Etikettarkiv: Spanien

Äntligen börjar La Liga

Sanningen att säga är jag en hockeysnubbe. Jag har både spelat och dömt ishockey och helt ärligt är sporten en av orsakerna till att jag älskar vintern. På senare år har jag dock mer och mer fascinerats av Spanien och spansk fotboll. Därför är det svårt att inte se fram emot dagens och helgens start på La Liga-säsongen.

Jag vet inte riktigt hur jag slutade som Atletico Madrid-fan, men med hjärtat till vänster kan en ju inte heja på Real Madrid och det är alltid roligare att heja på en underdog. På Vicente Calderon, Atleticos hemmaarena, finns dessutom något av det viktigaste som finns: fans!

Frente Atletico

Bild från Vicente Calderon

Mycket kan sägas om fans i allmänhet och Atleticos i synnerhet och ja, det finns svårsmälta inslag bland Atleticos många fanatiska fans, men en sak får vi aldrig glömma. Utan sjungande, glada, arga och högljudda fans skulle både fotboll och hockey vara mycket tråkigare. Det finns få arenor som är så underhållande att se på fotboll på, som denna. Jag älskar att vara på Vicente Calderon.

Apropå underdog är dessutom frågan om Atletico Madrid kan anses vara det i år. Efter ligasegern säsongen 2013-2014 lyckades laget inte riktigt lika bra förra året. Skälen till detta är säkert många, men jag vill mena att två saker avgjorde. Målvakterna Moyá och Oblak kan inte jämföras med Courtois och Diego Costa var en både speedig och huvudstark spelar, medan Mario Mandzukic var lika rörlig som ett betongfundament. I år tror jag att Oblak kommer fungera som första målvakt och kommer göra det med bravur. Dessutom ser anfallet spännande ut med den nyinköpte landslagsmannen från Colombia, Jackson Martinez. Anfallet har dessutom stärkts med den unge argentinaren Luciano Vietto. Även om de inte helt lyckats under försäsongen, ser det lovande ut för Atletico. Sist men inte minst har en av, i mitt tycke, bästa ytterbackar återvänt till Atletico, Filipe Luis. Kort sagt, i år utmanar Atletico om guldet!

Vackert gammalt klipp

Vackert gammalt klipp

En ska passa sig för att göra liknelser mellan fotboll och politik, framförallt för att det ger bilden av politik som ett spel, vilket det förstås inte är. Ibland är det dock svårt att låta bli att göra jämförelser. En viktig lärdom från idrotten är att när spelet hackar är det viktigt att gå tillbaka till grunderna.

Det är faktiskt en ganska viktig lärdom i dagar som dessa. För oss som är socialdemokrater är det viktigt att fokusera på det som är kärnan i vår politik och vad vi gått till val på:

  1. Få ner arbetslösheten.
  2. Satsa på skolan.
  3. Genomför en ambitiös miljöpolitik.

Det är vad vi har fått mandat för av väljarna och det är det som ska göras. Så även om spelet haltar lite i första delen av första halvlek ska vi inte börja göra byten eller tappa fokus från vad som är vår tanke och spelidé.

På lördag spelar Atletico mot Las Palmas, som är nyuppflyttade till La Liga och deras väg upp i den spanska fotbollens finrum präglas av att just detta – matchen är inte slut förrän domaren blåser i pipan.

Jag kommer så väl ihåg Las Palmas avgörande kvalmatch mot Cordoba för två säsonger sedan. Lagen hade spelat 0-0 i Andalusien på Cordobas hemmaarena, Estadio Nuevo Arcangel. I returen hemma på Gran Canaria behövde således Las Palmas vinna matchen för att bli uppflyttade till La Liga. I slutet av matchen ledde det gulklädda Las Palmas med 1-0, men Cordoba pressade på för att kvittera, vilket skulle leda till att Cordoba vann totalt på fler gjorda bortamål. I den första övertidsminuten, Innan matchen är färdigspelad, började segerrusiga Las Palmas-fans springa in på planen för att fira. Det hela slutade med en längre paus för att rensa planen från fans och under den tiden lyckas Cordoba-spelarna uppbringa energi och fokus för några sista minuters anfall. På tilläggstid lyckas Cordoba slå in 1-1 målet och katastrofen är ett faktum för de gulklädda fansen. Aldrig någonsin har väl den amerikanska sentensen ”it aint over until the fat lady sings” varit mer riktig.

Ibland är livet orättvist, men ibland jämnar saker och ting också ut sig, ty året efter, förra året, lyckades Las Palmas ta sig upp i den spanska förstadivisionen, efter att ha gjort det avgörande målet fem minuter före full tid och jag hoppas att de går bra för dem i år, men inte imorgon lördag för då möter de som sagt Atletico Madrid!

Taggad , , , , ,

Monastrell – en underskattad druva

Monastrell, Mourvédre eller Mataro, namnet som druvan har gått under tidigare och fortfarande ibland kallas i Australien och Usa, är på många sätt en historisk druva. Troligen kom druvan till dagens Spanien via fenicierna. Druvan är dels känd som en spansk bulkdruva, dels som en blanddruva.

I Södra Rhône är Monastrell eller Mourvédre som den kallas i landet, just en typisk blanddruva, som används för att addera kropp och färg. Exempelvis är druvan, efter Syrah, den vanligaste blanddruvan ihop med Grenache i Châteauneuf-du-Pape. Även i Australien är druvan ett vanligt komplement till landets vanligaste druva, Syrah, eller som den kallas i landet, Shiraz, vilket jag själv blev varse om när jag besökte landet i år.

 

Bild från besök i Hunter Valley, Australien,2014

I James Hallidays Australian Wine Companion, 2014 Edition, är hälften av de åtta Syrah-blandningar (Shiraz and Familiy), som fick högst poäng (96 av 100), blandningar mellan Syrah och Monastrell.

 

Min poäng är dock att det finns många viner som enbart eller huvudsakligen är gjorda på Monastrell som är utmärkta. Druvan förtjänar helt enkelt ett bättre rykte än att vara en bulkdruva.

När vinkännaren Nick Stock i tidningen Decanters julinummer presenterade de bästa australiensiska vinerna från 2012 för under 30 £, var vinnaren Efferus från Ruggabellus situerad i Barossa Valley i South Australia. Vinet innehåller hela 73% Monastrell (Mataro enligt etiketten), 12% Syrah, 11% Grenache och 4% Cinsault. Ett annat vin med höga betyg är 2010 Old Garden Mourvedre, också från South Australia, som James Halliday ger hela 97 poäng av 100. Enligt Hewitson, som producerar vinet är stockarna från 1853 och därmed världens äldsta Monastellvingård.

För mig är den blå och tanninrika druvan är på många sätt en spansk druva som vanligen odlas i de autonoma spanska regionerna Murcia och Valencia i vindistrikt som DO Jumilla, Yecla och Alicante. I dessa regioner är Monastrell huvudsaken och här produceras många viner enbart gjorda på druvan.

 

En av mina favoriter är Estrecho (100% Monastrell) från Bodegas Enrique Mendoza, en av regionens mest kända vinmakare situerad i Alfaz del Pi, norr om Alicante. Även Vedré (50% Monastrell, 25% Syrah och 25% Tempranillo) från Carchelo, som enkelt finns att tillgå i Sverige är en favorit, (nr 2126 på Systembolaget). Även den nu från Sytembolaget borttagna, Casa de la Ermita, är både smakrik och ekologisk och förstås gjord på Monastrell.

I mitt tycke passar viner gjorda på Monastrell väldigt bra till klimatet i östra Spanien, längs Costa Blanca. Vinerna är både fruktiga och eldiga, helt i min smak. Även om tjurfäktning inte är någon favoritaktivitet för en vegetarian som mig, så känner jag mig lite som en matador när jag sitter med ett glas i monastrellvin i handen i närheten av Alicante.

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,

Kung Simeone

Igår, den 17:e maj 2014 tog Atletico de Madrid sitt första mästerskapsguld i La Liga sedan 1996, vilket är fantastiskt för ett Atletico-fan som mig. Historien börjar dock för cirka två och ett halvt år sedan då Gregorio Manzano sparkades och Diego Simeone blev klubbens tränare. I min värld är guldet i mångt och mycket Simeones, för det är lätt att glömma bort att truppen är ganska lik den som Manzano misslyckades med.
Redan under Simeones första säsong i Atletico (2011/2012)  vann laget Europa League och nästa lördag kan resan vara fullbordad då Atletico möter Real Madrid i Champeons League final.
Alltsedan guldet 1996 har Atletico gått någon form av kräftgång med degraderingen milleniumskiftessäsongen som det största bottennappet. Som tur var återvände klubben 2001/2002 till den högsta ligan, vilket gjorde att Atletico de Madrid fick fira sitt hundraårsjubileum år 2003 i den spanska fotbollens finrum.
Under mitten av 00-talet lyckades klubben år efter år hamna i mitten av La Liga, trots högre ambitioner och en ganska gedigen spelartrupp. Under dessa år gjorde laget sig förtjänta av namnet ”el pupa” eller ”los pupas”, vilket med min begränsade spanska närmast bör översättas till surpupporna, vilket i grund och botten kom från det faktum att laget alltid underpresterade när det gällde och ofta gnällde på otur, skadade spelare eller domaren.
I mitten av 00-talet gjorde också klubben den nu välkända reklamsnutten ”Papa, por que somos del Atleti”, vilket var ett sätt att bygga stärka kulturen kring en klassisk, men aningen sargad klubb.
Med gårdagens vinst, så kommer 2013/2014 gå till historien som en fantastisk Atletico-säsong. Personligen tycker jag att det är extra stort att Simenone ledde laget till guldet 1996 som spelare och nu 18 år senare som tränare. Med en vinst nästa vecka kommer säsongen utan tvekan gå till historien som den bästa någonsin.
Jag vet inte om  det är svårt att förklara, men det Simeone gjort är något mycket, mycket stort.
Taggad , , , , ,

En fantastisk säsong?

Aldrig någonsin har Atlético de Madrid varit så framgångsrika som under denna säsong. Laget är väldigt nära att vinna ligan och som grädde på moset är klubben i final i Champions League, efter att ha slagit ut Chelsea under onsdagskvällen.

I ligan trodde jag att andraplatsen i praktiken kunde ha varit klar redan i söndags, efter att Atlético slog Valencia på Mestalla, då Barcelona på söndag kvällen skulle möta Villareal. Många lag har genom åren fått känna att det inte är lätt att möta Villareal på deras hemmaarena El Madrigal, dock lyckades Barcelona till slut vinna med 3-2. Jag var själv på plats då Atlético bara fick 1-1 i  höstas i omgång 11, efter en hård match. Det är för övrigt otroligt att den lilla orten Vila-real i provinsen Castellón med inte mycket mer än 51 000 invånare är så framgångsrika i La liga.

Senast Atlético vann ligan var säsongen 95/96, men då med 87 poäng på 42 matcher att jämföra med de 88 poäng som laget har skrapat ihop på de 35 matcherna hittills denna säsong.

Den stora frågan är förstås hur laget lyckas knyta ihop säcken. Även om laget statistiskt har vunnit fler matcher än någonsin, så kommer inte säsong bli ihågkommen som den bör, om inte laget vinner endera ligan eller Champions league.

På söndag åker laget åter till Valencia. Denna gång för att möta Levante.

Taggad , , , , ,
%d bloggare gillar detta: