Mathias Tegnér

I julnumret av Tyresönyheter fick jag chansen att sätta ned några tankar om regeringsbildningen. För er som inte får tidningen i pappersform, så går det att läsa nedan:

Många av de Tyresöbor som jag träffat sedan valet vill nu att vi riksdagsledamöter ska ta sig i kragen och bilda en regering. Det tror jag egentligen att de flesta riksdagsledamöter håller med om, men samtidigt är det värt att komma ihåg att valresultatets utfall inte är okomplicerat. Men nog behövs det nu en regering. I Sverige brukar en regering finnas på plats efter i genomsnitt sex dagar och nu har det snart gått tre månader.

En förebild för oss riksdagsledamöter borde vara hur det nya styret i Tyresö ser ut, där Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet samarbetar. Ett sådant styre kan genomföra viktiga reformer på områden som de flesta svenskar tycker är viktiga, såsom skola, brottsbekämpning och klimat.

För mig som älskar det öppna Sverige där jag har växt upp, som står upp för demokrati, yttrandefrihet och pluralistiskt medielandskap är det naturligt att en ny regering står upp för det som har byggt Sverige starkt och samtidigt reformerar det som är problem i dagens Sverige.

Som en del i regeringsbildningen har återigen myten uppstått, om att andra partier inte ”pratar” med SD. Det är förvisso riktigt att vi Socialdemokrater inte förhandlar med SD, men det är lika naturligt som att Vänsterpartiet och Moderaterna inte förhandlar med varandra. De tycker helt enkelt för olika. Att inte samarbeta med SD beror inte huvudsakligen på partiets historia, utan deras politik. Alla som hävdar att SD är utfrysta måste också förklara hur de resonerade kring att Socialdemokraterna inte hade politiskt inflytande under Alliansregeringen 2006-2010. SD ska ha samma rättigheter som andra partier, kopplat till deras andel av rösterna, men jag kommer aldrig samarbeta med dem politisk. Vi har olika syn på Sverige, Europa och Världen. Några uppenbara exempel är att vi socialdemokrater tror på EU, SD vill lämna.  Vi vill stärka facket, SD vill försvaga facket.  Jag tycker klimathotet är den viktigaste frågan för framtiden, SD tror inte klimathotet existerar. Jag vill följa FN:s flyktingkonvention, det vill inte SD.  Jag oroas över utvecklingen av rättsstaten i Polen, SD applåderar den. Vi socialdemokrater vill använda EU:s långtidsbudget för att tvinga alla länder att följa gemensamma beslut, det vill inte SD. Vi vill att EU:s länder ska dela på ansvaret för migrationen, det vill inte SD. Vi vil också att Sverige driver en aktiv integrationspolitik, SD har ingen integrationspolitik.  Vi socialdemokrater kräver kollektivavtal vid offentlig upphandling, det vill inte SD.  Vi värnar aborträtten, SD vill begränsa den. I grund och botten handlar det om att vi tror att den västerländska liberala demokratin är det bästa sättet att styra länder, SD hejar på när Ungern och Orban vill vara dess värsta fiende. Kort sagt står SD för allt jag och Socialdemokraterna inte står för.

När det nu närmar sig jul, så tar jag chansen att önska att Sverige har en regering i december och att den kommer fortsätta stärka det Sverige som jag är så stolt över. Har vi riktig tur kommer den dessutom inspireras av vårt trivsamma Tyresö.