Kategoriarkiv: Socialpolitik

Hur ska aborträtten vägas mot den oföddes rätt?

En fråga som ibland blir bortglömd i en turbulent tid är frågan om abort. Vår abortlagstiftning kom till 1974 och är präglad av 70-talets radikalism och tankar om kvinnans frigörelse.

Abortlagstiftningen måste väga viktiga värden mot varandra. Hur ska den oföddes rätt vägas mot kvinnans rätt till sin kropp? När frågan ställs på detta sätt, tycker jag att det är lätt att tankarna försvinner iväg i felslut. Vi misstar oss nämligen och tänker att ett foster är detsamma som ett barn, men så är naturligtvis inte fallet. Ett foster är inte ett barn, lika lite som att ett ekollon är en ek eller för den delen att ett ägg är en kyckling.

Samma felslut riskerar vi att göra i debatten kring samvetsfrihet, det vill säga ska barnmorskor kunna vägra att utföra aborter eller ska farmaceuter kunna vägra skriva ut ”dagen-efter-piller”. Det kan vara lätt att komma till slutsatsen att, så länge att aborter utförs vid behov, så är det inga problem om några exempelvis barnmorskor avstår. Detta är dock långt ifrån oproblematiskt, då samvetsfrihet riskerar att undergräva aborträtten, vilket har skett i exempelvis Italien och USA, där tillgången på aborter har beskurits avsevärt, då många gör rätten om samvetsfrihet gällande.

Det som till syvende och sist är viktigast är kvinnans rätt till sin egen kropp. Alla länder som har försökt begränsa aborträtten hamnar i en mängd djupa problem, som ger  dåliga resultat inte bara kvinnorna utan också resten av samhället. Tiotusentals kvinnor dör varje år, som en konsekvens av abortförbud.

Moraliskt är frågan inte enkel, men nog är det så att för att ett foster ska bli ett barn så behöver det finnas en kvinna och därmed en moderkaka som är beredd att bära och ge liv åt fostret. Ett foster kan aldrig bli ett barn utan en moderkaka och därför måste beslutet ligga hos kvinnan. Alla andra regler har helt enkelt för dåliga konsekvenser.

Jag har själv först riktigt kommit i kontakt med frågan sedan jag blev ledamot i Socialstyrelsens rättsliga råd, vilka har att fatta beslut om särskilda skäl föreligger i individuella fall då en gravid efter vecka 18 vill göra abort. Frågan om abort är aldrig lätt, men som samhälle måste vi hantera den. Trots allt, är aborten inte något nytt fenomen. Snarare har aborten funnits så länge det funnits människor.

20170707 G som i Gud

 

Aborträtten är hotad. Det finns otaliga exempel på detta från länder som Italien och i vissa avseenden länder som Spanien och Polen.

Istället finns det ett behov av reformer med utgångspunkt i att kvinnan alltid måste kontrollera sin kropp. Allt annat ger sämre konsekvenser.

Taggad , , , , ,

En dansk reformist

Sommaren 2014 var jag som så många somrar på södra Jylland, i Danmark. Under en tur till fantastiska Ribe, hittade jag en byst av Jacob A Riis. Denne dansk visade sig vara en synnerligen spännande man. Jag måste erkänna att jag inte hört talas om denna amerikaresenär, innan jag skrev en kort text om honom på min blogg.

eed35-20140721_175142

Jacob A Riis växte upp i Ribe i Danmark med 15 syskon varav enbart två eller tre överlevde (enligt Wikipedia). Som 21-åring utvandrade han till USA, år 1870.

Riis överlevde de första åren i New York som diversearbetare innan han fick jobb som journalist och fotograf på New Yotk Tribune. Med kameran som vapen fotograferade dansken den amerikanska slummen och blev småningom en viktig spelare i kampen för sociala reformer.

 

Jacob A Riis utgav 1890 ”How the Other Half Lives” och ”Battle with the Slum”, vilka var viktiga fotojournalistiska verk. Bilden nedan har i modern tid inspirerat till film, såsom Martin Scorseses ”Gangs of New York”

Jag kan alldeles för lite om denne man för att försöka sammanfatta hans liv eller dylikt, men en sak förefaller Jacob A Riis liv visa på. Vetskapen om social misär gör den svårare att ignorera för oss som har resurser. Jag undrar om det inte är därför EU-migranters närvaro på gator och torg är så provocerande för många människor?

Foto: Jacob A Riis (1890)

Taggad , , , , , , , ,

Krönika i Tyresö Nyheter

I februarinumret av Tyresö Nyheter fick jag återigen chansen att reflektera lite över min egen föräldraledighet. Som jag skriver är föräldraledigheten kronjuvelen i svensk välfärd!

IMG_1260

Jag bifogade krönikan nedan och för den som vill kika i hela tidningen finns en länk på sidans botten.

Tyresös röst i riksdagen

Efter att varit utanför riksdagen i tre månader i och med att jag är föräldraledig kan jag konstatera två saker: Den ena är att jag ser fram emot att komma tillbaka till riksdagen. Det andra är att vi har en fantastisk föräldraförsäkring som ger mig och alla andra föräldrar en rejäl och verklig möjlighet att spendera tid med sina barn. Föräldraförsäkringen är på många sätt en av kronjuvelerna i den svenska välfärden.

Huvudpoängen med föräldraförsäkringen är att alla föräldrar och barn, oavsett familjens ekonomiska situation, får en möjlighet att spendera tid med varandra och bygga en relation. En annan viktig del av föräldraförsäkringen är att den, ihop med en välfungerande förskola, ger kvinnor och män en möjlighet att både förvärvsarbeta och bilda familj. Det här syns också tydligt i statistiken. Förvärvsfrekvensen bland svenska kvinnor är bland de högsta i Europa, enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat. Även när en tittar på antal födda barn per kvinna ligger Sverige i topp. Att så är fallet är förstås ingen slump, utan en konsekvens av att det i Sverige är praktiskt möjligt att arbeta för kvinnor med barn. Två av förutsättningarna till detta är enligt mig förskolan och föräldraförsäkringen, där föräldraförsäkringen är en statlig angelägenhet medan kommunerna är ansvariga för förskolan.

I dagens Tyresö kan inte kommunen leverera förskoleplatser till dem som behöver. Det kan förstås hända vilken kommun som helst att planeringen av olika skäl blir fel. Det som känns tråkigt i fallet Tyresö är att kommunen verkar gjort en sport av att ligga på gränsen till att inte kunna tillhandahålla förskoleplats. Hur skulle det annars komma sig att en kommun som Tyresö i en så expansiv region som Stockholm inte byggt ut förskolan under så många år? Nu i februari är det 16 familjer som drabbas när kommunen inte lever upp till barnomsorgsgarantin.

Nu halvvägs in i min föräldraledighet börjar jag längta tillbaka till riksdagen. Inte bara för att det är en spännande plats att vara på, utan framförallt för att den socialdemokratiska regeringen nu steg för steg levererar på de frågor vi gick till val på, till exempel satsningar på skolan och lärarlöner, men också borttagandet av den bortre parentesen i sjukförsäkringen och införande av gratis inträde på de statliga muséerna. Men det finns mycket mer att göra.Till exempel måste arbetslösheten minska snabbare än vad den redan gör och fler bostäder måste till, och det snabbt.

Jag hoppas bara att det finns en förskoleplats till Jonathan i maj, så jag kan återvända till riksdagen. Annars vet jag inte hur vi ska lösa det?

Krönika i Tyresö Nyheter (sid 6)

Taggad , , , , , ,

Karin Söder – En stor kvinna har gått ur tiden

Precis innan jul gick en stor människa och politiker ur tiden. Jag tänker naturligtvis på Sveriges första kvinnliga partiledare och Sveriges första kvinnliga utrikesminister Karin Söder. För mig som är född 1979 var hon verksam lite innan min tid, vilket gör att jag mest läst om hennes gärning i efterhand. För dem, som liksom mig inte har total koll på henne kan jag rekommendera minnesorden på Centerpartiets hemsida eller Wikipedia.

Oavsett politisk ståndpunkt, tycker jag, att det är svår att inte imponeras av Karin Söder. För det första var hon en pionjär och frågan är om hon inte har banat vägen för flera kvinnliga partiledare inom Centern och svenska kvinnliga utrikesministrar. Dock är det att förminska hennes gärning till att bara begränsa beskrivningen till att hon var först. Enligt Rädda Barnen var Söder ”en av de som betytt allra mest för barns rättigheter i Sverige och i världen.” Vidare var Karin Söder med och införde flerbarnstillägget i barnbidraget och införde högkostnadsskyddet för sjukvård. (för den som vill läsa mer kan jag också rekommendera Lena Melins korta minnestext i Aftonbladet).

Det som slår mig när jag läser om denna folkrörelsemänniska från Värmland är att jag undrar om hon någonsin hade gått med i Centerpartiet av idag? Jag har förstås aldrig hört Karin Söder uttala någon kritik över Centerns förändring under Annie Lööf, men det är förstås inte detsamma, då det måste anses som kutym att en gammal partiledare inte kommenterar det egna partiets politiska kurs av idag. Hur hade Karin Söder ställt sig till Centers tydliga lönesänkarlinje?

Det här med eftermäle är för övrigt någonting som jag tycker är spännande, men lite märkligt i dagens medielandskap. Trots alla Karin Söders bedrifter har införandet av lördagsstängt på systemet lyfts fram som den reform som hon mest kommer minnas för. Dels tror jag att dessa journalister har fel och dels undrar jag om de inte är klickhetsen som gör att de drar dessa lite märkliga slutsatser. I dessa sammanhang har reformen nämnts i en kontext där det underförstått ska förstås som total dårskap att stänga Systembolaget på lördagar. Hela denna diskussion irriterar mig något, då det känns som lösnummers journalistik snarare än en genuin vilja att beskriva en stor politiker som nu gått ur tiden.

Just när det gäller lördagsstängt på Systembolaget måste jag säga att jag inte är helt enig i att det är en så snurrig idé. Förvisso är jag i grunden ganska liberal och tycker att vi alltid bör ha en levande diskussion kring en institution som Systembolaget. Samtidigt tyder mycket på att alkoholkonsumtionen i Sverige är lägre på grund av Systembolaget, samt att det finns en direkt koppling mellan alkoholkonsumtion och flera folksjukdomar, samt mellan alkoholkonsumtion och våldsbrott. Om så är fallet kan det finnas skäl att ha kvar Systembolaget. För oss som tycker om vin och sprit är utbudet helt fantastiskt, så i min värld är Systembolaget en dröm. Frågan är då frågan om lördagsöppet är en sådan dålig idé. Om det nu är som vissa anhörigorganisationer anger, att lördagsstängt var det som gjorde att det fanns en dag i veckan som var lugn för anhöriga till alkoholister, så tycker jag att det är ett litet offer för mig att planera mina inköp till andra dagar. Det stora problemet är att stödet i befolkningen är litet för lördagsstängt på Systembolaget och då tycker inte jag att det går att försvara ett återinförande av lördagsstängt, men att lördagsstängt skulle vara en uppenbart löjlig idé, som det har låtit från vissa i samband med Karin Söders bortgång, det har jag svårt att acceptera.

Summan av kardemumman är att Karin Söder var en synnerligen imponerande kvinna, som har varit med om att genomföra flera viktiga reformer för Sverige. Hon bör således högaktas inte trots att hon också genomförde lördagsstängningen av Systembolaget, utan kanske till och med tack vare.

Taggad , , , , ,

Varför är kvinnor oftare sjukskrivna än män?

Då jag blev riksdagsledamot förra hösten råkade jag hamna i Socialförsäkringsutskottet. Inte för att det helt var en slump, men då jag är statsrådsersättare och därmed var en av de sista som ”kom in” eller blev valda, var det ändå ganska mycket en tillfällighet.

Det har nu efter att det första året är avverkat visat sig som en lyckoträff. Utskottet är väldigt brett och arbetar med otroligt viktiga och stora frågor, allt ifrån sjukförsäkring och föräldraförsäkring till pensioner och migrationsfrågor. Själv har jag mest arbetat med sjukförsäkringsfrågor och med tanke på att sjukskrivningarna har ökat sedan 2010 är det oerhört viktiga frågor.

En sak som jag själv inte tycker diskuteras nog är: Varför är vissa yrken mer drabbade av ohälsa än andra och varför är det ofta kvinnoyrken?

Sjukpenningtalet 1994-2011 kvinnor och män

Sjukpenningtalet 1994-2011 kvinnor och män

Det är förstås svårt att hitta enkla svar på så komplicerade frågor, men vi måste i alla fall närma oss dem. Ett enkelt svar, allt för enkelt om du frågar mig, är att taken i sjukförsäkringen har inte höjts under det senaste decenniet. Det innebär att den procentuella ersättningen har minskat för de flesta grupper i samhället och då män i allmänhet har högre lön har således det blivit mindre attraktivt att vara sjukskriven, då mäns procentuella ersättning är lägre än kvinnors, som grupper. Problemet med analysen är att den inte tar med ohälsan i ekvationen utan ser enbart sjukfrånvaron som en funktion av ersättningens storlek. Den analysen är alltför enkel, anser jag. Däremot kan detta fenomen säkert påverka på marginalen.

Igår diskuterades frågan i Godmorgon, världen på en bra sätt. Jag måste säga att både forskaren Jan Rydhs analys och Tomas Eneroth (s) sätter huvudet på spiken.

Inslag från Godmorgon, världen – SR

Att kvinnor oftare är sjukskrivna än män torde naturligtvis bero på att vi har en ganska könssegregerad arbetsmarknad och de yrkesgrupper som har högst sjukfrånvaro, såsom vård- och omsorgspersonal är yrken med en tydlig kvinnodominans. Förvisso är män på dessa arbetsplatser mindre sjukskrivna än kvinnor, men den totala sjukfrånvaron är högre än andra yrkeskategorier. Det är i sig inte särskilt konstigt, då pressen och stressen på dessa arbetsplatser ökat allt sedan den offentliga sektorn drabbats av stora besparingar under 90-talet. Under de senaste åtta åren har också skattesänkningar gått före satsningar på offentlig sektor, vilket har lett till en ökade press på de som arbetar där. Dessutom har dessa branscher drabbats av ett antal organisationstrender inom New Public Management, som enligt mig verkar leda till större ohälsa bland personalen.

Alltså verkar det finnas två viktiga trender, den ena är att sjukfrånvaron är hög inom vissa branscher av offentliga sektorn och den andra är att kvinnor oavsett bransch har högre sjukfrånvaro än män. För att närma oss den andra frågan måste vi också närma oss livspusslet. Kan kvinnors högre sjukfrånvaro förklaras av att kvinnor generellt också utför en avsevärt större del av det obetalda arbetet i hemmet? Det låter sannerligen inte otroligt att det skulle kunna påverka sjukfrånvaron, tycker jag!

Med tanke på det ovan skrivna måste de långsiktiga lösningarna vara rejäla satsningar på offentlig sektor och stora förändring till förmån för ökad jämställdhet. På kort sikt måste staten lyfta fram de arbetsgivare som gör rätt, men också lyckas förändra de som gör fel. Med tanke på att många av de arbetsgivarna med hög sjukfrånvaro är kommuner och landsting, så är frågan om inte en av framgångsfaktorerna är vad staten, SKL och de fackliga organisationerna kan göra ihop?

Taggad , , , , , , , ,

Skenande sjuktal, debatten om historien och den bortre parentesen

Kostnaderna för ohälsan skenar. Under åren 2010-2014 har kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor. En ökning på nästan 50 procent, förvisso från en förhållandevis låg nivå.

En av problemen idag är i mitt tycke den extremt polariserade debatten om sjukförsäkringar, vilket alla som deltar i den offentliga debatten måste ta ansvar för, mig själv inkluderad. Dessutom används ofta statistik på området med ett hårt urval för att bevisa den egna devisen. Allt detta blir ett hinder för en saklig debatt och breda lösningar inom sjukförsäkringsområdet.

Samtidigt är statistiken viktig. För mig är det djupt problematiskt att politiker och opinionsbildare förklarar minskningen av till exempel sjukpenningtalet, som skedde under stora delar av 2000-talet, med att den bortre parentesen infördes sommaren 2008 och troligen inte fick full effekt förrän 2009 eller 2010.En kan ju aldrig förklara utfallet B med A, om B inträffade innan A En bra artikel på just det området är LO:s välfärdsekonom Kjell Rautios på Arena debatt från april i år.

Utveckling sjukpenningtalet

Utveckling nya sjukpenningtalet och sjuk- och aktivitetsersättning. Källa Försäkringskassan. (http://www.forsakringskassan.se/statistik/sjuk/manadsuppfsjuk)

Det som är viktigt att komma ihåg är att bakom denna statistik finns människor av kött och blod, som har drabbats hårt av den förda politiken, till exempel införandet av den bortre parentesen. Samtidigt, nu när den bortre parentesen med stor sannolikhet kommer slopas, är det viktig att hitta nya verktyg som för de långtidssjukskrivna närmare återgång till arbete och hälsa. För vi får inte heller glömma bort att sjukskrivningen i sig kan ha en passiviserande effekt.

Min slutsats är att problemet med den bortre parentesen är, förutom att den har tvingat svårt sjuka människor in i fattigdom att införandet av den bortre parentesen har haft en passiviserande effekt på politiker inom sjukförsäkringsområdet. Istället för att fundera på hur en kan minska inflödet av nya sjuka i försäkringen har debatten bara handlat om hur de sjuka kan komma tillbaka till arbete med incitament och krav. (Se bland annat min debattartikel på SVD:s brännpunkt.)

Som ekonom tror jag att incitament fungerar, det vill säga jag tror att de är bra att människor tjänar på att arbeta. Samtidigt måste vi också konstatera att en minskning av ersättning kan leda till en ökad oro för den sjukskrivne. Idag är en stor del av de sjukskrivna, sjukskrivna för just psykisk ohälsa. Jag är inte säker på att den ökade oron som en ersättningsminskning innebär är det bästa sättet att bli frisk och återgå i arbete, om du sjukskriven för psykisk ohälsa. Även om incitament tenderar att vara effektiva måste en alltid fråga sig om incitamenten är de riktiga och om de leder till det önskade beteendet. På tal om incitament måste en också konstatera att det idag finns väldigt få incitament för arbetsgivare att minska ohälsan på just sitt företag. Vi som tror på incitament måste också vända oss mot arbetsmarknadens parter för att få en offentlig diskussion kring hur vi minskar inflödet i sjukförsäkringarna och vilka incitament som krävs för detta?

För den som har lyssnat på Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är det förstås ingen hemlighet att en stor del av hennes tid har gått åt till de ökande sjuktalen. Även om tidigare ökningar har analyserats är det viktigt att vi undersöker dagens situation noga, samt bygger vidare på den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. I min värld finns det flera sätt att analysera ökningen, även om vissa perspektiv förstås är viktigare än andra.

  1. Samhällsförändring och folkhälsa – kan den ökade takten i samhället, allmän stress, leda till högre sjukskrivningar?
  2. Struktur – varför är kvinnor mer sjukskrivna än män?
  3. Regionala skillnader – varför finns fortfarande regionala skillnader i sjukfrånvaro? Är det bara bedömningar hos Försäkringskassan eller är det också något annat?
  4. Yrken – varför är vissa yrken mer drabbade än andra? Varför är det ofta kvinnoyrken?
  5. Variationer inom yrken – är det inte så att vissa arbetsplatser är avsevärt bättre och vissa avsevärt sämre på att förebygga ohälsa? Varför saknas det statistik över detta? Varför är detta område så bortglömt?
  6. Individen – vad kan jag göra för min och min familjs hälsa och välmående? Finns det kopplingar mellan den allmänna hälsan och användningen av sjukförsäkringen?
Diagram Ohälsotalet

Diagram Ohälsotalet (Källa: Försäkringskassan)

Med tanke på de försämringar som har gjorts inom våra gemensamma försäkringar under de senaste åtta åren, behövs ett antal reformer för att återställa allmänhetens förtroende. Samtidigt behövs breda lösningar inom området, då ingen tjänar på att reglerna förändras alltför ofta.

I mitt tycke är den springande punkten att både arbeta med varför människor blir sjuka, men också med att snabbt kunna återgå i arbete, när en väl blivit sjuk.

Frågan är alltså om det går att arbeta både med orsakerna till det ökande ohälsan och att samtidigt ha ett generöst system, där alla människor faktiskt har råd att bli sjuka, utan att för den skull sluta arbeta med kontroller, så att det system som är så viktigt inte missbrukas.

Taggad , ,

Reflektion från Socialförsäkringsutskottet

För någon vecka sedan behandlade Riksdagen budgeten för Socialförsäkringsutskottet, vilket är det utskott som jag sitter i, i Riksdagen. Utskottet hanterar viktiga frågor som sjukförsäkringar, pensioner och föräldrapenning.


I budgetdebatten är det lätt att bli förvirrad, eftersom det låter som att SD är för ett antal av de saker som de faktiskt stoppade. Frågan om SD:s agerande i budgetomröstningen är ju redan omdebatterat, så jag lämnar det därhän. Istället vill jag bara lyfta ett antal viktiga reformer som nu röstades ner av M, C, KD, FP och SD.

– stoppade utförsäkringar i sjukförsäkringen.
– höjt bostadstillägg för pensionärer.
– sänkt pensionärsskatt.
– höjd grundnivå i föräldrapenningen.
– höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar.
 


För den som vill läsa mer om regeringens budgetproposition, som röstades ner av M, C, KD, FP och SD kan ni finna detta på regeringens hemsida. 


Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,

Jacob A Riis – en spännande dansk och reformist

Under en tur i fantastiska Ribe, hittade jag en byst av Jacob A Riis. Med nödvändighet måste jag erkänna att jag innan inte hört talas om denne fantastiske man. Uppväxt i Ribe i Danmark med 15 syskon varav två eller tre överlevde (enligt Wikipidia) utvandrade han som 21-åring till Usa, år 1870.

Riis överlevde de första åren i New York som diversearbetare innan han fick jobb som journalist och fotograf på New Yotk Tribune. Med kameran som vapen fotograferade dansken den amerikanska slummen och blev småningom en viktig spelare i kampen för sociala reformer.

Jacob A Riis utgav 1890 ”How the Other Half Lives” och ”Battle with the Slum”, vilka var viktiga fotojournalistiska verk. Bilden nedan har i modern tid inspirerat till film i Martin Scorseses ”Gangs of New York”

Foto: Jacob A Riis, Bandits’ Roost från ”How the Other Half Lives”

Jag kan alldeles för lite om denne man för att försöka sammanfatta hans liv eller dylikt, men en sak förefaller Jacob A Riis liv visa på. Vetskapen om social misär gör den svårare att ignorera för oss som har.

Foto: Jacob A Riis (1890)

Taggad , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: