Etikettarkiv: Sjukförsäkring

Vi ses på Vattenfestivalen

Vi 70-talister i Stockholm har nästan alla en relation till Vattenfestivalen. Många är positiva, men någon också negativ.

Vi syns på Vattenfestivalen. Så ska Emilias pojkvän ha dumpat henne.

Flera gånger när jag varit i Almedalen, så har jag kommit att tänka på Vattenfestivalen. Huvudsakligen är det positiva tankar. Sol. Musik. Fest. Langos.

Som sagt, mitt i trängseln kom jag att tänka på Vattenfestivalen. Även om många var kritiska till evenemanget, så var det ett strålande sätt att marknadsföra Stockholm. Dessutom var det också många som älskade evenemanget. Själv saknar jag spektaklet och tänker att en revival kanske inte skulle vara så dumt?

I ljuset av populismen har stora evenemang som OS och Vattenfestivalen hamnat lite i skamvrån. Det är lätt att ställa kostnaderna för evenemangen mot centrala delar av välfärden. Det dessa jämförelser aldrig rymmer är helheten. Hur stora är de indirekta intäkterna av evenemanget? Hur mycket ökar turismen kommande år?

Jag vill påminna om att Barcelona inte hade ett speciellt gott rykte på 80-talet, men gjorde några strategiskt viktiga val, där de bland annat satsade på OS 1992.

Även fast det inte är den viktigaste frågan i årets val, så tycker jag vi behöver en mer positiv syn på stora evenemang.

Så, till att börja med, får Stockholm fundera på om vi inte ska återinföra Vattenfestivalen eller något annat roligt som passar en av världens vackraste huvudstäder.

Taggad , , ,

Är det bara jag som saknar Vattenfestivalen?

Såhär på plats i Visby kan jag konstatera flera saker. Den första är att det inte råder någon tvekan om att Almedalen är väldigt spännande för oss som är intresserade av samhället och politik. Lika sant är att veckan är en konstig plats i världen. Bristerna är väl förvisso ganska tydliga, dels att kostnaderna för kalaset totalt blir höga och dels avsaknaden av människor som inte är djupt insyltade i politiken. Samtidigt sker många viktiga möten här i Visby, så det är definitivt både för- och nackdelar.

Mitt i trängseln kom jag att tänka på Vattenfestivalen. Även om många var kritiska till evenemanget, så var det ett strålande sätt att marknadsföra Stockholm. Dessutom var det också många som älskade evenemanget. Själv saknar¨jag spektaklet och tänker att en revival kanske inte skulle vara så dumt?

Här i Almedalen genomfördes redan på måndagen ett i mitt tycke viktigt arrangemang och det var Frihetsminglet, som genomfördes av Stockholms Läns Partidistrikt, för att lyfta upp olika aspekter av Frihet. Öppnade gjorde Helene Hellmark Knutsson och sedan följde en kader av kloka tänkare med olika infallsvinklar, alltifrån Wanja Lundby Wedin, Leif Pagrotsky och Amanda Lind till PM Nilsson och Anders Lindberg. Även Per Strömbeck från Dataspelsbranschen och Behrang Miri gav sina tankar om frihet. Dessutom var Henrik Edin, ordförande i LUF och Philip Botström, ordförande i SSU på plats. Mycket spännande tyckte jag samtalen var.

20160706 Stefan Löfven

På tisdagen var det Socialdemokraterna dag och dags för ett bejublat tal av Stefan Löfven. Enligt mig ett mycket starkt tal som fångade upp Sveriges styrkor, vart vi är påväg, men också våra utmaningar. Verkligen statsmannamässigt och riktigt bra! Jag tycker att Karin Olssons höga retorikbetyg var synnerligen välförtjänt.

20160706 Expressen Stefan Löfven

Sammanfattningsvis måste jag säga att det var en spännande tur till Almedalen. Löfvens tal, frihetsminglet, men även seminarium om TTIP gjorde det mycket spännande. Samtidigt kan en inte komma ifrån att priserna för boenden i Visby har rakat i höjden, under Almedalsveckan. Jag har inte själv lösningen på hur den nöten ska knäckas. I år valde jag att bo i stuga på andra sidan ön, i närheten av Slite. Den kostade en bråkdel av boende i Visby, men förstås kostade taxin fram och tillbaka en gång om dagen ett par tusen kronor. Fortfarande var detta den billigaste lösningen för mig, men smidigt var det inte. En iakttagelse som jag själv tycker är intressant är att hälften av de taxibilar som rullar i Visby under denna vecka är inlånade bilar från Stockholm, Göteborg och andra delar av landet. Kort sagt går det inte att blunda för att Visby och Gotland har nått kapacitetstaket när det gäller Almedalens storlek. Borde arrangemanget flytta? Jag har svårt att se att till exempel Stockholm skulle kunna arrangera ett lika charmigt och spännande politiskt arrangemang som Almedalen. En av finesserna är ju just hur alla dessa arrangemang sker på en så liten geografisk yta. Summan av kardemumman är kanske att Gotland ska och bör arrangera Almedalen med dess huvudsakliga fördelar men också en del nackdelar, så får Stockholm fundera på om vi inte ska återinföra Vattenfestivalen eller något annat roligt som passar huvudstaden.

Taggad , , ,

Varför är kvinnor oftare sjukskrivna än män?

Då jag blev riksdagsledamot förra hösten råkade jag hamna i Socialförsäkringsutskottet. Inte för att det helt var en slump, men då jag är statsrådsersättare och därmed var en av de sista som ”kom in” eller blev valda, var det ändå ganska mycket en tillfällighet.

Det har nu efter att det första året är avverkat visat sig som en lyckoträff. Utskottet är väldigt brett och arbetar med otroligt viktiga och stora frågor, allt ifrån sjukförsäkring och föräldraförsäkring till pensioner och migrationsfrågor. Själv har jag mest arbetat med sjukförsäkringsfrågor och med tanke på att sjukskrivningarna har ökat sedan 2010 är det oerhört viktiga frågor.

En sak som jag själv inte tycker diskuteras nog är: Varför är vissa yrken mer drabbade av ohälsa än andra och varför är det ofta kvinnoyrken?

Sjukpenningtalet 1994-2011 kvinnor och män

Sjukpenningtalet 1994-2011 kvinnor och män

Det är förstås svårt att hitta enkla svar på så komplicerade frågor, men vi måste i alla fall närma oss dem. Ett enkelt svar, allt för enkelt om du frågar mig, är att taken i sjukförsäkringen har inte höjts under det senaste decenniet. Det innebär att den procentuella ersättningen har minskat för de flesta grupper i samhället och då män i allmänhet har högre lön har således det blivit mindre attraktivt att vara sjukskriven, då mäns procentuella ersättning är lägre än kvinnors, som grupper. Problemet med analysen är att den inte tar med ohälsan i ekvationen utan ser enbart sjukfrånvaron som en funktion av ersättningens storlek. Den analysen är alltför enkel, anser jag. Däremot kan detta fenomen säkert påverka på marginalen.

Igår diskuterades frågan i Godmorgon, världen på en bra sätt. Jag måste säga att både forskaren Jan Rydhs analys och Tomas Eneroth (s) sätter huvudet på spiken.

Inslag från Godmorgon, världen – SR

Att kvinnor oftare är sjukskrivna än män torde naturligtvis bero på att vi har en ganska könssegregerad arbetsmarknad och de yrkesgrupper som har högst sjukfrånvaro, såsom vård- och omsorgspersonal är yrken med en tydlig kvinnodominans. Förvisso är män på dessa arbetsplatser mindre sjukskrivna än kvinnor, men den totala sjukfrånvaron är högre än andra yrkeskategorier. Det är i sig inte särskilt konstigt, då pressen och stressen på dessa arbetsplatser ökat allt sedan den offentliga sektorn drabbats av stora besparingar under 90-talet. Under de senaste åtta åren har också skattesänkningar gått före satsningar på offentlig sektor, vilket har lett till en ökade press på de som arbetar där. Dessutom har dessa branscher drabbats av ett antal organisationstrender inom New Public Management, som enligt mig verkar leda till större ohälsa bland personalen.

Alltså verkar det finnas två viktiga trender, den ena är att sjukfrånvaron är hög inom vissa branscher av offentliga sektorn och den andra är att kvinnor oavsett bransch har högre sjukfrånvaro än män. För att närma oss den andra frågan måste vi också närma oss livspusslet. Kan kvinnors högre sjukfrånvaro förklaras av att kvinnor generellt också utför en avsevärt större del av det obetalda arbetet i hemmet? Det låter sannerligen inte otroligt att det skulle kunna påverka sjukfrånvaron, tycker jag!

Med tanke på det ovan skrivna måste de långsiktiga lösningarna vara rejäla satsningar på offentlig sektor och stora förändring till förmån för ökad jämställdhet. På kort sikt måste staten lyfta fram de arbetsgivare som gör rätt, men också lyckas förändra de som gör fel. Med tanke på att många av de arbetsgivarna med hög sjukfrånvaro är kommuner och landsting, så är frågan om inte en av framgångsfaktorerna är vad staten, SKL och de fackliga organisationerna kan göra ihop?

Taggad , , , , , , , ,

Den nakna sanningen

Jag något att erkänna för mig själv och andra: Jag har blivit överviktig. Det är inte alltid att andra uppfattar att så är fallet, men det är sant.

Mathias Tegnér Riksdagen 4

Utanför plenisalen, foto: Christer Källström

Delvis tror jag att det beror på att jag använder kostym och slips som arbetskläder och stridsmundering. Anledningen till att jag använder just kostym och slips som riksdagsledamot är inte att dölja min mage, även om kläderna har den effekten, utan snarare för att visa hur viktigt jag tycker riksdagsuppdraget är och på vilket stort allvar jag tar det. Just när det gäller kläder tänker jag ofta på arbetarrörelsens pionjärer. De tog kampen på allvar och använde därför sina finaste kläder när det var dags för möte, både interna möten inom arbetarrörelsen men också i offentliga sammanhang. Det finns många exempel, men jag får bland annat bilder från Lunde 1931 på näthinnan, men också den fantastiska bilden från 1917 när en rösträttsdemonstrant, iförd kostym, skjorta och slips, samt en väst, förs bort av sabelutrustad polis.

Nåväl, kostymen har ju den fördelen att den döljer utväxter i mittens rike. Därför tycker jag som ekonom om siffror, ty de ljuger aldrig. Jag är överviktig. Det syns förvisso på fotot vid sidan, men också på siffrorna. Med midjemått runt 110 cm och BMI på över 27 är du överviktig. (Även om jag inser att BMI har sina brister som mått).

Den nakna sanningen

Den nakna sanningen

Utöver de uppenbara hälsoriskerna med min mage, irriterar den mig för att jag inte kan stå för den. Jag har alltid idrottat, är stolt över detsamma och tycker att ett hälsosamt leverne är viktigt. Jag tycker också att samhället bör underlätta för individer att motionera och äta rätt, men att vi alla också har ett eget ansvar.

En svaghet jag har är att jag vill att personer och dess profession ska vara konsistenta. Även om jag inser att det inte är det bästa urvalskriteriet vill jag ha en frisör med en snygg frisyr och en mekaniker med en hel bil, liksom att jag spontant ryggar tillbaka för rökande cancerläkare och dietister som ser osunda ut. Detta är förstås löjligt, då det förstås inte finns någon sådan koppling, men jag kommer inte ifrån att jag instinktivt känner så. Vad har då detta med min övervikt att göra?

För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om den växande ohälsan. I blogginlägget listar jag olika potentiella orsaker till ohälsan. Allt ifrån den allmänt ökande stressen till den extra utsatta situation som kvinnor i offentlig sektor har. Att kvinnor oftare är sjukskrivna än män torde delvis kunna bero på att vi har en ganska könssegregerad arbetsmarknad och de yrkesgrupper som har högst sjukfrånvaro, såsom vård- och omsorgspersonal är yrken med en tydlig kvinnodominans. Det är i sig inte särskilt konstigt, då pressen och stressen på dessa arbetsplatser ökat allt sedan den offentliga sektorn drabbats av stora besparingar under 90-talet. Att dessutom arbeta på rullande schema ökar inte möjligheterna att leva hälsosamt och då har jag inte ens nämnt kvinnors oavlönade arbete i hemmet, som också påverkar.

Samtidigt tycker jag också att vi bör diskutera vårt individuella ansvar för vår egen hälsa. Att den allmänna trenden är att vi väger mer och mer, påverkar oundvikligen vår hälsa på sikt och troligen också sjukfrånvaron.

Jag vill vara tydlig med att jag absolut inte vill peka finger. Vi måste alla ta ett ansvar för just vår egen hälsa, men samtidigt komma ihåg att vi alla har väldigt olika förutsättningar. Saken är bara den att jag har alla förutsättningar att inte vara överviktig, men ändå har jag en fettklump runt magen. Det är det som irriterar mig. Framförallt då modern forskning, till exempel diskuterat förra året i SR, visar ett direkt samband mellan genomsnittslivslängd och midjemått.

Med detta blogginlägg vill jag härmed proklamera att magen har satt sin sista potatis. Nu ska den bort!

När jag börjar min föräldraledighet den 1:a november ska mitt midjemått var nere på 103 cm och när jag återgår i tjänst 1:a maj 2016 ska det vara 95 cm. Dessutom ska jag springa Hässelbyloppet i oktober eller lunka är nog rätt ord.

Sanningen i siffror

Vikt: 97,2 kg

Midjemått: 109 cm

BMI: 27,7

Taggad , , ,

Skenande sjuktal, debatten om historien och den bortre parentesen

Kostnaderna för ohälsan skenar. Under åren 2010-2014 har kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor. En ökning på nästan 50 procent, förvisso från en förhållandevis låg nivå.

En av problemen idag är i mitt tycke den extremt polariserade debatten om sjukförsäkringar, vilket alla som deltar i den offentliga debatten måste ta ansvar för, mig själv inkluderad. Dessutom används ofta statistik på området med ett hårt urval för att bevisa den egna devisen. Allt detta blir ett hinder för en saklig debatt och breda lösningar inom sjukförsäkringsområdet.

Samtidigt är statistiken viktig. För mig är det djupt problematiskt att politiker och opinionsbildare förklarar minskningen av till exempel sjukpenningtalet, som skedde under stora delar av 2000-talet, med att den bortre parentesen infördes sommaren 2008 och troligen inte fick full effekt förrän 2009 eller 2010.En kan ju aldrig förklara utfallet B med A, om B inträffade innan A En bra artikel på just det området är LO:s välfärdsekonom Kjell Rautios på Arena debatt från april i år.

Utveckling sjukpenningtalet

Utveckling nya sjukpenningtalet och sjuk- och aktivitetsersättning. Källa Försäkringskassan. (http://www.forsakringskassan.se/statistik/sjuk/manadsuppfsjuk)

Det som är viktigt att komma ihåg är att bakom denna statistik finns människor av kött och blod, som har drabbats hårt av den förda politiken, till exempel införandet av den bortre parentesen. Samtidigt, nu när den bortre parentesen med stor sannolikhet kommer slopas, är det viktig att hitta nya verktyg som för de långtidssjukskrivna närmare återgång till arbete och hälsa. För vi får inte heller glömma bort att sjukskrivningen i sig kan ha en passiviserande effekt.

Min slutsats är att problemet med den bortre parentesen är, förutom att den har tvingat svårt sjuka människor in i fattigdom att införandet av den bortre parentesen har haft en passiviserande effekt på politiker inom sjukförsäkringsområdet. Istället för att fundera på hur en kan minska inflödet av nya sjuka i försäkringen har debatten bara handlat om hur de sjuka kan komma tillbaka till arbete med incitament och krav. (Se bland annat min debattartikel på SVD:s brännpunkt.)

Som ekonom tror jag att incitament fungerar, det vill säga jag tror att de är bra att människor tjänar på att arbeta. Samtidigt måste vi också konstatera att en minskning av ersättning kan leda till en ökad oro för den sjukskrivne. Idag är en stor del av de sjukskrivna, sjukskrivna för just psykisk ohälsa. Jag är inte säker på att den ökade oron som en ersättningsminskning innebär är det bästa sättet att bli frisk och återgå i arbete, om du sjukskriven för psykisk ohälsa. Även om incitament tenderar att vara effektiva måste en alltid fråga sig om incitamenten är de riktiga och om de leder till det önskade beteendet. På tal om incitament måste en också konstatera att det idag finns väldigt få incitament för arbetsgivare att minska ohälsan på just sitt företag. Vi som tror på incitament måste också vända oss mot arbetsmarknadens parter för att få en offentlig diskussion kring hur vi minskar inflödet i sjukförsäkringarna och vilka incitament som krävs för detta?

För den som har lyssnat på Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är det förstås ingen hemlighet att en stor del av hennes tid har gått åt till de ökande sjuktalen. Även om tidigare ökningar har analyserats är det viktigt att vi undersöker dagens situation noga, samt bygger vidare på den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. I min värld finns det flera sätt att analysera ökningen, även om vissa perspektiv förstås är viktigare än andra.

  1. Samhällsförändring och folkhälsa – kan den ökade takten i samhället, allmän stress, leda till högre sjukskrivningar?
  2. Struktur – varför är kvinnor mer sjukskrivna än män?
  3. Regionala skillnader – varför finns fortfarande regionala skillnader i sjukfrånvaro? Är det bara bedömningar hos Försäkringskassan eller är det också något annat?
  4. Yrken – varför är vissa yrken mer drabbade än andra? Varför är det ofta kvinnoyrken?
  5. Variationer inom yrken – är det inte så att vissa arbetsplatser är avsevärt bättre och vissa avsevärt sämre på att förebygga ohälsa? Varför saknas det statistik över detta? Varför är detta område så bortglömt?
  6. Individen – vad kan jag göra för min och min familjs hälsa och välmående? Finns det kopplingar mellan den allmänna hälsan och användningen av sjukförsäkringen?
Diagram Ohälsotalet

Diagram Ohälsotalet (Källa: Försäkringskassan)

Med tanke på de försämringar som har gjorts inom våra gemensamma försäkringar under de senaste åtta åren, behövs ett antal reformer för att återställa allmänhetens förtroende. Samtidigt behövs breda lösningar inom området, då ingen tjänar på att reglerna förändras alltför ofta.

I mitt tycke är den springande punkten att både arbeta med varför människor blir sjuka, men också med att snabbt kunna återgå i arbete, när en väl blivit sjuk.

Frågan är alltså om det går att arbeta både med orsakerna till det ökande ohälsan och att samtidigt ha ett generöst system, där alla människor faktiskt har råd att bli sjuka, utan att för den skull sluta arbeta med kontroller, så att det system som är så viktigt inte missbrukas.

Taggad , ,

Bort med den bortre tidsgränsen

I mitten av februari fick jag en debattartikel publicerad om Ulf Kristerssons track record som Socialförsäkringsminister. Den handlar bland annat om hur kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor sedan 2010, samt om behovet att ta bort den bortre tidsgränsen.

Att diskutera Ulf Kristerssons track record är av nödvändighet inte särskilt framåtsyftande, men problemet är att det idag finns en majoritet i riksdagen för att ha den bortre tidsgränsen kvar.

Som jag skriver i artikeln är det förstås inte så att alla har blivit sjuka på grund av den bortre tidsgränsen, men problemet är att borgerliga politiker då och idag verkar tro att den är en mirakelmedicin. Införandet av tidsgränserna fungerat som ett hinder för att införa verkliga åtgärder för att få ner sjuktalen. Vi vet att kvinnor i allmänhet och kvinnor i omsorgsyrken i synnerhet är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken. Riktiga reformer för jämställdhet och fler händer i vård och omsorg skulle till exempel kunna göra något för att minska ohälsan i samhället.

Förutom att ett borttagande av tidsgränsen skulle vara bra för de sjuka som förhoppningsvis skulle kunna fokusera på att bli friska, så tror jag också att det skulle vara bra för att svenskarna i allmänhet behöver få tillbaka förtroendet för våra sjukförsäkringar.

Min debattartikel i SVD

Taggad , , , , , , , , ,

Reflektion från Socialförsäkringsutskottet

För någon vecka sedan behandlade Riksdagen budgeten för Socialförsäkringsutskottet, vilket är det utskott som jag sitter i, i Riksdagen. Utskottet hanterar viktiga frågor som sjukförsäkringar, pensioner och föräldrapenning.


I budgetdebatten är det lätt att bli förvirrad, eftersom det låter som att SD är för ett antal av de saker som de faktiskt stoppade. Frågan om SD:s agerande i budgetomröstningen är ju redan omdebatterat, så jag lämnar det därhän. Istället vill jag bara lyfta ett antal viktiga reformer som nu röstades ner av M, C, KD, FP och SD.

– stoppade utförsäkringar i sjukförsäkringen.
– höjt bostadstillägg för pensionärer.
– sänkt pensionärsskatt.
– höjd grundnivå i föräldrapenningen.
– höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar.
 


För den som vill läsa mer om regeringens budgetproposition, som röstades ner av M, C, KD, FP och SD kan ni finna detta på regeringens hemsida. 


Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: