Etikettarkiv: Ohälsa

Visste ni Tre Kronor är det mest populära landslaget?

Visste ni att Ishockeylandslaget är svenskarnas mest populära landslag? Lyssna på fjärde avsnittet med sthlmspodden där jag samtalar med Tommy Boustedt om olika aspekter av ishockey.

Hur dyrt är egentligen ishockey? Vilka värden lär du dig när du spelar hockey? Sist men inte minst hör varför Tommy Boustedt inte tycker om politiker som lyssnar.

Kort sagt, missa inte sthlmspoddens fjärde avsnitt!

%5Bembed%5Dhttps://soundcloud.com/sthlmspodden%5B/embed%5D

Taggad , , , , , , , , , ,

Företagshälsovårdens förflackning

En av de största utmaningarna för den rödgröna regeringen är den ökande ohälsan. Jag har tidigare skrivit om frågan här på min blogg, Varför är kvinnor oftare sjukskrivna än män?

En nyckel i arbetet mot att minska ohälsan och minska sjukskrivningar är företagshälsovården. Idag omfattas formellt sett 65 procent av arbetsmarknaden av företagshälsovård, men i praktiken kan siffran sägas vara runt var tredje person på arbetsmarknaden. Skillnaden är att många omfattas av en företagshälsovård, som inte innehåller viktiga nycklar som förebyggande arbete. Kort sagt behövs mer företagshälsovård och den behöver göras tillgänglig till större delar av arbetsmarknaden. Det löser inte alla problem, men är en viktig pusselbit.

Tillsammans med mina kloka kollegor Magnus Manhammar och Anna-Lena Sörensson har jag snott ihop en debattartikel på temat, företagshälsovård, som publicerades i tidningen Arbetet i början av veckan. Jag har också bifogat den nedan.

Läs och begrunda!

Mer och bättre företagshälsovård

Sedan år 2010 har antalet sjukskrivningar ökat. Det är en allvarlig utveckling. Något måste ske.

Den politiska målsättningen måste vara att färre ska vara sjuka och att fler sjukskrivna ska kunna gå tillbaka till arbete. För att detta ska bli verklighet krävs förebyggande åtgärder, insatser under sjukdomstiden och stöd tillbaka till jobb.

Socialdemokraterna menar att företagshälsovården är viktig för att förebygga ohälsa och hålla nere sjukskrivningarna. Många anställda har företagshälsovård men långt från alla. För att minska ohälsan och sjukskrivningarna – för att fler ska må bättre och kunna jobba måste en bra företagshälsovård bli tillgänglig för fler.

Ett område där en företagshälsovård med hög kompetens kan göra stor skillnad är inom kommuner och landsting. Ohälsan och sjukfrånvaron har ökat mycket. Det är oacceptabelt. Framförallt är det den psykiska ohälsan som blivit sämre.

Med tanke på att den offentliga sektorn är politiskt styrd bör de offentliga arbetsgivarna gå före och vara ett gott exempel för resten av arbetsmarknadens olika branscher.

Vi tycker att alla som arbetar borde ha någon form av garanti, ett skydd mot ohälsa orsakad av arbete. Garantin ska innehålla rätt till god och relevant rehabilitering för att undvika sjukskrivningen alternativt komma tillbaka till arbetet så fort som möjligt. Företagshälsovården kan vara den garantin.

Målet är att alla yrkesverksamma ska omfattas av en företagshälsovård som är byggd på professionell kunskap och insatser av god kvalitet. På längre sikt bör samtliga anställda omfattas av en obligatorisk försäkring som ger rätt till förebyggande hälsovård knuten till arbetslivet.

Vi tror också att det är bra om företagshälsovårdens har en starkare närvaro inom primärvården. En person som yrkesarbetar och blir sjuk ska kunna remittera till en företagshälsa, för den arbetsplatsinriktade rehabiliteringen. Företagshälsan kan också finnas med redan vid sjukskrivningstillfället. Sjukskrivningen skulle alternativt kunna hanteras av någon med arbetsmedicinsk kompetens. Då skulle medarbetaren inte behöva gå via primärvården och rätt typ av insats skulle kunna anpassas och sättas in omedelbart.

Intresset för en utvecklad företagshälsovård borde vara stor eftersom både staten och parterna på arbetsmarknaden har ett gemensamt intresse av att färre blir sjuka och fler kan jobba mer. Därför tänker vi jobba för att företagshälsovården ska utvecklas och spela en större roll för att öka på hälsan i vårt land.

Anna-Lena Sörenson (s), Riksdagsledamot

Magnus Manhammar (s), Riksdagsledamot

Mathias Tegnér (s), Riksdagsledamot

 

 

Taggad , , , , ,

Den nakna sanningen

Jag något att erkänna för mig själv och andra: Jag har blivit överviktig. Det är inte alltid att andra uppfattar att så är fallet, men det är sant.

Mathias Tegnér Riksdagen 4

Utanför plenisalen, foto: Christer Källström

Delvis tror jag att det beror på att jag använder kostym och slips som arbetskläder och stridsmundering. Anledningen till att jag använder just kostym och slips som riksdagsledamot är inte att dölja min mage, även om kläderna har den effekten, utan snarare för att visa hur viktigt jag tycker riksdagsuppdraget är och på vilket stort allvar jag tar det. Just när det gäller kläder tänker jag ofta på arbetarrörelsens pionjärer. De tog kampen på allvar och använde därför sina finaste kläder när det var dags för möte, både interna möten inom arbetarrörelsen men också i offentliga sammanhang. Det finns många exempel, men jag får bland annat bilder från Lunde 1931 på näthinnan, men också den fantastiska bilden från 1917 när en rösträttsdemonstrant, iförd kostym, skjorta och slips, samt en väst, förs bort av sabelutrustad polis.

Nåväl, kostymen har ju den fördelen att den döljer utväxter i mittens rike. Därför tycker jag som ekonom om siffror, ty de ljuger aldrig. Jag är överviktig. Det syns förvisso på fotot vid sidan, men också på siffrorna. Med midjemått runt 110 cm och BMI på över 27 är du överviktig. (Även om jag inser att BMI har sina brister som mått).

Den nakna sanningen

Den nakna sanningen

Utöver de uppenbara hälsoriskerna med min mage, irriterar den mig för att jag inte kan stå för den. Jag har alltid idrottat, är stolt över detsamma och tycker att ett hälsosamt leverne är viktigt. Jag tycker också att samhället bör underlätta för individer att motionera och äta rätt, men att vi alla också har ett eget ansvar.

En svaghet jag har är att jag vill att personer och dess profession ska vara konsistenta. Även om jag inser att det inte är det bästa urvalskriteriet vill jag ha en frisör med en snygg frisyr och en mekaniker med en hel bil, liksom att jag spontant ryggar tillbaka för rökande cancerläkare och dietister som ser osunda ut. Detta är förstås löjligt, då det förstås inte finns någon sådan koppling, men jag kommer inte ifrån att jag instinktivt känner så. Vad har då detta med min övervikt att göra?

För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om den växande ohälsan. I blogginlägget listar jag olika potentiella orsaker till ohälsan. Allt ifrån den allmänt ökande stressen till den extra utsatta situation som kvinnor i offentlig sektor har. Att kvinnor oftare är sjukskrivna än män torde delvis kunna bero på att vi har en ganska könssegregerad arbetsmarknad och de yrkesgrupper som har högst sjukfrånvaro, såsom vård- och omsorgspersonal är yrken med en tydlig kvinnodominans. Det är i sig inte särskilt konstigt, då pressen och stressen på dessa arbetsplatser ökat allt sedan den offentliga sektorn drabbats av stora besparingar under 90-talet. Att dessutom arbeta på rullande schema ökar inte möjligheterna att leva hälsosamt och då har jag inte ens nämnt kvinnors oavlönade arbete i hemmet, som också påverkar.

Samtidigt tycker jag också att vi bör diskutera vårt individuella ansvar för vår egen hälsa. Att den allmänna trenden är att vi väger mer och mer, påverkar oundvikligen vår hälsa på sikt och troligen också sjukfrånvaron.

Jag vill vara tydlig med att jag absolut inte vill peka finger. Vi måste alla ta ett ansvar för just vår egen hälsa, men samtidigt komma ihåg att vi alla har väldigt olika förutsättningar. Saken är bara den att jag har alla förutsättningar att inte vara överviktig, men ändå har jag en fettklump runt magen. Det är det som irriterar mig. Framförallt då modern forskning, till exempel diskuterat förra året i SR, visar ett direkt samband mellan genomsnittslivslängd och midjemått.

Med detta blogginlägg vill jag härmed proklamera att magen har satt sin sista potatis. Nu ska den bort!

När jag börjar min föräldraledighet den 1:a november ska mitt midjemått var nere på 103 cm och när jag återgår i tjänst 1:a maj 2016 ska det vara 95 cm. Dessutom ska jag springa Hässelbyloppet i oktober eller lunka är nog rätt ord.

Sanningen i siffror

Vikt: 97,2 kg

Midjemått: 109 cm

BMI: 27,7

Taggad , , ,
%d bloggare gillar detta: