Olof Palmes ljus brinner vidare

Olof Palme

Som barn på 80-talet, innan videospelaren fått spridning och innan det fanns en uppsjö av olika TV-kanaler fick en nöja sig med att se på tecknat två gånger i veckan, dels på måndagar då det var ett litet Tom & Jerry-inslag i Lilla Sportspegeln och på lördagar. Därför hade jag, sex år gammal, gått upp för att titta på Gomorron Sverige, den 1:a mars 1986.

När jag tänker efter, är jag inte riktigt säker på att jag förstod innebörden av meddelandet från TV:n som sa att Olof Palme var mördad, men jag har ett knivskarpt minne av att jag springer ned till den nedre våningen i radhuset och väcker mina föräldrar, berättar vad de sagt på tv:n, varpå min mor argt säger åt mig att ”sådant skämtar man inte om”. Jag tror att det som hände var otänkbart både för min mor och många andra. Eller för att använda Henrik Berggrens ord, från hans mycket läsvärda biografi (Berggren 2010, 7) : ”Det var obegripligt. Allt hade varit normalt i Sverige föregående kväll.”

IMG_1261

Ovan nämnda biografi beskriver Palmes liv på ett levande sätt. Samtidigt är det svårt att göra Palmes politiska gärning rättvisa, eftersom han var så mångfasetterad och befann sig i den politiska hetluften i så många år.

Olof Palmes gärning blir ibland en stor citatsamling att ösa ur, men det är viktigt att komma ihåg att hans eftermäle måste vara så oändligt mycket större.

Dagar som den 28:e februari blir förstås dagar att minnas Olof Palme. Att minnas är viktigt, då det ofta finns lärdomar att lära av svunna tider. Jag menar inte att historien med nödvändighet upprepar sig. Ibland, ibland inte skulle jag säga, då jag tror att vi alla faktiskt kan påverka utvecklingen och påverka vår egen väg. I den situation som vi befinner oss i idag skulle jag vilja minnas två saker av Palme och tidsandan. Det ena är Palmes framtidsoptimism. Tron på att politiken kan påverka samhällets utveckling. Det andra är de samhällspolitiska ramarna ”inom vilka Olof Palme skulle göra en framgångsrik karriär”, som Henrik Berggren uttrycker det, vilket är lärdomen från mellankrigstiden att vi i goda tider både måste skydda samhället från ekonomiska kriser genom införa kloka regleringar, skapa ett utbildningssystem som fostrar demokratiska individer och att bygga en aktiv välfärdsstat som säkrar medborgarnas trygghet.

Dessa lärdomar känns extra aktuella i dagar som dessa där extrema högerpartier växer över i princip hela den europeiska kontinenten, delvis i efterdyningarna av finanskrisen. I en värld av snabb förändring måste politiken tillse att alla hänger med i utvecklingen och kan känna igen sig i sin omvärld och samtidigt att våra ekonomiska framsteg kommer alla till del.

 

Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: