Atletico Madrid har under de senaste åren gjort flera bra säsonger, även om de inte riktigt lyckats aspirera på guldet i La Liga, sedan vinsten 2014. I år har de sett mer spännande ut än de senaste åren och försäsongen har gått som på räls. Detta har gjort att de igen finns med i snacket om vem som tar hem La Liga säsongen 2019/2020.
En av orsakerna är Atleticos köp av underbarnet Joao Felix, en extremt lovande anfallare. På Friends härom veckan visade han tydligt var skåpet skulle stå, genom att göra två mål. Orden i pressen hart också varit stora, exempelvis här i Expressen efter matchen på Friends.
Efter två omgångar leder ”Atleti” också ligan delat med Sevilla. Kort sagt ser det väldigt bra ut. Samtidigt är inte jag säker på att det är Joao Felix som är nyckeln. Som så ofta värderas anfallsspelare oproportionerligt högt i fotboll. Nästan alla talade om Leo Messi, när Barcelona vann La Liga i stor stil förra året, men nästan ingen nämnde en av världens bästa målvakter Ter Stegen som var en viktig del av Barcelonas seger. Samma sak gäller Ateltico i år. Jag tror på guld, men inte på grund av Joao Felix eller anfallet, utan snarare för att i Atleticos mål spelar en annan världsmålvakt, nämligen Oblak. Inför året har också två ytterbackar införskaffats, Lodi och Trippier. Båda med känsliga fötter, som kommer leverera målgivande passningar en massé. Oblak, Lodi och Trippier är trion som gör att jag tror på ett rödvitt guld till den spanska huvudstaden när säsongen är slut.
Sanningen att säga är jag en hockeysnubbe. Jag har både spelat och dömt ishockey och helt ärligt är sporten en av orsakerna till att jag älskar vintern. På senare år har jag dock mer och mer fascinerats av Spanien och spansk fotboll. Därför är det svårt att inte se fram emot dagens och helgens start på La Liga-säsongen.
Jag vet inte riktigt hur jag slutade som Atletico Madrid-fan, men med hjärtat till vänster kan en ju inte heja på Real Madrid och det är alltid roligare att heja på en underdog. På Vicente Calderon, Atleticos hemmaarena, finns dessutom något av det viktigaste som finns: fans!
Bild från Vicente Calderon
Mycket kan sägas om fans i allmänhet och Atleticos i synnerhet och ja, det finns svårsmälta inslag bland Atleticos många fanatiska fans, men en sak får vi aldrig glömma. Utan sjungande, glada, arga och högljudda fans skulle både fotboll och hockey vara mycket tråkigare. Det finns få arenor som är så underhållande att se på fotboll på, som denna. Jag älskar att vara på Vicente Calderon.
Apropå underdog är dessutom frågan om Atletico Madrid kan anses vara det i år. Efter ligasegern säsongen 2013-2014 lyckades laget inte riktigt lika bra förra året. Skälen till detta är säkert många, men jag vill mena att två saker avgjorde. Målvakterna Moyá och Oblak kan inte jämföras med Courtois och Diego Costa var en både speedig och huvudstark spelar, medan Mario Mandzukic var lika rörlig som ett betongfundament. I år tror jag att Oblak kommer fungera som första målvakt och kommer göra det med bravur. Dessutom ser anfallet spännande ut med den nyinköpte landslagsmannen från Colombia, Jackson Martinez. Anfallet har dessutom stärkts med den unge argentinaren Luciano Vietto. Även om de inte helt lyckats under försäsongen, ser det lovande ut för Atletico. Sist men inte minst har en av, i mitt tycke, bästa ytterbackar återvänt till Atletico, Filipe Luis. Kort sagt, i år utmanar Atletico om guldet!
Vackert gammalt klipp
En ska passa sig för att göra liknelser mellan fotboll och politik, framförallt för att det ger bilden av politik som ett spel, vilket det förstås inte är. Ibland är det dock svårt att låta bli att göra jämförelser. En viktig lärdom från idrotten är att när spelet hackar är det viktigt att gå tillbaka till grunderna.
Det är faktiskt en ganska viktig lärdom i dagar som dessa. För oss som är socialdemokrater är det viktigt att fokusera på det som är kärnan i vår politik och vad vi gått till val på:
Få ner arbetslösheten.
Satsa på skolan.
Genomför en ambitiös miljöpolitik.
Det är vad vi har fått mandat för av väljarna och det är det som ska göras. Så även om spelet haltar lite i första delen av första halvlek ska vi inte börja göra byten eller tappa fokus från vad som är vår tanke och spelidé.
På lördag spelar Atletico mot Las Palmas, som är nyuppflyttade till La Liga och deras väg upp i den spanska fotbollens finrum präglas av att just detta – matchen är inte slut förrän domaren blåser i pipan.
Jag kommer så väl ihåg Las Palmas avgörande kvalmatch mot Cordoba för två säsonger sedan. Lagen hade spelat 0-0 i Andalusien på Cordobas hemmaarena, Estadio Nuevo Arcangel. I returen hemma på Gran Canaria behövde således Las Palmas vinna matchen för att bli uppflyttade till La Liga. I slutet av matchen ledde det gulklädda Las Palmas med 1-0, men Cordoba pressade på för att kvittera, vilket skulle leda till att Cordoba vann totalt på fler gjorda bortamål. I den första övertidsminuten, Innan matchen är färdigspelad, började segerrusiga Las Palmas-fans springa in på planen för att fira. Det hela slutade med en längre paus för att rensa planen från fans och under den tiden lyckas Cordoba-spelarna uppbringa energi och fokus för några sista minuters anfall. På tilläggstid lyckas Cordoba slå in 1-1 målet och katastrofen är ett faktum för de gulklädda fansen. Aldrig någonsin har väl den amerikanska sentensen ”it aint over until the fat lady sings” varit mer riktig.
Ibland är livet orättvist, men ibland jämnar saker och ting också ut sig, ty året efter, förra året, lyckades Las Palmas ta sig upp i den spanska förstadivisionen, efter att ha gjort det avgörande målet fem minuter före full tid och jag hoppas att de går bra för dem i år, men inte imorgon lördag för då möter de som sagt Atletico Madrid!
Efter en säsongsinledning med både högt och lågt från Atlético Madrid är spänningen stor inför lagets andra match i ligan ikväll mot SD Eibar från Baskien.
I Supercupen lyckades Atlético ta sin tionde titel. Att börja säsongen med att slå Real Madrid är förstås en stor skalp. Det kan dock visa sig vara en Pyrrhus-seger, då lagets coach Diego Simeone helt ballade ur och blev avstängd i hela åtta matcher.
I första ligamatchen och tillika madridderbyt mot Rayo Vallecano var Atlético extremt och match slutade också mållöst.
Förhoppningsvis kommer kvällens match visa vad vi kan förvänta oss av laget under säsongen. Under föregående års guldsäsong var Atlético hart när omöjliga att besegra på Vicente Calderon, lagets hemmaarena i Madrid.
Två viktiga frågor inför både säsongen och kvällen är hur bra offensiven är och hur bra är målvaktsparet? Gällande offensiven har Atlético haft svårt att göra mål under försäsongen, med undantag för matchen mot Wolfsburg (1-5). Den andra frågan är hur bra lagets målvakter är? Miguel Ángel Moyá värvades från Madrid-laget Getafe, men torde inte kunna definieras som mer än medioker. Den andra målvakten Jan Oblak är enbart 21 år gammal och får nog anses som oprövad, även om han spelade 16 matcher för Benfica under förra säsongen, vann ligan och dessutom spelat Europa League och för det slovenska landslaget.
Efter första halvlek leder Atlético med 2-1 mot Eibar. Laget har gjort mål på fasta situationer, så de två frågorna ovan torde fortfarande vara obesvarade. Helt säkert är att lagets hymn fortfarande är fantastiskt vacker. I alla fall om en har ett röd-vitt hjärta.
Som Atletico Madrid-fan har jag sagt under minst två säsonger att Courtois kommer bli och troligtvis redan är världens bäste målvakt. Nu undrar jag om inte tiden hunnit ikapp mig. Med den fantastiska säsong han har gjort både i La Liga, Champions League och nu hittills även i VM, finns det få som kan jämföra sig med honom.
Frågan är om dock om det kan bli ett VM-guld för målvaktsgiganten. Belgien har ett ungt och spännande landslag, men frågan är om det räcker? Skulle det ta slut mot Argentina skulle VM bli fattigare.
Det är tråkigt när världens bästa inte är kvar i VM. Även om det bär mig emot att säga det, så saknar jag till exempel att kunna svära över Cristiano Ronaldo. Lika trist är det att Miranda inte är med i Brasiliens VM-trupp, vilket han definitivt förtjänar.
Med tanke på att Belgien, just nu, ligger under i kvartsfinalen mot Argentina, så ser det uppenbarligen mörkt ut.
Samtidigt, kan allting hända i idrott och framför allt i detta VM. Då jag innan VM tippade Spanien, Uruguay och Belgien som främsta kandidater till VM-guldet får jag hoppas på belgarna. Å andra sidan, med tanke på hur det gått med mina tips, tyder väl mycket på att matchen mot Argentina blir Belgiens sista match i VM. Dock förtjänar Courtois säsong ett bättre slut.
Igår, den 17:e maj 2014 tog Atletico de Madrid sitt första mästerskapsguld i La Liga sedan 1996, vilket är fantastiskt för ett Atletico-fan som mig. Historien börjar dock för cirka två och ett halvt år sedan då Gregorio Manzano sparkades och Diego Simeone blev klubbens tränare. I min värld är guldet i mångt och mycket Simeones, för det är lätt att glömma bort att truppen är ganska lik den som Manzano misslyckades med.
Redan under Simeones första säsong i Atletico (2011/2012) vann laget Europa League och nästa lördag kan resan vara fullbordad då Atletico möter Real Madrid i Champeons League final.
Alltsedan guldet 1996 har Atletico gått någon form av kräftgång med degraderingen milleniumskiftessäsongen som det största bottennappet. Som tur var återvände klubben 2001/2002 till den högsta ligan, vilket gjorde att Atletico de Madrid fick fira sitt hundraårsjubileum år 2003 i den spanska fotbollens finrum.
Under mitten av 00-talet lyckades klubben år efter år hamna i mitten av La Liga, trots högre ambitioner och en ganska gedigen spelartrupp. Under dessa år gjorde laget sig förtjänta av namnet ”el pupa” eller ”los pupas”, vilket med min begränsade spanska närmast bör översättas till surpupporna, vilket i grund och botten kom från det faktum att laget alltid underpresterade när det gällde och ofta gnällde på otur, skadade spelare eller domaren.
I mitten av 00-talet gjorde också klubben den nu välkända reklamsnutten ”Papa, por que somos del Atleti”, vilket var ett sätt att bygga stärka kulturen kring en klassisk, men aningen sargad klubb.
Med gårdagens vinst, så kommer 2013/2014 gå till historien som en fantastisk Atletico-säsong. Personligen tycker jag att det är extra stort att Simenone ledde laget till guldet 1996 som spelare och nu 18 år senare som tränare. Med en vinst nästa vecka kommer säsongen utan tvekan gå till historien som den bästa någonsin.
Mathias Tegnér 