Jag ska börja med att vara ärlig. Jag har en dröm. Jag har en dröm om att min son Jonathan ska börja spela hockey. Förhoppningsvis kommer jag att klara att inte pressa honom, utan att han liksom jag vill hålla på med hockey, då det är en fantastisk sport. Han ska naturligtvis bestämma sin egen väg i livet. Det är hans val inte mina.
Trots detta har jag sedan åratal tillbaka försökt förklara och ibland övertala min fantastiska fru Maria om idrottens alla karaktärsdanande inslag. Hur det skulle vara en gåva att Jonathan spelade ishockey, eftersom jag själv har fått så mycket från denna härliga idrott.
Samtidigt är det färre andel barn som börjar spela ishockey, helst om en drar ut tidshorisonten ett par decennier. Dessutom slutar alltför många i tidiga år inom ishockeyn, men också andra idrotter.
När min fru ibland anför det hon har uppfattat från annat håll, som att ishockey är dyrt och att idrotten tar mycket tid, samt att den är ganska grabbig, så brukar jag stolt berätta om hur många vi är som arbetar för att ishockeyn har och fortsatt ska förändras. Att ishockey ska vara en idrott för alla. En idrott med värden som tillhör 21-århundradet. En idrott för alla barn oavsett om du är kille eller tjej, oavsett var dina barn är födda.
Jag är stolt över den förändring som har skett inom ishockeyn under ett antal år. Men sanningen är att jag ibland känner tveksamhet själv kring om min son borde spela ishockey. Jag berättar det inte för min fru, men när demonerna kommer fram om natten är jag inte alltid lika säker. När jag hör gubbgänget, som egentligen önskar att allt skulle förbli som det varit i decennier. Gubbgänget som inte tycket ordet ”hora” är en sexistisk kränkning utan ett ”yrke”.
Efter helgens konvulsioner känner jag igen tveksamhet. För er som inte följer ishockeyn på daglig basis så kallade en spelare i Malmö Red Hawks en spelare i motståndarlaget ”din jävla horunge”. Enligt reglerna ska detta ge ishockeyns grövsta straff, Match Penalty, då han uttrycker sig sexistiskt. Helt rimligt, enligt mitt sätt att se saken och spelaren fick också två matchers avstängning. Nu har dock ett antal av ishockeyns förstå-sig-på-are gått man ur huse och attackerat ömsom domaren ömsom reglerna. I Aftonbladet skriver Mats Wennerholm på temat att domarna inte ska vara moralpolis att ”det sägs värre saker än det malmöspelaren vräkte ut sig på en hockeyis.” Wennerholm fortsätter sedan tankegången om moralpolis på följande sätt: ”Och jag gillar inte tanken på att hockeydomarna ska vara någon sorts moralpolis som ska bedöma vad som är rimligt språkbruk eller inte. Det sägs alltid saker i stridens hetta och jag tror spelarna är vuxna nog att ta det för vad det är.” Malmö Redhawks sportchef, tillika den straffade spelarens far, menar att straffet är orimligt. Han förklarar till SVT att ”Man kan fråga sig var gränsen går och vad som är kränkande. Om jag säger ‘bögjävel’ till dig på isen, då skrattar man ju bort det.” Under söndagen gick även Djurgårdens tränare Robert Ohlsson ut och försvarade denna typ av språkbruk ”i stridens hetta”.
Jag brukar alltid försöka sälja in ishockey till min fru, genom att förklara att en lär sig att skilja på rätt och fel, en lär sig disciplin. Men hur ska en ung kille eller tjej kunna lära sig rätt och fel om inte SHL:s regler är samma som för resten av idrotten och samhället? Ska SHL och resten av ishockeyn ha olika regler? Ska resten av ishockeyn ha nolltolerans mot sexism och rasism, men inte SHL? Hur ska ishockeyn kunna attrahera fler flickor att spela ishockey, om vi samtidigt accepterar sexism? Hur ska ishockeyn kunna attrahera fler barn med föräldrar som har rötter i andra delar av världen, om vi accepterar rasism? Hur ska vi kunna få fler homosexuella att känna sig hemma i ishockeyn, om ”bögjävel” är ett rimligt sätt att uttrycka sig på rinken?
Som jag ser det måste SHL vara tydliga. Det är inte upp till domaren, om sexistiska eller rasistiska uttalanden ska leda till Match Penalty och avstämning. Det är inte som Niklas Vikegård säger, upp till domarens ”bollsinne”. Om någon kallar någon för ”jävla horunge” ska det rendera regelbokens hårdaste straff. Punkt! Jag vänder mig kraftigt mot att pressen ska hamna på domaren i detta fall, som faktiskt följt regelverkets intentioner. SHL och Svenska ishockeyförbundet bör snarare vara tydliga med motsatsen. Den domare som inte utdömer Match penalty för sexistiska och rasistiska uttalanden är olämplig att döma SHL och kommer omedelbart skiljas från sitt uppdrag.
Jag älskar ishockey och det finns ingen plats som jag har spenderat en så stor del av mitt liv som i en ishall. De matcher som jag dömt och spelat har varit otroligt viktiga för dem som har deltagit. Om barn, ungdomar och vuxna i tusentals matcher runt om i vårt land klarar att spela utan att kränka varandra med sexism och rasism, varför ska vi inte kräva detsamma av de som spelar i SHL, de som är bäst, både fysiskt och mentalt?
#shl #sylvegård #hockeyföralla
Mathias Tegnér 