Dagar som dessa är det extra enkelt att vara Socialdemokrat. När debatten rasar i Sverige kring hur Margot Wallström och regeringen har agerat, så hyllas agerandet internationellt.
Margot Wallström Foto: Kristian Pohl
Washington Post har i flera artiklar tagit upp hur krisen påverkar Sverige. Bland annat har en krönika publicerats med temat: At last a Western Country stands up Saudi Arabia on Human Rights. Den senaste från 20 mars beskriver hur Saudiarabien har agerat för att sätta press på regeringen och statsminister Löfven. En annan krönika publicerad i The Guardian, Sweden’s stopped selling arms to Saudi Arabia. Why can´t the UK follow suit? hyllar Sverige och skriver bland annat: ”It´s always nice to have the Scandinavians around, to show us there’s a better way of doing things.” Det är förstås glädjande att våra ställningstaganden har mottagits så väl i världen. Personligen är jag övertygad om att många människor i Mellanöstern står på samma sida som Sverige eller annorlunda uttryckt Sverige står på människornas sida i Mellanöstern.
Nationellt blir det spännande att fundera på kritiken om att regeringen tagit rätt beslut, men på fel sätt. Ett exempel är Centerpartiet som principiellt är för att Palestina ska erkännas, men på ett annat sätt och vid en annan tidpunkt. Jag tror inte att Benjamin Netanyahu hade agerat annorlunda om regeringen först hade diskuterat frågan i utrikesutskottet. Regeringen hade säkert kunnat agera annorlunda, men vi ska inte lura oss själva och tro att Sverige utan reaktioner kan erkänna Palestina eller avsluta militär handel med Saudiarabien utan reaktioner. Oaktat detta känns de två besluten helt riktiga.
I en intervju från God Morgon Världen kommenterar bland annat Stig-Björn Ljunggren skeendet. Han diskuterar i slutet av klippet om en ny utrikespolitisk doktrin håller på att ta form där det faktiskt är acceptabelt att diskutera andra länders interna angelägenheter eller om regeringen inte vet vad de håller på med. Jag tror att Stig-Björn Ljunggren har fel när han tycker det verkar som om det senare är fallet, dvs att regeringen inte vet vad de håller på med.
Det vi ser är hur en ny utrikespolitisk doktrin växer fram. Jag tror att den feministiska utrikespolitiken kommer påverka Sverige många år framöver. En del i den tror jag är att det inte är möjligt att okritiskt handla med länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Handel är något positivt och vi ska sträva efter att ha handel med de flesta länder i världen, men det får inte vara i utbyte mot tystnad. Vi måste både våga handla och våga påverka. Att bara handla räcker inte.
Mathias Tegnér 