Etikettarkiv: Hitler

En socialdemokratisk tragedi!

Jag har lagt ifrån mig boken:  Rudolf Hilferding, The Tradgedy of a German Social Democrat kan inte sluta tänka på vad jag egentligen har läst. Det handlar naturligtvis inte bara om vad Hilferding utsattes för personligen, utan också vad hans livsöde betyder för oss idag. Jag har redan skrivit ett blogginlägg om hur SPD i Tyskland förbjöds som en del av Hitlers maktövertagande, “Nu, era socialdemokratiska paddor”.

rudolf-hilferding-ny

Det jag inte kan släppa är tanken om hur slående skillnaden är mellan de vägar som svensk och tysk socialdemokrati tog under början av 1900-talet.

För SPD och Hilferding var marxismen central och William Smaldone definierar i sin biografi över Hilferding denne just som en marxistisk teoretiker. En passage som är spännande är just när författaren reflekterar över att en så utpräglad marxist inte har några alternativa idéer än konservativ ekonomisk politik under den stora depressionen i Tyskland. (Smaldone, William. Rudolf Hilferding. The Tragedy of a German Social Democrat. (Dekalb, Illinois 2015). S. 122.) Jag tror författaren är något på spåren både gällande Hilferding och SPD under mellankrigstiden, då Hilferding argumenterar för att det var ekonomers uppgift inte var att hantera en kapitalistisk kris, som bara var ett tillfälligt skede i den av Marx förutsedda kollapsen av kapitalismen.

Rudolf Hilferding var finansminister under Tysklands ekonomiska kris, som utlöstes av de höga krigsskadestånden från Förstavärldskriget, samt Frankrike och Belgiens ockupation av Ruhrområdet, som en följd av Tysklands oförmåga att kunna betala just krigsskadestånden. Alltså kan landets ekonomi betecknas som allt annat än stabil när Rudolf Hilferding utsåg till finansminister 1923 i en koalitionsregering ledd av tyska folkpartiet DVP:s Gustav Stresemann. (Smaldone. S. 126-127.)

Anledningen till att jag skriver om vad Tysklands finansminister tänkte och hur han agerade under mellankrigstiden är att jag tror att det finns en viktig skillnad mellan svensk socialdemokrati och europeisk vid denna tidpunkt i historien. Denna skillnad förklarar delvis varför nazismen fick fäste i Tyskland, men inte i Sverige.

I Sverige fördes en expansiv finanspolitik, vilket inte var okontroversiellt. Det gick stick i stäv med rådande ekonomisk doktrin. Socialdemokratin drev dock igenom politiken, då det var centralt för att hindra arbetslösheten att sprida sig. Kort sagt kan Rudolf Hilferdings argument mot en mer expansiv politik sammanfattas i detta citat: ”Rörelsens uppgift är att skapa enighet för en stabil valuta och för marxismen. (Smaldone. S. 120-121.)

Hilferding försvann under 30-talet ur historien. Kanske för att han tillhörde förlorarna i den tyska maktkampen. I slutet av 20-talet och början av 30-talet var han en av Tysklands viktigaste politiker. Han återvänder till finansministerposten efter valet 1928, som var en framgång för SPD. Vid denna tidpunkt skulle Tyskland åter börja betala krigsskadestånd efter 1:a världskriget. Budgetunderskottet gjorde att landet behövde pengar. När jag läser att Hilferding bland annat ordnar ett lån på 125 miljoner USD av Ivar Kreuger känns det nästan som en förvarning kring Hilferdings kommande öde.  (Smaldone. S. 158.)

Under 1933, innan SPD förbjöds, förföljdes ledande politiker och andra offentliga personer i Tyskland. I mars 1933, tre månader innan SPD förbjöds i Tyskland, flydde Hilferding via Danmark till först Zürich och sedan Paris. (Smaldone. S. 172-173.) Det var också i Frankrike som Hilferding till slut dog, efter att han blev fängslad av Gestapokommissarien Hugo Geissler med orden ”Nu, era socialdemokratiska grodor”. Rudolf Hilferding var död innan veckan var slut. Troligen tog han sitt liv med hjälp av gift. (Smaldone. S. 207.)

Taggad , , , , ,

Slutet för socialdemokratin!

För 84 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet i Tyskland, SPD. För er som följer bloggen, så skrev jag ett inlägg på detta tema för exakt ett år sedan, som finns att läsa här.

Den 22:a juni, 1933, förbjöds alltså tyska SPD. Det jag uppfattar som den viktigaste essensen är att utvecklingen inte var på förhand avgjord och inte heller förutsedd. Ibland kan en luras att tro att så är fallet när historien studeras i efterhand. När Tyskland gick till val 1932, torde det inte ha varit många som kunde förutse utvecklingen, kanske inte någon. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas, Weimar-republiken falla och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.

Rede Adolf Hitlers zum Ermächtigungsgesetz

Detta är viktigt att komma ihåg. Låt oss ha detta i minnet när vi ser ut över världen och ser högerextrema och högerpopulister som steg för steg monterar ned demokratin. Jag tänker bland annat på länder som Ryssland, Polen och Ungern, men tycker också att utvecklingen i USA, Turkiet och på Filippinerna kan diskuteras i samma ljus. För det är nämligen så att när de mänskliga rättigheterna monteras ned, så riskerar demokratin att försvinna med dem.  

När högern öppnar upp för att regera med stöd av Sverigedemokraterna, så leker de med elden. För Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Detta har både LO och Expo visat, om och om igen. (Se bland annat LO:s film om SD nedan.)

Som jag skrev för ett år sedan det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock den kanske allra viktigaste att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.

Taggad , , , , ,

”Nu, era socialdemokratiska paddor”

Med dessa ord fångades två före detta ledande socialdemokrater i Marseilles av Gestapo 1941. Dessa var den före detta finansministern i Tyskland Rudolf Hilferding och Rudolf Breitscheid, som efter Hitlers maktövertagande flydde Tyskland. Detta finns bland annat beskrivet i en mycket läsvärd bok av Björn Elmbrant, som heter Innan mörkret faller.

Den 22:a juni, 1933, det vill säga på dagen för 83 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet, SPD, i Tyskland. När Tyskland gick till val ett knappt år tidigare, torde det inte varit många som hade kunnat förutse utvecklingen. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.

Ack vad fel de flesta hade. Hitler förmådde snabbt efter utnämnandet till regeringschef  Weimarrepublikens president, Hindenburg, att utlysa nyval, samt att införa en ”nödförordning till skydd för det tyska folket” som starkt begränsade de demokratiska rättigheterna i landet. Efter att parlamentet i Berlin satts i brand, påbörjades en jakt på kommunister och fackföreningsledare. När Hitler sedan inte fick egen majoritet i nyvalet, lyckas densamma driva igenom Fullmaktslagen (bilden är från Bundesarchiv, just från den 23 mars 1933 då lagen röstas igenom) , dels genom stöd av det katolska Centrumpartiet och dels genom mord och fängslanden, vilket gjorde att enbart 94 kvarvarande socialdemokrater kunde rösta emot. Lagen gav regeringen en fullmakt att i fyra år regera utan beslut i parlamentet, vilket förstås var ett avgörande steg i avskaffandet av demokratin. Detta historiska skeende finns mycket väl beskrivet av Forum för levande historia. (www.levandehistoria.se)

Rede Adolf Hitlers zum Ermächtigungsgesetz

Den sista akten på den snabba övergången från demokrati till diktatur börjades på dagen för 83 år sedan, genom att det socialdemokratiska partiet förbjöds. Den formella orsaken var att partiet är ”subversivt och fientligt mot staten”. Några veckor senare var det nationalsocialistiska partiet det enda tillåtna, då de tre återstående partierna, Centrumpartiet, Tyska folkpartiet och Bayerska folkpartiet, ”upplöser sig själva”. (Elmbrant s.229-243).

Jag tänker att det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock en kanske den allra viktigaste och det är att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.

 

 

 

Taggad , , , , ,
%d bloggare gillar detta: