Kategoriarkiv: Utrikespolitik

sthlmspodden med Ingvar Carlsson

Igår berättade jag på min blogg att jag har blivit med podd, som går under namnet: sthlmspodden.

Anledningen är att jag ibland uppfattar att Stockholmsperspektivet kommer i skymundan. I Stockholmsregionen saknar vi nästan helt lokal media, utan det nationella blir fokus i huvudstaden. Därför har jag valt att spela in en podd som diskuterar viktiga samhällsfrågor med ett Stockholmsperspektiv.

Första avsnittet är en intervju med Ingvar Carlsson. Samtalet handlar om allt ifrån stockholmspolitik till situationen i Europa. Lyssna och berätta vad du tycker!

Ni hittar det första avsnittet i Podcast-appen i iTunes eller på Soundcloud. Lättast är kanske ändå att lyssna här direkt på sidan.

Taggad , , , , , , , , , , ,

Idag föds sthlmspodden

Som riksdagsledamot från Stockholmsregionen försöker jag alltid lyfta viktiga frågor för vår kära huvudstadsregion. Det är helt enkelt så att stockholmaren i mig tycker det är viktigt att våra lokala frågor, fördelar och utmaningar, lyfts upp och diskuteras.

Ibland uppfattar jag att Stockholmsperspektivet kommer i skymundan. Vi saknar nästan helt lokal media, utan det nationella blir fokus i huvudstaden. Det är inte konstigt, men inte heller oproblematiskt.

Därför har jag valt att spela in en podd som diskuterar viktiga samhällsfrågor med ett Stockholmsperspektiv. Idag föds sthlmspodden!

sthlmspodden är mitt sätt att försöka lyfta fram frågor som är viktiga för stockholmarna, både i den nationella och internationella politiken. Det är dessutom en ära att Ingvar Carlsson, vår före detta statsminister, är min första samtalspartner.

Ni hittar det första avsnittet i Podcast-appen i iTunes eller på Soundcloud. Lättast är kanske ändå att lyssna här direkt på sidan.

Välkommen till sthlmspodden!

170519 Ingvar Carlsson

Taggad , , , , , , , , ,

Ett imperiums död? Länge leve USA!

När en befinner sig mitt i historien är det ofta om inte alltid svårt att inse det. Jag tror dock att vi just nu lever i en mycket historisk tid. Norden, Europa och egentligen hela Västvärlden står i ett vägskäl mellan högerpopulism/extremism och västerländsk demokrati. När vi senast stod där, på 30- och 40-talet fick vi i viss mån oväntad hjälp från Ryssland och USA, som gav oss en ny chans. Det är nu saker och ting sätts på sin spets. Väljer vi den inslagna vägen eller ska vi igen prova högerpopulismen/extremismen.

I vissa avseenden står USA inför samma val och i viss mån har landet redan valt. USA valde Donald Trump. Samtidigt är USA just nu ett djupt splittrat land. Frågan är således vart landet är på väg?

Ibland tror vi människor att imperium varar för evigt och försöker förstå varför stora imperium, exempelvis Romarriket gick under. Många kloka forskare har dock konstaterat att frågan är felställd. Frågan bör vara: Varför bestod Romarriket så länge? Slutsatsen är enkel. Imperium går under. Ofta ganska fort. Mycket tyder på att detsamma kommer drabba USA. Frågan är snarare när?

Det får mig att tänka på rasterna på skolgården i mitt uppväxts-Tyresö. Det är lika naturligt att imperium går under som att det kunde gå fort när vi lekte ”herren på täppan” i den största snöhögen på skolgården. I ena sekunden kunde jag vräka ned den som just då var högst upp på toppen, även om det inte hände så ofta. För några sekunder kände jag mig som skolans kung balanserades på den lite spetsiga toppen av snöhögen, men lika fort fick en klasskamrat tag i mina ben och innan jag visste ordet av låg jag med snö i ansiktet nedanför snöhögen och dessutom med lite snö innanför mina snowjoggers. Helt plötsligt var leken inte lika rolig. Kort sagt, imperium går under både på Stimmets skolgård och på jorden.

En gemensam nämnare för riken som har gått under är ofta att de drabbats av en nöjdhet, där viljan att lära, handla eller för den delen röva från och med andra länder minskar. Detta brukar ofta vara början till slutet. Jag har alltid trott att USA som stormakt och imperium har många år kvar till sitt bäst-före-datum. Men när jag hör Donald Trump tala, så tänker jag ofta på detta: Undrar om inte detta är början på USA:s fall.

Hade jag skrivit den här krönikan för en vecka sedan hade jag inte satt ett frågetecken efter rubriken: Ett imperiums död. Dock tycker jag att de stora demonstrationerna mot Trump och domstolsväsendets försök att upprätthålla viktiga amerikanska konstitutionella värden är en ljuspunkt för alla oss som tror på mänskliga rättigheter, handel, frihet och demokrati. Kanske att slaget inte är helt förlorat?

En sak är i alla fall säker. USA har fullt upp med sina egna inre konvulsioner. De kommer inte kunna eller vilja komma och rädda oss, om vi igen ger makten till nazister och fascister. Jag skulle inte heller satsa mina pengar på Ryssland som numera anses mindre demokratiskt än Vitryssland. Alltså, att hålla nazister och fascister borta från makten i Europa, det är något som vi här i Europa får klara själva. Det gäller inte bara i Sverige, utan också i länder som Ungern, Polen, Österrike och Frankrike. Vi får kanske inte fler chanser!

Taggad , , , , ,

Livslång kärlek och andras helvete

Under mellandagarna har jag valt att publicera ett blogginlägg per dag om ockupationen av Västsahara för att i det lilla försöka sprida information om konflikten. För den som vill läsa finns gårdagens inlägg här och tisdagens här.

I somras var min fru Maria, vår son Jonathan och jag hemma hos mina svärföräldrar i Danmark. Där hade jag nöjet att bland annat träffa min frus morbror med familj från Odense. Över en öl kom vi att tala om vad som hänt och vad vi gjort sedan vi senast hade träffats. Finn, som han heter, berättade om hur det går för hans företag och om den senaste semesterresan och jag berättade då om min resa till de västsahariska flyktinglägren i Algeriet, som jag gjorde i början av juli för att delta i Polisarios extrakongress. (För den som vill läsa har jag skrivit ett litet blogginlägg om resan) Jag nämnde Frankrikes och Spaniens inställning till konflikten, men också Marockos inblandning.

finn1

Finn & Karen Bente i Marocko

 

Det som kom att skilja denna konversation från många andra konversationer var att det oväntade hände. Ibland är det slående hur liten världen är. Finn kom att berätta om en resa som han och hans fru Karen Bente gjorde då de var unga och nyförälskade. Det som var överraskande var att den gick till Marocko och att den skedde 1975, samma år som Marocko inledde ockupationen av Västsahara genom den så kallade ”gröna marschen”. Från resan kommer Finn och Karen-Bente också ihåg att soldater i stor skala transporterades söderut, vilket är naturligt då det de facto handlar om en ockupation.

finn3

Bild på soldater på väg söderut

 

Sedan resan har åren gått, Finn & Karen Bente har fått två söner, min frus kusiner, vilka i sin tur har fått barn. Två fantastiska familjer som lever och frodas i Danmark. Det som blir så levande i denna blick på konflikten i Västsahara är det faktum att nästan två generationer har gått sedan Finn och Karen Bente med egna ögon såg hur konflikten började, men ännu verkar den inte närma sig ett slut. Västsaharas söner och döttrar bor antingen i de av Marocko ockuperade Västsahara eller i flyktingläger i Algeriet och tiden den går.

 

 

Taggad , , , , , ,

Västsahara – Afrikas sista koloni

En mycket bortglömd konflikt i världen är ockupationen av Västsahara. Den korta bakgrunden är att Spanien i samband med Berlinkonferensen 1884 fick rätten att kolonisera Västsahara. 1975 påbörjades andra kapitlet i det som numera är ockupationen av Afrikas sista koloni. På Francos dödsbädd valde Premiärminister Carlos Arias Navarro att lämna området, till förmån för Marocko och Mauretanien. Således invaderade länderna Västsahara när Spanien lämnade, vilket kan läsas på flera ställen. En sammanfattning finns bland annat hos Sveriges Radio.

Marocko ockuperade Västsahara genom ”den gröna marschen”, där kung Hassan II mobiliserade hundratusentals marockaner för att vandra in i Västsahara. Bo Karlström rapporterade i en ekosändning 1975 att ”700 000 människor har anmält sig”.

Efter flera års krig accepterades 1988 en vapenvila mellan Marocko och Polisario, västsahariernas befrielseorganisation och 1990 antog FN en fredsplan. Året efter upprättdes Minurso, som är en FN-insats som har i uppdrag att genomföra en folkomröstning om områdets status. Idén var att folkomröstningen skulle genomföras redan 1992, men på grund av olika former av dispyter kring vilka som ska rösta är den ännu inte genomförd. Mycket tyder på att Marocko aldrig hade för avsikt att låta omröstningen genomföras.

För 21 år sedan fick enligt ovan FN-styrkan Minurso uppdraget att underlätta förhandlingarna mellan Marocko och det ockuperade Västsahara. Amnesty har rapporterat om att västsahariernas yttrande- och föreningsrätt är starkt begränsad och att västsaharier har fängslats efter fredliga demonstrationer mot den marockanska ockupationen. Då Minurso inte har mandat att ingripa vid övergrepp mot mänskliga rättigheter och FN:s höga kommissarie för mänskliga rättigheter inte heller är närvarande i Västsahara eller lägren i Tindouf, är det omöjligt för dem att undersöka påstådda övergrepp. Trots alla tecken på övergrepp mot västsaharierna och kraftig uppvaktning från det civila samhället så har inte Minursos mandat utökats, mycket på grund av att Frankrike i FN:s säkerhetsråd effektivt har blockerat en utvidgning av Minursos mandat.

Västsahara har  varit ockuperat av Marocko i över 40 år. Diskussionen om folkomröstning och om självständighet har länge varit aktuell och har pekats ut av FN som en förutsättning för att det västsahariska folket ska få möjlighet att själva kunna avgöra sin framtid. Samtidigt är det uppenbart att Marockos strategi är och har varit att en omröstning aldrig ska genomföras. Under alla dessa år lever västsaharierna antingen under ockupation i Västsahara eller i flyktingläger i Algeriet, på platser som faktiskt är obeboliga. Läs gärna min text här på bloggen om lägren i Sahara: I Djävulsöknen kan ingen leva.

Trots att fredssamtalen fortfarande pågå, så måste ockupationen anses vara ett brott mot folkrätten. FN har vid upprepade tillfällen slagit fast att Västsahara har rätt till självständighet och har uppmanat Marocko att avsluta ockupationen. Den internationella domstolen i Haag har avfärdat Marockos anspråk på Västsaharas territorium. Trots det orimliga i Marockos anspråk så fortsätter ockupationen och inget tyder på att en folkomröstning kommer genomföras, vilket torde ha varit Marockos strategi under hela tiden. Därför fortsätter Västsahara att vara Afrikas sista koloni.

 

 

Taggad , , , , , , , , , , , , ,

Vilken är Afrikas sista koloni? Vet du?

Vilken är Afrikas sista koloni? Det är många som inte vet, då den konflikten jag tänker på inte är särskilt känd. Sedan mitten av 70-talet är Västsahara ockuperat av Marocko och innan dess var området en koloni till Spanien. Sedan början av 90-talet råder vapenstillestånd i konflikten mellan västsahariernas befrielseorganisation Polisario och Marocko, men den utlovade folkomröstningen om områdets framtida status förhalas och förhalas. Konflikten är som sagt inte särskilt välkänd, även om Västsahara av många anses vara Afrikas sista koloni. Rätt svar är alltså Västsahara.

För att göra vad jag kan för att öka kunskapen om konflikten har jag därför bestämt mig för att skriva en text om den varje dag här i mellandagarna.

Samtidigt är ganska mycket skrivet om konflikten, därför tänkte jag till att börja med länka till en del information för den vetgirige.

Även om det låter lite pretentiöst så tänkte jag publicera min egen sammanfattning av konflikten imorgon. Det är värt att fundera lite på konflikten för som person från Europa, så är den viktig och i vissa avseenden ligger EU i gränslandet till att bryta mot folkrätt och FN-stadga som vi så ofta talar oss varma för.

God fortsättning!

Översikter av konflikten:

BBC

Expressen

Globalis

Landguiden

Radio:

Konflikt i SR från 2008

TV:

Uppdrag granskning om fiske på ockuperat territorium

FN-insatsen

http://www.un.org/en/peacekeeping/missions/minurso/

Debattartiklar om Västsahara

http://www.dn.se/debatt/folkratten-hindrar-inte-ett-erkannande-av-vastsahara-1/

http://www.dn.se/debatt/ett-historiskt-misstag-att-inte-erkanna-vastsahara/

http://www.svd.se/sverige-maste-motverka-marockos-illegala-handel

 

 

 

Taggad , , , ,

Släpp Howard Lee ur fängelse!

Under helgen som gått fängslades Howard Lee och andra oppositionella i Malaysia. Howard Lee är politiker från socialdemokraternas systerparti i Malaysia som heter Democratic Action Party (DAP) och ordförande för den internationella socialdemokratiska ungdomsorganisationen (IUSY).

Under flera år har oppositionen kritiserat den sittande premiärministern i Malaysia för den omfattande korruptionsskandal som har rullats upp i landet. För den som vill läsa mer kan jag rekommendera Wall Street Journals granskning (WSJ om 1MDB-skandalen). Ett sätt att försvåra kritiken har varit att just fängsla oppositionella.

Redan förra året vid Progressive Alliance möte i Malaysia tog vi den här bilden för att kritisera de politiska fängslandena, bland annat den samlade oppositionens ledare Anwar Ibrahim, vars fängslande kritiserats av bland annat Human Rights Watch och Amnesty.

150926 Gruppbild Anwar Ibrahim ny

Nedan bifogar jag ett uttalande från Progressive Alliance som kräver att Howard Lee omedelbart släpps.

Avslutningsvis skulle ingen bli gladare än jag om ni delade detta inlägg för att sprida information och öka pressen på regimen i Kuala Lumpur.

 

Progressive Alliance calls for the immediate release of Howard Lee

We, as progressive political parties in both government and opposition worldwide, are deeply concerned about the imprisonment of Howard Lee, the President of the International Union of Socialist Youth (IUSY) and member of our Malaysian sister party, Democratic Action Party (DAP). Also Maria Chin, chairwoman of the opposition group Berish, Berish official Mandeep Singh and at least 10 others have been detained.

The Progressive Alliance calls for the immediate release of Howard Lee and the other arrested opposition politicians and activists.

The escalating crackdown on freedom of expression and assembly in the country is evidenced by these detentions during a march of thousands of anti-government protesters today in Malaysia’s capital. The opposition electoral reform group “Berish” – ”clean” in Malay language – is demanding the resignation of Prime Minister Najib Razak over his alleged involvement in a multi-billion dollar corruption scandal.

The selective and politically motivated prosecutions of members of the opposition and the resistance of the government to clear the allegations at the same time have a dramatic effect on the future political and social development in Malaysia. These actions raise internationally worrying questions about the rule of law and the status of human rights in Malaysia.

We express our full solidarity with the Malaysian democratic opposition movement, the family and friends of the arrested, and the people of Malaysia. We have and will never stand inactive in witness of injustice and violation of human rights.

Taggad , , , ,

Könsstympning – en fråga även i Sverige

Kvinnor och män ska ha lika rätt och lika ansvar i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Detta kan verka som en självklarhet, men fortfarande finns det att mycket i vårt samhälle som inte är jämställt. Fortfarande har kvinnor lägre löner än män och kvinnor har sämre möjligheter att utvecklas i arbetet och göra karriär.

Dock ligger Sverige i flera avseenden långt fram när det gäller jämställdhet. I den svenska modellen är jämställdhet mellan könen en central del. Detta har också varit grunden för att den svenska modellen har varit ekonomisk framgångsrik då kvinnor inte måste välja mellan barnafödande och arbetsliv, vilket har gjort Sverige till ett land med hög förvärvsfrekvens.

Samtidigt har arbetet med jämställdhet aldrig varit lätt och enkelt, utan kvinnor har genom historien fått kämpa för sina rättigheter. Ingenting tyder på att detta kommer förändras i framtiden.

Ett extremt uttryck för den rådande könsmaktsordningen är kvinnlig könsstympning. Enligt UNICEF könsstympas mer än två miljoner flickor varje år.[1] Trots att kvinnlig könsstympning är förbjudet i många länder i världen har traditionen visat sig vara svår att stoppa. Bland annat har Afrikanska Unionen i det så kallade Maputo-protokollet uttalat sig att alla stater skall förbjuda och fördöma kvinnlig könsstympning.[2]

Idag arbetar flera organisationer aktivt mot aktiv könsstympning med olika resultat. Framgångsfaktorn förefaller ligga i att med långsiktighet bygga förtroende hos lokala opinionsbildare och beslutsfattare. Det är av vikt att svenskt bistånd allokeras till framgångsrikt arbete mot kvinnlig könsstympning.

Det finns idag även könsstympning i Sverige. Socialstyrelsen uppskattar att 38 000 flickor och kvinnor som lever i Sverige har utsatts för könsstympning.[3] Många av dessa lever i smärta och sjukdom kopplat till stympningen. Därför finns ett behov av ökad kunskap inom vården kring dessa frågor. Lika viktigt är det att bryta tabut kring frågan, så att de kvinnor som är drabbade vågar uppsöka vård.

I de flesta av de 38 000 fallen har könsstympningen skett långt innan kontakten med Sverige. Det är svårbedömt hur många svenska kvinnor som har utsatts för kvinnligkönsstympning i Sverige eller på tillfällig resa utanför landet. I en rapport från Nationellt Centrum för Kvinnofrid från 2011 konstateras att av 46 misstänkta fall av könsstympning ledde endast två till fällande domar.[4]

Det finns därför ett behov av att ta ett helhetsgrepp om hur könsstympning bäst kan motverkas i Sverige, samt hur lagen mot könsstympning kan leda till fler domar. Inget annat än ett totalt utplånande av denna praktik bland alla människor som vistas i Sverige kan anses som ett acceptabelt mål.

[1] https://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning

[2] http://www.au.int/en/pressreleases/19706/international-day-zero-tolerance-female-genital-mutilation-6th-february-2016

[3] Socialstyrelsen. Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning. (2015). S. 12

[4] Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Uppsala Universitet. Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige. (2011). S. 9

Taggad , ,

I Djävulsöknen kan ingen leva

I Djävulsöknen eller Djävulens trädgård kan ingen leva och ändå bor ett par hundra tusen människor här. Hur kommer det sig?

Bakgrunden är Marockos ockupation av Västsahara år 1975, som skedde då kolonialmakten Spanien lämnade området. Istället för att få rösta om hur det framtida styret skulle se ut, ockuperades området av Marocko. Hundratusentals människor tvingades fly och samlades upp i flyktingläger på andra sidan den algeriska gränsen och där lever de än idag. Denna del av Sahara kallas ibland för Djävulsöknen eller Djävulens trädgård. På sommaren är det inte ovanligt att temperaturen når 60 grader Celsius, vilket innebär att här kan inget odlas och här finns inte heller förutsättningar att leva.

IMG_1810

För några veckor sedan valde befrielseorganisationen Polisario en ny ledare. Detta gjordes för att den förre detta ledaren Mr Mohamed Abdelaziz dog den 31:a maj i år. Polisarios nya ledare heter Mr Brahim Ghali och det var förstås spännande och viktigt att kunna vara en av de utländska personer som hade möjlighet att delta vid valet, som skedde på Polisarios extrakongress som arrangerades i dessa flyktingläger, utanför Tindouf i Algeriet..

IMG_1821

Det kändes också positivt att kunna framföra en hälsning å socialdemokraternas vägnar. Min bild är att det från kongressombudens sida var mycket positivt att socialdemokraterna fanns på plats. Dessutom hade jag tur, ty termometern stannade på 47 grader Celsius. Bara två dagar senare var temperaturen uppe på 57 grader.

20160709 Västsahara varmt

Ett bestående intryck ifrån flyktinglägren i Algeriet utanför Tindouf i sydvästra Algeriet är, förutom den dödliga hettan, människornas vänlighet. Samtidigt tycker jag att det är imponerande att huvuddelen av människorna som jag träffade i flyktinglägren fortfarande stödjer Polisarios officiella fredslinje. Trots att fredsavtalet skrevs under 1991 och att folkomröstningen om områdets framtida status skulle genomföras året efter, så är min uppfattning att stödet fortfarande är stort för denna fredslinje. Samtidigt, framför allt bland de unga, finns en växande frustration över att konflikten inte verkar närma sig ett slut. Detta är ju inte konstigt då de som idag är unga vuxna har bott hela sina liv i flyktingläger, som inte inger hopp om framtiden.

För den som är intresserad finns mycket information om konflikten på internet. Vidare har Sveriges Radio gjort flera mycket välgjorda program om konflikten, se till exempel två länkar nedan:

http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2favsnitt%2f58707%3fprogramid%3d3375” target=”_blank”>P4-granskar om Västsahara (2011)

http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2favsnitt%2f638437%3fprogramid%3d1300” target=”_blank”>Konflikt i P1 om Västsahara

Även om det finns olika åsikter om konflikten, så torde sanningen vara enkel i folkrättens ögon. Ty både FN och den Internationella Domstolen i Haag har slagit fast att Marockos krav på Västsahara inte är legitima, utan att det istället rör sig om en folkrättsvidrig ockupation. Trots detta närmar sig inte konflikten en lösning, utan åren går och hundratusentals människor fortsätter att bo i Djävulsöknen, trots att det är en plats där en inte kan leva.

Taggad , , , , , ,

Tyresö Kommun måste ta sitt ansvar

I förra veckan kom det senaste numret av Tyresö Nyheter ut. Där skriver jag bland annat att Tyresö Kommun måste ta ett större ansvar än de 36 personer som kommunen, enligt Aftonbladet, tagit emot hittills i år. Nedan finns hela krönikan för den som är intresserad:

Krönika i Tyresö Nyheter

Krönika i Tyresö Nyheter

Jag har en sak att erkänna. Jag är lokalpatriot. Egentligen tycker jag inte om ordet för jag får en mängd konstiga associationer, men det är sant – jag är stolt över och älskar Tyresö. Dessutom verkar det vara så att av någon outgrundlig anledning ökar lokalpatriotismen under sommaren. Det skulle kunna bero på att på sommaren besöker en andra platser och då blir det ännu tydligare hur fint och härligt Tyresö är.

Dock kan allting gå för långt. Till exempel har jag tvingat min kollegor i socialförsäkringsutskottet här i riksdagen att delta i min hemmagjorda Tyresö-quiz. Jag menar: borde inte lite Tyresökunskap ingå i allmänbildningen för alla riksdagsledamöter? (För er som är intresserade av att se frågesporten kan ni gå in på min blogg: http://www.mathiastegner.com)

Samtidigt är förstås inte allt i Tyresö bra. Jag är den första att vara kritisk till den borgerliga politiken som lett till att upp emot 25 000 personer står i bostadskö i vår kommun, att vi satsar mindre på skolan än alla jämförbara kommuner och att Tyresös äldre inte får plats på äldreboenden i kommunen utan tvingas flytta.

Jag skäms också för Tyresö kommun dagar som dessa när det, enligt Aftonbladet, framkommer att vår kommun hittills i år bara tagit emot 36 flyktingar, vilket placerar oss på plats 253 bland landets 290 kommuner. För bara några dagar sedan befann jag mig själv i Turkiet och kunde med egna ögon se hur flyktingsituationer ser ut där. En bit över två miljoner syrier är på flykt i Turkiet och runt 85 procent befinner sig inte i flyktingläger, utan på gatan. När vi dessutom vet att Libanon, ett land med fem miljoner invånare, de facto håller på att bågna under trycket av upp emot halvannan miljoner flyktingar från Syrien, då ter sig två saker uppenbart för mig: Hela EU måste hjälpas åt och därför är jag stolt över att regeringen med Stefan Löfven i spetsen gör gemensam sak med Tyskland för att lösa situationen på ett humant sätt.

Lika uppenbart är det att alla Sveriges kommuner måste hjälpas åt. Inte bara för att det rätt och riktigt, utan också för att om vi hjälps åt kommer mottagandet bli bättre och integrationen likaså. Sanningen är att om vi klarar utmaningen på ett bra sätt kommer denna katastrof visa sig vara en god affär för både Tyresö och Sverige. Därför måste Tyresö ändra sin hållning och dela på ansvaret med resten av Sveriges kommuner.

Att Tyresö hittills inte burit sin del av bördan kan verkligen göra en slokörad. Dock behöver en bara titta sig om i kommunen och regionen och se alla ideella krafter, som nu gör gemensam sak med exempelvis Röda Korset och andra organisationer för att bistå människor i nöd. Då är det också enkelt att komma ihåg varför jag älskar Tyresö och Stockholm. Det är för alla fantastiska människor som bor här.

Världens roligaste Tyresöfrågesport

Taggad , , , ,
%d bloggare gillar detta: