Mathias Tegnér

Precis innan jul gick en stor människa och politiker ur tiden. Jag tänker naturligtvis på Sveriges första kvinnliga partiledare och Sveriges första kvinnliga utrikesminister Karin Söder. För mig som är född 1979 var hon verksam lite innan min tid, vilket gör att jag mest läst om hennes gärning i efterhand. För dem, som liksom mig inte har total koll på henne kan jag rekommendera minnesorden på Centerpartiets hemsida eller Wikipedia.

Oavsett politisk ståndpunkt, tycker jag, att det är svår att inte imponeras av Karin Söder. För det första var hon en pionjär och frågan är om hon inte har banat vägen för flera kvinnliga partiledare inom Centern och svenska kvinnliga utrikesministrar. Dock är det att förminska hennes gärning till att bara begränsa beskrivningen till att hon var först. Enligt Rädda Barnen var Söder ”en av de som betytt allra mest för barns rättigheter i Sverige och i världen.” Vidare var Karin Söder med och införde flerbarnstillägget i barnbidraget och införde högkostnadsskyddet för sjukvård. (för den som vill läsa mer kan jag också rekommendera Lena Melins korta minnestext i Aftonbladet).

Det som slår mig när jag läser om denna folkrörelsemänniska från Värmland är att jag undrar om hon någonsin hade gått med i Centerpartiet av idag? Jag har förstås aldrig hört Karin Söder uttala någon kritik över Centerns förändring under Annie Lööf, men det är förstås inte detsamma, då det måste anses som kutym att en gammal partiledare inte kommenterar det egna partiets politiska kurs av idag. Hur hade Karin Söder ställt sig till Centers tydliga lönesänkarlinje?

Det här med eftermäle är för övrigt någonting som jag tycker är spännande, men lite märkligt i dagens medielandskap. Trots alla Karin Söders bedrifter har införandet av lördagsstängt på systemet lyfts fram som den reform som hon mest kommer minnas för. Dels tror jag att dessa journalister har fel och dels undrar jag om de inte är klickhetsen som gör att de drar dessa lite märkliga slutsatser. I dessa sammanhang har reformen nämnts i en kontext där det underförstått ska förstås som total dårskap att stänga Systembolaget på lördagar. Hela denna diskussion irriterar mig något, då det känns som lösnummers journalistik snarare än en genuin vilja att beskriva en stor politiker som nu gått ur tiden.

Just när det gäller lördagsstängt på Systembolaget måste jag säga att jag inte är helt enig i att det är en så snurrig idé. Förvisso är jag i grunden ganska liberal och tycker att vi alltid bör ha en levande diskussion kring en institution som Systembolaget. Samtidigt tyder mycket på att alkoholkonsumtionen i Sverige är lägre på grund av Systembolaget, samt att det finns en direkt koppling mellan alkoholkonsumtion och flera folksjukdomar, samt mellan alkoholkonsumtion och våldsbrott. Om så är fallet kan det finnas skäl att ha kvar Systembolaget. För oss som tycker om vin och sprit är utbudet helt fantastiskt, så i min värld är Systembolaget en dröm. Frågan är då frågan om lördagsöppet är en sådan dålig idé. Om det nu är som vissa anhörigorganisationer anger, att lördagsstängt var det som gjorde att det fanns en dag i veckan som var lugn för anhöriga till alkoholister, så tycker jag att det är ett litet offer för mig att planera mina inköp till andra dagar. Det stora problemet är att stödet i befolkningen är litet för lördagsstängt på Systembolaget och då tycker inte jag att det går att försvara ett återinförande av lördagsstängt, men att lördagsstängt skulle vara en uppenbart löjlig idé, som det har låtit från vissa i samband med Karin Söders bortgång, det har jag svårt att acceptera.

Summan av kardemumman är att Karin Söder var en synnerligen imponerande kvinna, som har varit med om att genomföra flera viktiga reformer för Sverige. Hon bör således högaktas inte trots att hon också genomförde lördagsstängningen av Systembolaget, utan kanske till och med tack vare.