Etikettarkiv: Sjukskrivningar

Årets viktigaste…

Såhär i slutet av året känns det viktigt att sammanfatta det gångna. Under året har jag skrivit många inlägg och krönikor på min blogg. De flesta allvarliga, några få med inslag av humor eller annat än politik. Därför har jag dristat mig att fortsätta skriva om än politik nedan. Inget nytt under solen alltså. De inlägg jag länkar till nedan är några av de texter jag skrivit, som enligt mig är de viktigaste.

Då jag sitter i socialförsäkringsutskottet i riksdagen är sjukförsäkring, föräldraförsäkring och migration fokusområden, vilket jag skrivit om. Det har handlat om ökande sjuktal, om vår föräldraförsäkring, men också om den allmänna politiska situationen, samt om exempelvis de tragiska morden i Trollhättan.

Jag har skrivit ett antal inlägg kopplat till utrikespolitik, bland annat detta om den politiska situationen i Spanien, ett annat om kuppen mot Dilma i Brasilien och naturligtvis ett antal om det av Marocko ockuperade Västsahara, I Djävulsöknen kan ingen leva

Någonting som oroat mig mycket under året är framväxten av en stark extremhöger i Europa. På temat skrev jag denna text, som handlar om hur socialdemokraterna förbjöds i Tyskland, samt en annan om fem-års-minnet efter massakern på Utöya.

En annan fråga av stor vikt är handelsfrågan, så med tanke på diskussionerna om CETA skrev jag följande ord: Det är faktiskt inte radikalt att säga nej till CETA!

Med tanke på de mångna debaclen i borgerliga Stockholms Läns Landsting har jag skrivit ett antal krönikor på det temat under året, i Tyresö Nyheter. Exempelvis: Från dåligt till sämre i landstinget. Apropå vård, skrev jag en text om kvinnlig könsstympning, vilket jag för övrigt också motionerat om i riksdagen.

Tanken var att jag på något slugt sätt skulle sammanfatta året och några av de sakerna jag skrivit om. Det kan jag dock inte. 2016 är fasiken inte lätt att sammanfatta. I många avseenden är 2016 ett riktigt skit år, men på andra ett underbart dito. En sak som gör det bra är att 2017 knappast kan bli sämre, i alla fall om en tänker på internationell politik.

 

Taggad , , , , , , , , , , ,

Företagshälsovårdens förflackning

En av de största utmaningarna för den rödgröna regeringen är den ökande ohälsan. Jag har tidigare skrivit om frågan här på min blogg, Varför är kvinnor oftare sjukskrivna än män?

En nyckel i arbetet mot att minska ohälsan och minska sjukskrivningar är företagshälsovården. Idag omfattas formellt sett 65 procent av arbetsmarknaden av företagshälsovård, men i praktiken kan siffran sägas vara runt var tredje person på arbetsmarknaden. Skillnaden är att många omfattas av en företagshälsovård, som inte innehåller viktiga nycklar som förebyggande arbete. Kort sagt behövs mer företagshälsovård och den behöver göras tillgänglig till större delar av arbetsmarknaden. Det löser inte alla problem, men är en viktig pusselbit.

Tillsammans med mina kloka kollegor Magnus Manhammar och Anna-Lena Sörensson har jag snott ihop en debattartikel på temat, företagshälsovård, som publicerades i tidningen Arbetet i början av veckan. Jag har också bifogat den nedan.

Läs och begrunda!

Mer och bättre företagshälsovård

Sedan år 2010 har antalet sjukskrivningar ökat. Det är en allvarlig utveckling. Något måste ske.

Den politiska målsättningen måste vara att färre ska vara sjuka och att fler sjukskrivna ska kunna gå tillbaka till arbete. För att detta ska bli verklighet krävs förebyggande åtgärder, insatser under sjukdomstiden och stöd tillbaka till jobb.

Socialdemokraterna menar att företagshälsovården är viktig för att förebygga ohälsa och hålla nere sjukskrivningarna. Många anställda har företagshälsovård men långt från alla. För att minska ohälsan och sjukskrivningarna – för att fler ska må bättre och kunna jobba måste en bra företagshälsovård bli tillgänglig för fler.

Ett område där en företagshälsovård med hög kompetens kan göra stor skillnad är inom kommuner och landsting. Ohälsan och sjukfrånvaron har ökat mycket. Det är oacceptabelt. Framförallt är det den psykiska ohälsan som blivit sämre.

Med tanke på att den offentliga sektorn är politiskt styrd bör de offentliga arbetsgivarna gå före och vara ett gott exempel för resten av arbetsmarknadens olika branscher.

Vi tycker att alla som arbetar borde ha någon form av garanti, ett skydd mot ohälsa orsakad av arbete. Garantin ska innehålla rätt till god och relevant rehabilitering för att undvika sjukskrivningen alternativt komma tillbaka till arbetet så fort som möjligt. Företagshälsovården kan vara den garantin.

Målet är att alla yrkesverksamma ska omfattas av en företagshälsovård som är byggd på professionell kunskap och insatser av god kvalitet. På längre sikt bör samtliga anställda omfattas av en obligatorisk försäkring som ger rätt till förebyggande hälsovård knuten till arbetslivet.

Vi tror också att det är bra om företagshälsovårdens har en starkare närvaro inom primärvården. En person som yrkesarbetar och blir sjuk ska kunna remittera till en företagshälsa, för den arbetsplatsinriktade rehabiliteringen. Företagshälsan kan också finnas med redan vid sjukskrivningstillfället. Sjukskrivningen skulle alternativt kunna hanteras av någon med arbetsmedicinsk kompetens. Då skulle medarbetaren inte behöva gå via primärvården och rätt typ av insats skulle kunna anpassas och sättas in omedelbart.

Intresset för en utvecklad företagshälsovård borde vara stor eftersom både staten och parterna på arbetsmarknaden har ett gemensamt intresse av att färre blir sjuka och fler kan jobba mer. Därför tänker vi jobba för att företagshälsovården ska utvecklas och spela en större roll för att öka på hälsan i vårt land.

Anna-Lena Sörenson (s), Riksdagsledamot

Magnus Manhammar (s), Riksdagsledamot

Mathias Tegnér (s), Riksdagsledamot

 

 

Taggad , , , , ,

Varför är kvinnor oftare sjukskrivna än män?

Då jag blev riksdagsledamot förra hösten råkade jag hamna i Socialförsäkringsutskottet. Inte för att det helt var en slump, men då jag är statsrådsersättare och därmed var en av de sista som ”kom in” eller blev valda, var det ändå ganska mycket en tillfällighet.

Det har nu efter att det första året är avverkat visat sig som en lyckoträff. Utskottet är väldigt brett och arbetar med otroligt viktiga och stora frågor, allt ifrån sjukförsäkring och föräldraförsäkring till pensioner och migrationsfrågor. Själv har jag mest arbetat med sjukförsäkringsfrågor och med tanke på att sjukskrivningarna har ökat sedan 2010 är det oerhört viktiga frågor.

En sak som jag själv inte tycker diskuteras nog är: Varför är vissa yrken mer drabbade av ohälsa än andra och varför är det ofta kvinnoyrken?

Sjukpenningtalet 1994-2011 kvinnor och män

Sjukpenningtalet 1994-2011 kvinnor och män

Det är förstås svårt att hitta enkla svar på så komplicerade frågor, men vi måste i alla fall närma oss dem. Ett enkelt svar, allt för enkelt om du frågar mig, är att taken i sjukförsäkringen har inte höjts under det senaste decenniet. Det innebär att den procentuella ersättningen har minskat för de flesta grupper i samhället och då män i allmänhet har högre lön har således det blivit mindre attraktivt att vara sjukskriven, då mäns procentuella ersättning är lägre än kvinnors, som grupper. Problemet med analysen är att den inte tar med ohälsan i ekvationen utan ser enbart sjukfrånvaron som en funktion av ersättningens storlek. Den analysen är alltför enkel, anser jag. Däremot kan detta fenomen säkert påverka på marginalen.

Igår diskuterades frågan i Godmorgon, världen på en bra sätt. Jag måste säga att både forskaren Jan Rydhs analys och Tomas Eneroth (s) sätter huvudet på spiken.

Inslag från Godmorgon, världen – SR

Att kvinnor oftare är sjukskrivna än män torde naturligtvis bero på att vi har en ganska könssegregerad arbetsmarknad och de yrkesgrupper som har högst sjukfrånvaro, såsom vård- och omsorgspersonal är yrken med en tydlig kvinnodominans. Förvisso är män på dessa arbetsplatser mindre sjukskrivna än kvinnor, men den totala sjukfrånvaron är högre än andra yrkeskategorier. Det är i sig inte särskilt konstigt, då pressen och stressen på dessa arbetsplatser ökat allt sedan den offentliga sektorn drabbats av stora besparingar under 90-talet. Under de senaste åtta åren har också skattesänkningar gått före satsningar på offentlig sektor, vilket har lett till en ökade press på de som arbetar där. Dessutom har dessa branscher drabbats av ett antal organisationstrender inom New Public Management, som enligt mig verkar leda till större ohälsa bland personalen.

Alltså verkar det finnas två viktiga trender, den ena är att sjukfrånvaron är hög inom vissa branscher av offentliga sektorn och den andra är att kvinnor oavsett bransch har högre sjukfrånvaro än män. För att närma oss den andra frågan måste vi också närma oss livspusslet. Kan kvinnors högre sjukfrånvaro förklaras av att kvinnor generellt också utför en avsevärt större del av det obetalda arbetet i hemmet? Det låter sannerligen inte otroligt att det skulle kunna påverka sjukfrånvaron, tycker jag!

Med tanke på det ovan skrivna måste de långsiktiga lösningarna vara rejäla satsningar på offentlig sektor och stora förändring till förmån för ökad jämställdhet. På kort sikt måste staten lyfta fram de arbetsgivare som gör rätt, men också lyckas förändra de som gör fel. Med tanke på att många av de arbetsgivarna med hög sjukfrånvaro är kommuner och landsting, så är frågan om inte en av framgångsfaktorerna är vad staten, SKL och de fackliga organisationerna kan göra ihop?

Taggad , , , , , , , ,

Skenande sjuktal, debatten om historien och den bortre parentesen

Kostnaderna för ohälsan skenar. Under åren 2010-2014 har kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor. En ökning på nästan 50 procent, förvisso från en förhållandevis låg nivå.

En av problemen idag är i mitt tycke den extremt polariserade debatten om sjukförsäkringar, vilket alla som deltar i den offentliga debatten måste ta ansvar för, mig själv inkluderad. Dessutom används ofta statistik på området med ett hårt urval för att bevisa den egna devisen. Allt detta blir ett hinder för en saklig debatt och breda lösningar inom sjukförsäkringsområdet.

Samtidigt är statistiken viktig. För mig är det djupt problematiskt att politiker och opinionsbildare förklarar minskningen av till exempel sjukpenningtalet, som skedde under stora delar av 2000-talet, med att den bortre parentesen infördes sommaren 2008 och troligen inte fick full effekt förrän 2009 eller 2010.En kan ju aldrig förklara utfallet B med A, om B inträffade innan A En bra artikel på just det området är LO:s välfärdsekonom Kjell Rautios på Arena debatt från april i år.

Utveckling sjukpenningtalet

Utveckling nya sjukpenningtalet och sjuk- och aktivitetsersättning. Källa Försäkringskassan. (http://www.forsakringskassan.se/statistik/sjuk/manadsuppfsjuk)

Det som är viktigt att komma ihåg är att bakom denna statistik finns människor av kött och blod, som har drabbats hårt av den förda politiken, till exempel införandet av den bortre parentesen. Samtidigt, nu när den bortre parentesen med stor sannolikhet kommer slopas, är det viktig att hitta nya verktyg som för de långtidssjukskrivna närmare återgång till arbete och hälsa. För vi får inte heller glömma bort att sjukskrivningen i sig kan ha en passiviserande effekt.

Min slutsats är att problemet med den bortre parentesen är, förutom att den har tvingat svårt sjuka människor in i fattigdom att införandet av den bortre parentesen har haft en passiviserande effekt på politiker inom sjukförsäkringsområdet. Istället för att fundera på hur en kan minska inflödet av nya sjuka i försäkringen har debatten bara handlat om hur de sjuka kan komma tillbaka till arbete med incitament och krav. (Se bland annat min debattartikel på SVD:s brännpunkt.)

Som ekonom tror jag att incitament fungerar, det vill säga jag tror att de är bra att människor tjänar på att arbeta. Samtidigt måste vi också konstatera att en minskning av ersättning kan leda till en ökad oro för den sjukskrivne. Idag är en stor del av de sjukskrivna, sjukskrivna för just psykisk ohälsa. Jag är inte säker på att den ökade oron som en ersättningsminskning innebär är det bästa sättet att bli frisk och återgå i arbete, om du sjukskriven för psykisk ohälsa. Även om incitament tenderar att vara effektiva måste en alltid fråga sig om incitamenten är de riktiga och om de leder till det önskade beteendet. På tal om incitament måste en också konstatera att det idag finns väldigt få incitament för arbetsgivare att minska ohälsan på just sitt företag. Vi som tror på incitament måste också vända oss mot arbetsmarknadens parter för att få en offentlig diskussion kring hur vi minskar inflödet i sjukförsäkringarna och vilka incitament som krävs för detta?

För den som har lyssnat på Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är det förstås ingen hemlighet att en stor del av hennes tid har gått åt till de ökande sjuktalen. Även om tidigare ökningar har analyserats är det viktigt att vi undersöker dagens situation noga, samt bygger vidare på den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. I min värld finns det flera sätt att analysera ökningen, även om vissa perspektiv förstås är viktigare än andra.

  1. Samhällsförändring och folkhälsa – kan den ökade takten i samhället, allmän stress, leda till högre sjukskrivningar?
  2. Struktur – varför är kvinnor mer sjukskrivna än män?
  3. Regionala skillnader – varför finns fortfarande regionala skillnader i sjukfrånvaro? Är det bara bedömningar hos Försäkringskassan eller är det också något annat?
  4. Yrken – varför är vissa yrken mer drabbade än andra? Varför är det ofta kvinnoyrken?
  5. Variationer inom yrken – är det inte så att vissa arbetsplatser är avsevärt bättre och vissa avsevärt sämre på att förebygga ohälsa? Varför saknas det statistik över detta? Varför är detta område så bortglömt?
  6. Individen – vad kan jag göra för min och min familjs hälsa och välmående? Finns det kopplingar mellan den allmänna hälsan och användningen av sjukförsäkringen?
Diagram Ohälsotalet

Diagram Ohälsotalet (Källa: Försäkringskassan)

Med tanke på de försämringar som har gjorts inom våra gemensamma försäkringar under de senaste åtta åren, behövs ett antal reformer för att återställa allmänhetens förtroende. Samtidigt behövs breda lösningar inom området, då ingen tjänar på att reglerna förändras alltför ofta.

I mitt tycke är den springande punkten att både arbeta med varför människor blir sjuka, men också med att snabbt kunna återgå i arbete, när en väl blivit sjuk.

Frågan är alltså om det går att arbeta både med orsakerna till det ökande ohälsan och att samtidigt ha ett generöst system, där alla människor faktiskt har råd att bli sjuka, utan att för den skull sluta arbeta med kontroller, så att det system som är så viktigt inte missbrukas.

Taggad , ,

Bort med den bortre tidsgränsen

I mitten av februari fick jag en debattartikel publicerad om Ulf Kristerssons track record som Socialförsäkringsminister. Den handlar bland annat om hur kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor sedan 2010, samt om behovet att ta bort den bortre tidsgränsen.

Att diskutera Ulf Kristerssons track record är av nödvändighet inte särskilt framåtsyftande, men problemet är att det idag finns en majoritet i riksdagen för att ha den bortre tidsgränsen kvar.

Som jag skriver i artikeln är det förstås inte så att alla har blivit sjuka på grund av den bortre tidsgränsen, men problemet är att borgerliga politiker då och idag verkar tro att den är en mirakelmedicin. Införandet av tidsgränserna fungerat som ett hinder för att införa verkliga åtgärder för att få ner sjuktalen. Vi vet att kvinnor i allmänhet och kvinnor i omsorgsyrken i synnerhet är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken. Riktiga reformer för jämställdhet och fler händer i vård och omsorg skulle till exempel kunna göra något för att minska ohälsan i samhället.

Förutom att ett borttagande av tidsgränsen skulle vara bra för de sjuka som förhoppningsvis skulle kunna fokusera på att bli friska, så tror jag också att det skulle vara bra för att svenskarna i allmänhet behöver få tillbaka förtroendet för våra sjukförsäkringar.

Min debattartikel i SVD

Taggad , , , , , , , , ,

Reflektion från Socialförsäkringsutskottet

För någon vecka sedan behandlade Riksdagen budgeten för Socialförsäkringsutskottet, vilket är det utskott som jag sitter i, i Riksdagen. Utskottet hanterar viktiga frågor som sjukförsäkringar, pensioner och föräldrapenning.


I budgetdebatten är det lätt att bli förvirrad, eftersom det låter som att SD är för ett antal av de saker som de faktiskt stoppade. Frågan om SD:s agerande i budgetomröstningen är ju redan omdebatterat, så jag lämnar det därhän. Istället vill jag bara lyfta ett antal viktiga reformer som nu röstades ner av M, C, KD, FP och SD.

– stoppade utförsäkringar i sjukförsäkringen.
– höjt bostadstillägg för pensionärer.
– sänkt pensionärsskatt.
– höjd grundnivå i föräldrapenningen.
– höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar.
 


För den som vill läsa mer om regeringens budgetproposition, som röstades ner av M, C, KD, FP och SD kan ni finna detta på regeringens hemsida. 


Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: