En fråga som ibland blir bortglömd i en turbulent tid är frågan om abort. Vår abortlagstiftning kom till 1974 och är präglad av 70-talets radikalism och tankar om kvinnans frigörelse.
Abortlagstiftningen måste väga viktiga värden mot varandra. Hur ska den oföddes rätt vägas mot kvinnans rätt till sin kropp? När frågan ställs på detta sätt, tycker jag att det är lätt att tankarna försvinner iväg i felslut. Vi misstar oss nämligen och tänker att ett foster är detsamma som ett barn, men så är naturligtvis inte fallet. Ett foster är inte ett barn, lika lite som att ett ekollon är en ek eller för den delen att ett ägg är en kyckling.
Samma felslut riskerar vi att göra i debatten kring samvetsfrihet, det vill säga ska barnmorskor kunna vägra att utföra aborter eller ska farmaceuter kunna vägra skriva ut ”dagen-efter-piller”. Det kan vara lätt att komma till slutsatsen att, så länge att aborter utförs vid behov, så är det inga problem om några exempelvis barnmorskor avstår. Detta är dock långt ifrån oproblematiskt, då samvetsfrihet riskerar att undergräva aborträtten, vilket har skett i exempelvis Italien och USA, där tillgången på aborter har beskurits avsevärt, då många gör rätten om samvetsfrihet gällande.
Det som till syvende och sist är viktigast är kvinnans rätt till sin egen kropp. Alla länder som har försökt begränsa aborträtten hamnar i en mängd djupa problem, som ger dåliga resultat inte bara kvinnorna utan också resten av samhället. Tiotusentals kvinnor dör varje år, som en konsekvens av abortförbud.
Moraliskt är frågan inte enkel, men nog är det så att för att ett foster ska bli ett barn så behöver det finnas en kvinna och därmed en moderkaka som är beredd att bära och ge liv åt fostret. Ett foster kan aldrig bli ett barn utan en moderkaka och därför måste beslutet ligga hos kvinnan. Alla andra regler har helt enkelt för dåliga konsekvenser.
Jag har själv först riktigt kommit i kontakt med frågan sedan jag blev ledamot i Socialstyrelsens rättsliga råd, vilka har att fatta beslut om särskilda skäl föreligger i individuella fall då en gravid efter vecka 18 vill göra abort. Frågan om abort är aldrig lätt, men som samhälle måste vi hantera den. Trots allt, är aborten inte något nytt fenomen. Snarare har aborten funnits så länge det funnits människor.
Aborträtten är hotad. Det finns otaliga exempel på detta från länder som Italien och i vissa avseenden länder som Spanien och Polen.
Istället finns det ett behov av reformer med utgångspunkt i att kvinnan alltid måste kontrollera sin kropp. Allt annat ger sämre konsekvenser.
Mathias Tegnér 