus flyttas från huvudsak till bisak. Vi, alla människor, måste göra något för att möta klimathotet, men internationell och nationell politik måste inriktas mot att de som släpper ut mest också måste vara dem som förändrar sig mest.  Stora företag som smutsar ned mest måste också var de som förändrar sig mest. Politiken och journalistiken måste skarpsynt skärskåda de vackra orden i företags miljöredovisningar och skilja agnarna från vetet. De företag som försöker göra rätt ska hyllas, men de företag som bara skriver vackra ord bör granskas och betala.

Naturligtvis måste vi minska vårt flygande. Det är inte hållbart att det internationella flygandet har fördubblats under de senaste decennierna, utan vi måste leva mer som vi gjorde för några årtionden sedan. En viktig aspekt på detta är att delar av arbetarklassen inte kunde flyga på charter och definitivt inte till Thailand då. Det är naturligtvis inte deras sätt att leva som har skapat klimatkrisen och det är inte heller rimligt att vi som har flygit mer än vad som är hållbart under några decennier pekar finger mot dem.

I en välskriven debattartikel i Metro, om än lite för vass för min smak, skriver Bodil Keisu just om detta:

Vi ser hur den medvetna medelklassen i form av moralentrepenörer med tid, pengar, ork och lantställen äcklas över hur andra flyger till Thailand under julledigheten eller till Turkiet på sommaren. Men jobbar du i ett lager under jord åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan (extrapengar på söndagar!) hela året kan en resa utomlands kännas lockande.

Jag menar precis som jag skrev häromdagen att Eva Franchells krönika, Folk som flyger borde skämmas har sina poänger och citatet nedan måste tas på allvar:

Trots alla varningar har de svenska flygutsläppen ökat med över 70 procent sedan 1990. De står nu för lika stora utsläpp som hela biltrafiken eller motsvarande cirka 1,1 ton utsläpp per person och år. Vi borde ta vårt ansvar, det går faktiskt att ta tåget till både Italien och Grekland.

Min poäng är dock att de två citaten kan vara riktiga samtidigt. Vi behöver förändra vårt beteende och det ska bejakas, däremot är det nationella och internationella organisationer som ska leda förändringen. Det måste bli enklare att ta tåget, därför är det bra att regeringen tagit initiativ till detta. Flygskatten på internationellt flyg måste höjas. Vi kanske till och med bör testa lösningen ”avgift/utdelning”. Idén kommer ursprungligen från Nordamerika och är långt ifrån oproblematisk. (För den som vill läsa mer kan jag rekommendera amerikanska CCL och svenska Klimatsvaret) I just fallet internationellt flyg torde konsekvenserna vara ganska smakfulla. Avgifterna eller skatt i en svensk kontext för att flyga ökas årligen och exponentiellt och beloppet som tas in i avgift betalas ut till alla medborgare via skattekontot. Effekterna borde vara minskat flygande och öka jämlikheten i vårt land.

Min huvudsakliga poäng är dock att kampen mot ett bättre klimat inte  går via ett skuldbeläggande av arbetarklassen, som tidigare knappt har haft råd att flyga. Även om vi alla måste ta vårt individuella ansvar, så är de effektiva lösningarna kollektiva.

Taggad , , , , , , ,

”Folk som flyger borde skämmas”

Nyss hemkommen från semester i Spanien har jag förstått att en diskussion har briserat på sociala medier kopplat till att Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, har tagit flyget på sommarsemester med familjen. Det finns ganska mycket att säga om detta.

För det första säger det något om vårt debattklimat i dagens värld. Personligen när jag lägger upp bilder på sociala medier undviker jag alltid att lägga upp bilder på barn, givet att jag inte har ett uttryckligt godkännande från föräldrar. Det känns som en självklarhet. Den principen blir extra viktig kopplad till personer som finns i dagens offentlighet med tanke hur vårt samhälle ser ut idag. Men, invänder någon, det är ju inte en princip media alltid följer. Det är naturligtvis en rimlig invändning, men personligen vill jag inte delta i att barn hamnar i en mer utsatt situation. Tyvärr, ser jag alltför många i min närhet i riksdagen som drabbas av hot och hat. Jag tycker helt enkelt att det är nedrigt att i smyg ta bilder på det sätt som nu gjorts. Det blir desto nedrigare när barn finns på bilderna.

Betyder det att det aldrig kan vara rimligt att fotografera en makthavare? Nej, det menar jag inte. Det finns exempel på riksdagsledamöter som konsekvent ljugit vid granskningar kring var de varit och vilka som varit med på resor, som riksdagen betalat. Detta har lett till att skattebetalarna har fått stå för notan för privat resande. Då är det naturligtvis rimligt att det tas bilder, som dokumenterar lögner och bedrägligt beteende.

På sociala medier har personer försvarat spridandet av bilderna med en uppsjö argument, allt ifrån Aftonbladets ondska till att Anders Lindberg ”spytt galla över oss som inte får klimatångest”. Att motivera denna typ av kränkning med hänvisning till det hårdnande klimatet på sociala medier är svårt att ta på allvar. Frågan som jag tänkte beröra nedan som är något mer spännande är argumentet att Anders Lindbergs ”personliga dubbelmoral” måste fram i ljuset.

I fallet Anders Lindberg hade det nog varit rimligt att först fråga: Flyger du charter? Därefter möjligen ta och publicera dessa bilder, om han högt och tydligt deklarerat att han aldrig mer kommer flyga. Men har han gjort det? Naturligtvis inte!

För att motbevisa det uppenbara har en krönika av Eva Franchell delats. Krönikan, som alltså inte skrivits av Lindberg bär rubriken, Folk som flyger borde skämmas. Låt oss nu för argumentationens skull överväga om det skulle vara rimligt att smygfotografera Franchell på flygplats, på grund av den krönikan? Den första frågan för mig blir då: Har Eva Franchell hävdat att hon slutat flyga? Jag tror inte det, men ska villigt erkänna att jag inte är säker. Implicerar krönikan att hon har gjort det? Nej, den slutsatsen är inte nödvändig. Den handlar om klimatkrisen och om det faktum att vi flyger så mycket som vi gör, utan att reflektera kring det. Så tolkar iallafall jag ”folk som flyger till medelhavet borde egentligen skämmas”. Jag kanske tolkar henne för välvilligt, men jag uppfattar krönikan som ett angrepp mot att vi alla flyger utan att reflektera kring klimatkonsekvenserna. Även om jag skulle uttryck några saker annorlunda, så menar jag att Eva Franchell i huvudsak har rätt. Klimatkrisen är här och vi kan inte fortsätta flyga på samma sätt som vi gjort historiskt. Det som krönikan möjligen kan kritiseras för är att fokus flyttas från de stora klimatbovarna till att enbart bli en fråga för varje individ. Det är utmärkt att vissa grupper börjat flyga mindre, men hela lösningen finns inte där. Hur som haver tycker jag att krönikan kan summeras med detta citat:

Trots alla varningar har de svenska flygutsläppen ökat med över 70 procent sedan 1990. De står nu för lika stora utsläpp som hela biltrafiken eller motsvarande cirka 1,1 ton utsläpp per person och år. Vi borde ta vårt ansvar, det går faktiskt att ta tåget till både Italien och Grekland.

I detta har Eva Franchell rätt och nog borde vi försöka flyga mindre och åka mer tåg. Med det sagt menar jag alltså inte att jag aldrig kommer flyga mer. Jag vill inte heller peka finger mot de som valt att ta flyget på semestern. Det kanske till och med händer att jag kommer flyga till Grekland eller Italien, men jag kommer inte göra det oreflekterat och inte lika ofta som tidigare.

Det som tyvärr är olyckligt med hela denna diskussion om flygskam är att fokus flyttas från huvudsak till bisak. Vi, alla människor, måste göra något för att möta klimathotet, men internationell och nationell politik måste inriktas mot att de som släpper ut mest också måste vara dem som förändrar sig mest.  Stora företag som smutsar ned mest måste också var de som förändrar sig mest. Politiken och journalistiken måste skarpsynt skärskåda de vackra orden i företags miljöredovisningar och skilja agnarna från vetet. De företag som försöker göra rätt ska hyllas, men de företag som bara skriver vackra ord bör granskas och betala.

Sammanfattningsvis menar jag, tre saker: För det första får inte klimatdebatten fastna i att bara handla om hur vi som privatpersoner lever våra liv, utan måste försöka ha fokus också på det viktigaste: De stora klimatbovarna. För det andra är det förkastligt att ta och sprida privata bilder, där det huvudsakliga syftet är hämnd och kränkning. För det tredje är det fullt förenligt att argumentera för att ”vi måste minska vårt flygande på grund av klimathotet” och inte helt sluta att flyga. Personligen ser jag det första påståendet som en självklarhet, men menar att mitt uppdrag som riksdagsledamot är svårförenligt med att inte flyga alls. Vidare kommer jag ibland flyga privat, även om jag kommer försöka minska mitt flygande. Lisa Magnusson på DN var något på spåren då hon skrev: Låt oss leva som om det var 90-tal igen. Då reste vi på charter någon gång ibland, men inte två gånger per år. Då åt vi rött kött, men inte i den extrema mängd som idag. Kort sagt, världen är inte svartvit. Det går att förändra vårt sätt att leva, utan att återvända till grottåldern. Det räcker kanske att återvända till 90-talet.

Taggad , , ,

Borde spelreklamen förbjudas?

För varje dag som går, så känns det tydligt att spelbranschen inte klarar att reglera sig själva och att utvecklingen går åt fel håll.

Här kommer några av mina reflektioner och en länk till den motion som min kollega Markus Selin och jag skrev för ett år sedan.

 

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/ordna-och-begransa-spelreklamen-i-sverige_H6021777

 

 

Taggad ,

100 år sedan kvinnor fick rätten att rösta!

Idag för 100 år sedan beslutade riksdagen att kvinnor skulle få rösta i Sverige. Att förtidsrösta idag fick mig att känna historiens vingslag. Det är naturligtvis en glädje att rösta en sådan historisk dag.

190524 mt utanför centralen

Det kändes dessutom fint att rösta på Centralstationen, en plats där många på genomresa tog chansen att förtidsrösta.

190524 förtidsrösta

Att försöka sammanfatta genombrottet för parlamentarism och allmän- och lika rösträtt är inte gjort i en handvändning. Jag menar att det är viktigt att förstå processen för att förstå vilka krafter som stod mot varandra. Hur kommer det sig att den stora reformen för män genomfördes 1909 och reformen för kvinnor fick vänta till 1919? Framförallt har det någon betydelse idag?

Debatten om allmän och lika rösträtt började i Sverige ta form på 1860-talet. 1884 skrevs en motion på temat, som dock röstades ner. Inte förrän 1912 lade den svenska regeringen fram ett lagförslag om kvinnlig rösträtt genom en proposition i riksdagen. Första Kammaren röstade dock ner förslaget. I Andra Kammaren däremot antogs däremot förslaget med 140 röster mot 66. Således genomfördes rösträtten för kvinnor inte innan utbrottet av 1:a världskriget. Trots är det ändå en märkesdag för rösträttsrörelsen på grund av de följder den kvinnliga rösträttsfrågan fick efter propositionen i riksdagen.

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), som startades1903, kämpade enträget för saken. Till slut togs rösträttsfrågan upp igen i kammaren där liberalen Karl Staafs andra regering lade fram den första propositionen om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval. Propositionen, som var den första av tre innan den kvinnliga rösträtten vanns 1919. Propositionen var dock viktig som murbräcka för kvinnoröstsfrågan och den ökade pressen på de konservativa. https://riksarkivet.se/kvinnans-rostratt)

1911 fick för första gången de flesta män rösta i Sverige. Reformen som röstades igenom 1909 innebar att alla män över 24 år som betalar skatt och gjort värnplikt får rösta. Det är också 1909 som parlamentarismen får ett genombrott i Sverige, det vill säga regeringsbildaren utses från parlamentets majoritetsförhållanden. Det är denna regering som lägger den ovan nämnda första propositionen.

 Socialdemokraternas roll vid rösträttens genomförande är tillsammans med liberala kvinnor avgörande.

190524 S valsedel

Ledande politiker för dessa partier var just Nils Edén och Hjalmar Branting.

190524 HB NE om kvinnlig rösträtt

 Det var också samarbete mellan liberaler och socialdemokrater som gjorde att riksdagens första kvinna Kerstin Hesselgren blev vald. Vid första valet kvinnor fick rösta 1921, så kandiderade hon till den andra kammaren. Hon blev dock inte val. Däremot valdes hon in i första kammaren, som valdes indirekt från kommuner, efter ett valsamarbete.

190524 Kerstin Hesselgren

Med tanke på hur viktiga frågor om kvinnors rättigheter är i detta EU-val, så kändes det som en bra dag att gå och rösta.

”Stoppa den globala invasionen av plast”

Redan i höstas skrev jag ihop med min kollega i riksdagen Fredrik Lundh Sammeli (S) en motion som handlar om hur vi kan minska användningen av plastpåsar och plast. (Se motionen här)

I söndags skrev representanter för WWF och Håll Sverige rent på samma tema på DN debatt. Inlägget börjar såhär:

DN DEBATT 31/3. Plasten har invaderat vår livsmiljö och i våra hav flyter mer än 150 miljoner ton plast året runt. Producenter och företag i hela värdekedjan måste ta ett helhetsgrepp och minska plastanvändningen. Vi uppmanar nu regeringen att ta ledningen globalt i arbetet med att stoppa utsläppen av plast, skriver Johanna Ragnartz, Håll Sverige rent, och Håkan Wirtén, WWF.

Det är uppenbart att vi behöver fundera över hur vi använder plast i vår vardag. En död val hittades för inte så länge sedan i Indonesien med 40 kilo plast i magen. Detta måste få ett slut.

 

 

Taggad , , , , , ,

Är ett klimatsmart OS möjligt?

Är ett klimatsmart OS möjligt? Frågan kan tyckas löjeväckande för den som har svulstiga spel i Ryssland eller Kina på näthinnan. Men behöver det verkligen vara så?

Sedan de senaste decenniernas olympiska debacle har IOK genomfört ett förändringsarbete, där OS måste förändras. I grund och botten handlar det om ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Därför är frågan relevant. Kan kommande Sverige genomföra ett klimatpositivt vinter-OS?

I en mycket intressant debattartikel i Aktuellt Hållbarhet, skriver företrädare för SOK och Sveriges Paralympiska Kommitté, Mats Årjes och Johan Strid, tillsammans med Mattias Goldmann, VD för Fores, om möjligheten att genomföra ett klimatpositivt OS. Den glädjande nyheten är att det inte bara är läpparnas bekännelse, utan en genuin vilja att skapa klimatpositiva spel. Exempelvis handlar det om att inte bara inkludera den direkta påverkan, utan även deltagares och åskådares klimatavtryck. Om Sverige blir arrangör av Vinter-OS 2026 kommer detta bli historiskt.

Det absolut bästa argumentet är dock detta. Det kommer arrangeras Vinter-OS 2026. Det råder inte någon tvivel om att den svenska ansökan är klimatmässigt överlägsen. Då torde det vara rimligt för den klimatengagerade att ställa sig bakom den svenska ansökan och samtidigt verka för att Vinter-OS i Sverige 2026 blir klimatpositivt som utlovat eller med artikelförfattarnas ord: ”alla klimatengagerade krafter (bör) bidra till att Sverige får värdskapet och världen får det klimatledarskap och den klimatinspiration som såväl behövs, med draghjälp av något av de mest inkluderande event som finns idag – Olympiska Spelen och Paralympics.”

Taggad , , , , , ,

Vinter-OS i Sverige är en bra idé

OSDe som känner mig vet att jag är en obotlig sportentusiast. Det innebär inte att jag alltid stöttat OS, för trots dess vackra idé har så mycket fult genom åren följt i spelens spår. Därför är jag en av dem som varit mycket positiv till IOK:s reformarbete som kallats Agenda 2020, (läs mer på IOK:s hemsida).

Kort sagt handlar det om att göra spelen, ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara. Befintliga anläggningar ska användas istället för tillfälliga skrytbyggen. IOK bidrar med mer resurser och har inte längre samma krav på garantier.

Denna förändring gör Sverige särskilt lämpat för att söka vinter-OS 2026. Här är en debattartikel som några partivänner och jag själv skrev under häromdagen: https://www.svd.se/s-lat-os-i-stockholm-starka-lokala-idrotten?

Låt OS stärka Stockholmsidrotten

Köerna till idrottsaktiviteter växer i Stockholmsregionen. Om inget görs väntar en anläggningsbrist som allvarligt kommer att påverka möjligheterna att idrotta inte minst för barn och unga. För att möta behovet av idrottsytor måste vi göra stora satsningar. Stockholm som värd för vinter-OS och Paralympics 2026 skulle kunna vara ett guldläge att stärka idrotten för kommande generationer.

Att vi rör på oss är bra för både vår fysiska och psykiska hälsa. Fysisk aktivitet ger positiva samhällseffekter i form av bland annat färre sjukdagar och ökad livslängd. Idrottsrörelsen är en viktig kraft för både folkhälsa och integration.

Det kan därför tyckas självklart att Stockholm ska vara en region med god tillgång till fritidsaktiviteter och idrott. Tyvärr ser vi att utvecklingen går åt motsatt håll i många kommuner. Investeringstakten har inte hängt med befolkningstillväxten och i framtiden hotar en allvarlig brist på idrottsytor.

Planerna på ett vinter-OS och Paralympics i Stockholm år 2026 innebär därför stora möjligheter. De nya anläggningar arrangemanget skulle kräva är sådana som på sikt ändå kommer att behövas för att möta framtida behov. Sedan Internationella Olympiska Kommittén (IOK) ändrat sina regler gällande finansieringen, så att mer pengar faller ut till arrangören, kan ett OS arrangeras mer ekonomiskt hållbart än tidigare. Med investeringsstöd från IOK skulle många anläggningar kunna tidigareläggas och byggas innan bristen blir allt för stor.

Sveriges Olympiska Kommitté föreslår Södertälje som värd för ishockeyns gruppspel och i Solna ligger Friends Arena som exempelvis skulle kunna användas för invigning och avslutning. Till exempel skulle Nacka kunna bidra med en ny ishall som kommunen ändå måste bygga framöver. Barkarby i Järfälla och Flemingsberg i Huddinge har båda pekats ut som potentiella platser för OS-byn. OS skulle bli en angelägenhet för hela Stockholms län. Dessutom skulle flera kommuner runt om i landet kunna bidra och dra nytta av investeringar. Exempelvis har Åre och Falun nämnts som tänkbara städer för alpina grenar och backhopp.

Ytterligare en förutsättning för att arrangera vinter-OS och Paralympics är stora gemensamma satsningar från alla inblandade, så som idrottsrörelsen, staten, kommunerna och näringslivet. Det är en chans till gemensam regional utveckling av både breddidrotten och parasporten.

Att vara värd för ett OS är på inga sätt okomplicerat men vi har mycket som talar för oss. Sverige är ett litet land men med stor innovationskraft. Stockholmsregionen är landets tillväxtmotor med en arenakapacitet som är unik i Norden och väl utbyggd kollektivtrafik. Ett OS är en unik möjlighet att visa upp vår region och andra delar av landet för världen och därmed stärka turism och näringsliv långt efter att idrottarna har åkt hem. Samtidigt skulle Sverige kunna sätta en ny standard för hur ett arrangemang i den här storleksordningen kan genomföras på ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart sätt.

Den nya alliansledda majoriteten i Stockholms stad har tyvärr meddelat att de inte tänker stödja vinter-OS 2026 i Stockholm, men Liberalerna och Centerpartiet i har i efterhand uttalat sig mer balanserat om en OS-ansökan. Vi socialdemokrater är beredda att samverka brett med dem som ser värdet av ett vinter-OS.

Att vara värd för vinter-OS och Paralympics skulle skapa nya möjligheter för utövare inom vinteridrotterna. Det skulle också vara en viktig investeringsmotor för nödvändig upprustning och förstärkning av idrottsanläggningar i Stockholmsregionen och i hela landet. Låt oss tillsammans gå vidare och använda OS och Paralympics för att stärka Stockholmsidrotten.

 

Karin Wanngård (S), Oppositionsborgarråd Stockholm

Sara Heelge Vikmång (S), Oppositionsråd Huddinge

Khashayar Farmanbar (S), Oppositionsråd Nacka

Meeri Wasberg (S), Kommunstyrelsens ordförande Haninge

Sara Kukka-Salam (S), Oppositionsråd Solna

Eva Ullberg (S), Oppositionsråd Järfälla

Joakim Jonsson (S), Oppositionsråd Sollentuna

Peter Schilling (S), Oppositionsråd Sundbyberg

Anita Mattsson (S), Kommunalråd Tyresö

Marie Axelsson (S), Oppositionsråd Sigtuna

Daniel Larsson (S), Gruppledare Lidingö

Ann-Christine Furustrand (S) Oppositionsråd Österåker

Mathias Bohman (S), Oppositionsråd Upplands Väsby

Olle Jansson (S), Biträdande oppositionsråd Norrtälje

Jaana Tilles (S), Oppositionsråd Vallentuna

Jenny Åkervall (S), Gruppledare Danderyd

Camilla Janson (S), Oppositionsråd Upplands-Bro

Hanna Svensson (S), Oppositionsråd Ekerö

Arne Närström (S), Oppositionsråd Salem

Patrik Isestad (S), Oppositionsråd Nynäshamn

Märtha Dahlberg (S), Oppositionsråd Nykvarn

Erika Ullberg (S), Oppositionslandstingsråd

Jens Sjöström (S), Oppositionslandstingsråd

Serkan Köse (S), Riksdagsledamot Botkyrka

Ingela Nylund Watz (S), Riksdagsledamot Södertälje

Åsa Westlund (S), Riksdagsledamot Haninge

Mathias Tegnér (S), Riksdagsledamot Tyresö

Anders Lönnberg (S), Riksdagsledamot Lidingö

Azadeh Rojhan (S), Riksdagsledamot Upplands Väsby

Nina Unesi (S), Ordförande S-kvinnor Stockholms län

Taggad , , , , ,

Vill du att ditt barn ska spela ishockey?

Jag ska börja med att vara ärlig. Jag har en dröm. Jag har en dröm om att min son Jonathan ska börja spela hockey. Förhoppningsvis kommer jag att klara att inte pressa honom, utan att han liksom jag vill hålla på med hockey, då det är en fantastisk sport. Han ska naturligtvis bestämma sin egen väg i livet. Det är hans val inte mina.

Trots detta har jag sedan åratal tillbaka försökt förklara och ibland övertala min fantastiska fru Maria om idrottens alla karaktärsdanande inslag. Hur det skulle vara en gåva att Jonathan spelade ishockey, eftersom jag själv har fått så mycket från denna härliga idrott.

Samtidigt är det färre andel barn som börjar spela ishockey, helst om en drar ut tidshorisonten ett par decennier. Dessutom slutar alltför många i tidiga år inom ishockeyn, men också andra idrotter.

När min fru ibland anför det hon har uppfattat från annat håll, som att ishockey är dyrt och att idrotten tar mycket tid, samt att den är ganska grabbig, så brukar jag stolt berätta om hur många vi är som arbetar för att ishockeyn har och fortsatt ska förändras. Att ishockey ska vara en idrott för alla. En idrott med värden som tillhör 21-århundradet. En idrott för alla barn oavsett om du är kille eller tjej, oavsett var dina barn är födda.

Jag är stolt över den förändring som har skett inom ishockeyn under ett antal år. Men sanningen är att jag ibland känner tveksamhet själv kring om min son borde spela ishockey. Jag berättar det inte för min fru, men när demonerna kommer fram om natten är jag inte alltid lika säker. När jag hör gubbgänget, som egentligen önskar att allt skulle förbli som det varit i decennier. Gubbgänget som inte tycket ordet ”hora” är en sexistisk kränkning utan ett ”yrke”.

Efter helgens konvulsioner känner jag igen tveksamhet. För er som inte följer ishockeyn på daglig basis så kallade en spelare i Malmö Red Hawks en spelare i motståndarlaget ”din jävla horunge”. Enligt reglerna ska detta ge ishockeyns grövsta straff, Match Penalty, då han uttrycker sig sexistiskt. Helt rimligt, enligt mitt sätt att se saken och spelaren fick också två matchers avstängning. Nu har dock ett antal av ishockeyns förstå-sig-på-are gått man ur huse och attackerat ömsom domaren ömsom reglerna. I Aftonbladet skriver Mats Wennerholm på temat att domarna inte ska vara moralpolis att ”det sägs värre saker än det malmöspelaren vräkte ut sig på en hockeyis.” Wennerholm fortsätter sedan tankegången om moralpolis på följande sätt: ”Och jag gillar inte tanken på att hockeydomarna ska vara någon sorts moralpolis som ska bedöma vad som är rimligt språkbruk eller inte. Det sägs alltid saker i stridens hetta och jag tror spelarna är vuxna nog att ta det för vad det är.” Malmö Redhawks sportchef, tillika den straffade spelarens far, menar att straffet är orimligt. Han förklarar till SVT att ”Man kan fråga sig var gränsen går och vad som är kränkande. Om jag säger ‘bögjävel’ till dig på isen, då skrattar man ju bort det.” Under söndagen gick även Djurgårdens tränare Robert Ohlsson ut och försvarade denna typ av språkbruk ”i stridens hetta”.

Jag brukar alltid försöka sälja in ishockey till min fru, genom att förklara att en lär sig att skilja på rätt och fel, en lär sig disciplin. Men hur ska en ung kille eller tjej kunna lära sig rätt och fel om inte SHL:s regler är samma som för resten av idrotten och samhället? Ska SHL och resten av ishockeyn ha olika regler? Ska resten av ishockeyn ha nolltolerans mot sexism och rasism, men inte SHL? Hur ska ishockeyn kunna attrahera fler flickor att spela ishockey, om vi samtidigt accepterar sexism? Hur ska ishockeyn kunna attrahera fler barn med föräldrar som har rötter i andra delar av världen, om vi accepterar rasism? Hur ska vi kunna få fler homosexuella att känna sig hemma i ishockeyn, om ”bögjävel” är ett rimligt sätt att uttrycka sig på rinken?

Som jag ser det måste SHL vara tydliga. Det är inte upp till domaren, om sexistiska eller rasistiska uttalanden ska leda till Match Penalty och avstämning. Det är inte som Niklas Vikegård säger, upp till domarens ”bollsinne”. Om någon kallar någon för ”jävla horunge” ska det rendera regelbokens hårdaste straff. Punkt! Jag vänder mig kraftigt mot att pressen ska hamna på domaren i detta fall, som faktiskt följt regelverkets intentioner. SHL och Svenska ishockeyförbundet bör snarare vara tydliga med motsatsen. Den domare som inte utdömer Match penalty för sexistiska och rasistiska uttalanden är olämplig att döma SHL och kommer omedelbart skiljas från sitt uppdrag.

Jag älskar ishockey och det finns ingen plats som jag har spenderat en så stor del av mitt liv som i en ishall. De matcher som jag dömt och spelat har varit otroligt viktiga för dem som har deltagit. Om barn, ungdomar och vuxna i tusentals matcher runt om i vårt land klarar att spela utan att kränka varandra med sexism och rasism, varför ska vi inte kräva detsamma av de som spelar i SHL, de som är bäst, både fysiskt och mentalt?

 

#shl #sylvegård #hockeyföralla

Taggad , , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: