Etikettarkiv: Riksdagen

Stå på rätt sida om historien

Nu har det snart gått drygt två veckor sedan valdagen. När Expressen i förra veckan frågade folkvalda M-politiker ute i landet om M bör ta makten med hjälp av SD svarade över hälften ja. Samtidigt pågår samtal mellan M och SD i flera kommuner som ser ut att resultera i nya majoriteter. SD kan få reellt inflytande tack vare M.

Ibland låter det på sverigedemokrater att det skulle vara odemokratiskt att inte vilja samarbeta med dem. Det är en del av deras strategi att låtsas vara mobbade. Inget kan vara mer fel. Politik handlar om att hantera olika intressen. Som socialdemokratisk ledamot i ett kommunfullmäktige eller i riksdagen ska du naturligtvis se till att representera dina väljare och få så mycket socialdemokratisk politik som möjligt. Detsamma gäller naturligtvis för en liberal eller centerpartist.

Ge inte SD makt

Mycket tyder därför på att det mest demokratiska är att inte samarbeta med SD för det stämmer med vad deras väljare tycker och med vad de två partierna sa innan valet.

Om SD får inflytande i kommun efter kommun, så kommer det märkas. Det kommer att märkas i kommuner där samarbetet blir en realitet. För välfärden, kulturpolitiken eller jämställdheten. Vad blir effekterna för Sverige om Ulf Kristersson väljer samma väg? SD kan inte, och kommer aldrig, erbjuda någon samhällsförbättring. De har ingen budget som går ihop, inga reformer som skulle förbättra folks liv. Det enda de har att erbjuda är växande klyftor och växande hat.

Det är ett historiskt misstag att samarbeta med extremhögern. Gång efter annan lär oss historien att då den demokratiska högern väljer att samarbeta med extremhögern, så tar det en ände med förskräckelse. Gång efter annan har det lett till ett avskaffande av demokratin. Jag har här på denna blogg skrivit om detta , bland annat i inläggen:

För den som inte vill ha en utveckling där SD får mer inflytande, än vad valresultatet ger vid handen, så gäller det att säga ifrån. Nu är det viktigt att stå upp för demokrati, jämlikhet och alla människors lika värde. För mig som socialdemokrat är det uteslutet att ge SD makt och inflytande. Till alla vänner inom borgerligheten: Det är allvar nu. Ställ er på rätt sida av historien!

 

 

 

 

 

Taggad , , , , ,

Jimmie Åkesson nästa statsminister?

Nu är det mindre än 100 dagar till Sverige går till val. Med ganska stor sannolikhet heter Sveriges nästa statsminister, Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Annie Lööf eller Jimmie Åkesson.

Men protesterar någon… Jimmie Åkesson kan inte bli statsminister. Han är ju…Jimmie Åkesson.  Alla dem som tänker att Jimmie Åkesson inte kan bli Sveriges nästa statsminister, har naturligtvis helt fel. Sverige är en demokrati och den partiledare som kan accepteras av en majoritet blir i vårt land statsminister. Det kan vara Jimmie Åkesson.Enligt en av de större spelbolagen är sannolikheten ungefär lika stor som att Annie Lööf blir statsminister.

Varför är då tanken på Jimmie Åkesson så svår att tänka sig? Anledningarna är säkert flera. I flera fall handlar det om att alltför många inte har tagit Sverigedemokraterna på allvar. Det är dumt. Ledningen är inte den rasistiska svans som häcklar och terroriserar människor till tystnad på sociala medier. Ledningen är skickliga, kompetenta och oerhört farliga.

Men säger någon av mina vänner på FB, som har lutning åt SD. ”Inte kan du säga sådär. Det är ju inte SD som har skapat de problem som Sverige ser idag. Snacka om er egen politik istället.”

Det måste vi naturligtvis göra. För Sverige har problem. Integrationen har inte fungerat bra nog och Sverige har under de senaste åren drabbats av gängkrig och skjutningar, samt utländska stöldligor. Dessutom har vi problem med, vilket det talas för lite om, lärartätheten i skolan, betygsinflation, samt tillgång till kompetent personal inom nästan alla välfärdsyrken.

Men varje demokrat har också ett ansvar att tala om hotet från SD och inte som Ulf Kristersson planera för att gå i säng med dem, även fast han inte säger det lika tydligt som Hanif Bali. (Hanif Bali i Expressen om att samarbeta med SD)

Varje demokrat har ett ansvar att berätta att den västerländska demokratin som vi känner den är hotad.

I stora delar av världen hotas demokratiska fri- och rättigheter. I länder som Polen och Ungern har steg för steg tagits för att montera ned självständiga domstolar och oberoende massmedia.

Summan av kardemumman är att de redan existerande partierna, som mitt eget, måste förstå att framväxten av högerpopulism ska ses som kritik mot hur vi har fungerat och fungerar. Samtidigt måste också dem som är beredda att rösta på ett parti som SD också ta ansvar för att, om Jimmie Åkesson blir statsminister kan demokratin som vi känner den vara ett minne blott.

 

 

 

Taggad , , , , , , , , , ,

Stärk arbete mot korruption i Sverige!

Jag har under de senaste två åren fått chansen att vara en av flera att representera Socialdemokraterna i organisationen Progressive Alliance (PA). Det är naturligtvis hedersamt och spännande att få representera ett så välrenommerat parti som Socialdemokraterna i Sverige.

PA arbetar med många frågor som handlar om social rättvisa och andra frågor som är viktiga för progressiva och socialdemokratiska partier. En fråga som alltid finns närvarande är kampen mot korruption. Samtidigt kan frågan aldrig få för lite fokus.

Ibland har jag fått frågan vad som är den viktigaste framgångsfaktorn, eftersom att Sverige och svenska Socialdemokraterna ses som en framgång. Det är naturligtvis inte lätt att svara på. Politik gör skillnad och den svenska och nordiska modellen innehåller många olika delar, som är viktiga för att skapa det samhälle vi lever i. Utan tvekan är korruptionen en av nyckelfrågorna. Både för att korruption förstör möjligheterna till att leva och driva företag, men också för att korruptionen eroderar förtroendet mellan människor. Sanningen är att förtroendet människor emellan och mellan medborgare och stat är just en annan nyckel i varför Sverige och Norden på många områden är framgångsrika.. Finns inte förtroende, så tror jag inte att det är möjligt att bygga ett välfärdssamhälle. SOM-institutet följer dessa siffror över tid och utvecklingen är nedslående.

Vi måste ta dessa siffror på allvar. Minskar förtroende på sikt tror jag vårt samhälle har dåliga framtidsutsikter. Misstroendet måste mötas på flera plan. Dels behöver vi politiskt stärka välfärdssamhället, så det blir tydligare vad du får för dina skattepengar. Dels behöver vi möte de falska bilder som sprids med kunskap och fakta.

Slutligen behöver vi också stärka arbetet mot korruption, just för att korruptionen eroderar det förtroende som är så viktigt. Bara misstanken om korruption är som ett gift i samhällskroppens blodomlopp. Arbetet mot korruption måste stärkas på flera plan. Transparency International (TI) granskar alla länder utifrån ett antal variabler och de konstaterar i sin rapport för 2016 att inget land är nära full poäng. För 2016 rankas Sverige fyra i världen av de 176 som har rankats. Det är naturligtvis mycket bra, men Sverige får endast 88 av 100 poäng. Vi blev slagna av Danmark, Nya Zeeland och Finland. Den enda slutsatsen är att mycket mer  måste göras på området. Arbete mot korruption måste stärkas, men naturligtvis göras på ett smart sätt.

Transparency International kom 2012 med en rapport som heter Motståndskraft, oberoende, integritet. Kan det svenska samhället stå emot korruption? Där konstateras att Sverige inte ligger i topp när det gäller minoriteters skydd. Rapporten pekar också på att Riksdagens roll i integritetssystemet inte alltid varit högt på dagordningen, samt att Sverige saknar regler för övergång mellan höga statliga jobb till privat sektor. Här behöver mer göras. Andra områden som pekas ut offentlighetsprincipens försvagning och den kommunala revisionen.

 

Arbetet mot korruption måste prioriteras och placeras högre på dagordningen. Annars riskerar förtroendet för samhället att minska ytterligare. Det vore ödesdigert för det öppna samhälle vi lever i.

 

Taggad , , , ,

Sthlmspodden med Finn Bengtsson

Ni missar väl inte det senaste avsnittet av Sthlmspodden där Mathias Tegnér samtalar med Finn Bengtsson (m), riksdagsledamot och känd för den breda allmänheten för sitt motstånd mot Decemberöverenskommelsen. I detta samtal talar vi om demokrati och naturligtvis om Stockholm.

 

170922 Finn Bengtsson

Taggad , , , , , ,

Svaret på SD:s världsbild är ett Sverige som håller ihop av Alexandra Völker

När Mathias förklarade att han vill lyfta sin oro över den växande högerextremismen i Sverige genom att låta ett antal gästbloggare skriva inlägg under en vecka var det självklart för mig att tacka ja. Jag kan inte göra annat än dela hans oro.

I två av våra grannländer sitter partier med rasistiska åsikter med i borgerliga regeringar. Partier vars politik utgår ifrån att peka ut människors olikheter och kategorisera människor som bättre eller sämre. I Sverige anser stora delar av det moderata partiet, likväl som Kristdemokraterna, att Alliansen bör samarbeta med Sverigedemokraterna.

Problemet med ledande politiker som vill samarbeta med Sverigedemokraterna är att det legitimerar Sverigedemokraterna som parti och därmed deras åsikter, det går nämligen inte att vilja samarbeta med ett parti som SD, och samtidigt tro att inte partiets idéer då får ökad acceptans och legitimitet.

I slutet av förra veckan meddelade Ulf Kristersson att han kandiderar till ordförande för Moderaterna. Som utomstående ser det ut att vara så gott som klart att det blir han. I en intervju med Expressen förklarade han sin syn på Sverigedemokraterna. Även om han betonar att han inte delar Sverigedemokraternas värderingar så förklarar han att Sverigedemokraternas väljare haft rätt i synen på svensk migrationspolitik. Det är ett beklagligt och på många sätt farlig uttalande av en person som sannolikt kommer kandidera till statsminister. Sverigedemokraternas migrationspolitik har byggt på fördomar och förvrängd fakta. Att säga att väljarna som valde den politiken hade rätt är att säga att Sverigedemokraternas beskrivning av Sverige stämmer.

SD har röstat emot förstärkningar av a-kassan, sänkt pensionärsskatt, stoppat möjligheten att ställa krav på kollektivavtal i offentlig upphandling och planerar nu att möjliggöra för företag att fortsätta göra vinst på välfärden. Trots att det går rakt emot deras vallöften från 2014 så fortsätter partiet växa. De växer för att deras politik först och främst bygger på att betona, och rent av skapa, olikheter, splittring och otrygghet, och att det i alldeles för stor utsträckning har lyckats. Deras politik handlar om att splittra samhället. Att ställa grupper mot varandra. Att vända LO-medlemmar mot varandra beroende på vilken hudfärg de har och att samtidigt minska kvinnors frihet.

När Moderaterna väljer att legitimera ett parti som SD, så bekräftas även partiets verklighetsbild. De politiska partierna måste klara av frestelsen att spä på negativa bilder av Sverige och svensk politik för att kortsiktigt vinna över SD-väljare. De enda som gynnas av det är Sverigedemokraterna och andra högerextrema rörelser.

Som Socialdemokrater måste svaret vara att ifrågasätta Sverigedemokraternas verklighetsbild och erbjuda ett bättre alternativ, ett alternativ som syftar till ett Sverige som håller ihop.

Taggad , , , , , , , , , , ,

Reflektioner om politisk moral

Härom dagen skrev jag en krönika i Tyresö Nyheter om vad som är rimligt som ledamot av Sveriges riksdag. Om du vill kan du nå hela numret här (min krönika hittar du på sidan 6): http://www.tyresonyheter.nu/upload/articlefile/7/653214/2016_4.pdf

Eller läs krönikan nedan:

Tyresös röst i riksdagen

 

De senaste veckornas turbulens i politiken finns det mycket att säga om. Ett av de största problemen är att vi inte talar om politik, utan om politiker. Under de senaste veckorna har riksdagen röstat igenom ett antal viktiga förändringar av lagar, på förslag från den socialdemokratiskt ledda regeringen. Det handlar om bättre verktyg och hårdare straff emot organiserad brottslighet. Det handlar också om skärpta straff för gärningar som avser hantering av stora mängder narkotika, kallat synnerligen grova narkotikabrott. Dessutom har riksdagen, inte en dag förtidigt, kriminaliserat ID-kapningar och förbättrat möjligheten till skuldsanering, vilket förhoppningsvis leder till att fler människor vågar starta nya företag.

 

Tyvärr handlar inte rapporteringen om dessa viktiga reformer, utan om politiker som inte gör vad som förväntas. Kort sagt, politiker som inte håller måttet.

 

Dessa händelser aktualiserar den gamla klassiska frågan: Ska politiker vara som folk är mest eller vara moraliska föredömen? Går det att vara både och? Ja, kanske, tänker jag. Att vara ett föredöme och försöka göra rätt är förstås vad som kan förväntas av en politiker.

 

En av skandalerna de senaste veckorna har bäring på Tyresö. I vår kommun bor den före detta Sverigedemokraten, tillika Jimmy Åkessons svärmor, Margareta Larsson. Hon valdes åter in i riksdagen för Sverigedemokraterna i valet 2014, men har inte har tjänstgjort sedan 2015. Istället har hon befunnit sig i Tyresö och startat någon form av salong. Trotsa detta har hon valt att inte lämna sin riksdagsplats utan får fortfarande lön från riksdagen.

 

Är detta rimligt? Är det att vara ett föredöme, att ta ut fullt riksdagsarvode, trots att hon vägrar att sätta sin fot i riksdagshuset? Svaret är förstås ett rungande nej. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon som så flagrant struntar i förtroendet som det svenska folket har gett denne och jag tror aldrig att detta har skett tidigare i riksdagens historia.

 

Avslutningsvis vill jag säga att alla kan ta ett dåligt beslut ibland. För helt ärligt, om du tycker att du aldrig agerat omoraliskt i ditt liv, då har du nog för låga förväntningar på dig själv. Som sagt, alla kan ta ett felaktigt beslut någon gång, men att liksom Margareta Larsson göra det dagligen i ett helt år, det måste vara ett rekord på dåligt omdöme.

 

 

Taggad , , , , ,

Tillbaka i svenska folkets tjänst

Den 1.a maj återvände jag till riksdagen och livet som riksdagsledamot. Tänkte att jag med det här blogginlägget ”Tillbaka i svenska folkets tjänst” ska berätta om de första dagarna.

Förresten, får en säga så… ”i svenska folkets tjänst”. Det låter väldigt högtravande, men ett är säkert och det är att jag är fortfarande är hedrad av ha blivit vald och tar uppdraget som riksdagsledamot på stort allvar.

Som jag har skrivit i tidigare blogginlägg, Föräldraledighet – är det något att ha?, så är det svårt att sammanfatta tiden hemma. Ett är dock säkert, jag är glad över att ha varit borta, men lika glad över att vara tillbaka.

MT 160501

1:a maj, Fisksätra

Det kändes förstås extra spännande att återgå i tjänst 1:a maj. Dagen började med ett härligt 1:a maj firande i Nacka, där jag höll tal, samt hörde på utmärkta tal av Khashayar Farmanbar, oppositionsråd, Gunnel Nyman Gräff, S-kvinnor, samt Andreas Andersson från SSU-Nacka. Till råga på allt spelade Dan Hylanders trio, mycket bra. Jag måste erkänna att jag inte kan hela deras repertoar, men jag såg att min mor var lite ”starstruck”.

Första dagen i riksdagshuset handlade ganska mycket om det praktiska, men jag gjorde ett litet filmklipp, som jag gärna delar.

Som jag nämner i klippet la jag en motion om Arktis 2015, som nu behöver uppdateras och läggas igen. Även om priset på olja tillfälligt verkar ha förbättrat läget, känns frågan lika aktuell som någonsin. Det finns som sagt något ironiskt i att bryta olja, just där isen smälter på grund av den globala uppvärmningen.

Dessutom hann jag med ett besök på Helsa vårdcentral i Sundbyberg ihop med kloke Jens Sjöström, som är oppositionslandstingsråd i Stockholms Läns Landsting.

160503

Besökpå  Helsans Vårdcentral,  Sundbyberg

En av veckans höjdpunkter var att lyssna på Global Utmanings seminarium, på temat Framtidsspaning om klimatpolitiken mot 2045. Två slutsatser jag med mig: 1. Det är inte för sent. 2. Vi måste agera nu.

20160504 Global Utmaning

Per-Anders Enkvist, Max Åhman, Anders Wijkman & Robert Paulsson

Med tanke på vikten av dessa känns det väldigt spännande att se vad Miljömålsberedning kommer fram till!

 

 

 

Taggad , , , , , , ,

En situation värre än våra värsta mardrömmar

Det är svårt att veta var en ska börja när vi pratar om flyktingsituationen från krigets Syrien. Jag tycker som utgångspunkt att det är viktigt att komma ihåg att de människor som flytt krigets Syrien bär historier hemska nog att de är hart när omöjliga att bära för de flesta människor och så hemska att de är svåra att förstå för dem som inte varit med om dem.IMG_0689

Efter några intensiva dagar i Ankara och Istanbul har jag några perspektiv som för mig är oerhört viktiga i denna situation. Ett förslag som har hörts i den svenska debatten är att hjälpa flyktingar på plats är det bästa och mest effektiva sättet att hjälpa. Om detta är korrekt i generella termer är förstås tveksamt och det ger inte svar på vad vi ska göra med de som faktiskt flyr från närområdet. I denna specifika situation vill jag säga att det är helt omöjligt och i praktiken uteslutet. Låt oss dra oss till minnes hur situationen är i länderna runt Syrien. Irak är i krig, vilket gör att landet har svårt att ta emot flyktingar, samt att det redan idag finns stora mängder internflykting i landet, bland annat i den norra kurdiska regionen – KRG. Jordanien har tagit emot upp emot en miljon syrier, vilket har gjort att landet nu stängt sina gränser mot Syrien. Libanon, ett land med runt fem miljoner invånare har tagit emot någonstans mellan en och två miljoner syrier, vilket gör att landet faktiskt skulle kunna kollapsa. Landet har också stängt sina gränser mot Syrien. IMG_0697

Slutligen har vi Turkiet. Turkiet är förvisso ett folkrikt land med runt 77 miljoner invånare, men de över två miljoner syrier som lever i landet innebär en påfrestning. Av dessa syrier befinner sig någonstans mellan 15-25 procent i flyktingläger emedan resten lever antingen på gatan eller i härbärgen. Huvuddelen av flyktingarna i Turkiet har inte någon möjlighet att arbeta i landet, deras barn går inte i skolan och de har inte permanent uppehållstillstånd. För mig förefaller det självklart att många av dessa människor på kort eller lång sikt kommer titta på Europa för att kunna starta ett nytt liv.

För att kunna hantera ett sådan scenario måste vi hitta lösningar med hela Europa. Det är uppenbart att alla länder måste ta sitt ansvar. För varje dag som går blir det viktigare och viktigare. Dock känns det frustrerande, då det tar längre tid än vad som är acceptabelt. Samtidigt är det uppenbart att alla Sveriges kommuner måste dra sitt strå till stacken. Därför är det glädjande att förslaget om att alla kommuner ska ta emot flyktingar nu verkar kunna få majoritet. I detta sammanhang är högerns inställning att alla länder i Europa ska hjälpas åt, men att samma resonemang inte gäller bland Sveriges kommuner lite märkligt tycker jag. (Se intervju med Anna Kinberg Batra i Agenda på temat).

Anna Kinberg Batra i Agenda

När en tänker på de fasor som sker på Medelhavet måste vi förstås överväga säkra vägar till Europa.Samtidigt tror jag inte att det är något vi kan göra själva utan även detta måste ske i samarbete med resten av Europa, samt UNHCR. Den absolut viktigaste slutsatsen från resan till Turkiet är dock att talet om att hjälpa på plats är det som behövs framåt, är helt orealistiskt i dagens situation.

Taggad , , , , ,

Skenande sjuktal, debatten om historien och den bortre parentesen

Kostnaderna för ohälsan skenar. Under åren 2010-2014 har kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor. En ökning på nästan 50 procent, förvisso från en förhållandevis låg nivå.

En av problemen idag är i mitt tycke den extremt polariserade debatten om sjukförsäkringar, vilket alla som deltar i den offentliga debatten måste ta ansvar för, mig själv inkluderad. Dessutom används ofta statistik på området med ett hårt urval för att bevisa den egna devisen. Allt detta blir ett hinder för en saklig debatt och breda lösningar inom sjukförsäkringsområdet.

Samtidigt är statistiken viktig. För mig är det djupt problematiskt att politiker och opinionsbildare förklarar minskningen av till exempel sjukpenningtalet, som skedde under stora delar av 2000-talet, med att den bortre parentesen infördes sommaren 2008 och troligen inte fick full effekt förrän 2009 eller 2010.En kan ju aldrig förklara utfallet B med A, om B inträffade innan A En bra artikel på just det området är LO:s välfärdsekonom Kjell Rautios på Arena debatt från april i år.

Utveckling sjukpenningtalet

Utveckling nya sjukpenningtalet och sjuk- och aktivitetsersättning. Källa Försäkringskassan. (http://www.forsakringskassan.se/statistik/sjuk/manadsuppfsjuk)

Det som är viktigt att komma ihåg är att bakom denna statistik finns människor av kött och blod, som har drabbats hårt av den förda politiken, till exempel införandet av den bortre parentesen. Samtidigt, nu när den bortre parentesen med stor sannolikhet kommer slopas, är det viktig att hitta nya verktyg som för de långtidssjukskrivna närmare återgång till arbete och hälsa. För vi får inte heller glömma bort att sjukskrivningen i sig kan ha en passiviserande effekt.

Min slutsats är att problemet med den bortre parentesen är, förutom att den har tvingat svårt sjuka människor in i fattigdom att införandet av den bortre parentesen har haft en passiviserande effekt på politiker inom sjukförsäkringsområdet. Istället för att fundera på hur en kan minska inflödet av nya sjuka i försäkringen har debatten bara handlat om hur de sjuka kan komma tillbaka till arbete med incitament och krav. (Se bland annat min debattartikel på SVD:s brännpunkt.)

Som ekonom tror jag att incitament fungerar, det vill säga jag tror att de är bra att människor tjänar på att arbeta. Samtidigt måste vi också konstatera att en minskning av ersättning kan leda till en ökad oro för den sjukskrivne. Idag är en stor del av de sjukskrivna, sjukskrivna för just psykisk ohälsa. Jag är inte säker på att den ökade oron som en ersättningsminskning innebär är det bästa sättet att bli frisk och återgå i arbete, om du sjukskriven för psykisk ohälsa. Även om incitament tenderar att vara effektiva måste en alltid fråga sig om incitamenten är de riktiga och om de leder till det önskade beteendet. På tal om incitament måste en också konstatera att det idag finns väldigt få incitament för arbetsgivare att minska ohälsan på just sitt företag. Vi som tror på incitament måste också vända oss mot arbetsmarknadens parter för att få en offentlig diskussion kring hur vi minskar inflödet i sjukförsäkringarna och vilka incitament som krävs för detta?

För den som har lyssnat på Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är det förstås ingen hemlighet att en stor del av hennes tid har gått åt till de ökande sjuktalen. Även om tidigare ökningar har analyserats är det viktigt att vi undersöker dagens situation noga, samt bygger vidare på den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. I min värld finns det flera sätt att analysera ökningen, även om vissa perspektiv förstås är viktigare än andra.

  1. Samhällsförändring och folkhälsa – kan den ökade takten i samhället, allmän stress, leda till högre sjukskrivningar?
  2. Struktur – varför är kvinnor mer sjukskrivna än män?
  3. Regionala skillnader – varför finns fortfarande regionala skillnader i sjukfrånvaro? Är det bara bedömningar hos Försäkringskassan eller är det också något annat?
  4. Yrken – varför är vissa yrken mer drabbade än andra? Varför är det ofta kvinnoyrken?
  5. Variationer inom yrken – är det inte så att vissa arbetsplatser är avsevärt bättre och vissa avsevärt sämre på att förebygga ohälsa? Varför saknas det statistik över detta? Varför är detta område så bortglömt?
  6. Individen – vad kan jag göra för min och min familjs hälsa och välmående? Finns det kopplingar mellan den allmänna hälsan och användningen av sjukförsäkringen?
Diagram Ohälsotalet

Diagram Ohälsotalet (Källa: Försäkringskassan)

Med tanke på de försämringar som har gjorts inom våra gemensamma försäkringar under de senaste åtta åren, behövs ett antal reformer för att återställa allmänhetens förtroende. Samtidigt behövs breda lösningar inom området, då ingen tjänar på att reglerna förändras alltför ofta.

I mitt tycke är den springande punkten att både arbeta med varför människor blir sjuka, men också med att snabbt kunna återgå i arbete, när en väl blivit sjuk.

Frågan är alltså om det går att arbeta både med orsakerna till det ökande ohälsan och att samtidigt ha ett generöst system, där alla människor faktiskt har råd att bli sjuka, utan att för den skull sluta arbeta med kontroller, så att det system som är så viktigt inte missbrukas.

Taggad , ,

Gästbloggare Jasmin Ghaderi: Vår praktik i maktens korridorer

Hej, mitt namn är Jasmin Ghaderi och har fått nöjet att vara gästbloggare hos Mathias Tégner.

Jag minns när jag såg artikeln i mars om praktiktjänsten på Sveriges mäktigaste arbetsplats, Sveriges Riksdag. Med tanke på mitt politiska engagemang och utbildning tänkte jag; det här är något för mig, det här ska jag söka till och jag måste få det, så jag skickade in min ansökan i slutet av mars och blev kallad på intervju. Till min förvåning fick jag praktiktjänsten och blev obeskrivligt glad och lycklig, och såg verkligen fram emot att få praktisera på maktens korridorer. Praktiken skulle pågå i tre veckor, vi skulle börja 1 juni, nu har de tre veckorna gått och vår praktik är slut. Tiden går skrämmande fort.

Jag kommer ihåg första dagen, då jag gick in i Socialdemokraternas kansli. Jag gick till receptionen för att informera vakten om att jag är Mathias Tégners praktikant. Han bad mig sätta mig ner och vänta. När jag skulle sätta mig såg jag att den andra praktikanten Clara Zhong Bergander redan var där. En otroligt klok, trevlig, social och gullig person.

Efter en kort stund kom Mathias och hämtade oss. Han visade oss sitt kontor samt var jag och Clara skulle sitta de kommande tre veckorna. Vi fick sitta och jobba i Björnrummet under praktikperioden, det rummet är döpt efter Björn von Sydow, en svensk politiker, docent i statskunskap och riksdagsledamot sedan 1995, en otroligt fin och trevlig människa, samt väldigt erfaren och driven politiker.

Därefter skulle Mathias visa oss runt i Riksdagen. Det var oerhört stort och fint med många långa korridorer, det var väldigt spännande. Första dagen var hyfsat lugn, vi fick information och schema för hur veckan skulle se ut.

JG1507031

Bild från första dagen på praktikperioden

Det vi fick göra under vår praktikperiod var att vi deltog på möten, seminarier, debatter, voteringar, frågestunder, skrivit omvärldsanalyser och träffat politiker, ministrar, tjänstemän och ombudspersoner. Vi fick också i uppgift att skriva ett PM om dagens bostadsbrist, vilket innebar att självständigt analysera och diskutera olika förslag om hur bostadspolitiken ska se ut, jättekul och intressant.

Vi fick även besöka Socialdemokraternas partidistrikt som är en arbetsplats för både Socialdemokraterna inom Stockholms län, SSU och S-studenter. Vi hade också ett möte med  två väldigt erfarna personer som jobbat inom hyresgästföreningen, de fick berätta vilka arbetsuppgifter och inflytande de har. Det var också intressant med tanke på dagens bostadsbrist.

Vi har fått en bredare inblick i hur en riksdagsledamots/politikers vardag ser ut samt hur de jobbar. Trots att det periodvis är tufft och mycket att göra så verkar de brinna för sitt arbete, utifrån vad de har berättat om sina yrkesroller.

Vi har lärt oss hur de olika utskotten jobbar, skillnaden mellan tjänstemän och ombudsmän där de förstnämnda har tydliga direktiv från till exempel ledamöter och utskott om vilka arbetsuppgifter de har, medan ombud jobbar lite mer självständigt och är sina egna chefer men fortfarande arbetar för partiets regi och målsättning. Tjänstemännen är helt objektiva det vill säga de får inte ta politisk ställning under sin arbetstid.

Det mest minnesvärda är hur genuint öppna, trevliga och välkomnande människor har varit mot oss. Vi är så tacksamma och glada över att vi fick den här möjligheten med praktik hos en ledamot. Sveriges riksdag är en väldigt spännande plats där det sker saker hela tiden och man märker att en ledamot har många bollar i luften samtidigt, det vill säga många möten, debatter och voteringar med mera.

Vi har fått mer förståelse för vilket jobb politiker gör och att de ibland tvingas lägga privatlivet åt sidan. Vilket innebär att de älskar sitt arbete med tanke på den vilja och engagemang de har för det de gör.

Vi har tagit till oss information, händelse och möten med spännande människor. De tre veckorna har varit otroligt spännande, lärorikt och mycket givande, det har framför allt varit en mycket annorlunda upplevelse, en oförglömlig resa i maktens korridorer.

En sista fika med Mathias Tegnér i Gamla Stan

En sista fika med riksdagsledamoten Mathias Tegnér i Gamla Stan

Vi vill tacka Mathias jättemycket för att han är/varit en fantastisk bra och snäll mentor/person.

Vi önskar er alla en mycket skön sommar.

Jasmin Ghaderi

Taggad , ,
%d bloggare gillar detta: