Etikettarkiv: Olof Palme

”Socialdemokratin dog med Olof Palme”

Varje år på Olof Palmes dödsdag dyker krönikor upp, som i min värld går ut på att ta Olof Palme och hans eftermäle i besittning för sina egna åsikter. Det är inte konstigt att så sker, med tanke på vad Olof Palme har betytt för arbetarrörelsen. Samtidigt finns det något konstigt i detta.

Jag läste en krönika för två år sedan som fortfarande gnager i mig, då jag tycker slaget om Olof Palmes minne är lite upp-och-ned-vända-världen för en progressiv och reformistisk rörelse.

I min värld måste progressiva rörelser vara framåtsyftande. Ta sin utgångspunkt i tidlösa värderingar, förstå de utmaningar som människor upplever idag i sin vardag och sedan presentera bra lösningar. I mitt tycke är det nyckeln till den svenska socialdemokratins historiska framgång. Socialdemokratin har fokuserat på de många viktiga reformerna som har påverkat människors liv i praktiken. I början av förra århundradet kallades den för ”magfrågan”. Så har alltid varit fallet och så hoppas jag att det förblir. Just detta fokus har gjort att vår rörelse har blickat framåt och trott på politiken. Att vi har varit så framgångsrika tror jag är nära förknippat med att vi har haft förmågan att skapa framtidstro, eftersom att vi har haft lösningar på de problem som människor upplever. Dessa reformer har socialdemokratin drivit igenom i regeringsställning när många av våra systerpartier i opposition har bråkat om vilka som är mest rättroende marxister eller socialdemokrater. Den vägen har aldrig historiskt  varit något för svensk socialdemokrati och jag hoppas att så förblir.

Den krönika som malt i mig under dessa år och som nu fick mig att skriva denna lilla text är en krönika som Daniel Suhonen skrev på Olof Palmes dödsdag i Expressen 2016:

Mordet på Olof Palme var ett politiskt mord, oavsett vem som avlossade skottet. Medan oerhörda resurser lagts ner på att leta efter en försvunnen revolver har förvånansvärt lite energi lagts ner på att förstå mordets politiska konsekvenser och förutsättningar.

Även om det var Christer Pettersson som kanske av rent misstag mördade landets statsminister, blev konsekvensen av mordet en ideologisk statskupp.

/—/

I stället förvandlades Palme snabbt till en del av arbetarrörelsens historia. En stilikon, på sin höjd framlyft som en symbol för solidaritet med tredje världen. Men om hans politiska idéer hade varit en medicin för en krasslig arbetarrörelse hade ledande företrädare märkt flaskan med ”ej för inrikes bruk”.

/—/

Många hade exakt just då känslan att Sverige inte skulle bli sig likt. Vi vet nu att de hade rätt. 30 år har passerat. Vi vet inte vem som mördade vår statsminister. Men vi vet vilka som sörjde och fortfarande sörjer. Och vi vet vilka som tjänade på mordet.

Därmed måste vi också försöka ta reda på den politiska sanningen om mordet på socialdemokratin

Att hävda att ledningen som tog vid efter Olof Palme, där flera personer arbetade oerhört nära Palme, skulle tjänat politisk på mordet känns smaklöst. Själva tanken om att det i någon mån finns delar av vår rörelse som politiskt har vunnit på mordet känns absurd. I artikeln fortsätter Suhonen under rubriken ”Socialdemokratin dog med Olof Palme” att berätta följande:

När paret Palme runt klockan 23.17 korsar Sveavägen efter korvkiosken vid Adolf Fredriks kyrkogård är han partiledare och statsminister för en socialdemokrati som vunnit riksdagsvalet 1985 på att gå emot idén om privat drift i välfärden, som genomdrivit löntagarfonder i näringslivet, som hindrar ett svenskt medlemskap i EEC (dagens EU), står för alliansfrihet och neutralitet i utrikespolitiken och framhärdar i att försvara en offentlig sektor som sväljer över halva ekonomin och bekostas med världens högsta skatter.

Att detta är essensen av Socialdemokrati är en mycket hårdsmält idé för mig. Skulle frågan EU-medlemskap, driftsformer i välfärden, löntagarfonder och neutralitetspolitiken vara frågor som definierar vad socialdemokrati är? Och när vi i några av dem ändrat ståndpunkt, så dog socialdemokratin? För mig är det viktiga frågor, men inte lever eller dör socialdemokratin med dem. I mitt tycke blir exempelvis frågan om löntagarfonder extra dubiöst, då det torde vara allmänt känt att det inte var Olof Palme som drev frågan om löntagarfonder i vårt parti. Därtill var han nödd och tvungen.

Att så flagrant stjäla en mördad statsministers eftermäle för sin egen politiska agenda är för mig svårsmält. Jag vet inte vad Olof Palme hade sagt om dagens förda politik, men jag minns och försöker lära av vad han sade och gjorde då han faktiskt levde. Det är dock inte samma sak, som att tro att en dynamisk människa som Olof Palme inte åsiktsmässigt skulle kunna påverkas under en 30-års period. Palmes omsvängning i frågan om kärnvapen är ett exempel på Palmes förmåga att utvecklas med och förstå sin tid.

En annan svaghet i texten är synen på de stora ekonomiska konflikterna på 80-talet. Texten argumenterar i linje med att Palmes död genererade starten på högerpolitikens frammarsch inom socialdemokratin som om Palme själv var definierad vänster i vårt parti. Personligen tycker jag att epitet som höger- och vänstersossar är fördummande, men när jag försöker tolka stämningen på 80-talet, skulle jag nog uppfatta att invektivet som slängdes på Palme inom rörelsen oftare var höger än vänster.

Sedan är det uppenbart att någonting hände med samhällsdebatten under slutet av 80-talet. Efter många år av kraftig investeringspolitik, högt skattetryck och stora problem med marginalkostnader för arbete gick det inte att hålla tillbaka en våg av marknadsliberalism och neoliberala lösningar. Jag tror dessutom att vårt överfokus på löntagarfonder faktiskt var en av de saker som gjorde att vi tappade kompassen på de frågor och problem som människor upplevde i sin vardag, vilket gjorde oss mindre relevanta.  Folk trodde ju då att mer marknadsstyrning skulle kvalitetssäkra och bidra till mindre ineffektiv användning av gemensamma resurser samt ökad frihet för individen. Än värre är att detta framstod som den enda ansvarsfulla ekonomiska politiken.  Sedan är det betydligt lättare att idag se konsekvenserna och kostnaderna för en fullkomligt avreglerad energimarknad och marknadsintrånget inom skola och vård.

Daniel Suhonen ska ha heder i att så tydligt diskutera den svenska och europeiska socialdemokratins sjukdommar. För visst har den socialdemokratiska rörelsen i Europa stora problem, men jag tror diskussionen skulle tjäna på att det fanns mer än en medicin som övervägdes.

Slutsatsen måste vara att vi ska lära av hur kloka människor i vår rörelse har agerat historiskt och hur desamma har hanterat situationer i sin tid, men att förflytta åsikter ur sin tidsepok och använda just historiska ståndpunkter för att motivera sina egna ställningstaganden idag är inte särskilt fruktbart. Vi ska som progressiv rörelse vara trygga i våra värderingar, lära av vår historia, men utforma lösningar på vår generations problem idag.

Taggad , , , , ,

Idag föds sthlmspodden

Som riksdagsledamot från Stockholmsregionen försöker jag alltid lyfta viktiga frågor för vår kära huvudstadsregion. Det är helt enkelt så att stockholmaren i mig tycker det är viktigt att våra lokala frågor, fördelar och utmaningar, lyfts upp och diskuteras.

Ibland uppfattar jag att Stockholmsperspektivet kommer i skymundan. Vi saknar nästan helt lokal media, utan det nationella blir fokus i huvudstaden. Det är inte konstigt, men inte heller oproblematiskt.

Därför har jag valt att spela in en podd som diskuterar viktiga samhällsfrågor med ett Stockholmsperspektiv. Idag föds sthlmspodden!

sthlmspodden är mitt sätt att försöka lyfta fram frågor som är viktiga för stockholmarna, både i den nationella och internationella politiken. Det är dessutom en ära att Ingvar Carlsson, vår före detta statsminister, är min första samtalspartner.

Ni hittar det första avsnittet i Podcast-appen i iTunes eller på Soundcloud. Lättast är kanske ändå att lyssna här direkt på sidan.

Välkommen till sthlmspodden!

170519 Ingvar Carlsson

Taggad , , , , , , , , ,

Tillbaka i svenska folkets tjänst

Den 1.a maj återvände jag till riksdagen och livet som riksdagsledamot. Tänkte att jag med det här blogginlägget ”Tillbaka i svenska folkets tjänst” ska berätta om de första dagarna.

Förresten, får en säga så… ”i svenska folkets tjänst”. Det låter väldigt högtravande, men ett är säkert och det är att jag är fortfarande är hedrad av ha blivit vald och tar uppdraget som riksdagsledamot på stort allvar.

Som jag har skrivit i tidigare blogginlägg, Föräldraledighet – är det något att ha?, så är det svårt att sammanfatta tiden hemma. Ett är dock säkert, jag är glad över att ha varit borta, men lika glad över att vara tillbaka.

MT 160501

1:a maj, Fisksätra

Det kändes förstås extra spännande att återgå i tjänst 1:a maj. Dagen började med ett härligt 1:a maj firande i Nacka, där jag höll tal, samt hörde på utmärkta tal av Khashayar Farmanbar, oppositionsråd, Gunnel Nyman Gräff, S-kvinnor, samt Andreas Andersson från SSU-Nacka. Till råga på allt spelade Dan Hylanders trio, mycket bra. Jag måste erkänna att jag inte kan hela deras repertoar, men jag såg att min mor var lite ”starstruck”.

Första dagen i riksdagshuset handlade ganska mycket om det praktiska, men jag gjorde ett litet filmklipp, som jag gärna delar.

Som jag nämner i klippet la jag en motion om Arktis 2015, som nu behöver uppdateras och läggas igen. Även om priset på olja tillfälligt verkar ha förbättrat läget, känns frågan lika aktuell som någonsin. Det finns som sagt något ironiskt i att bryta olja, just där isen smälter på grund av den globala uppvärmningen.

Dessutom hann jag med ett besök på Helsa vårdcentral i Sundbyberg ihop med kloke Jens Sjöström, som är oppositionslandstingsråd i Stockholms Läns Landsting.

160503

Besökpå  Helsans Vårdcentral,  Sundbyberg

En av veckans höjdpunkter var att lyssna på Global Utmanings seminarium, på temat Framtidsspaning om klimatpolitiken mot 2045. Två slutsatser jag med mig: 1. Det är inte för sent. 2. Vi måste agera nu.

20160504 Global Utmaning

Per-Anders Enkvist, Max Åhman, Anders Wijkman & Robert Paulsson

Med tanke på vikten av dessa känns det väldigt spännande att se vad Miljömålsberedning kommer fram till!

 

 

 

Taggad , , , , , , ,

Olof Palmes ljus brinner vidare

Olof Palme

Som barn på 80-talet, innan videospelaren fått spridning och innan det fanns en uppsjö av olika TV-kanaler fick en nöja sig med att se på tecknat två gånger i veckan, dels på måndagar då det var ett litet Tom & Jerry-inslag i Lilla Sportspegeln och på lördagar. Därför hade jag, sex år gammal, gått upp för att titta på Gomorron Sverige, den 1:a mars 1986.

När jag tänker efter, är jag inte riktigt säker på att jag förstod innebörden av meddelandet från TV:n som sa att Olof Palme var mördad, men jag har ett knivskarpt minne av att jag springer ned till den nedre våningen i radhuset och väcker mina föräldrar, berättar vad de sagt på tv:n, varpå min mor argt säger åt mig att ”sådant skämtar man inte om”. Jag tror att det som hände var otänkbart både för min mor och många andra. Eller för att använda Henrik Berggrens ord, från hans mycket läsvärda biografi (Berggren 2010, 7) : ”Det var obegripligt. Allt hade varit normalt i Sverige föregående kväll.”

IMG_1261

Ovan nämnda biografi beskriver Palmes liv på ett levande sätt. Samtidigt är det svårt att göra Palmes politiska gärning rättvisa, eftersom han var så mångfasetterad och befann sig i den politiska hetluften i så många år.

Olof Palmes gärning blir ibland en stor citatsamling att ösa ur, men det är viktigt att komma ihåg att hans eftermäle måste vara så oändligt mycket större.

Dagar som den 28:e februari blir förstås dagar att minnas Olof Palme. Att minnas är viktigt, då det ofta finns lärdomar att lära av svunna tider. Jag menar inte att historien med nödvändighet upprepar sig. Ibland, ibland inte skulle jag säga, då jag tror att vi alla faktiskt kan påverka utvecklingen och påverka vår egen väg. I den situation som vi befinner oss i idag skulle jag vilja minnas två saker av Palme och tidsandan. Det ena är Palmes framtidsoptimism. Tron på att politiken kan påverka samhällets utveckling. Det andra är de samhällspolitiska ramarna ”inom vilka Olof Palme skulle göra en framgångsrik karriär”, som Henrik Berggren uttrycker det, vilket är lärdomen från mellankrigstiden att vi i goda tider både måste skydda samhället från ekonomiska kriser genom införa kloka regleringar, skapa ett utbildningssystem som fostrar demokratiska individer och att bygga en aktiv välfärdsstat som säkrar medborgarnas trygghet.

Dessa lärdomar känns extra aktuella i dagar som dessa där extrema högerpartier växer över i princip hela den europeiska kontinenten, delvis i efterdyningarna av finanskrisen. I en värld av snabb förändring måste politiken tillse att alla hänger med i utvecklingen och kan känna igen sig i sin omvärld och samtidigt att våra ekonomiska framsteg kommer alla till del.

 

Taggad ,
%d bloggare gillar detta: