Etikettarkiv: Tyskland

Alla goda människor som inte tar ställning av Emilia Töyrä

Emilia TöyräVi trodde att det vi gjorde, gjorde en skillnad. Föreläsningarna vi deltog i på Triangelskolan i Kiruna, när vi förstod mekanismerna bakom Förintelsen. När vi förstod det vi tidigare inte kunnat förstå, hur det hade kunnat bli så. Hur så många blivit onda. Hur så många vände bort sina blickar. Hur så många valde att godkänna det som skedde. Rollspel som skulle gruppera oss mot varandra. Rollspel som lyckades med sitt syfte och som fick oss att ifrågasätta den andras värde.

Tävlingar, skoluppgifter, stora projekt för att uppmärksamma, väcka, ifrågasätta.

Vi trodde att vi var klara där. Att vi vaccinerat oss.

Jag var 17 år gammal när jag första gången hörde ord som nationalsocialistisk front, race traitor och förstod att det finns sammanhang där dessa ord florerar och används. Att de sprids och har ett syfte.

Då tog jag det som tecken på mörk humor och någon slags vriden charm. För ingen kan väl på allvar använda orden utan ironi eller sarkasm?

15 år senare står jag i ett gathörn i Berlin och delar ut valmaterial för vårt tyska systerparti. Valkampanjen går trögt, ingen verkar riktigt redo för vad som komma skall, det är ändå nästan fyra veckor kvar till valdagen. Jag närmar mig två killar som sitter med varsin öl och frågar om de är intresserade av att diskutera politik. De frågar varför jag inte pratar tyska med dem och jag förklarar vart jag kommer ifrån och varför jag är där. Vi möts i engelskan och jag tror mig missförstå dem när de förklarar att Norden är bra för att NS ökar. NS är visst nationalsocialister, förstår jag när jag frågar. Fortfarande verkar det så främmande, skrämmande, ointagligt så jag ber dem utveckla.

I samtalet – monologen – växer en bild av misstro till demokratiska institutioner fram. Parlament, oavsett nivå, är inte vägen att styra med. Allmänna val är inte lösningen och alla ska inte få göra sin röst hörd.

Det svenska högerpartiet med ”auktoritära rötter” har bjudits in i den nordiska värmen och ingår nu i en partigrupp tillsammans med sina likar. De anses inte längre vara extrema bara för att de är sprungna ur nazismen och fortfarande propagerar för liknande värden. Det tidigare största oppositionspartiet har ju döpt om dem och tycks glömma att auktoritär och nazistisk inte riktigt är synonymer, de normaliseras och så också i nordisk kontext.

Två dagar senare anländer jag på Utöyas strand.

Idéerna dog inte med personen de mest förknippas med. Skammen som var de tyska soldaternas arv, lyckades inte radera viljan att rasera och söndra. Vår förståelse av hur människor kunde vända sig mot sina vänner, grannar, medmänniskor hjälpte oss inte 70 år senare.

I en bok läste jag om generationers minnen och att vi inte besöker gamla gravar efter ett halvt sekel för att våra minnen och våra föräldrars minnen decimerats till namn på ett släktdokument och kanske är det också så med historien. Kanske måste vi återupprepa historiens misstag för att förstå att de var just det?

För sex år sedan sköt en man som bar på en vriden ideologi ihjäl 69 människor på en ö. De flesta barn och unga och de yngsta så unga som fjorton. Liv som ännu inte riktigt startat och drömmar som ännu inte fått ta fart. Efter den omedelbara chocken och bestörtningen, fasan, drabbades jag av en insikt om att det nu kommer vända. Att ökningen av de högerextrema kommer minska. Nu kommer de som varit osäkra, säkras och komma till insikt. Terroristens politiska åskådning kunde rimligtvis inte leda till annat än att partiet han sympatiserade med, skulle tappa ställning och så småningom försvinna helt.

2013 ingick de i regeringen.

2017 bjuds de in till det etablissemang de säger sig förakta, vilja förgöra. De grundlagsskyddade rättigheterna de säger sig vilja rasera, använder de till att föra fram sitt hat. Demokratin de vill spränga, är språngbrädan för att de ska lyckas.

Det vi lärde oss på Triangelskolan på 90-talet var att förtryckarna inte var i majoritet. Att de tysta, som inte vågade tala för de tystade, hade kunnat göra mer. Hade kunnat göra något.

Nazismen var det fulaste, fula. Ett ord från förr som inte skulle användas igen och som skulle gömmas undan. Det gömde sig länge och frodades i slutna rum. De slutna rummen har idag öppnats upp och nazisterna går nu på våra gator igen, stärkta av sammanhållningen och lovorden de hittat på sina avskrädeshögar till websidor.

Vi var överens om att det inte fick ske igen. Organisationer byggdes upp för att det inte skulle ske igen. Vi lärde oss vilka mekanismerna var. Vi enades om att inte vara tysta.

Det jag hör nu är inte ljudet av stövelklackar mot våra gator eller ropen av fundamentalism som ekar mellan björkar och husväggar. Jag hör inte deras lögner och deras uppvigling på hatsajter. Jag hör inte deras ökande styrka eller enighet.

Det jag nu hör är alla blickar som vänds bort. Alla ord som inte yttras och alla meningar som inte fullföljs. Det jag hör nu är alla möjliggörares tystnad. Det jag hör nu är alla goda människor som inte tar ställning.

 

 

Taggad , , , , , , , ,

Högerextremismens framväxt i Sverige just nu av Patrik Björck

Patrik BjörckFör att förstå högerextremismens framväxt i Sverige ”just nu”, som är frågeställningen jag blivit inbjuden att tänka kring, så blir det naturligt att börja fundera på varför inte högerextremismen har växt fram tidigare i svensk historia.

Om man med högerextremism menar fascistiska och nazistiska politiska yttringar så är dess storhetstid i Europa från 1920 till 1945. I Italien, Tyskland och Spanien tar man makten och i andra länder spelar man under kriget en väsentlig roll som i Ungern och Kroatien för att nämna några.   Om man ser i ett internationellt perspektiv finns det en andra våg i Latinamerika under efterkrigstiden fram till cirka 1990-tal då en demokratiseringsprocess sveper över den kontinenten.

I Sverige under den här tiden är högerextremismen ett obehagligt men perifert fenomen. Men inte bara i Sverige. I USA under depressionen hade den amerikanska väljarkåren all anledning att fundera över hur en mycket svår situation med arbetslöshet och svåra umbäranden skulle lösas. I USA gör väljarna ett rationellt val och väljer Roosevelt och New Deal. I Sverige gör väljarna ett liknande rationellt val och väljer Per Albin Hansson och den socialdemokratiska Folkhemspolitiken. Fascistiska eller nazistiska partier får ett mycket marginellt genomslag i såväl Sverige som USA. I Tyskland gör väljarna en annan bedömning med välkänt resultat.

De omständigheter vi ofta förklarar högerextremism med förelåg i såväl USA som i Sverige och Tyskland, men utfallet är helt olika.

I USA har väljarna idag valt en president som kanske inte fullt ut kan kallas högerextrem men åtminstone i det häradet. I Sverige mäter idag ett parti med rötterna i nazismen i opinionsundersökningar upp mot 20 procent. Ändå har både amerikanska och svenska väljare ett jämfört med 1930-talet bra liv. Arbetslösheten är i jämförelse låg, utbildningsnivån i jämförelse hög. Men idag gör väljarna irrationella val i båda dessa länder. I två länder som tidigare inte haft en högerextrem erfarenhet är kanske inte väljarna ”vaccinerade”?

Vad är det för strömningar som leder väljarna till att göra högerextrema val? Är rasismen idag större i Sverige än under 1930-talet? Är toleransen idag lägre när det gäller inställningen till homosexuella jämfört med 1930-talet? Är motståndet mot jämlikhet mellan könen större idag än 1930-talet?

Jag tror inte det. Jag skriver tror för jag har i skrivande stund inte tillgång till aktuell forskning på området. Men om jag utgår från mina egna erfarenheter så var rasismen, homofobin och sexismen ett gigantiskt mycket större problem när jag växte upp på 1970-talet än situationen är idag. Därmed inte sagt att vi inte har dessa problem idag, men det snack som var helt accepterat runt fikaborden när jag trädde in i arbetslivet skulle aldrig accepteras idag. Svenska väljares värderingar är enligt min erfarenhet betydligt bättre idag än för några decenniers sedan. Utvecklingen blir då motsägelsefull om inte svaret är att polariseringen idag är så mycket större. En ganska stor grupp väljare har kanske inte ändrat sina värderingar i samma takt som majoriteten?

Min erfarenhet av arbetslivet är att många svenska arbetare tidigare inte kände någon självklar dragning till varken socialdemokrater eller kommunister. Ett främlingskap inför det vi idag kallar ”politisk korrekthet” och en mer individualistisk syn på samhället var ganska vanlig. Dom arbetskamraterna röstade dock slutligen ofta på socialdemokraterna. Orsaken tror jag är att en känsla av klassmedvetenhet förhindrade många att rösta på Högern och kommunisterna var inget alternativ. Jag tror att många idag inte känner det motståndet mot Sverigedemokraterna. Motståndet för en arbetare att rösta på SD är mycket mindre än att rösta på Moderaterna. Att SD är ett renodlat högerparti med en löntagarfientlig politik är inte tydligt för de flesta.

En annan orsak till att Sverige, till skillnad från våra nordiska grannländer, länge var förskonade från högerextremistiska partier i valda församlingar, är att Norge och Danmark, med sin historia av nazistisk ockupation, fick en annan typ av högerextremism än i Sverige. Ett parti med nazistiska rötter skulle troligen aldrig fått nått stöd av väljarna i Norge eller Danmark. I Sverige verkar det motståndet inte finnas längre. Det motstånd som för bara några år sedan gjorde SD till en liten sekt men som idag verkar bortblåst.

Den nya mediasituationen kan nog inte heller underskattas när det gäller frågan om varför vi får en växande högerextremism ”just nu”. Varför denna nya situation gynnar just högerextremism förtjänar dock ett eget seminarium.

Det som också är intressant att fundera över är det tillsynes motsägelsefulla fenomenet att det som sker idag är mer globalt. Globaliseringen skapar en motkraft som blir nationalism. Och denna nationalism sprider sig globalt. Trump i USA, Åkesson i Sverige etc är liknande fenomen som syns snart sagt över hela klotet samtidigt.

Sammanfattningsvis blir en del av svaret på frågan varför högerextremismen växer i Sverige just nu.

  • Vår avsaknad av historisk erfarenhet av högerextremism.
  • Polariseringen av värderingar.
  • Klassröstandet som om än avtagande fortfarande spelar roll.
  • En ny mediesituation.
  • Globaliseringen.

Detta är mitt ödmjuka bidrag till att förstå varför högerextremismen växer fram i Sverige just nu.

Det finns naturligtvis saker jag missat eller överskattat betydelsen av och alla de punkter jag tar upp förtjänar ett mycket mer ingående resonemang än jag hinner med i denna text.

 

Patrik Björck, 2017-09-01

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,

Slutet för socialdemokratin!

För 84 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet i Tyskland, SPD. För er som följer bloggen, så skrev jag ett inlägg på detta tema för exakt ett år sedan, som finns att läsa här.

Den 22:a juni, 1933, förbjöds alltså tyska SPD. Det jag uppfattar som den viktigaste essensen är att utvecklingen inte var på förhand avgjord och inte heller förutsedd. Ibland kan en luras att tro att så är fallet när historien studeras i efterhand. När Tyskland gick till val 1932, torde det inte ha varit många som kunde förutse utvecklingen, kanske inte någon. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas, Weimar-republiken falla och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.

Rede Adolf Hitlers zum Ermächtigungsgesetz

Detta är viktigt att komma ihåg. Låt oss ha detta i minnet när vi ser ut över världen och ser högerextrema och högerpopulister som steg för steg monterar ned demokratin. Jag tänker bland annat på länder som Ryssland, Polen och Ungern, men tycker också att utvecklingen i USA, Turkiet och på Filippinerna kan diskuteras i samma ljus. För det är nämligen så att när de mänskliga rättigheterna monteras ned, så riskerar demokratin att försvinna med dem.  

När högern öppnar upp för att regera med stöd av Sverigedemokraterna, så leker de med elden. För Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Detta har både LO och Expo visat, om och om igen. (Se bland annat LO:s film om SD nedan.)

Som jag skrev för ett år sedan det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock den kanske allra viktigaste att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.

Taggad , , , , ,

AKB säg efter mig! Ett rasistiskt parti med nazistiska rötter

Apropå moderatledaren Anna Kinberg Batras öppning för någon form av samröre med Sverigedemokraterna har många människor reagerat. En del har uppskattat utspelet, men ännu fler har upprörts. Reaktionen beror nog mycket på olika personers syn på både Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. I min värld är frågan så enkel som: Är det värt att samverka med extrenhögern och i förlängningen riskera vårt öppna svenska samhälle på kuppen för att komma åt makten och tvinga bort socialdemokratin? Hur en svarar på den frågan avgör också synen på AKB:s utspel.

En i mina ögon skarpsynt person, Jonas Gardell, skrev en mycket tankvärd text på detta tema i Expressen. Bland annat skriver Gardell följande direkt riktat till Anna Kinberg Batra:

Och när jag skriver detta ser jag att du redan ändrat ditt språkbruk och istället för att säga att SD är ett parti med nazistiska rötter säger att det är ett parti med ”auktoritära” rötter.

Denna glidning har också en klok riksdagsledamotskollega till mig noterat. Lawen Redar skrev följande på Facebook för ett tag sedan: lr-om-ordDetta är ord som tål att tänkas på. De sätter nämligen fingret på problemet. För att kunna samverka med Sverigedemokraterna måste partiets historia relativiseras och skrivas om. Detta har redan börjat. Dessutom måste alla dessa gräsliga och ofta rasistiska övertramp, som framträdande SD:are gör, gömmas undan och förminskas. Detta verkar också ha börjat genom att debattörer jämför övertrampen med Vänsterpartiets smutsiga historia. Jag har lite till övers för kommunismen, men har svårt att se kopplingen mellan idag aktiva sverigedemokraters rasism och en död ideologi från förra årtusendet. De som försöker blanda ihop korten och kasta in Vänsterpartiet i leken, döljer att kommunismen är död, men Sverigedemokraterna hotar vårt öppna samhälle och vår demokrati idag.

Den här utvecklingen gör mig orolig. Jag har tidigare beskrivit vad som hände i Tyskland på 30-talet i blogginlägget, “Nu, era socialdemokratiska paddor”. Frågan är om konservativa partier som moderaterna kommer bli högerextremismens hantlangare, liksom i Tyskland på 30-talet och frågan är när de vaknar upp och inser att den som går i säng med högerextremismen riskerar att vakna upp med en fruktansvärd baksmälla.

Taggad , , , , , , , , , ,

Årets viktigaste…

Såhär i slutet av året känns det viktigt att sammanfatta det gångna. Under året har jag skrivit många inlägg och krönikor på min blogg. De flesta allvarliga, några få med inslag av humor eller annat än politik. Därför har jag dristat mig att fortsätta skriva om än politik nedan. Inget nytt under solen alltså. De inlägg jag länkar till nedan är några av de texter jag skrivit, som enligt mig är de viktigaste.

Då jag sitter i socialförsäkringsutskottet i riksdagen är sjukförsäkring, föräldraförsäkring och migration fokusområden, vilket jag skrivit om. Det har handlat om ökande sjuktal, om vår föräldraförsäkring, men också om den allmänna politiska situationen, samt om exempelvis de tragiska morden i Trollhättan.

Jag har skrivit ett antal inlägg kopplat till utrikespolitik, bland annat detta om den politiska situationen i Spanien, ett annat om kuppen mot Dilma i Brasilien och naturligtvis ett antal om det av Marocko ockuperade Västsahara, I Djävulsöknen kan ingen leva

Någonting som oroat mig mycket under året är framväxten av en stark extremhöger i Europa. På temat skrev jag denna text, som handlar om hur socialdemokraterna förbjöds i Tyskland, samt en annan om fem-års-minnet efter massakern på Utöya.

En annan fråga av stor vikt är handelsfrågan, så med tanke på diskussionerna om CETA skrev jag följande ord: Det är faktiskt inte radikalt att säga nej till CETA!

Med tanke på de mångna debaclen i borgerliga Stockholms Läns Landsting har jag skrivit ett antal krönikor på det temat under året, i Tyresö Nyheter. Exempelvis: Från dåligt till sämre i landstinget. Apropå vård, skrev jag en text om kvinnlig könsstympning, vilket jag för övrigt också motionerat om i riksdagen.

Tanken var att jag på något slugt sätt skulle sammanfatta året och några av de sakerna jag skrivit om. Det kan jag dock inte. 2016 är fasiken inte lätt att sammanfatta. I många avseenden är 2016 ett riktigt skit år, men på andra ett underbart dito. En sak som gör det bra är att 2017 knappast kan bli sämre, i alla fall om en tänker på internationell politik.

 

Taggad , , , , , , , , , , ,

”Nu, era socialdemokratiska paddor”

Med dessa ord fångades två före detta ledande socialdemokrater i Marseilles av Gestapo 1941. Dessa var den före detta finansministern i Tyskland Rudolf Hilferding och Rudolf Breitscheid, som efter Hitlers maktövertagande flydde Tyskland. Detta finns bland annat beskrivet i en mycket läsvärd bok av Björn Elmbrant, som heter Innan mörkret faller.

Den 22:a juni, 1933, det vill säga på dagen för 83 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet, SPD, i Tyskland. När Tyskland gick till val ett knappt år tidigare, torde det inte varit många som hade kunnat förutse utvecklingen. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.

Ack vad fel de flesta hade. Hitler förmådde snabbt efter utnämnandet till regeringschef  Weimarrepublikens president, Hindenburg, att utlysa nyval, samt att införa en ”nödförordning till skydd för det tyska folket” som starkt begränsade de demokratiska rättigheterna i landet. Efter att parlamentet i Berlin satts i brand, påbörjades en jakt på kommunister och fackföreningsledare. När Hitler sedan inte fick egen majoritet i nyvalet, lyckas densamma driva igenom Fullmaktslagen (bilden är från Bundesarchiv, just från den 23 mars 1933 då lagen röstas igenom) , dels genom stöd av det katolska Centrumpartiet och dels genom mord och fängslanden, vilket gjorde att enbart 94 kvarvarande socialdemokrater kunde rösta emot. Lagen gav regeringen en fullmakt att i fyra år regera utan beslut i parlamentet, vilket förstås var ett avgörande steg i avskaffandet av demokratin. Detta historiska skeende finns mycket väl beskrivet av Forum för levande historia. (www.levandehistoria.se)

Rede Adolf Hitlers zum Ermächtigungsgesetz

Den sista akten på den snabba övergången från demokrati till diktatur börjades på dagen för 83 år sedan, genom att det socialdemokratiska partiet förbjöds. Den formella orsaken var att partiet är ”subversivt och fientligt mot staten”. Några veckor senare var det nationalsocialistiska partiet det enda tillåtna, då de tre återstående partierna, Centrumpartiet, Tyska folkpartiet och Bayerska folkpartiet, ”upplöser sig själva”. (Elmbrant s.229-243).

Jag tänker att det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock en kanske den allra viktigaste och det är att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.

 

 

 

Taggad , , , , ,
%d bloggare gillar detta: