För många kommer sommaren 2020 bli ihågkommet som en av de märkligaste i deras liv. Även om smittspridningen är på tillbakagående och restriktionerna färre än i våras, så har nästa alla fått ändra sina sommarplaner.
Coronaviruset är såklart en kris för liv och hälsa, men den har också allvarliga ekonomiska konsekvenser. Därför är det positivt att många reser i landet i sommar, även om det måste göras med omsorg.
Det är verkligen inte dags att utvärdera hur Sverige har hanterat Coronapandemin, för den är långt ifrån över. Men från sommarsoffan har jag några minnen från våren.
I grund och botten är jag glad att den socialdemokratiskt ledda regeringen agerade för att trycka tillbaka smittspridningen, men med utgångspunkt i Folkhälsomyndighetens rekommendationer och samtidigt agerade för att rädda jobb och stötta arbetslösa. Jag tror också det var viktigt att oppositionen initialt agerade för samarbete och samförstånd. Det gjorde Sveriges agerande starkare.
Det övergripande målet under krisen ska och har enligt mitt sett att se det hela varit att skydda människors liv och hälsa. Redan i mitten av mars meddelade regeringen att staten tar notan för alla merkostnader på grund av coronaviruset i sjukvården och äldreomsorg. Regeringen har dessutom skjutit till 26 miljarder kronor till kommuner och regioner för att stoppa nedskärningar och uppsägningar. Det är helt rätt, även om resurserna till regioner och kommuner måste öka. Det är bra att vård, skola och omsorg har rustats sedan regeringsskiftet 2014, även om det är uppenbart att det som gjorts inte varit nog. Sedan Stefan Löfven blev statsminister har välfärden fått 100 000 nya medarbetare, utan dessa hade krisen slagit ännu hårdare mot Sverige.
Pandemin har och kommer leda till en kraftig nedgång i hela världsekonomin. För att rädda svenska jobb stöttar regeringen livskraftiga företag med bidrag och lån som gör det möjligt för många att övervintra krisen. Det statliga stödet för korttidspermittering har gjort att hundratusentals svenskar kunnat gå ner i arbetstid istället för att riskera att gå ut i arbetslöshet.
Det är dock självklart att inget land, inte heller Sverige, kan rädda alla jobb. Därför har a-kassan fått högre ersättningsnivåer, som ger en bättre ekonomisk trygghet för den som blir av med jobbet.
Hittills har den socialdemokratiskt ledda regeringen lagt fram krisåtgärder för 270 miljarder kronor. Det är ett historiskt stort belopp, men Sverige har råd. Ekonomisk hushållning låter ofta tråkigt, men tack vare detta har Sverige gått in i krisen med den lägsta statsskulden sedan 1977.
Ingen vet när krisen är över och hur vår ekonomin kommer se ut när vi är där, men jag de flesta är eniga om att Sverige kommer behöva investeringar som får hjulen i ekonomin att snurra. Välfärden kommer behöva fler anställda och inte minst vården kommer behöva kunniga medarbetare för att hantera den vårdskuld som skapats i och med pandemin. Vi är fortfarande i ett läge där pensionerna i Sverige behöver höjas och vi behöver fortfarande trycka tillbaka organiserad brottslighet med fler poliser, ny teknik och insatser för ett jämlikare samhälle. Mitt i denna pandemin får vi inte glömma att klimatkrisen är lika aktuell som för ett år sedan.
Trots att krisen inte är över, så känner jag tillförsikt från sommarsoffan. Jag tror att Sverige kommer ta sig igenom denna historisk kris och att det beror på att vi hanterat den tillsammans. På andra sidan krisen har vi kvar flera svåra problem, men jag är övertygad om att vi kommer klara dem. För är det en sak som pandemin har lärt oss så är det att vi behöver ett starkare samhället och ett tryggare Sverige.
Mathias Tegnér 