Etikettarkiv: Socialdemokraterna

It ain´t over until the fat lady sings!

Det finns fler likheter mellan sport och politik än vad en å förstone kan tro. Jag som försöker följa världens bästa fotbollsliga, den spanska La Liga, kommer osökt att tänka på laget Las Palmas göranden under de senaste åren, just när det gäller de bevingade orden ”It ain´t over until the fat lady sings!”

2014 nådde kanarierna avgörande kval till högsta spanska ligan, där de ställdes mot Cordoba för att avancera från den spanska andradivisionen till fotbollens finrum. Kvalmatcherna spelas som vanligt i dubbelmöten. Den första matchen slutade 0-0 i Andalusien och i returmötet, som spelades på kanariernas hemmaplan ledde Las Palmas med 1-0 i slutet av matchen. Således skulle Las Palmas ha avancerat till La Liga om resultatet stod sig matchen ut. Däremot hade Cordoba stått som total segrare om de skulle ha gjort ett mål och matchen hade då slutat 1-1, eftersom Cordoba då hade avancerat då de hade gjort fler mål på bortaplan.

När matchklockan når den 90:e minuten var resultatet fortfarande 1-0 till Las Palmas och bara en kort stund senare i den 92:a matchminuten börjar gulklädda hemmafans storma planen, trots att domaren inte blåst av matchen. Det tar funktionärerna upp emot 10 minuter att få bort de firande hemmafansen, (för er som vill se hela klippet finns det här) , som snart skulle komma att få glädjesången i vrångstrupen, ty när matchen återupptogs gör Cordoba ett oväntat mål och blir laget som drar det längsta strået och Cordoba avancerade således till La Liga 2014/2015 genom ett mål i den absolut sista sekunden. För den som vill se dessa fantastiska bilder, finns en länk här: Las Palmas – Cordoba

Vad kan vi då lära oss av detta? Två saker möjligen; ta aldrig ut segern i förskott och matchen är inte slut förrän slutsignalen har ljudit.

Året efter, 2015, lyckas Las Palmas att avancera, vilket nästan kan tyckas rättvist med tanke på hur nära de var året innan.

Vilka paralleller kan då dras till politik? Valet sker inte i opinionsundersökningar utan i allmänna val. Valet går av stapeln den 9:e september 2018.

Nu måste vi Socialdemokrater bli bättre på att förtydliga hur detta val är ett ödesval för alla oss som tror på den svenska modellen. Hur detta är ett ödesval för oss alla som tror att politik kan göra skillnad och att det Sverige behöver är mer politik inte mindre.

Vi vill att Sverige ska vara tryggt i en ny tid. Sverige ska vara ett ledande välfärdsland i världen. Därför vill vi fortsätta med stora satsningar på mer personal i välfärden och i polisen, på barnfamiljer och pensionärer. Det är viktigare än sänkta skatter.

Hela Sverige behöver kraftsamla kring dagens stora samhällsproblem med en välfärd som inte alltid levererar och en växande otrygghet. Trygghet skapar framtidstro och sammanhållning. Om vi håller ihop är förändring möjlig. Vi ska framåt tillsammans.

Detta måste vi lyckas kommunicera. Då tror jag att Sveriges statsminister efter 9:e september kommer heta Stefan Löfven.

 

Taggad , , , , , ,

Vi går mot ljusare tider!

I februarinumret av Tyresö Nyheter fick jag chansen att skriva en krönika. Jag tog fasta på att mycket faktiskt är positivt i Sverige och att de problem vi har faktiskt kan lösas med politik. Läs den nedan eller titta på hela numret på Tyresö Nyheters hemsida.

Vi går mot ljusare tider!

För varje dag som går i februari blir dagen fem minuter längre, så när vi möter mars från exempelvis Telegrafbergets utsiktspunkt är dagen mer än två timmar längre än i början av februari. Men även i vårt samhälle går vi mot ljusare tider. Under de senaste åren har det offentliga samtalet, mer och mer präglats av ett ensidigt fokus på problem, där utvecklingen endast beskrivs som negativ. Men fler och fler ser positivt på samhällsutvecklingen!

Detta är naturligtvis rimligt. Sverige är ett bra land att leva i. Vi mår bra, vi lever länge och vi är lyckliga. Vi har en av världens starkaste ekonomier.

Jag menar naturligtvis inte att varken Sverige eller Tyresö är perfekt. Det finns många problem som måste lösas. Det pågår gängkrig i Sverige. Den organiserade brottsligheten har växt på svensk arbetsmarknad. Utlandsfödda kvinnor står ofta utanför arbetsmarknaden.

Det som skiljer mig från många av dem som är mest negativa är en tro på att vi själva kan styra utvecklingen. Politik kan göra skillnad. Kampen mot brottsligheten måste vara kompromisslös. Den som begår brott ska straffas. Därför behöver Sverige fler poliser. Det finns inga genvägar. När vi tog över makten 2014 utbildades lika många poliser som går i pension varje år. Nu har vi fördubblat antalet utbildningsplatser för poliser. Nu behövs polisernas villkor förbättras, så fler poliser stannar i yrket och fler vill utbilda sig till polis. Kort sagt, något är fel, men lösningen finns i politik.

När det gäller utlandsfödda kvinnor på arbetsmarknaden är det också politik som kan lösa problemen. 2013 fick Sverige EU-stöd för vår höga ungdomsarbetslöshet. Detta har vi nu vänt och idag är ungdomsarbetslösheten lägre än på 14 år. Precis som vi nu knäckt ungdomsarbetslösheten, så kan politik också hjälpa utlandsfödda in på arbetsmarknaden. Redan idag har vi halverat etableringstiden på arbetsmarknaden för nyanlända från nio till fyra år. Det är inte bara bra för ekonomin. Det är också grunden för en fungerande integration. Kort sagt, politik gör skillnad.

Det som blivit tydligt de senaste veckorna i riksdagen är faktiskt olika partiers syn på Sverige. Jag som socialdemokrat tror på Sverige och den svenska modellen. Vi älskar det som är bra med Sverige, som jämställdhet, jämlikhet och mycket annat. Däremot blundar vi inte för de problem som vi står inför. Samtidigt verkar Ulf Kristersson gå runt i riksdagen och  lova ministerposter till höger och vänster, trots att de röd-gröna är lika stora som Alliansen. Sanningen är att Kristersson är så säker på vinst för att han planerar att luta sig mot SD om det behövs. För oss som tror på Sverige är Kristersson ett otryggt val. Han har faktiskt ett riktigt dåligt track-record. Som Socialborgarråd i Stockholm sålde han våra gemensamma tillgångar till rabattpriser och som Socialförsäkringsminister lät han sjukskrivningarna skena.

I Sverige har vi Socialdemokrater vänt utvecklingen och vi går mot ljusare tider. För oss som vill fortsätta i samma riktning finns bara ett val. Det är Stefan Löfven.

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,

”Socialdemokratin dog med Olof Palme”

Varje år på Olof Palmes dödsdag dyker krönikor upp, som i min värld går ut på att ta Olof Palme och hans eftermäle i besittning för sina egna åsikter. Det är inte konstigt att så sker, med tanke på vad Olof Palme har betytt för arbetarrörelsen. Samtidigt finns det något konstigt i detta.

Jag läste en krönika för två år sedan som fortfarande gnager i mig, då jag tycker slaget om Olof Palmes minne är lite upp-och-ned-vända-världen för en progressiv och reformistisk rörelse.

I min värld måste progressiva rörelser vara framåtsyftande. Ta sin utgångspunkt i tidlösa värderingar, förstå de utmaningar som människor upplever idag i sin vardag och sedan presentera bra lösningar. I mitt tycke är det nyckeln till den svenska socialdemokratins historiska framgång. Socialdemokratin har fokuserat på de många viktiga reformerna som har påverkat människors liv i praktiken. I början av förra århundradet kallades den för ”magfrågan”. Så har alltid varit fallet och så hoppas jag att det förblir. Just detta fokus har gjort att vår rörelse har blickat framåt och trott på politiken. Att vi har varit så framgångsrika tror jag är nära förknippat med att vi har haft förmågan att skapa framtidstro, eftersom att vi har haft lösningar på de problem som människor upplever. Dessa reformer har socialdemokratin drivit igenom i regeringsställning när många av våra systerpartier i opposition har bråkat om vilka som är mest rättroende marxister eller socialdemokrater. Den vägen har aldrig historiskt  varit något för svensk socialdemokrati och jag hoppas att så förblir.

Den krönika som malt i mig under dessa år och som nu fick mig att skriva denna lilla text är en krönika som Daniel Suhonen skrev på Olof Palmes dödsdag i Expressen 2016:

Mordet på Olof Palme var ett politiskt mord, oavsett vem som avlossade skottet. Medan oerhörda resurser lagts ner på att leta efter en försvunnen revolver har förvånansvärt lite energi lagts ner på att förstå mordets politiska konsekvenser och förutsättningar.

Även om det var Christer Pettersson som kanske av rent misstag mördade landets statsminister, blev konsekvensen av mordet en ideologisk statskupp.

/—/

I stället förvandlades Palme snabbt till en del av arbetarrörelsens historia. En stilikon, på sin höjd framlyft som en symbol för solidaritet med tredje världen. Men om hans politiska idéer hade varit en medicin för en krasslig arbetarrörelse hade ledande företrädare märkt flaskan med ”ej för inrikes bruk”.

/—/

Många hade exakt just då känslan att Sverige inte skulle bli sig likt. Vi vet nu att de hade rätt. 30 år har passerat. Vi vet inte vem som mördade vår statsminister. Men vi vet vilka som sörjde och fortfarande sörjer. Och vi vet vilka som tjänade på mordet.

Därmed måste vi också försöka ta reda på den politiska sanningen om mordet på socialdemokratin

Att hävda att ledningen som tog vid efter Olof Palme, där flera personer arbetade oerhört nära Palme, skulle tjänat politisk på mordet känns smaklöst. Själva tanken om att det i någon mån finns delar av vår rörelse som politiskt har vunnit på mordet känns absurd. I artikeln fortsätter Suhonen under rubriken ”Socialdemokratin dog med Olof Palme” att berätta följande:

När paret Palme runt klockan 23.17 korsar Sveavägen efter korvkiosken vid Adolf Fredriks kyrkogård är han partiledare och statsminister för en socialdemokrati som vunnit riksdagsvalet 1985 på att gå emot idén om privat drift i välfärden, som genomdrivit löntagarfonder i näringslivet, som hindrar ett svenskt medlemskap i EEC (dagens EU), står för alliansfrihet och neutralitet i utrikespolitiken och framhärdar i att försvara en offentlig sektor som sväljer över halva ekonomin och bekostas med världens högsta skatter.

Att detta är essensen av Socialdemokrati är en mycket hårdsmält idé för mig. Skulle frågan EU-medlemskap, driftsformer i välfärden, löntagarfonder och neutralitetspolitiken vara frågor som definierar vad socialdemokrati är? Och när vi i några av dem ändrat ståndpunkt, så dog socialdemokratin? För mig är det viktiga frågor, men inte lever eller dör socialdemokratin med dem. I mitt tycke blir exempelvis frågan om löntagarfonder extra dubiöst, då det torde vara allmänt känt att det inte var Olof Palme som drev frågan om löntagarfonder i vårt parti. Därtill var han nödd och tvungen.

Att så flagrant stjäla en mördad statsministers eftermäle för sin egen politiska agenda är för mig svårsmält. Jag vet inte vad Olof Palme hade sagt om dagens förda politik, men jag minns och försöker lära av vad han sade och gjorde då han faktiskt levde. Det är dock inte samma sak, som att tro att en dynamisk människa som Olof Palme inte åsiktsmässigt skulle kunna påverkas under en 30-års period. Palmes omsvängning i frågan om kärnvapen är ett exempel på Palmes förmåga att utvecklas med och förstå sin tid.

En annan svaghet i texten är synen på de stora ekonomiska konflikterna på 80-talet. Texten argumenterar i linje med att Palmes död genererade starten på högerpolitikens frammarsch inom socialdemokratin som om Palme själv var definierad vänster i vårt parti. Personligen tycker jag att epitet som höger- och vänstersossar är fördummande, men när jag försöker tolka stämningen på 80-talet, skulle jag nog uppfatta att invektivet som slängdes på Palme inom rörelsen oftare var höger än vänster.

Sedan är det uppenbart att någonting hände med samhällsdebatten under slutet av 80-talet. Efter många år av kraftig investeringspolitik, högt skattetryck och stora problem med marginalkostnader för arbete gick det inte att hålla tillbaka en våg av marknadsliberalism och neoliberala lösningar. Jag tror dessutom att vårt överfokus på löntagarfonder faktiskt var en av de saker som gjorde att vi tappade kompassen på de frågor och problem som människor upplevde i sin vardag, vilket gjorde oss mindre relevanta.  Folk trodde ju då att mer marknadsstyrning skulle kvalitetssäkra och bidra till mindre ineffektiv användning av gemensamma resurser samt ökad frihet för individen. Än värre är att detta framstod som den enda ansvarsfulla ekonomiska politiken.  Sedan är det betydligt lättare att idag se konsekvenserna och kostnaderna för en fullkomligt avreglerad energimarknad och marknadsintrånget inom skola och vård.

Daniel Suhonen ska ha heder i att så tydligt diskutera den svenska och europeiska socialdemokratins sjukdommar. För visst har den socialdemokratiska rörelsen i Europa stora problem, men jag tror diskussionen skulle tjäna på att det fanns mer än en medicin som övervägdes.

Slutsatsen måste vara att vi ska lära av hur kloka människor i vår rörelse har agerat historiskt och hur desamma har hanterat situationer i sin tid, men att förflytta åsikter ur sin tidsepok och använda just historiska ståndpunkter för att motivera sina egna ställningstaganden idag är inte särskilt fruktbart. Vi ska som progressiv rörelse vara trygga i våra värderingar, lära av vår historia, men utforma lösningar på vår generations problem idag.

Taggad , , , , ,

Sthlmspodden med Finn Bengtsson

Ni missar väl inte det senaste avsnittet av Sthlmspodden där Mathias Tegnér samtalar med Finn Bengtsson (m), riksdagsledamot och känd för den breda allmänheten för sitt motstånd mot Decemberöverenskommelsen. I detta samtal talar vi om demokrati och naturligtvis om Stockholm.

 

170922 Finn Bengtsson

Taggad , , , , , ,

Årets viktigaste…

Såhär i slutet av året känns det viktigt att sammanfatta det gångna. Under året har jag skrivit många inlägg och krönikor på min blogg. De flesta allvarliga, några få med inslag av humor eller annat än politik. Därför har jag dristat mig att fortsätta skriva om än politik nedan. Inget nytt under solen alltså. De inlägg jag länkar till nedan är några av de texter jag skrivit, som enligt mig är de viktigaste.

Då jag sitter i socialförsäkringsutskottet i riksdagen är sjukförsäkring, föräldraförsäkring och migration fokusområden, vilket jag skrivit om. Det har handlat om ökande sjuktal, om vår föräldraförsäkring, men också om den allmänna politiska situationen, samt om exempelvis de tragiska morden i Trollhättan.

Jag har skrivit ett antal inlägg kopplat till utrikespolitik, bland annat detta om den politiska situationen i Spanien, ett annat om kuppen mot Dilma i Brasilien och naturligtvis ett antal om det av Marocko ockuperade Västsahara, I Djävulsöknen kan ingen leva

Någonting som oroat mig mycket under året är framväxten av en stark extremhöger i Europa. På temat skrev jag denna text, som handlar om hur socialdemokraterna förbjöds i Tyskland, samt en annan om fem-års-minnet efter massakern på Utöya.

En annan fråga av stor vikt är handelsfrågan, så med tanke på diskussionerna om CETA skrev jag följande ord: Det är faktiskt inte radikalt att säga nej till CETA!

Med tanke på de mångna debaclen i borgerliga Stockholms Läns Landsting har jag skrivit ett antal krönikor på det temat under året, i Tyresö Nyheter. Exempelvis: Från dåligt till sämre i landstinget. Apropå vård, skrev jag en text om kvinnlig könsstympning, vilket jag för övrigt också motionerat om i riksdagen.

Tanken var att jag på något slugt sätt skulle sammanfatta året och några av de sakerna jag skrivit om. Det kan jag dock inte. 2016 är fasiken inte lätt att sammanfatta. I många avseenden är 2016 ett riktigt skit år, men på andra ett underbart dito. En sak som gör det bra är att 2017 knappast kan bli sämre, i alla fall om en tänker på internationell politik.

 

Taggad , , , , , , , , , , ,

Ny utrikespolitisk doktrin

Dagar som dessa är det extra enkelt att vara Socialdemokrat. När debatten rasar i Sverige kring hur Margot Wallström och regeringen har agerat, så hyllas agerandet internationellt.

Margot Wallström Utrikesminister Statsråd Utrikesdepartementet

Margot Wallström Foto: Kristian Pohl

Washington Post har i flera artiklar tagit upp hur krisen påverkar Sverige. Bland annat har en krönika publicerats med temat: At last a Western Country stands up Saudi Arabia on Human Rights. Den senaste från 20 mars beskriver hur Saudiarabien har agerat för att sätta press på regeringen och statsminister Löfven. En annan krönika publicerad i The Guardian, Sweden’s stopped selling arms to Saudi Arabia. Why can´t the UK follow suit? hyllar Sverige och skriver bland annat: ”It´s always nice to have the Scandinavians around, to show us there’s a better way of doing things.” Det är förstås glädjande att våra ställningstaganden har mottagits så väl i världen. Personligen är jag övertygad om att många människor i Mellanöstern står på samma sida som Sverige eller annorlunda uttryckt Sverige står på människornas sida i Mellanöstern.

Nationellt blir det spännande att fundera på kritiken om att regeringen tagit rätt beslut, men på fel sätt. Ett exempel är Centerpartiet som principiellt är för att Palestina ska erkännas, men på ett annat sätt och vid en annan tidpunkt. Jag tror inte att Benjamin Netanyahu hade agerat annorlunda om regeringen först hade diskuterat frågan i utrikesutskottet. Regeringen hade säkert kunnat agera annorlunda, men vi ska inte lura oss själva och tro att Sverige utan reaktioner kan erkänna Palestina eller avsluta militär handel med Saudiarabien utan reaktioner. Oaktat detta känns de två besluten helt riktiga.

I en intervju från God Morgon Världen kommenterar bland annat Stig-Björn Ljunggren skeendet. Han diskuterar i slutet av klippet om en ny utrikespolitisk doktrin håller på att ta form där det faktiskt är acceptabelt att diskutera andra länders interna angelägenheter eller om regeringen inte vet vad de håller på med. Jag tror att Stig-Björn Ljunggren har fel när han tycker det verkar som om det senare är fallet, dvs att regeringen inte vet vad de håller på med.

Det vi ser är hur en ny utrikespolitisk doktrin växer fram. Jag tror att den feministiska utrikespolitiken kommer påverka Sverige många år framöver. En del i den tror jag är att det inte är möjligt att okritiskt handla med länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Handel är något positivt och vi ska sträva efter att ha handel med de flesta länder i världen, men det får inte vara i utbyte mot tystnad. Vi måste både våga handla och våga påverka. Att bara handla räcker inte.

Taggad , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: