Under ett par år har socialdemokraternas danska systerpartis vägval varit både ett skräckexempel och inspiration för många svenska socialdemokrater. Jag tror att det polariserade tonläget om de danska socialdemokraterna är skadligt. Det finns både saker att lära och saker att avstå från att göra.
Jag vet att det är rätt osvenskt att rekommendera saker man själv deltagit i, men denna fråga resonerade vi om i det samtal som Tankesmedjan Tidens arrangerade. I eftervalsanalysen av det danska valet, som jag vill rekommendera, resonerar vi just om den danska debatten och socialdemokratiets vägval: https://www.facebook.com/TankesmedjanTiden/videos/1330065174488973
Samtidigt har jag respekt för att man kan komma fram till andra slutsatser. Läsvärda debattörer som argumenterat mot de danska lösningarna är Peter Gustavsson och Kristina Persdotter. (https://www.tidningenrorelsen.se/p/peter-gustavsson-den-danska-vagen & https://www.tidningenrorelsen.se/p/kristina-persdotter-danska-modellen). Läs dem!
Min känsla är att danskarna är svåra att förhålla sig till, eftersom delar av socialdemokratiets förslag är långtgående och svårsmälta. Jag tror likväl att det finns saker att lära av dem. Det ska naturligtvis inte tolkas som att det vore rimligt att göra Sverige mer likt Danmark i någon generella mening. Den svenska arbetsmarknadsmodellen menar jag slår den danska och vår föräldraförsäkring slår den danska med hästlängder.
Det finns dock något att lära kring att ta ut riktningen och sedan hålla i den. Jag hade förmånen att vara på Socialdemokratiets partikongress i Aalborg hösten 2018. De stora fokusfrågorna var: Jämlikhet, välfärd, klimat och migration. I dessa frågor var uppslutningen närmast total på kongressen. Fördelen med det är ju att när de väl gick till val 2019, så drabbades de inte av den typ av uppslitande interna diskussionen som vi hade mitt i valrörelsen sommaren 2018, som jag tror påverkade valresultatet negativt.
Jag menar att en långsiktig och kontinuerlig hanteringen av migrationsfrågan är rimlig. Där kan vi lära av danskarna, som måste uppfattas som trovärdiga i frågan. Nota bene, det betyder inte att jag stödjer varje enskild reform. Snarare tvärt om. Jag har flera invändningar, men att de varit långsiktiga har varit framgångsrikt. Det har gjort att frågans sprängkraft har minskat. Min läsning är att ”vända på varje sten” är en svensk socialdemokratisk variant på detta.
När danska socialdemokrater varit tydliga, så har de också lyckats sätta dagordningen i högre utsträckning än vi lyckats med i Sverige. Deras program för att bryta segregationen har flyttat diskussionen, så att det inte enbart har blivit en fråga om individuellt ansvar. Det offentligas ansvar för att bryta segregationen har blivit tydligare i Danmark än i Sverige.
Vidare har danskarna lyckats bättre gällande frågan om jämlikhet och rättvisa. Jag tycker exempelvis de var hårdare och rakare i sina offentliga kommentarer kopplat till Panama-papers. Den förflyttning av det offentliga samtalet i Danmark gjorde exempelvis att Liberal Allians ansågs som helt oseriösa när de ville ta bort ”topskat”, vilket kan liknas vid den svenska marginalskatten. Så såg inte debatten ut i Sverige i samband med valet 2022. Summa summarum tror jag att det finns saker att lära av danskarna, utan att kopiera dem. Men det har jag ju faktiskt skrivit tidigare…
Efter det danska valet som slutade med att Mette Fredriksen blev ny socialdemokratisk statsminister, så trodde jag att en diskussion skulle bryta ut kring vad vi har att lära av våra grannar. Det samma gäller valet i Portugal. Som rörelse tror jag att vi behöver bli bättre att lära av andras framgångar, liksom att vi måste analysera våra egna.
Mathias Tegnér 