Visste ni att Ishockeylandslaget är svenskarnas mest populära landslag? Lyssna på fjärde avsnittet med sthlmspodden där jag samtalar med Tommy Boustedt om olika aspekter av ishockey.
Hur dyrt är egentligen ishockey? Vilka värden lär du dig när du spelar hockey? Sist men inte minst hör varför Tommy Boustedt inte tycker om politiker som lyssnar.
Kort sagt, missa inte sthlmspoddens fjärde avsnitt!
%5Bembed%5Dhttps://soundcloud.com/sthlmspodden%5B/embed%5D
Jag något att erkänna för mig själv och andra: Jag har blivit överviktig. Det är inte alltid att andra uppfattar att så är fallet, men det är sant.
Utanför plenisalen, foto: Christer Källström
Delvis tror jag att det beror på att jag använder kostym och slips som arbetskläder och stridsmundering. Anledningen till att jag använder just kostym och slips som riksdagsledamot är inte att dölja min mage, även om kläderna har den effekten, utan snarare för att visa hur viktigt jag tycker riksdagsuppdraget är och på vilket stort allvar jag tar det. Just när det gäller kläder tänker jag ofta på arbetarrörelsens pionjärer. De tog kampen på allvar och använde därför sina finaste kläder när det var dags för möte, både interna möten inom arbetarrörelsen men också i offentliga sammanhang. Det finns många exempel, men jag får bland annat bilder från Lunde 1931 på näthinnan, men också den fantastiska bilden från 1917 när en rösträttsdemonstrant, iförd kostym, skjorta och slips, samt en väst, förs bort av sabelutrustad polis.
Nåväl, kostymen har ju den fördelen att den döljer utväxter i mittens rike. Därför tycker jag som ekonom om siffror, ty de ljuger aldrig. Jag är överviktig. Det syns förvisso på fotot vid sidan, men också på siffrorna. Med midjemått runt 110 cm och BMI på över 27 är du överviktig. (Även om jag inser att BMI har sina brister som mått).
Den nakna sanningen
Utöver de uppenbara hälsoriskerna med min mage, irriterar den mig för att jag inte kan stå för den. Jag har alltid idrottat, är stolt över detsamma och tycker att ett hälsosamt leverne är viktigt. Jag tycker också att samhället bör underlätta för individer att motionera och äta rätt, men att vi alla också har ett eget ansvar.
En svaghet jag har är att jag vill att personer och dess profession ska vara konsistenta. Även om jag inser att det inte är det bästa urvalskriteriet vill jag ha en frisör med en snygg frisyr och en mekaniker med en hel bil, liksom att jag spontant ryggar tillbaka för rökande cancerläkare och dietister som ser osunda ut. Detta är förstås löjligt, då det förstås inte finns någon sådan koppling, men jag kommer inte ifrån att jag instinktivt känner så. Vad har då detta med min övervikt att göra?
För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om den växande ohälsan. I blogginlägget listar jag olika potentiella orsaker till ohälsan. Allt ifrån den allmänt ökande stressen till den extra utsatta situation som kvinnor i offentlig sektor har. Att kvinnor oftare är sjukskrivna än män torde delvis kunna bero på att vi har en ganska könssegregerad arbetsmarknad och de yrkesgrupper som har högst sjukfrånvaro, såsom vård- och omsorgspersonal är yrken med en tydlig kvinnodominans. Det är i sig inte särskilt konstigt, då pressen och stressen på dessa arbetsplatser ökat allt sedan den offentliga sektorn drabbats av stora besparingar under 90-talet. Att dessutom arbeta på rullande schema ökar inte möjligheterna att leva hälsosamt och då har jag inte ens nämnt kvinnors oavlönade arbete i hemmet, som också påverkar.
Samtidigt tycker jag också att vi bör diskutera vårt individuella ansvar för vår egen hälsa. Att den allmänna trenden är att vi väger mer och mer, påverkar oundvikligen vår hälsa på sikt och troligen också sjukfrånvaron.
Jag vill vara tydlig med att jag absolut inte vill peka finger. Vi måste alla ta ett ansvar för just vår egen hälsa, men samtidigt komma ihåg att vi alla har väldigt olika förutsättningar. Saken är bara den att jag har alla förutsättningar att inte vara överviktig, men ändå har jag en fettklump runt magen. Det är det som irriterar mig. Framförallt då modern forskning, till exempel diskuterat förra året i SR, visar ett direkt samband mellan genomsnittslivslängd och midjemått.
Med detta blogginlägg vill jag härmed proklamera att magen har satt sin sista potatis. Nu ska den bort!
När jag börjar min föräldraledighet den 1:a november ska mitt midjemått var nere på 103 cm och när jag återgår i tjänst 1:a maj 2016 ska det vara 95 cm. Dessutom ska jag springa Hässelbyloppet i oktober eller lunka är nog rätt ord.
Sanningen i siffror
Vikt: 97,2 kg
Midjemått: 109 cm
BMI: 27,7
Mathias Tegnér 