Etikettarkiv: Idrott

Kan barn bullra?

I grunden är det naturligtvis positivt att Plan- och bygglagen och Plan- och byggförordningen reglerar byggande för att minska de negativa hälsoeffekterna av buller. Det är också rimligt att Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning för industri- och verksamhetsbuller och att Boverket har tagit fram riktvärden för buller. Trots detta är det för mig långt ifrån uppenbart, snarare konstigt, att ljud från glada idrottande barn, ska träffas av en dylik reglering. Kan barn verkligen bullra?

Bakgrunden till det jag skriver är en dom från Mark- och miljödomstolen, som riskerar barnidrotten på Boovallen i Nacka, vilket bland annat Aftonbladet skrivit om i artikeln, ”Ingen stad kommer kunna ha idrottsplatser”. Artister som Niklas Strömstedt har på twitter, i mitt tycke mycket rimligt, förklarat det märkliga i domen och det märkliga i de klagande grannarnas beteende. I en tid då människor rör sig mindre och idrottandet minskar, samtidigt som övervikten ökar, blir detta extra märkligt. En god och jämlik hälsa, regeringens proposition om den nya folkhälsopolitiken säger tydligt: ”Den nationella idrottspolitiken bygger på en tydlig strävan att i samhällsplanering, i skolans arbete och i andra
sammanhang uppmuntra och ge möjligheter till barns, ungdomars och
vuxnas motion och idrott i syfte att främja en god folkhälsa.” Denna dom går såklart i en helt annan rikting.

Även om jag inte är någon jurist, så återfinns den relevanta lagstiftningen för denna dom, i Miljöbalkens nionde kapitel, där det talas om olägenhet för människors hälsa. Jag tycker detta säger någonting om hur absurt detta är. Miljöbalkens nionde kapitel handlar om ”Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd” och att idrottsplatser kan komma att stänga eller begränsa sin verksamhet med detta lagrum som grund känns helt vansinnigt. När Miljöbalken infördes begreppet ”olägenhet för människors hälsa” som finns i kap. 9 §3. Det ersatte ett äldre uttryck nämligen ”sanitär olägenhet”, vilket återfanns i gamla hälsoskyddslagen. I min värld kan buller från trafik och industri vara en sanitär olägenhet, men knappast från en idrottsplats. Det framgår också tydligt i förarbetena, bla i propositionen, att bedömningen om buller ska anses vara en olägenhet, ska utgå från ”vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och kan inte enbart baseras på en enskild persons
reaktion i det enskilda fallet”. Vidare talas det om evidens för olägenhet. Kort sagt, jag är mycket tveksam till att människor i allmänhet anser att ljud från en idrottsplats är en olägenhet och i Naturvårdsverkets dokument är det omöjligt att hitta hänvisningar till forskning som visar på hälsovådliga effekter av ljudet från en idrottsplats.

Naturvårdsverket har i den ovan nämnda vägledningen satt gränsvärdena för buller vid 45 dBA på kvällar och helger. Dock står det uttryckligen i denna vägledning: ”Vägledningen är inte framtagen för buller från lek och idrottsutövning eller för musik och sorl från restauranger och evenemang såsom konserter, idrottstävlingar med mera.” Är det bara jag som blir förvirrad när denna vägledning används av Miljödomstolen?

Om jag förstått det hela rätt så är den juridiska kopplingen mellan  miljöbalkens skrivningar om olägenhet till Naturvårdsverkets vägledning om gränsvärden, den kunskapssammanställning som verket tagit fram 2013. Det som är utmaningen är att denna sammanställning enbart handlar om trafik- och industribuller. Är det verkligen uppenbart att hälsoeffekterna av ljud från en hamn och från lekande barn är identiska? Det är de såklart inte och det är också därför vägledningen också tydligt stipulerar att den inte är relevant. Domstolen noterar också detta, men fortsätter likväl att hänvisa till dessa riktlinjer när de konstaterar att det behövs skyddsåtgärder för buller. Hade inte det rimliga varit att konstatera att det inte finns någon evidens för att ”buller” från barn inte är en olägenhet för människor i allmänhet och därefter förpassat de klagande grannarnas skrivelse där den hör hemma: I papperskorgen!

Märkt ,

Är ett klimatsmart OS möjligt?

Är ett klimatsmart OS möjligt? Frågan kan tyckas löjeväckande för den som har svulstiga spel i Ryssland eller Kina på näthinnan. Men behöver det verkligen vara så?

Sedan de senaste decenniernas olympiska debacle har IOK genomfört ett förändringsarbete, där OS måste förändras. I grund och botten handlar det om ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Därför är frågan relevant. Kan kommande Sverige genomföra ett klimatpositivt vinter-OS?

I en mycket intressant debattartikel i Aktuellt Hållbarhet, skriver företrädare för SOK och Sveriges Paralympiska Kommitté, Mats Årjes och Johan Strid, tillsammans med Mattias Goldmann, VD för Fores, om möjligheten att genomföra ett klimatpositivt OS. Den glädjande nyheten är att det inte bara är läpparnas bekännelse, utan en genuin vilja att skapa klimatpositiva spel. Exempelvis handlar det om att inte bara inkludera den direkta påverkan, utan även deltagares och åskådares klimatavtryck. Om Sverige blir arrangör av Vinter-OS 2026 kommer detta bli historiskt.

Det absolut bästa argumentet är dock detta. Det kommer arrangeras Vinter-OS 2026. Det råder inte någon tvivel om att den svenska ansökan är klimatmässigt överlägsen. Då torde det vara rimligt för den klimatengagerade att ställa sig bakom den svenska ansökan och samtidigt verka för att Vinter-OS i Sverige 2026 blir klimatpositivt som utlovat eller med artikelförfattarnas ord: ”alla klimatengagerade krafter (bör) bidra till att Sverige får värdskapet och världen får det klimatledarskap och den klimatinspiration som såväl behövs, med draghjälp av något av de mest inkluderande event som finns idag – Olympiska Spelen och Paralympics.”

Märkt , , , , , ,

Vill du att ditt barn ska spela ishockey?

Jag ska börja med att vara ärlig. Jag har en dröm. Jag har en dröm om att min son Jonathan ska börja spela hockey. Förhoppningsvis kommer jag att klara att inte pressa honom, utan att han liksom jag vill hålla på med hockey, då det är en fantastisk sport. Han ska naturligtvis bestämma sin egen väg i livet. Det är hans val inte mina.

Trots detta har jag sedan åratal tillbaka försökt förklara och ibland övertala min fantastiska fru Maria om idrottens alla karaktärsdanande inslag. Hur det skulle vara en gåva att Jonathan spelade ishockey, eftersom jag själv har fått så mycket från denna härliga idrott.

Samtidigt är det färre andel barn som börjar spela ishockey, helst om en drar ut tidshorisonten ett par decennier. Dessutom slutar alltför många i tidiga år inom ishockeyn, men också andra idrotter.

När min fru ibland anför det hon har uppfattat från annat håll, som att ishockey är dyrt och att idrotten tar mycket tid, samt att den är ganska grabbig, så brukar jag stolt berätta om hur många vi är som arbetar för att ishockeyn har och fortsatt ska förändras. Att ishockey ska vara en idrott för alla. En idrott med värden som tillhör 21-århundradet. En idrott för alla barn oavsett om du är kille eller tjej, oavsett var dina barn är födda.

Jag är stolt över den förändring som har skett inom ishockeyn under ett antal år. Men sanningen är att jag ibland känner tveksamhet själv kring om min son borde spela ishockey. Jag berättar det inte för min fru, men när demonerna kommer fram om natten är jag inte alltid lika säker. När jag hör gubbgänget, som egentligen önskar att allt skulle förbli som det varit i decennier. Gubbgänget som inte tycket ordet ”hora” är en sexistisk kränkning utan ett ”yrke”.

Efter helgens konvulsioner känner jag igen tveksamhet. För er som inte följer ishockeyn på daglig basis så kallade en spelare i Malmö Red Hawks en spelare i motståndarlaget ”din jävla horunge”. Enligt reglerna ska detta ge ishockeyns grövsta straff, Match Penalty, då han uttrycker sig sexistiskt. Helt rimligt, enligt mitt sätt att se saken och spelaren fick också två matchers avstängning. Nu har dock ett antal av ishockeyns förstå-sig-på-are gått man ur huse och attackerat ömsom domaren ömsom reglerna. I Aftonbladet skriver Mats Wennerholm på temat att domarna inte ska vara moralpolis att ”det sägs värre saker än det malmöspelaren vräkte ut sig på en hockeyis.” Wennerholm fortsätter sedan tankegången om moralpolis på följande sätt: ”Och jag gillar inte tanken på att hockeydomarna ska vara någon sorts moralpolis som ska bedöma vad som är rimligt språkbruk eller inte. Det sägs alltid saker i stridens hetta och jag tror spelarna är vuxna nog att ta det för vad det är.” Malmö Redhawks sportchef, tillika den straffade spelarens far, menar att straffet är orimligt. Han förklarar till SVT att ”Man kan fråga sig var gränsen går och vad som är kränkande. Om jag säger ‘bögjävel’ till dig på isen, då skrattar man ju bort det.” Under söndagen gick även Djurgårdens tränare Robert Ohlsson ut och försvarade denna typ av språkbruk ”i stridens hetta”.

Jag brukar alltid försöka sälja in ishockey till min fru, genom att förklara att en lär sig att skilja på rätt och fel, en lär sig disciplin. Men hur ska en ung kille eller tjej kunna lära sig rätt och fel om inte SHL:s regler är samma som för resten av idrotten och samhället? Ska SHL och resten av ishockeyn ha olika regler? Ska resten av ishockeyn ha nolltolerans mot sexism och rasism, men inte SHL? Hur ska ishockeyn kunna attrahera fler flickor att spela ishockey, om vi samtidigt accepterar sexism? Hur ska ishockeyn kunna attrahera fler barn med föräldrar som har rötter i andra delar av världen, om vi accepterar rasism? Hur ska vi kunna få fler homosexuella att känna sig hemma i ishockeyn, om ”bögjävel” är ett rimligt sätt att uttrycka sig på rinken?

Som jag ser det måste SHL vara tydliga. Det är inte upp till domaren, om sexistiska eller rasistiska uttalanden ska leda till Match Penalty och avstämning. Det är inte som Niklas Vikegård säger, upp till domarens ”bollsinne”. Om någon kallar någon för ”jävla horunge” ska det rendera regelbokens hårdaste straff. Punkt! Jag vänder mig kraftigt mot att pressen ska hamna på domaren i detta fall, som faktiskt följt regelverkets intentioner. SHL och Svenska ishockeyförbundet bör snarare vara tydliga med motsatsen. Den domare som inte utdömer Match penalty för sexistiska och rasistiska uttalanden är olämplig att döma SHL och kommer omedelbart skiljas från sitt uppdrag.

Jag älskar ishockey och det finns ingen plats som jag har spenderat en så stor del av mitt liv som i en ishall. De matcher som jag dömt och spelat har varit otroligt viktiga för dem som har deltagit. Om barn, ungdomar och vuxna i tusentals matcher runt om i vårt land klarar att spela utan att kränka varandra med sexism och rasism, varför ska vi inte kräva detsamma av de som spelar i SHL, de som är bäst, både fysiskt och mentalt?

 

#shl #sylvegård #hockeyföralla

Märkt , , , , , , , , , ,

Visste ni Tre Kronor är det mest populära landslaget?

Visste ni att Ishockeylandslaget är svenskarnas mest populära landslag? Lyssna på fjärde avsnittet med sthlmspodden där jag samtalar med Tommy Boustedt om olika aspekter av ishockey.

Hur dyrt är egentligen ishockey? Vilka värden lär du dig när du spelar hockey? Sist men inte minst hör varför Tommy Boustedt inte tycker om politiker som lyssnar.

Kort sagt, missa inte sthlmspoddens fjärde avsnitt!

%5Bembed%5Dhttps://soundcloud.com/sthlmspodden%5B/embed%5D

Märkt , , , , , , , , , ,

Hockeyjournalister på jakt – det blir inte alltid som en tänkt sig.

Jag började döma hockey 1992, 13 år gammal. Som de flesta drömde jag om att bli bäst, om att få döma Elitserien. Om att eventuellt bli omnämnd i Sportspegeln eller Hockeykväll.

Så blev det inte, men härom kvällen hände det – Marie Lehmann omnämnde mig. Ja inte i Hockeykväll, men på Twitter. Omnämnandet rörde inte heller hockey utan min kandidatur till Riksdagen.

 

Vad kan en säga? Det blir inte alltid som en tänkt sig!

Märkt , , ,
%d bloggare gillar detta: