Mathias Tegnér

Det är hårt att vara föräldraledig. På många olika sätt. Det har jag skrivit om tidigare på bloggen, bland annat här. Sen är det förstås fantastiskt på många sätt. Tyvärr har det också visat sig vara hårt för midjemåttet. Innan föräldraledigheten satte jag upp ambitiösa mål för att komma i mina kläder och publicerade dem på denna blogg. När magen började växa svalde jag min stolthet, i sådan grad, så jag till och med publicerade bilderna på nätet.

Det här med att sätta upp mål har både för- och nackdelar. Oftast är det enklare att åstadkomma saker med mål, å andra sidan måste en ju från tid till annan erkänna att målen inte har uppfyllts, vilket förstås svider i själen.

För någon vecka sedan var jag hos mina svärföräldrar i Danmark och råkade oförhappandes stiga upp på en våg. Resultatet kan inte beskrivas som något annat än en flodvåg av smärta och utfallet av mina högt satta träningsmål måste beskrivas som ett rent och skärt – Epic Failure. Jag vill inte uttrycka siffrorna i text, utan ibland säger ju en bild mer än tusen ord.

Ergo: jag har misslyckats, men kommer förstås igen. Förutom att sätta press på mig själv, var ambitionen med publicering att också lyfta vikten av att faktiskt hålla vikten. Det är uppenbart att det finns direkta kopplingar mellan övervikt och en mängd sjukdomar. När vi också kan se att det finns kopplingar mellan ekonomisk situation, var du är bosatt och dessa välfärdssjukdomar, anser jag att vi måste göra två saker. Det ena är att peka på de strukturer som gör vissa grupper mer utsatta och förstås göra någonting åt dem. Det andra är också att peka på det egna, individuella ansvaret.

Den stora utmaningen med det individuella ansvaret är hur det ska göras utan att skapa en hård, nedvärderande skolgårdskänsla? Lite det Maria Abrahamsson fick kritik för då hon kommenterade Åsa Romsons och Isabella Lövins midjemått 2014.

Med det sagt måste jag alltså hitta sätt att träna mera och äta sundare för att få ordning på både midjemått och vikt. En väg framåt tror jag för mig är att låsa fast mig vid ett antal cykel- och springlopp. Vi får se om det funkar.