Vi har fortfarande bara sett början av Coronakrisens ekonomiska effekter. Det är tyvärr sanningen, även om politiken naturligtvis kan göra skillnad. Effekterna både för människor och ekonomi kan inte bedömas med säkerhet idag, men det är uppenbart att den kommande höstbudgeten är väldigt viktig för att nu kick-starta ekonomin.
Därför är det glädjande att regeringen och stödpartierna igår kunde meddela att omställningsstödet för företag förlängs.
Omställningsstödet infördes ju i juni i år och det är ett direktstöd baserat på omsättningstapp och avsåg månaderna mars och april. Syftet med omställningsstödet var att göra det möjligt för företag att överbrygga den akuta krisen och samtidigt underlätta för företag att ställa om och anpassa sin verksamhet. Vi vet att många företag som bedriver säsongsverksamhet, exempelvis inom besöksnäringen, under sommaren drabbats mycket hårt, varpå detta är ett mycket efterlängtat besked.
Stödet förlängs därför nu med ytterligare tre månader: maj, juni och juli. För att få stöd för maj, som är en egen stödperiod, krävs ett omsättningstapp på mer än 40 procent jämfört med maj förra året och 50 procent för juni och juli.
Vi vet att tre av fem jobb har tillkommit i små- och medelstora företag. Därför är det viktigt att vi hittar smarta stöd som gör att bärkraftiga företag överlever krisen. Det gör att jobben blir fler och att vi kan bygga samhället starkare.
För många kommer sommaren 2020 bli ihågkommet som en av de märkligaste i deras liv. Även om smittspridningen är på tillbakagående och restriktionerna färre än i våras, så har nästa alla fått ändra sina sommarplaner.
Coronaviruset är såklart en kris för liv och hälsa, men den har också allvarliga ekonomiska konsekvenser. Därför är det positivt att många reser i landet i sommar, även om det måste göras med omsorg.
Det är verkligen inte dags att utvärdera hur Sverige har hanterat Coronapandemin, för den är långt ifrån över. Men från sommarsoffan har jag några minnen från våren.
I grund och botten är jag glad att den socialdemokratiskt ledda regeringen agerade för att trycka tillbaka smittspridningen, men med utgångspunkt i Folkhälsomyndighetens rekommendationer och samtidigt agerade för att rädda jobb och stötta arbetslösa. Jag tror också det var viktigt att oppositionen initialt agerade för samarbete och samförstånd. Det gjorde Sveriges agerande starkare.
Det övergripande målet under krisen ska och har enligt mitt sett att se det hela varit att skydda människors liv och hälsa. Redan i mitten av mars meddelade regeringen att staten tar notan för alla merkostnader på grund av coronaviruset i sjukvården och äldreomsorg. Regeringen har dessutom skjutit till 26 miljarder kronor till kommuner och regioner för att stoppa nedskärningar och uppsägningar. Det är helt rätt, även om resurserna till regioner och kommuner måste öka. Det är bra att vård, skola och omsorg har rustats sedan regeringsskiftet 2014, även om det är uppenbart att det som gjorts inte varit nog. Sedan Stefan Löfven blev statsminister har välfärden fått 100 000 nya medarbetare, utan dessa hade krisen slagit ännu hårdare mot Sverige.
Pandemin har och kommer leda till en kraftig nedgång i hela världsekonomin. För att rädda svenska jobb stöttar regeringen livskraftiga företag med bidrag och lån som gör det möjligt för många att övervintra krisen. Det statliga stödet för korttidspermittering har gjort att hundratusentals svenskar kunnat gå ner i arbetstid istället för att riskera att gå ut i arbetslöshet.
Det är dock självklart att inget land, inte heller Sverige, kan rädda alla jobb. Därför har a-kassan fått högre ersättningsnivåer, som ger en bättre ekonomisk trygghet för den som blir av med jobbet.
Hittills har den socialdemokratiskt ledda regeringen lagt fram krisåtgärder för 270 miljarder kronor. Det är ett historiskt stort belopp, men Sverige har råd. Ekonomisk hushållning låter ofta tråkigt, men tack vare detta har Sverige gått in i krisen med den lägsta statsskulden sedan 1977.
Ingen vet när krisen är över och hur vår ekonomin kommer se ut när vi är där, men jag de flesta är eniga om att Sverige kommer behöva investeringar som får hjulen i ekonomin att snurra. Välfärden kommer behöva fler anställda och inte minst vården kommer behöva kunniga medarbetare för att hantera den vårdskuld som skapats i och med pandemin. Vi är fortfarande i ett läge där pensionerna i Sverige behöver höjas och vi behöver fortfarande trycka tillbaka organiserad brottslighet med fler poliser, ny teknik och insatser för ett jämlikare samhälle. Mitt i denna pandemin får vi inte glömma att klimatkrisen är lika aktuell som för ett år sedan.
Trots att krisen inte är över, så känner jag tillförsikt från sommarsoffan. Jag tror att Sverige kommer ta sig igenom denna historisk kris och att det beror på att vi hanterat den tillsammans. På andra sidan krisen har vi kvar flera svåra problem, men jag är övertygad om att vi kommer klara dem. För är det en sak som pandemin har lärt oss så är det att vi behöver ett starkare samhället och ett tryggare Sverige.
Vi har fortfarande bara sett början av Coronakrisen. Det är tyvärr sanningen. Effekterna både för människor och ekonomi kan inte bedömas med säkerhet idag.
Därför är det glädjande att regeringen redan har presenterat två ekonomiska paket för företag, ett paket som stärker A-kassan och därmed de som kan bli arbetslösa och ett historiskt stort paket för kommuner och landsting.
I det andra ekonomiska krispaketet fanns också förslag för egenföretagare, som dock inte diskuterats särskilt mycket. Därför tog jag möjligheten att fråga näringsminister Ibrahim Baylan om detta i förra veckan.
Hur hänger ishockey, Coronaviruset och Trump ihop? För er som vill veta, så publicerar jag här min senaste krönika från Tyresö Nyheter.
Jag kommer ihåg när jag dömde min första match i ishockey. Det var 1993 och jag var 13 år gammal. Platsen var Tyresö ishall och spelarna ett par år yngre än jag själv. Jag hade inte riktigt skaffat mig en ordentlig utrustning, men då jag fortfarande spelade hockey, så lyckades jag få ihop något som liknade en utrustning. Jag hade på mig mina målvaktsskridskor, en röd hjälm, samt min farfars bandydomartröja och ett par svarta finbyxor. Jag är ganska säker på att det syntes att jag var som bambi på hal is.
Trots den lite chockartade starten, så har jag fortsatt döma ishockey, ofta i Tyresö men lika ofta runt om i hela Stockholms regionen. Ett tips som jag tidigt fick var att om en situation är svårbedömd, så ska du, ta ett beslut, blås hårt och se självsäker ut. Det funkar ibland, även om ödmjukhet ofta fungerar minst lika bra. Vad har då detta med politik och riksdagsarbete att göra?
Det går en sjuka över världen just nu. Jag tänker inte på Corona, utan föraktet mot kunskap och auktoriteter. Till sjukan följer en vilja att följa det som är autentiskt, vilket inte är konstigt. Vem vill följa en vindflöjel?
Problemet blir bara i tider av kris, så verkar var och varannan person som har googlat någonting någon gång, tro att de är expert på området. Vidare sprids kraftig desinformation, för att underminera myndigheters auktoritet. Detta blir en farlig giftcocktail.
Många länder styrs av ledare, som kommit till makten i kölvattnet av denna kunskapens kris. Jag tänker exempelvis på President Trump i USA. Nämnde Trump, som skurit ned resurserna till den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC och dessutom avskaffat landets särskilda expertgrupp för pandemier, har hanterat Corona, först genom att underskatta faran och därefter genom att stänga gränserna för människor av vissa nationaliteter. Sedan har chefen för CDC tagit avstånd från att åtgärderna har någon effekt. Sak samma gäller Danmarks stängda gränser där inte heller det beslutet var baserat på rekommendationer från ansvariga myndigheter.
Naturligtvis är det ytterst politiker som måste och ska fatta beslut, men det är naturligtvis rimligt att de är baserade på kunskap från dem som är proffs. Problemet i dagens värld är att vad som helst kan framstå som sant i en perfekt storm på Twitter. Men sanningen är att en kan inte twittra bort Corona. Det finns bättre och sämre åtgärder. Kort sagt: kunskap är bra!
Därför är jag glad. Jag är glad att jag lever i ett land där statsminister Stefan Löfven håller presskonferens ihop med ansvariga för MSB, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Detta för att de tydligt visar på en enad, evidensbaserad front mot denna pandemi. Extra glad blir jag över att jag kommer rösta igenom 75 miljoner för att motverka desinformation på sociala medier.
Naturligtvis innebär inte det jag skriver att alla beslut måste vara riktiga. Detta måste naturligtvis utvärderas i efterhand. Men dessa vansinniga angrepp på myndigheter och fakta är ett problem. ”Vi ska hålla ihop som land”, säger Stefan Löfven. Det är naturligtvis helt riktigt. Nu är tiden att stå samman och känna tilltro till våra myndigheter. Jag är glad att vår statsminister och vårt land utgår från dessa rimliga principer. När krisen är över, så måste vi utvärdera de beslut som togs, för att lära i framtiden.
Hur går det då med dömandet? Jag håller fortfarande på, men inte så ofta och inte på så hög nivå. Hellre än bra, skulle någon kanske säga. Men jag använder fortfarande principen vid svårbedömda beslut: blås hårt och se självsäker ut. Det gör jag dock enbart på isen. Aldrig som politiker!
Mathias Tegnér 