Författararkiv: Mathias Tegnér

Frågan om Ringhals 2 är ren populism

Politiken är tyvärr alltför ofta smutsig. Debatten om kärnkraft under gårdagen i mitt tycke odräglig. Jag har respekt för att människor kan tycka olika i sakfrågan om kärnkraft. Personligen menar jag att stängningen är en konsekvens av teknikutveckling och ekonomi, men inser att frågan är komplex.

Det som var absurt i riksdagens kammare igår, var ju det att Moderaterna och KD hoppade på SD:s motion om att öppna redan nedlagda Ringhals 2 och stoppa stängningen av Ringhals 1. Trots att bolagsledningen är tydlig med att inga investeringar gjorts sedan beslutet 2015 om stängning. Detta innebär att det praktiskt är omöjligt att öppna. En renovering skulle kosta miljarder och ta flera år.

 

 

 

Märkt , , , , ,

Fler poliser behövs

I min hemkommun är tryggheten en av de mest aktuella frågorna på dagordningen just nu. Det känns bra att den nya S-ledda kommunledningen, som styr kommunen sedan januari 2019, har prioriterat tryggheten i kommunen från dag 1. Flera initiativ har tagits för att öka tryggheten runt om i kommunen, bland annat genom ökat stöd till natt- och föräldravandrare, ökade anslag till trygghetsinvesteringar, verksamheten Tryggare Granängsringen, verksamheten Tillsammans för Granängsringen och ökade satsningar på grannsamverkan.

Vi vet att droghandeln i delar av kommunen har ökat under det senaste decenniet. Vardagsbrotten är närvarande för många medborgare. Därför har Socialdemokraterna tagit initiativ till att se över tekniska hjälpmedel såsom kameraövervakning och bättre belysning för att öka tryggheten. Men det räcker inte, det visar om inte annat den senaste tidens våg av förmodat anlagda bränder på flera olika platser i kommunen. För att möta behovet av ett ökat säkerhetsarbete har kommunen därför utökat antalet väktare som ronderar kommunen, men inte heller det räcker.

Under den senaste veckan har ett stort antal bilar brunnit nattetid, vilket har framgått av medierapporteringen, bland annat i Aftonbladet.

Nyckeln till lyckat trygghetsarbete ligger i samverkan, med främst polis men också andra organisationer inom t.ex. civilsamhället. Samarbetet med nuvarande kommunpolis bedöms som väldigt bra, polisnärvaron har ökat i Tyresö men mestadels i enstaka insatser.

S: Fler poliser i Tyresö

Därför ställer nu Socialdemokraterna i Tyresö, genom kommunstyrelsens ordförande Anita Mattsson och mig som riksdagsledamot, tre skarpa krav på Polismyndigheten i ett öppet brev som skickats till Carolina Björnsdotter Passkivi, Chef för polisområde Stockholm Syd:

  • Att polisstationen i Tyresö återigen öppnas. Detta måste prioriteras från polismyndighetens sida.
  • Att den kontinuerliga polisnärvaron ökar i Tyresö, dels genom större stöd till kommunpolisen men också genom ökad närvaro av patrullerande enheter.
  • Att kommunpolisorganisationen ges tillräckligt med resurser för att tillsammans med kommunen arbeta förebyggande.

190403 MT i kammaren

Sanningen är att vi behöver mer stöd från polisen. Både i det långsiktiga, förebyggande arbetet, men också i en ökad polisiär närvaro i kommunen. Vi behöver stärka tryggheten i Tyresö både på kort och lång sikt tillsammans med polis och övriga aktörer. Därför måste polisen prioritera upp Tyresö inom polisområdet. Vi ser över tid en ökad otrygghet i Tyresö, det får helt enkelt inte fortsätta. Polisen måste ta sitt ansvar samtidigt som kommunen måste ta sitt ansvar med fler väktare, mer kameraövervakning och andra konkreta, handfasta lösningar. Tryggheten i samhället är ytterst polisens ansvar, det märks inte i Tyresö och behöver förändras.

Märkt , , ,

Klimatbonus, ja tack!

Ibland handlar väldigt mycket om klimatpolitiken om straff, skatter och avgifter. Så måste det nog vara, men det är allt trevligt när debatten ibland handlar om morötter.

Som de flesta vet har riksdagen antagit ett mål om att Sverige år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Senast år 2030 ska utsläppen från inrikes transporter vara minst 70 procent lägre än 2010. Genom Klimatklivet har investeringsstöd hittills beviljats till över 30 000 laddpunkter längs våra vägar. Detta till trots finns stora delar av vägnätet där laddinfrastruktur inte byggs ut med dagens regelverk. För att få fler att våga satsa på laddfordon är det viktigt att bygga bort vita fläckar och därmed skapa en heltäckande laddinfrastruktur längs de större vägarna i Sverige. Det är därför glädjande att regeringen nu föreslår en satsning på 50 miljoner kronor i tre år för denna utbyggnad.

Dessutom skjuter den S-ledda regeringen till pengar klimatbonusen för bilar. Bonus–malus-systemet är inte perfekt, men ger incitament för konsumenter att välja bilar med låga koldioxidutsläpp. De nya reglerna innebär att EU:s nya mätmetod, WLTP, kommer att ligga till grund för beräkningar av utsläppen. En följd av det blir att de flesta bilar beräknas få högre utsläppsvärden. Med anledning av det föreslår regeringen att utsläppsgränsen för vad som utgör en klimatbonusbil höjs från 60 till 70 gram per kilometer. Det är bra, eftersom att det tar höjd för de praktiska problem som den nya beräkningen innebär. Vi måste både orka med att ta ansvar för reglernas implementering och kampen mot utsläppen.

Märkt , , ,

Klimatsatsningar i budget!

Det har väl knappast undgått någon att hela mänskligheten står inför stora utmaningar. Genom investeringar i klimat och miljö rustar vi samhället för framtiden och tillgängliggör och bevarar naturen för framtida generationer.

Den S-ledda regeringen har idag presenterat stora satsningar på miljö- och klimatomställning. Mer resurser till Industriklivet, klimatinvesteringar och laddinfrastruktur är några satsningar som föreslås. Satsningarna inbegriper även fler åtgärder för skydd av värdefull natur och havsområden.

Riksdagen har antagit ett mål om att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Ska detta mål nås, så måste vi öka takten i omställningen.

En sektor med stora utmaningar, och stor potential för utsläppsminskning, är den svenska industrin. För att ge långsiktigt goda förutsättningar föreslår regeringen en förstärkning av Industriklivet med 300 miljoner kronor för perioden 2020-2022. Ambitionen är att ta fram CO2-neutral stålproduktion, vilket skulle vara världsunikt. 

Klimatklivet är ett investeringsstöd som under föregående mandatperiod stödde över 3 200 projekt, inklusive över 30 000 laddpunkter. Det förväntas bidra med utsläppsminskningar motsvarande nästan tre procent av Sveriges samlade klimatutsläpp. Anslaget för klimatinvesteringar ökas därför med 1,16 miljarder kronor för 2020.

Regeringen gör också bedömningen att det behövs ett stöd för elektrifierade lastbilar och arbetsmaskiner. Det är sektorer med stora utsläpp som behöver minska för att Sverige ska kunna nå klimat- och sektorsmålen. För att åstadkomma en marknadsintroduktion av elektrifierade lastbilar och arbetsmaskiner föreslår regeringen en klimatpremie på 20 miljoner kronor för 2020.

 

Märkt , , ,

Utbildningspolitiken i skymundan

En av de saker som har byggt Sverige starkt är en tro på utbildning. Den tilltron till utbildning är inte av naturen given, utan har varit en viktig politisk konflikt. Socialdemokratin har med styrka argumenterat för utbildningens roll för att bygga ett starkt samhälle, där högern menat att högre utbildning inte bör öppnas för de breda lagren, då den på något outgrundligt sätt då devalveras i värde.

Fler högskoleplatser gör Sverige starkare! Det har gällt genom historien och gör så fortfarande.

Här i slutet av augusti och början av september påbörjar många studenter sina universitetsutbildningar. I år fick extra många som sökt till lärar- eller vårdutbildningar ett positiv besked. Det beror på den S-ledda regeringens satsningar på särskilt samhällsviktiga utbildningar.

På arbetsmarknaden är det allt fler jobb som kräver högskoleutbildning, därför måste fler svenskar få chansen att utbilda sig. Senast 2025 vill socialdemokraterna därför se minst 30 000 nya utbildningsplatser på högskolor och yrkesutbildningar. Konservativa krafter har alltid trott att en utbildning blir sämre för att fler går den. Ingenting kan vara mer felaktigt! Det är uppenbart att Sverige både måste satsa på en bättre utbildningskvalitet och samtidigt byggnad ut antalet  högskoleplatser för att klara de samhällsutmaningar Sverige står inför.

I ett starkt samhälle ska dörren till högre utbildning stå öppen för alla. Kön, klass eller var du kommer ifrån ska inte få avgöra om eller vad du studerar. Av det skälet satsar regeringen på att skapa fler utbildningsplatser och ge större frihet för den som vill studera. Vi vill bland annat se fler kurser på kvällar och på distans, så fler kan ta chansen att utbilda sig genom hela livet.

Det finns ytterligare utmaningar för att göra utbildning tillgänglig för fler. Om högskolan ska vara ett alternativ för alla krävs en politik som värnar om studenters förutsättningar även utanför campus. Att stärka studenters trygghet är nyckeln till att fler ska ha förutsättningar att klara sina studier. Därför är det glädjande, men inte tillräckligt att andelen bidrag i studiemedlet ökat med 300 kr per månad och stärkt tryggheten för studerande vid sjukdom.

Den största utmaningen idag är bristen på studentbostäder. Jag är glad över att som riksdagsledamot varit med och infört ett investeringsstöd till byggande av ungdoms- och studentbostäder, vilket avser att att få fart på byggtakten och samtidigt hålla nere hyrorna. Samtidigt är det uppenbart att så mycket mer behövs.

Som politiker med ansvar för näringspolitik är jag övertygad om att vi möter framtiden och arbetsgivarnas ökade kunskapskrav med fler möjligheter att lära sig nytt. I vårt starka samhälle ska det inte spela roll vem du är eller var du bor – du ska alldeles oavsett ha lika möjlighet till frihet, utbildning och arbete.

Det är uppenbart att om socialdemokratin som progressiv rörelse ska kunna fortsätta vara en frihetsrörelse och leverera på löftet om att alla medborgare ska kunna ”förverkliga sina bästa stämningars längtan”, så måste utbildningspolitiken och möjligheten till livslångt lärande stå högst upp på den politiska agendan.

Märkt , , , , ,

Atletico spanska mästare i år

Atletico Madrid har under de senaste åren gjort flera bra säsonger, även om de inte riktigt lyckats aspirera på guldet i La Liga, sedan vinsten 2014. I år har de sett mer spännande ut än de senaste åren och försäsongen har gått som på räls. Detta har gjort att de igen finns med i snacket om vem som tar hem La Liga säsongen 2019/2020.

En av orsakerna är Atleticos köp av underbarnet Joao Felix, en extremt lovande anfallare. På Friends härom veckan visade han tydligt var skåpet skulle stå, genom att göra två mål. Orden i pressen hart också varit stora, exempelvis här i Expressen efter matchen på Friends.

Efter två omgångar leder ”Atleti” också ligan delat med Sevilla. Kort sagt ser det väldigt bra ut. Samtidigt är inte jag säker på att det är Joao Felix som är nyckeln. Som så ofta värderas anfallsspelare oproportionerligt högt i fotboll. Nästan alla talade om Leo Messi, när Barcelona vann La Liga i stor stil förra året, men nästan ingen nämnde en av världens bästa målvakter Ter Stegen som var en viktig del av Barcelonas seger. Samma sak gäller Ateltico i år. Jag tror på guld, men inte på grund av Joao Felix eller anfallet, utan snarare för att i Atleticos mål spelar en annan världsmålvakt, nämligen Oblak. Inför året har också två ytterbackar införskaffats, Lodi och Trippier. Båda med känsliga fötter, som kommer leverera målgivande passningar en massé. Oblak, Lodi och Trippier är trion som gör att jag tror på ett rödvitt guld till den spanska huvudstaden när säsongen är slut.

Den som lever får se!

Märkt , ,

Är Sveriges Grundlag svag?

För ganska länge sedan, så läste jag en tankeväckande krönika av Olle Wästberg. Den handlade om vår grundlag och började enligt följande:

När jag satt i riksdagen – för länge sedan – gick jag en dag runt och frågade slumpvisa riksdagskollegor hur ”portalparagrafen i den svenska grundlagen lyder”. Bara en av det 20-tal ledamöter jag frågade svarade rätt – partivännen Daniel Tarschys, som några år senare blev professor i statskunskap.

De flesta svarade: ”All makt utgår från folket” – vilket har annan innebörd än det korrekta: ”All offentlig makt utgår från folket”.

Om man i USA frågar människor kan de flesta svara på hur konstitutionen inleds: ”We, the people…” I USA har grundlagen en stark ställning. Att den bara ändrats 27 gånger sedan 1787 är talande.

Just frågan om vår grundlag är just nu omdebatterad i vissa kretsar. Det är naturligtvis med rätta, när en ser sig om i världen och konstaterar att den demokratiska utvecklingen ofta går åt fel håll.

När högerpopulistiska regimer i Polen och Ungern systematiskt hotar rättsväsendets självständighet och länder som Rumänien har stora problem med transparens, så är det naturligt att fråga säg, vilken motståndskraft det svenska demokratiska systemet har för den typen av odemokratiska krafter?

Kort sagt är Olle Wästberg något på spåret när han diskuterar systemets motståndskraft. Eftersom Sverige är utpräglat parlamentaristiskt, så ökar naturligtvis parlamentets handlingsutrymme, vilket teoretiskt kan leda till att en vald diktator snabbt kan montera ned våra demokratiska institutioner.

Hur borde då de svenska grundlagarna förändras? Frågan är naturligtvis relevant, men svår. Många landar snabbt i att det behövs en konstitutionsdomstol, men skulle en sådan förändring verkligen förändra denna fråga i grunden?

Sammanfattningsvis vore det bra med en ny, bred grundlagsutredning för att stärka de svenska grundlagarna och höja trösklarna för en framtida auktoritär regering, med ambitioner av samma slag som i Polen och Ungern. Dessutom borde en sådan se hur andra europeiska länder har gjort.

Olle Västberg avslutar sin mycket  kloka krönika med några ord om engagemang.

Sedan är det grundläggande inte grundlagen, utan människors engagemang och övertygelse.  En Novusundersökning förra året visade ju att 48 procent av de unga – 18-29 år – tycker att det vore bra om experter, inte regering och riksdag, fattar beslut om vad som är bäst för landet. Bara sex av tio tar starkt avstånd från att Sverige borde styras av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdag och allmänna val.

Olle Västberg menar att denna fråga är en viktig liberal fråga. Det är nog riktigt, men ser vi historiskt på den svenska demokratins tillkomst, så har arbetarrörelsen och socialdemokratin varit en nyckelspelare för att ge alla medborgare rösträtt, naturligtvis ihop med liberaler och kvinnorättsrörelsen. Jag tror att frågan om vår demokrati måste vara ett gemensamt projekt för stora delar av samhället att ansluta sig till. Liberaler, socialdemokrater och andra. Frågan är för viktig för att göras partipolitik av.

Märkt , , ,

Kan barn bullra?

I grunden är det naturligtvis positivt att Plan- och bygglagen och Plan- och byggförordningen reglerar byggande för att minska de negativa hälsoeffekterna av buller. Det är också rimligt att Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning för industri- och verksamhetsbuller och att Boverket har tagit fram riktvärden för buller. Trots detta är det för mig långt ifrån uppenbart, snarare konstigt, att ljud från glada idrottande barn, ska träffas av en dylik reglering. Kan barn verkligen bullra?

Bakgrunden till det jag skriver är en dom från Mark- och miljödomstolen, som riskerar barnidrotten på Boovallen i Nacka, vilket bland annat Aftonbladet skrivit om i artikeln, ”Ingen stad kommer kunna ha idrottsplatser”. Artister som Niklas Strömstedt har på twitter, i mitt tycke mycket rimligt, förklarat det märkliga i domen och det märkliga i de klagande grannarnas beteende. I en tid då människor rör sig mindre och idrottandet minskar, samtidigt som övervikten ökar, blir detta extra märkligt. En god och jämlik hälsa, regeringens proposition om den nya folkhälsopolitiken säger tydligt: ”Den nationella idrottspolitiken bygger på en tydlig strävan att i samhällsplanering, i skolans arbete och i andra
sammanhang uppmuntra och ge möjligheter till barns, ungdomars och
vuxnas motion och idrott i syfte att främja en god folkhälsa.” Denna dom går såklart i en helt annan rikting.

Även om jag inte är någon jurist, så återfinns den relevanta lagstiftningen för denna dom, i Miljöbalkens nionde kapitel, där det talas om olägenhet för människors hälsa. Jag tycker detta säger någonting om hur absurt detta är. Miljöbalkens nionde kapitel handlar om ”Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd” och att idrottsplatser kan komma att stänga eller begränsa sin verksamhet med detta lagrum som grund känns helt vansinnigt. När Miljöbalken infördes begreppet ”olägenhet för människors hälsa” som finns i kap. 9 §3. Det ersatte ett äldre uttryck nämligen ”sanitär olägenhet”, vilket återfanns i gamla hälsoskyddslagen. I min värld kan buller från trafik och industri vara en sanitär olägenhet, men knappast från en idrottsplats. Det framgår också tydligt i förarbetena, bla i propositionen, att bedömningen om buller ska anses vara en olägenhet, ska utgå från ”vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och kan inte enbart baseras på en enskild persons
reaktion i det enskilda fallet”. Vidare talas det om evidens för olägenhet. Kort sagt, jag är mycket tveksam till att människor i allmänhet anser att ljud från en idrottsplats är en olägenhet och i Naturvårdsverkets dokument är det omöjligt att hitta hänvisningar till forskning som visar på hälsovådliga effekter av ljudet från en idrottsplats.

Naturvårdsverket har i den ovan nämnda vägledningen satt gränsvärdena för buller vid 45 dBA på kvällar och helger. Dock står det uttryckligen i denna vägledning: ”Vägledningen är inte framtagen för buller från lek och idrottsutövning eller för musik och sorl från restauranger och evenemang såsom konserter, idrottstävlingar med mera.” Är det bara jag som blir förvirrad när denna vägledning används av Miljödomstolen?

Om jag förstått det hela rätt så är den juridiska kopplingen mellan  miljöbalkens skrivningar om olägenhet till Naturvårdsverkets vägledning om gränsvärden, den kunskapssammanställning som verket tagit fram 2013. Det som är utmaningen är att denna sammanställning enbart handlar om trafik- och industribuller. Är det verkligen uppenbart att hälsoeffekterna av ljud från en hamn och från lekande barn är identiska? Det är de såklart inte och det är också därför vägledningen också tydligt stipulerar att den inte är relevant. Domstolen noterar också detta, men fortsätter likväl att hänvisa till dessa riktlinjer när de konstaterar att det behövs skyddsåtgärder för buller. Hade inte det rimliga varit att konstatera att det inte finns någon evidens för att ”buller” från barn inte är en olägenhet för människor i allmänhet och därefter förpassat de klagande grannarnas skrivelse där den hör hemma: I papperskorgen!

Märkt ,

Klassperspektiv på flygandet

Häromdagen skrev jag en text om flygande och flygskam. Jag vet att den retade en del, vilket jag också insåg på förhand. Dock vill jag ta fasta på en av aspekterna i min text, som jag gärna vill belysa mer. Det handlar om det faktum att det faktiskt är förenligt att tänka att vi behöver flyga mindre och samtidigt inte skuldbelägga dem som tar flyget. I grunden handlar problemet om synen på det kollektiva och det individuella. Jag tror inte att vi enbart kan lösa klimathotet genom att vi var och en för sig försöker förändra hur vi lever. I min text försökte jag sammanfatta detta på följande sätt:

Det som tyvärr är olyckligt med hela denna diskussion om flygskam är att fokus flyttas från huvudsak till bisak. Vi, alla människor, måste göra något för att möta klimathotet, men internationell och nationell politik måste inriktas mot att de som släpper ut mest också måste vara dem som förändrar sig mest.  Stora företag som smutsar ned mest måste också var de som förändrar sig mest. Politiken och journalistiken måste skarpsynt skärskåda de vackra orden i företags miljöredovisningar och skilja agnarna från vetet. De företag som försöker göra rätt ska hyllas, men de företag som bara skriver vackra ord bör granskas och betala.

Naturligtvis måste vi minska vårt flygande. Det är inte hållbart att det internationella flygandet har fördubblats under de senaste decennierna, utan vi måste leva mer som vi gjorde för några årtionden sedan. En viktig aspekt på detta är att delar av arbetarklassen inte kunde flyga på charter och definitivt inte till Thailand då. Det är naturligtvis inte deras sätt att leva som har skapat klimatkrisen och det är inte heller rimligt att vi som har flygit mer än vad som är hållbart under några decennier pekar finger mot dem.

I en välskriven debattartikel i Metro, om än lite för vass för min smak, skriver Bodil Keisu just om detta:

Vi ser hur den medvetna medelklassen i form av moralentrepenörer med tid, pengar, ork och lantställen äcklas över hur andra flyger till Thailand under julledigheten eller till Turkiet på sommaren. Men jobbar du i ett lager under jord åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan (extrapengar på söndagar!) hela året kan en resa utomlands kännas lockande.

Jag menar precis som jag skrev häromdagen att Eva Franchells krönika, Folk som flyger borde skämmas har sina poänger och citatet nedan måste tas på allvar:

Trots alla varningar har de svenska flygutsläppen ökat med över 70 procent sedan 1990. De står nu för lika stora utsläpp som hela biltrafiken eller motsvarande cirka 1,1 ton utsläpp per person och år. Vi borde ta vårt ansvar, det går faktiskt att ta tåget till både Italien och Grekland.

Min poäng är dock att de två citaten kan vara riktiga samtidigt. Vi behöver förändra vårt beteende och det ska bejakas, däremot är det nationella och internationella organisationer som ska leda förändringen. Det måste bli enklare att ta tåget, därför är det bra att regeringen tagit initiativ till detta. Flygskatten på internationellt flyg måste höjas. Vi kanske till och med bör testa lösningen ”avgift/utdelning”. Idén kommer ursprungligen från Nordamerika och är långt ifrån oproblematisk. (För den som vill läsa mer kan jag rekommendera amerikanska CCL och svenska Klimatsvaret) I just fallet internationellt flyg torde konsekvenserna vara ganska smakfulla. Avgifterna eller skatt i en svensk kontext för att flyga ökas årligen och exponentiellt och beloppet som tas in i avgift betalas ut till alla medborgare via skattekontot. Effekterna borde vara minskat flygande och öka jämlikheten i vårt land.

Min huvudsakliga poäng är dock att kampen mot ett bättre klimat inte  går via ett skuldbeläggande av arbetarklassen, som tidigare knappt har haft råd att flyga. Även om vi alla måste ta vårt individuella ansvar, så är de effektiva lösningarna kollektiva.

Märkt , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: