Missa inte det 20:e avsnittet av podden som innehåller ett samtal om besöksnäring, innovation och om Spotifys kritik av Sverige.
Dessutom pratas det om fotboll, AIK och om hur slagkastning kom in i Mikael Dambergs liv. Lyssna!
Mathias Tegnér
Tyresö(s) riksdagsledamot
Etikettarkiv: Fotboll
Dags för Afrikanska Mästerskapen
Vill du veta vilket land som vinner afrikanska mästerskapen i fotboll? Då ska du fortsätta läsa detta inlägg, men kom ihåg var du läste det först.
Först ska en säga att ganska mycket kan sägas om den politiska situationen i landet där mästerskapen spelas, men nedan kommer jag enbart fokusera på fotboll.
Årets mästerskap som börjar idag, går alltså av stapeln i Gabon, som ligger vid Afrikas västkust nära ekvatorn. Turneringen öppnas som brukligt av att hemmanationen spelar, så också denna gång, då Gabon möter Guinea Bissau i Libreville, landets huvudstad.
Det är för övrigt på samma stadium som finalen kommer spelas den 5:e februari. (För den som vill läsa mer om spelschemat finns en länk här, till CAF:s hemsida).
Tyvärr visas inte turneringen på svensk TV, men det går naturligtvis att streama. Enligt de flesta bedömare är favoriterna Elfenbenskusten och Ghana, som också är de afrikanska nationer som är högst rankade. Jag vill dock slå ett slag för hemmanationen Gabon, även om landet bara är rankat 108 i FIFA:s ranking, vilket innebär att landet inte är rankat bland de tio bästa i turneringen och därmed får Gabon anses vara en högoddsare.
Min tro på Gabon är baserat på flera saker, dels en idé om att hemmanationer överpresterar i Afrikanska mästerskapen och dels en tro på att mästerskapets storstjärna kommer bli Pierre-Emerick Aubameyang, som till vardags är stjärna i Borussia Dortmund i Bundesliga. När det gäller idén om att om att hemmanationer överpresterar i Afrikanska mästerskapen, så är den huvudsakligen baserad på vad som händer under 00-talet, då jag bland annat jobbade som reseledare i Marocko och Egypten.
För den som inte kommer ihåg resultaten i Afrikanska Mästerskapen hände följande: 2004 arrangerades mästerskapet av Tunisien som också vann. Två år senare skedde dito för Egypten. 2008 gick spelen av stapeln i Ghana som slutade trea, men därefter har inte arrangörerna lyckats leva upp till förväntningarna som arrangör. Trenden med överpresterande arrangörer kunde också ses i slutet av 1990-talet då Sydafrika 1996 arrangerade och vann, 1998 då Burkina Faso stod värd och slutade fyra, 2000 då Nigeria var arrangör delat med Ghana och de tidigare fick med sig en silvermedalj efter en staffläggningsförlust mot Kamerun. Slutligen slutade arrangören Mali fyra 2002.
Jag tror att trenden att arrangören av Afrikanska Mästerskapen överpresterar vänder åter 2017 och att det hela slutar med en vinst för Gabon. Kom ihåg var ni läste det först!
Belgiskt VM-guld med världens bästa Courtois?
Som Atletico Madrid-fan har jag sagt under minst två säsonger att Courtois kommer bli och troligtvis redan är världens bäste målvakt. Nu undrar jag om inte tiden hunnit ikapp mig. Med den fantastiska säsong han har gjort både i La Liga, Champions League och nu hittills även i VM, finns det få som kan jämföra sig med honom.
Frågan är om dock om det kan bli ett VM-guld för målvaktsgiganten. Belgien har ett ungt och spännande landslag, men frågan är om det räcker? Skulle det ta slut mot Argentina skulle VM bli fattigare.
Det är tråkigt när världens bästa inte är kvar i VM. Även om det bär mig emot att säga det, så saknar jag till exempel att kunna svära över Cristiano Ronaldo. Lika trist är det att Miranda inte är med i Brasiliens VM-trupp, vilket han definitivt förtjänar.
Med tanke på att Belgien, just nu, ligger under i kvartsfinalen mot Argentina, så ser det uppenbarligen mörkt ut.
Samtidigt, kan allting hända i idrott och framför allt i detta VM. Då jag innan VM tippade Spanien, Uruguay och Belgien som främsta kandidater till VM-guldet får jag hoppas på belgarna. Å andra sidan, med tanke på hur det gått med mina tips, tyder väl mycket på att matchen mot Argentina blir Belgiens sista match i VM. Dock förtjänar Courtois säsong ett bättre slut.
Kung Simeone
Igår, den 17:e maj 2014 tog Atletico de Madrid sitt första mästerskapsguld i La Liga sedan 1996, vilket är fantastiskt för ett Atletico-fan som mig. Historien börjar dock för cirka två och ett halvt år sedan då Gregorio Manzano sparkades och Diego Simeone blev klubbens tränare. I min värld är guldet i mångt och mycket Simeones, för det är lätt att glömma bort att truppen är ganska lik den som Manzano misslyckades med.
Redan under Simeones första säsong i Atletico (2011/2012) vann laget Europa League och nästa lördag kan resan vara fullbordad då Atletico möter Real Madrid i Champeons League final.
Alltsedan guldet 1996 har Atletico gått någon form av kräftgång med degraderingen milleniumskiftessäsongen som det största bottennappet. Som tur var återvände klubben 2001/2002 till den högsta ligan, vilket gjorde att Atletico de Madrid fick fira sitt hundraårsjubileum år 2003 i den spanska fotbollens finrum.
Under mitten av 00-talet lyckades klubben år efter år hamna i mitten av La Liga, trots högre ambitioner och en ganska gedigen spelartrupp. Under dessa år gjorde laget sig förtjänta av namnet ”el pupa” eller ”los pupas”, vilket med min begränsade spanska närmast bör översättas till surpupporna, vilket i grund och botten kom från det faktum att laget alltid underpresterade när det gällde och ofta gnällde på otur, skadade spelare eller domaren.
I mitten av 00-talet gjorde också klubben den nu välkända reklamsnutten ”Papa, por que somos del Atleti”, vilket var ett sätt att bygga stärka kulturen kring en klassisk, men aningen sargad klubb.
Med gårdagens vinst, så kommer 2013/2014 gå till historien som en fantastisk Atletico-säsong. Personligen tycker jag att det är extra stort att Simenone ledde laget till guldet 1996 som spelare och nu 18 år senare som tränare. Med en vinst nästa vecka kommer säsongen utan tvekan gå till historien som den bästa någonsin.
Jag vet inte om det är svårt att förklara, men det Simeone gjort är något mycket, mycket stort.
En fantastisk säsong?
Aldrig någonsin har Atlético de Madrid varit så framgångsrika som under denna säsong. Laget är väldigt nära att vinna ligan och som grädde på moset är klubben i final i Champions League, efter att ha slagit ut Chelsea under onsdagskvällen.
I ligan trodde jag att andraplatsen i praktiken kunde ha varit klar redan i söndags, efter att Atlético slog Valencia på Mestalla, då Barcelona på söndag kvällen skulle möta Villareal. Många lag har genom åren fått känna att det inte är lätt att möta Villareal på deras hemmaarena El Madrigal, dock lyckades Barcelona till slut vinna med 3-2. Jag var själv på plats då Atlético bara fick 1-1 i höstas i omgång 11, efter en hård match. Det är för övrigt otroligt att den lilla orten Vila-real i provinsen Castellón med inte mycket mer än 51 000 invånare är så framgångsrika i La liga.
Senast Atlético vann ligan var säsongen 95/96, men då med 87 poäng på 42 matcher att jämföra med de 88 poäng som laget har skrapat ihop på de 35 matcherna hittills denna säsong.
Den stora frågan är förstås hur laget lyckas knyta ihop säcken. Även om laget statistiskt har vunnit fler matcher än någonsin, så kommer inte säsong bli ihågkommen som den bör, om inte laget vinner endera ligan eller Champions league.
På söndag åker laget åter till Valencia. Denna gång för att möta Levante.
Mathias Tegnér 