Etikettarkiv: Riksdagen

Sthlmspodden med Finn Bengtsson

Ni missar väl inte det senaste avsnittet av Sthlmspodden där Mathias Tegnér samtalar med Finn Bengtsson (m), riksdagsledamot och känd för den breda allmänheten för sitt motstånd mot Decemberöverenskommelsen. I detta samtal talar vi om demokrati och naturligtvis om Stockholm.

 

170922 Finn Bengtsson

Taggad , , , , , ,

Svaret på SD:s världsbild är ett Sverige som håller ihop av Alexandra Völker

När Mathias förklarade att han vill lyfta sin oro över den växande högerextremismen i Sverige genom att låta ett antal gästbloggare skriva inlägg under en vecka var det självklart för mig att tacka ja. Jag kan inte göra annat än dela hans oro.

I två av våra grannländer sitter partier med rasistiska åsikter med i borgerliga regeringar. Partier vars politik utgår ifrån att peka ut människors olikheter och kategorisera människor som bättre eller sämre. I Sverige anser stora delar av det moderata partiet, likväl som Kristdemokraterna, att Alliansen bör samarbeta med Sverigedemokraterna.

Problemet med ledande politiker som vill samarbeta med Sverigedemokraterna är att det legitimerar Sverigedemokraterna som parti och därmed deras åsikter, det går nämligen inte att vilja samarbeta med ett parti som SD, och samtidigt tro att inte partiets idéer då får ökad acceptans och legitimitet.

I slutet av förra veckan meddelade Ulf Kristersson att han kandiderar till ordförande för Moderaterna. Som utomstående ser det ut att vara så gott som klart att det blir han. I en intervju med Expressen förklarade han sin syn på Sverigedemokraterna. Även om han betonar att han inte delar Sverigedemokraternas värderingar så förklarar han att Sverigedemokraternas väljare haft rätt i synen på svensk migrationspolitik. Det är ett beklagligt och på många sätt farlig uttalande av en person som sannolikt kommer kandidera till statsminister. Sverigedemokraternas migrationspolitik har byggt på fördomar och förvrängd fakta. Att säga att väljarna som valde den politiken hade rätt är att säga att Sverigedemokraternas beskrivning av Sverige stämmer.

SD har röstat emot förstärkningar av a-kassan, sänkt pensionärsskatt, stoppat möjligheten att ställa krav på kollektivavtal i offentlig upphandling och planerar nu att möjliggöra för företag att fortsätta göra vinst på välfärden. Trots att det går rakt emot deras vallöften från 2014 så fortsätter partiet växa. De växer för att deras politik först och främst bygger på att betona, och rent av skapa, olikheter, splittring och otrygghet, och att det i alldeles för stor utsträckning har lyckats. Deras politik handlar om att splittra samhället. Att ställa grupper mot varandra. Att vända LO-medlemmar mot varandra beroende på vilken hudfärg de har och att samtidigt minska kvinnors frihet.

När Moderaterna väljer att legitimera ett parti som SD, så bekräftas även partiets verklighetsbild. De politiska partierna måste klara av frestelsen att spä på negativa bilder av Sverige och svensk politik för att kortsiktigt vinna över SD-väljare. De enda som gynnas av det är Sverigedemokraterna och andra högerextrema rörelser.

Som Socialdemokrater måste svaret vara att ifrågasätta Sverigedemokraternas verklighetsbild och erbjuda ett bättre alternativ, ett alternativ som syftar till ett Sverige som håller ihop.

Taggad , , , , , , , , , , ,

Reflektioner om politisk moral

Härom dagen skrev jag en krönika i Tyresö Nyheter om vad som är rimligt som ledamot av Sveriges riksdag. Om du vill kan du nå hela numret här (min krönika hittar du på sidan 6): http://www.tyresonyheter.nu/upload/articlefile/7/653214/2016_4.pdf

Eller läs krönikan nedan:

Tyresös röst i riksdagen

 

De senaste veckornas turbulens i politiken finns det mycket att säga om. Ett av de största problemen är att vi inte talar om politik, utan om politiker. Under de senaste veckorna har riksdagen röstat igenom ett antal viktiga förändringar av lagar, på förslag från den socialdemokratiskt ledda regeringen. Det handlar om bättre verktyg och hårdare straff emot organiserad brottslighet. Det handlar också om skärpta straff för gärningar som avser hantering av stora mängder narkotika, kallat synnerligen grova narkotikabrott. Dessutom har riksdagen, inte en dag förtidigt, kriminaliserat ID-kapningar och förbättrat möjligheten till skuldsanering, vilket förhoppningsvis leder till att fler människor vågar starta nya företag.

 

Tyvärr handlar inte rapporteringen om dessa viktiga reformer, utan om politiker som inte gör vad som förväntas. Kort sagt, politiker som inte håller måttet.

 

Dessa händelser aktualiserar den gamla klassiska frågan: Ska politiker vara som folk är mest eller vara moraliska föredömen? Går det att vara både och? Ja, kanske, tänker jag. Att vara ett föredöme och försöka göra rätt är förstås vad som kan förväntas av en politiker.

 

En av skandalerna de senaste veckorna har bäring på Tyresö. I vår kommun bor den före detta Sverigedemokraten, tillika Jimmy Åkessons svärmor, Margareta Larsson. Hon valdes åter in i riksdagen för Sverigedemokraterna i valet 2014, men har inte har tjänstgjort sedan 2015. Istället har hon befunnit sig i Tyresö och startat någon form av salong. Trotsa detta har hon valt att inte lämna sin riksdagsplats utan får fortfarande lön från riksdagen.

 

Är detta rimligt? Är det att vara ett föredöme, att ta ut fullt riksdagsarvode, trots att hon vägrar att sätta sin fot i riksdagshuset? Svaret är förstås ett rungande nej. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon som så flagrant struntar i förtroendet som det svenska folket har gett denne och jag tror aldrig att detta har skett tidigare i riksdagens historia.

 

Avslutningsvis vill jag säga att alla kan ta ett dåligt beslut ibland. För helt ärligt, om du tycker att du aldrig agerat omoraliskt i ditt liv, då har du nog för låga förväntningar på dig själv. Som sagt, alla kan ta ett felaktigt beslut någon gång, men att liksom Margareta Larsson göra det dagligen i ett helt år, det måste vara ett rekord på dåligt omdöme.

 

 

Taggad , , , , ,

Tillbaka i svenska folkets tjänst

Den 1.a maj återvände jag till riksdagen och livet som riksdagsledamot. Tänkte att jag med det här blogginlägget ”Tillbaka i svenska folkets tjänst” ska berätta om de första dagarna.

Förresten, får en säga så… ”i svenska folkets tjänst”. Det låter väldigt högtravande, men ett är säkert och det är att jag är fortfarande är hedrad av ha blivit vald och tar uppdraget som riksdagsledamot på stort allvar.

Som jag har skrivit i tidigare blogginlägg, Föräldraledighet – är det något att ha?, så är det svårt att sammanfatta tiden hemma. Ett är dock säkert, jag är glad över att ha varit borta, men lika glad över att vara tillbaka.

MT 160501

1:a maj, Fisksätra

Det kändes förstås extra spännande att återgå i tjänst 1:a maj. Dagen började med ett härligt 1:a maj firande i Nacka, där jag höll tal, samt hörde på utmärkta tal av Khashayar Farmanbar, oppositionsråd, Gunnel Nyman Gräff, S-kvinnor, samt Andreas Andersson från SSU-Nacka. Till råga på allt spelade Dan Hylanders trio, mycket bra. Jag måste erkänna att jag inte kan hela deras repertoar, men jag såg att min mor var lite ”starstruck”.

Första dagen i riksdagshuset handlade ganska mycket om det praktiska, men jag gjorde ett litet filmklipp, som jag gärna delar.

Som jag nämner i klippet la jag en motion om Arktis 2015, som nu behöver uppdateras och läggas igen. Även om priset på olja tillfälligt verkar ha förbättrat läget, känns frågan lika aktuell som någonsin. Det finns som sagt något ironiskt i att bryta olja, just där isen smälter på grund av den globala uppvärmningen.

Dessutom hann jag med ett besök på Helsa vårdcentral i Sundbyberg ihop med kloke Jens Sjöström, som är oppositionslandstingsråd i Stockholms Läns Landsting.

160503

Besökpå  Helsans Vårdcentral,  Sundbyberg

En av veckans höjdpunkter var att lyssna på Global Utmanings seminarium, på temat Framtidsspaning om klimatpolitiken mot 2045. Två slutsatser jag med mig: 1. Det är inte för sent. 2. Vi måste agera nu.

20160504 Global Utmaning

Per-Anders Enkvist, Max Åhman, Anders Wijkman & Robert Paulsson

Med tanke på vikten av dessa känns det väldigt spännande att se vad Miljömålsberedning kommer fram till!

 

 

 

Taggad , , , , , , ,

En situation värre än våra värsta mardrömmar

Det är svårt att veta var en ska börja när vi pratar om flyktingsituationen från krigets Syrien. Jag tycker som utgångspunkt att det är viktigt att komma ihåg att de människor som flytt krigets Syrien bär historier hemska nog att de är hart när omöjliga att bära för de flesta människor och så hemska att de är svåra att förstå för dem som inte varit med om dem.IMG_0689

Efter några intensiva dagar i Ankara och Istanbul har jag några perspektiv som för mig är oerhört viktiga i denna situation. Ett förslag som har hörts i den svenska debatten är att hjälpa flyktingar på plats är det bästa och mest effektiva sättet att hjälpa. Om detta är korrekt i generella termer är förstås tveksamt och det ger inte svar på vad vi ska göra med de som faktiskt flyr från närområdet. I denna specifika situation vill jag säga att det är helt omöjligt och i praktiken uteslutet. Låt oss dra oss till minnes hur situationen är i länderna runt Syrien. Irak är i krig, vilket gör att landet har svårt att ta emot flyktingar, samt att det redan idag finns stora mängder internflykting i landet, bland annat i den norra kurdiska regionen – KRG. Jordanien har tagit emot upp emot en miljon syrier, vilket har gjort att landet nu stängt sina gränser mot Syrien. Libanon, ett land med runt fem miljoner invånare har tagit emot någonstans mellan en och två miljoner syrier, vilket gör att landet faktiskt skulle kunna kollapsa. Landet har också stängt sina gränser mot Syrien. IMG_0697

Slutligen har vi Turkiet. Turkiet är förvisso ett folkrikt land med runt 77 miljoner invånare, men de över två miljoner syrier som lever i landet innebär en påfrestning. Av dessa syrier befinner sig någonstans mellan 15-25 procent i flyktingläger emedan resten lever antingen på gatan eller i härbärgen. Huvuddelen av flyktingarna i Turkiet har inte någon möjlighet att arbeta i landet, deras barn går inte i skolan och de har inte permanent uppehållstillstånd. För mig förefaller det självklart att många av dessa människor på kort eller lång sikt kommer titta på Europa för att kunna starta ett nytt liv.

För att kunna hantera ett sådan scenario måste vi hitta lösningar med hela Europa. Det är uppenbart att alla länder måste ta sitt ansvar. För varje dag som går blir det viktigare och viktigare. Dock känns det frustrerande, då det tar längre tid än vad som är acceptabelt. Samtidigt är det uppenbart att alla Sveriges kommuner måste dra sitt strå till stacken. Därför är det glädjande att förslaget om att alla kommuner ska ta emot flyktingar nu verkar kunna få majoritet. I detta sammanhang är högerns inställning att alla länder i Europa ska hjälpas åt, men att samma resonemang inte gäller bland Sveriges kommuner lite märkligt tycker jag. (Se intervju med Anna Kinberg Batra i Agenda på temat).

Anna Kinberg Batra i Agenda

När en tänker på de fasor som sker på Medelhavet måste vi förstås överväga säkra vägar till Europa.Samtidigt tror jag inte att det är något vi kan göra själva utan även detta måste ske i samarbete med resten av Europa, samt UNHCR. Den absolut viktigaste slutsatsen från resan till Turkiet är dock att talet om att hjälpa på plats är det som behövs framåt, är helt orealistiskt i dagens situation.

Taggad , , , , ,

Skenande sjuktal, debatten om historien och den bortre parentesen

Kostnaderna för ohälsan skenar. Under åren 2010-2014 har kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor. En ökning på nästan 50 procent, förvisso från en förhållandevis låg nivå.

En av problemen idag är i mitt tycke den extremt polariserade debatten om sjukförsäkringar, vilket alla som deltar i den offentliga debatten måste ta ansvar för, mig själv inkluderad. Dessutom används ofta statistik på området med ett hårt urval för att bevisa den egna devisen. Allt detta blir ett hinder för en saklig debatt och breda lösningar inom sjukförsäkringsområdet.

Samtidigt är statistiken viktig. För mig är det djupt problematiskt att politiker och opinionsbildare förklarar minskningen av till exempel sjukpenningtalet, som skedde under stora delar av 2000-talet, med att den bortre parentesen infördes sommaren 2008 och troligen inte fick full effekt förrän 2009 eller 2010.En kan ju aldrig förklara utfallet B med A, om B inträffade innan A En bra artikel på just det området är LO:s välfärdsekonom Kjell Rautios på Arena debatt från april i år.

Utveckling sjukpenningtalet

Utveckling nya sjukpenningtalet och sjuk- och aktivitetsersättning. Källa Försäkringskassan. (http://www.forsakringskassan.se/statistik/sjuk/manadsuppfsjuk)

Det som är viktigt att komma ihåg är att bakom denna statistik finns människor av kött och blod, som har drabbats hårt av den förda politiken, till exempel införandet av den bortre parentesen. Samtidigt, nu när den bortre parentesen med stor sannolikhet kommer slopas, är det viktig att hitta nya verktyg som för de långtidssjukskrivna närmare återgång till arbete och hälsa. För vi får inte heller glömma bort att sjukskrivningen i sig kan ha en passiviserande effekt.

Min slutsats är att problemet med den bortre parentesen är, förutom att den har tvingat svårt sjuka människor in i fattigdom att införandet av den bortre parentesen har haft en passiviserande effekt på politiker inom sjukförsäkringsområdet. Istället för att fundera på hur en kan minska inflödet av nya sjuka i försäkringen har debatten bara handlat om hur de sjuka kan komma tillbaka till arbete med incitament och krav. (Se bland annat min debattartikel på SVD:s brännpunkt.)

Som ekonom tror jag att incitament fungerar, det vill säga jag tror att de är bra att människor tjänar på att arbeta. Samtidigt måste vi också konstatera att en minskning av ersättning kan leda till en ökad oro för den sjukskrivne. Idag är en stor del av de sjukskrivna, sjukskrivna för just psykisk ohälsa. Jag är inte säker på att den ökade oron som en ersättningsminskning innebär är det bästa sättet att bli frisk och återgå i arbete, om du sjukskriven för psykisk ohälsa. Även om incitament tenderar att vara effektiva måste en alltid fråga sig om incitamenten är de riktiga och om de leder till det önskade beteendet. På tal om incitament måste en också konstatera att det idag finns väldigt få incitament för arbetsgivare att minska ohälsan på just sitt företag. Vi som tror på incitament måste också vända oss mot arbetsmarknadens parter för att få en offentlig diskussion kring hur vi minskar inflödet i sjukförsäkringarna och vilka incitament som krävs för detta?

För den som har lyssnat på Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är det förstås ingen hemlighet att en stor del av hennes tid har gått åt till de ökande sjuktalen. Även om tidigare ökningar har analyserats är det viktigt att vi undersöker dagens situation noga, samt bygger vidare på den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. I min värld finns det flera sätt att analysera ökningen, även om vissa perspektiv förstås är viktigare än andra.

  1. Samhällsförändring och folkhälsa – kan den ökade takten i samhället, allmän stress, leda till högre sjukskrivningar?
  2. Struktur – varför är kvinnor mer sjukskrivna än män?
  3. Regionala skillnader – varför finns fortfarande regionala skillnader i sjukfrånvaro? Är det bara bedömningar hos Försäkringskassan eller är det också något annat?
  4. Yrken – varför är vissa yrken mer drabbade än andra? Varför är det ofta kvinnoyrken?
  5. Variationer inom yrken – är det inte så att vissa arbetsplatser är avsevärt bättre och vissa avsevärt sämre på att förebygga ohälsa? Varför saknas det statistik över detta? Varför är detta område så bortglömt?
  6. Individen – vad kan jag göra för min och min familjs hälsa och välmående? Finns det kopplingar mellan den allmänna hälsan och användningen av sjukförsäkringen?
Diagram Ohälsotalet

Diagram Ohälsotalet (Källa: Försäkringskassan)

Med tanke på de försämringar som har gjorts inom våra gemensamma försäkringar under de senaste åtta åren, behövs ett antal reformer för att återställa allmänhetens förtroende. Samtidigt behövs breda lösningar inom området, då ingen tjänar på att reglerna förändras alltför ofta.

I mitt tycke är den springande punkten att både arbeta med varför människor blir sjuka, men också med att snabbt kunna återgå i arbete, när en väl blivit sjuk.

Frågan är alltså om det går att arbeta både med orsakerna till det ökande ohälsan och att samtidigt ha ett generöst system, där alla människor faktiskt har råd att bli sjuka, utan att för den skull sluta arbeta med kontroller, så att det system som är så viktigt inte missbrukas.

Taggad , ,

Gästbloggare Jasmin Ghaderi: Vår praktik i maktens korridorer

Hej, mitt namn är Jasmin Ghaderi och har fått nöjet att vara gästbloggare hos Mathias Tégner.

Jag minns när jag såg artikeln i mars om praktiktjänsten på Sveriges mäktigaste arbetsplats, Sveriges Riksdag. Med tanke på mitt politiska engagemang och utbildning tänkte jag; det här är något för mig, det här ska jag söka till och jag måste få det, så jag skickade in min ansökan i slutet av mars och blev kallad på intervju. Till min förvåning fick jag praktiktjänsten och blev obeskrivligt glad och lycklig, och såg verkligen fram emot att få praktisera på maktens korridorer. Praktiken skulle pågå i tre veckor, vi skulle börja 1 juni, nu har de tre veckorna gått och vår praktik är slut. Tiden går skrämmande fort.

Jag kommer ihåg första dagen, då jag gick in i Socialdemokraternas kansli. Jag gick till receptionen för att informera vakten om att jag är Mathias Tégners praktikant. Han bad mig sätta mig ner och vänta. När jag skulle sätta mig såg jag att den andra praktikanten Clara Zhong Bergander redan var där. En otroligt klok, trevlig, social och gullig person.

Efter en kort stund kom Mathias och hämtade oss. Han visade oss sitt kontor samt var jag och Clara skulle sitta de kommande tre veckorna. Vi fick sitta och jobba i Björnrummet under praktikperioden, det rummet är döpt efter Björn von Sydow, en svensk politiker, docent i statskunskap och riksdagsledamot sedan 1995, en otroligt fin och trevlig människa, samt väldigt erfaren och driven politiker.

Därefter skulle Mathias visa oss runt i Riksdagen. Det var oerhört stort och fint med många långa korridorer, det var väldigt spännande. Första dagen var hyfsat lugn, vi fick information och schema för hur veckan skulle se ut.

JG1507031

Bild från första dagen på praktikperioden

Det vi fick göra under vår praktikperiod var att vi deltog på möten, seminarier, debatter, voteringar, frågestunder, skrivit omvärldsanalyser och träffat politiker, ministrar, tjänstemän och ombudspersoner. Vi fick också i uppgift att skriva ett PM om dagens bostadsbrist, vilket innebar att självständigt analysera och diskutera olika förslag om hur bostadspolitiken ska se ut, jättekul och intressant.

Vi fick även besöka Socialdemokraternas partidistrikt som är en arbetsplats för både Socialdemokraterna inom Stockholms län, SSU och S-studenter. Vi hade också ett möte med  två väldigt erfarna personer som jobbat inom hyresgästföreningen, de fick berätta vilka arbetsuppgifter och inflytande de har. Det var också intressant med tanke på dagens bostadsbrist.

Vi har fått en bredare inblick i hur en riksdagsledamots/politikers vardag ser ut samt hur de jobbar. Trots att det periodvis är tufft och mycket att göra så verkar de brinna för sitt arbete, utifrån vad de har berättat om sina yrkesroller.

Vi har lärt oss hur de olika utskotten jobbar, skillnaden mellan tjänstemän och ombudsmän där de förstnämnda har tydliga direktiv från till exempel ledamöter och utskott om vilka arbetsuppgifter de har, medan ombud jobbar lite mer självständigt och är sina egna chefer men fortfarande arbetar för partiets regi och målsättning. Tjänstemännen är helt objektiva det vill säga de får inte ta politisk ställning under sin arbetstid.

Det mest minnesvärda är hur genuint öppna, trevliga och välkomnande människor har varit mot oss. Vi är så tacksamma och glada över att vi fick den här möjligheten med praktik hos en ledamot. Sveriges riksdag är en väldigt spännande plats där det sker saker hela tiden och man märker att en ledamot har många bollar i luften samtidigt, det vill säga många möten, debatter och voteringar med mera.

Vi har fått mer förståelse för vilket jobb politiker gör och att de ibland tvingas lägga privatlivet åt sidan. Vilket innebär att de älskar sitt arbete med tanke på den vilja och engagemang de har för det de gör.

Vi har tagit till oss information, händelse och möten med spännande människor. De tre veckorna har varit otroligt spännande, lärorikt och mycket givande, det har framför allt varit en mycket annorlunda upplevelse, en oförglömlig resa i maktens korridorer.

En sista fika med Mathias Tegnér i Gamla Stan

En sista fika med riksdagsledamoten Mathias Tegnér i Gamla Stan

Vi vill tacka Mathias jättemycket för att han är/varit en fantastisk bra och snäll mentor/person.

Vi önskar er alla en mycket skön sommar.

Jasmin Ghaderi

Taggad , ,

Gästbloggare Clara Zhong Bergander: Min praktik på Sveriges häftigaste arbetsplats

Hej. Den här veckan är det jag som får äran att göra ett litet gästinlägg på Mathias Tegnérs blogg. Mitt namn är Clara Zhong Bergander och det är nu andra veckan av tre som jag har varit Mathias praktikant på Sveriges riksdag. Jag kommer från den vackra skärgårdsstaden Nynäshamn men är sedan två år tillbaka bosatt i Flyinge ca en mil från Lund. Där bor jag med mina två hästar (nej de bor såklart inte i min lägenhet) och har precis studerat färdigt statsvetenskap på Malmö högskola. Anledningen till att jag flyttade nedåt i landet var för att satsa på hästar och tävlingsridning och har under det senaste året en liten verksamhet med att utbilda unghästar. I vintras sökte jag in till Malmö högskola för att läsa en kurs i statsvetenskap och det var varit väldigt roligt.

Riksdagen ClaraMT Clara Jasmin 3

En dag när jag satt på bussen och läste Metro så fick jag syn på en annons om att en riksdagsledamot sökte en praktikant för några veckor. Jag kände direkt att jag ville skicka in en ansökan eftersom det passade så bra i samband med min utbildning och mitt politiska engagemang. Ansökan skickades in i mars och det gick drygt en månad innan jag fick ett samtal om att jag var kallad på intervju. Eftersom jag hade lite svårt att ta mig till Stockholm med så kort varsel så körde vi intervjun via Skype och enligt min mening kände jag att det gick sådär. Tekniken strulade lite och jag kom i efterhand på flera saker som jag borde ha nämnt för att ”göra ett bättre intryck”.  Men efter några dagar ringde Mathias till mig och berättade att jag hade fått praktiktjänsten. Eller såhär, jag var på hoppträning och såg när jag var klar att jag hade ett missat samtal med riktnummer 08 vilket jag visste direkt var från Stockholm. Träningen hade gått super och på något sätt kände jag att det här samtalet skulle ge ett bra besked också. Så när jag ringde upp och Mathias meddelade de goda nyheterna så var lyckan fulländad. Vi kom överens om att jag skulle börja 1 juni när skolan hade slutat och jag bara räknade dagarna tills jag skulle bege mig norrut.

Clara5Första dagen var jag på plats en halvtimme innan utsatt tid och passade på att lära känna den andra praktikanten Jasmin Ghaderi, en fantastisk klok, härlig och snäll person. Vi har haft så roligt under de här två veckorna och tagit till oss varje ny information, händelse och möten med spännande människor. Vi har deltagit på möten, seminarier, debatter, voteringar, frågestunder, skrivit omvärldsanalyser och träffat politiker, ministrar, tjänstemän och ombud. Vi fick besöka Socialdemokraternas partidistrikt som är en arbetsplats för både Socialdemokraterna inom Stockholms län, SSU och S-studenter. Vi har fått en större insyn i hur utskotten jobbar, lärt oss skillnaden mellan tjänstemän/kvinnor och ombudsmän/kvinnor där de förstnämnda har tydliga direktiv från t ex ledamöter och utskott om vilka arbetsuppgifter de har, medan ombud jobbar lite mer självständigt och är sina egna chefer men fortfarande arbetar för partiets regi och målsättning. Tjänstemännen är även helt opartiska och får inte ta politisk ställning under sin arbetstid.

Clara BvS

Det som lätt glöms bort är att det finns så många människor med olika arbetsuppgifter som ska få hela kugghjulet i riksdagen att snurra på smidigt och jag kan definitivt tänka mig en framtid här som tjänstekvinna, kanske som visningsguide eller sammanfatta utskottens beredningar, vara sekreterare eller som politiker, vem vet vad framtiden har att erbjuda? Jag tror det mest minnesvärda såhär långt är hur genuint öppna och välkomnande människor har varit mot mig och Jasmin.  De har detaljerat och engagerat berättat om sina yrkesroller och även om det i perioder är tufft och mycket att göra så verkar de brinna för sitt arbete.

Clara3

Clara4

Jag är så tacksam och glad över att jag har fått den här möjligheten med praktik hos en ledamot. Sveriges riksdag är en oerhört spännande plats där det sker saker hela tiden och även om man snabbt märker att en ledamots vardag följer ungefär samma mönster med mycket möten, debatter och voteringar så är dock ingen dag den andra lik. Jag har fått större förståelse för vilket jättejobb politiker gör och att de ibland tvingas lägga allt vad privatliv heter åt sidan. Men viljan, drivet och engagemanget om att förändra samhället till det bättre finns hos alla de politiker jag har träffat och det gör mig övertygad om att de älskar sitt arbete.

MT Clara Jasmin 4Jag önskar er alla en mycket trevlig midsommar och en härlig sommar.

Clara Zhong Bergander

Taggad , ,

Dags för praktik

I mars tog jag hjälp av Metro-jobb för att hitta en praktikant. Tanken var att hen skulle få en inblick i hur vardagen ser ut för en parlamentariker, men också få chansen att knyta kontakter. Under ansökningstiden inkom upp emot 40 ansökningar, vilket också innebar att vi fick många kvalificerade ansökningar.
Metro 1503

Därför slutade det hela med att att både Clara och Jasmin började sin praktik hos mig i Riksdagen i förra veckan, vilket är väldigt kul. Båda är väldigt ambitiösa, så hittills har det varit ett nöje att arbeta med dem. Härom dagen skrev också Metro om detta, se artikeln nedan.

Metro150609

Bilden nedan är tagen från Riksdagen. Det är kul nästan jämt!

MT Clara Jasmin

Taggad , ,

1:a maj i Tyresö

I år hade jag den stora äran att vara huvudtalare i Tyresö. I normala fall är patriotism inte riktigt min grej, men med åren har jag gått och lagt till mig lite lokalpatriotism. Därför var det förstås kul att få vara i min hemkommun: Trygga, trivsamma Tyresö!

Mathias Tegnér i Tyresö Centrum

Mathias Tegnér i Tyresö Centrum

Årets 1:a majfirande har också dokumenterats på ett strålande sätt av Ann Sandin-Lindgren i Tyresö Radion.

Jag har dock under de senaste åren noterat att de av mina vänner som inte är medlemmar i något politiskt parti har väldigt många och olika åsikter om 1:a maj. En del tycker att det är ett trevligt inslag i vårens ankomst, även om de inte själva vill gå med i demonstrationståget, medan andra tycker att 1:a maj-demonstrationer är konstiga. För ett tag sedan fick jag frågan: ”Varför demonstrerar ni mot er själva, nu när ni sitter i regeringen?” Hen, som jag inte tror är sosse, tyckte att ett statsbärandeparti som Socialdemokraterna inte bör demonstrera. Att hela idén är konstig. Jag försökte förklara att det går att se på saken på flera sätt.

I mitt tycke måste ett parti som Socialdemokraterna både vara ett praktiskt och realistiskt parti, men alltid förankrade i idén om jämlikhet. Partiet måste alltid förnya sig, bland annat genom att se hur dagens orättvisor ser ut. För Socialdemokraterna som parti har bara ett existensberättigande om vi ser orättvisor och försöker bekämpa dem.

Även om vi sitter vid makten kan orättvisor uppstå. Det är helt självklart, då vi lever i fria samhällen där staten inte kontrollerar och planerar ekonomin. 1:a maj är för mig en påminnelse om att alltid vara i opposition mot orättvisor och inte en manifestation kopplat till vår historia eller till vilket parti som sitter i regeringen. Det är viktigt för ett parti till vänster om mitten att inte bli nostalgiska, även om de flesta reformer som vi nu tar för givet i Sverige har genomförts av socialdemokrater, såsom lagstadgad rätt till semester, 40 timmars arbetsvecka, maxtaxa i barnomsorgen, samt föräldraförsäkring och barnbidrag.

Jag tror nämligen att en av förklaringarna till att socialdemokratin har vunnit så mångas förtroende är att vi har ingjutit framtidshopp i människor. Tanken om att alla människor har rätt att förverkliga sina egna livsplaner, är helt enkelt en viktig del av vår DNA.

Därför njuter mitt röda Tyresöhjärta minst lika mycket när jag går i vårt lite kortare tåg från Granängsringen till Tyresö Centrum, som när jag senare på dagen går från Humlegården till Norra Bantorget med tusentals andra Socialdemokrater. Men inte för att minnas vad Socialdemokraterna gjorde för Tyresö på 60-talet, utan för att protestera mot att det nu står 25 000 personer i bostadskö i vår kommun, att vi satsar mindre på skolan än alla jämförbara kommuner och att Tyresös äldre inte får plats på äldreboenden i kommunen utan tvingas flytta. Därför demonstrerade jag på 1:a maj.

Taggad , , , , ,
%d bloggare gillar detta: