Med dessa ord fångades två före detta ledande socialdemokrater i Marseilles av Gestapo 1941. Dessa var den före detta finansministern i Tyskland Rudolf Hilferding och Rudolf Breitscheid, som efter Hitlers maktövertagande flydde Tyskland. Detta finns bland annat beskrivet i en mycket läsvärd bok av Björn Elmbrant, som heter Innan mörkret faller.
Den 22:a juni, 1933, det vill säga på dagen för 83 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet, SPD, i Tyskland. När Tyskland gick till val ett knappt år tidigare, torde det inte varit många som hade kunnat förutse utvecklingen. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.
Ack vad fel de flesta hade. Hitler förmådde snabbt efter utnämnandet till regeringschef Weimarrepublikens president, Hindenburg, att utlysa nyval, samt att införa en ”nödförordning till skydd för det tyska folket” som starkt begränsade de demokratiska rättigheterna i landet. Efter att parlamentet i Berlin satts i brand, påbörjades en jakt på kommunister och fackföreningsledare. När Hitler sedan inte fick egen majoritet i nyvalet, lyckas densamma driva igenom Fullmaktslagen (bilden är från Bundesarchiv, just från den 23 mars 1933 då lagen röstas igenom) , dels genom stöd av det katolska Centrumpartiet och dels genom mord och fängslanden, vilket gjorde att enbart 94 kvarvarande socialdemokrater kunde rösta emot. Lagen gav regeringen en fullmakt att i fyra år regera utan beslut i parlamentet, vilket förstås var ett avgörande steg i avskaffandet av demokratin. Detta historiska skeende finns mycket väl beskrivet av Forum för levande historia. (www.levandehistoria.se)
Den sista akten på den snabba övergången från demokrati till diktatur börjades på dagen för 83 år sedan, genom att det socialdemokratiska partiet förbjöds. Den formella orsaken var att partiet är ”subversivt och fientligt mot staten”. Några veckor senare var det nationalsocialistiska partiet det enda tillåtna, då de tre återstående partierna, Centrumpartiet, Tyska folkpartiet och Bayerska folkpartiet, ”upplöser sig själva”. (Elmbrant s.229-243).
Jag tänker att det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock en kanske den allra viktigaste och det är att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.
Jag har precis kommit hem från några dagar på Bornholm, denna vackra danska ö söder om Sverige. Det må vara fånigt, men att åka färja tycker jag är ett perfekt sätt att markera starten på en semester.
Bornholmsfärjan
Bornholm har en yta på 588 km2 och en omkrets på cirka 14 mil. Trots att ön är relativt stor bor bara runt 40 000 personer på ön, vilket är en minskning med nästan på 15 procent sedan slutet av 70-talet. Om en tittar på befolkningsstrukturen är det också tydligt att de unga har flyttat till andra danska städer och kvar på ön lämnas en åldrande befolkning. Samma problem som råder också i delar av Sverige.
Samtidigt är det glädjande att se hur hela samhället sluter upp för att stärka ön och dess framtid. Ett exempel på det är alla volontärer som har visat sig oundgängliga för att kunna driva Folkemødet, vars tillkomst beror på att danska politiker blivit inspirerade av Almedalen. Ett annat exempel är den kör som dagligen möts i hamnen i Gudhjem för att sjunga farväl till båten som går till Christiansø, vilket är ett givet turistmål när en befinner sig på Bornholm.
MS Ertholm, hamnen i Gudhjem
Den frivilliga kören i hamnen, Gudhjem
Då min frus faster bor i Gudhjem, en liten pittoresk stad som är så vacker att det gör ont, har jag haft möjligheten att vara där både på sommaren och på vintern. I dessa dagar är trängseln nästan lika intensiv som på marknaden, souken, i Marrakech. En hör danska, svenska, tyska, norska och bornholmska om vartannat. Samtidigt konstaterar hon att när hon går samma promenad om några månader kommer hon inte träffa en människa. För en ort som Gudhjem är turismen oundgänglig och Bornholm har på flera sätt försökt förlänga säsongen, bland annat genom det ovannämnda Folkemødet, men också genom att attrahera cykelturister under andra delar av året. Samtidigt är frågan hur alla orter ska kunna leva vidare när skolor läggs ned och service flyttar. Hur kan en vända trenden med befolkningsmässig stagnation i delar av våra länder?
Bornholms huvudort Rönne med upp emot 15 000 invånare är både vacker och trevlig, även om den i mitt tycke inte är riktigt lika charmig som Gudhjem. Ett spännande inslag i bebyggelsen är de så kallade ”svenskehusene”. Bakgrunden är att Rönne och Nexö angreps av sovjetiskt bombflyg den 7:e och 8:e maj, 1945, d.v.s. dagarna efter vapenstilleståndet. Anledningen är, om jag kommer ihåg rätt, att den tyske befälhavaren på ön vägrade att ge upp. Bombningen skedde oväntat och en handfull bornholmare dog.
Som en del av stödet till Rönnes och Nexös återuppbyggnad skänkte Sverige upp emot 300 hus som idag har blivit ett par kvarter i de båda orterna. Arkitektoniskt skiljer sig husen från resten av husen på ön som huvudsakligen är byggda av sten och tegel.
Rönne, bild från Ystadvej
Idag har husen blivit ett pittoreskt, men avvikande inslag i Rönnes bebyggelse. Faktiskt skulle en kunna missta sig och tro att bilderna är från Enskede eller Svedmyra, men husen bör också påminna oss om att stöd behövs till dem som drabbats av krig runt om i världen. Detta är en viktig påminnelse om att hjälpa krigens offer, var hän de nu månde befinna sig. Den lärdomen är förstås extra aktuell med tanke på att det inte har funnits fler flyktingar i världen sedan 2:a världskriget. Dessutom verkar situationen inte förändras i en handvändning med tanke på vad som händer i Syrien och Irak just nu och inte blir saken bättre av att Turkiet har bestämt sig för att fortsätta sina missgärningar mot kurderna i regionen och återuppta striderna mot PKK.
Rönne, korsningen Ystadsvej och Malmoevej
Bild från Rönne, Malmøvej
Bornholm är också känt för sina otaliga gallerier och många hantverkare. Själv är jag framförallt intresserad av olika modernistiska konstnärer och deras kopplingar mellan politik och konst. Utan att vara någon expert på till exempel surrealismen tror jag att det är ganska okontroversiellt att säga att strömningen inte var så stark i Danmark i förhållande till andra europeiska länder. Samtidigt vill jag passa på att slå ett slag för en av de få danska surrealisterna Wilhelm Freddie som har målat ett antal fascinerande tavlor. En annan dansk surrealist som under några år bodde just i Gudhjem var Gustaf Munch-Petersen, som på senare tid blivit omdebatterad på grund av den nyss utkomna dokumentären Skyggen af en helt. Dokumentären handlar om det minne, som Munch-Petersen lämnade efter sig, då han lämnade sin höggravida fru för att delta i det spanska inbördeskriget. Gustaf Munch-Petersen dog i Aragonien i en av de första strider han deltog i efter sin träning.
Gustaf Munch-Petersens mor, Valfrid Palmgren, är för övrigt en synnerligen intressant person. Hon var bland annat en folkbibiliotekspionjär och jag kan varmt rekommendera biografin Böcker bibliotek bildning:Valfrid Palmgren Munch-Petersens liv och verk, som utkom tidigare i år
Biografi över Valfrid Palmgren Munch-Petersen
Sammanfattningsvis vill jag uttrycka min uppskattning över Bornholm. En mycket vacker plats i världen med mycket att erbjuda. Jag har varit där förut och kommer helt säkert tillbaka!
Mathias Tegnér 
