Ni missar väl inte det senaste avsnittet av Sthlmspodden där Mathias Tegnér samtalar med Finn Bengtsson (m), riksdagsledamot och känd för den breda allmänheten för sitt motstånd mot Decemberöverenskommelsen. I detta samtal talar vi om demokrati och naturligtvis om Stockholm.
Får en älska EU? Jag har funderat en del på det. För en tid sedan skrev jag ett inlägg i mars i samband med att Romfördraget fyllde 60-år: Grattis i efterskott, älskade EU!.
Betyder det då, som några arga inlägg antydde att jag inte ser de problem som EU har. Svaret på det är naturligtvis nej. Det jag däremot gör är att jag lyfter fram det positiva. Till exempel det faktum att EU är ett fredsprojekt. Jag framhåller att jag inte tror att denna långa period av fred i Europa har kommit till av en slump, utan i grund och botten har EU-samarbetet skapat freden, eftersom krig helt enkelt för kostsamma, både ekonomiskt och mänskligt. EU har skapat en situation där det finns för många relationer mellan Europas länder och européer, som har gjort att våra inneboende konflikter lösts på andra sätt än krig.
Jag har respekt för att många människor inte tycker om EU, men jag tillåter mig att tycka annorlunda. Europa mår bra av samarbete och EU är idag formen för det. EU behöver hela tiden reformeras och göras bättre, men i grunden är jag positiv. Även om inte så många uttrycker sin uppskattning öppet, så är jag långt ifrån ensam. De är faktiskt ganska många som, om en tittar på de mätningar som görs, är positiva till unionen. Grafen nedan är baserad på EU-parlamentets undersökning, som hittas här.
Den typen av opinionsundersökningar är naturligtvis mycket tillfälliga i sin karaktär och både EU:s och Sverige demokratiska system måste alltid visa sitt existensberättigande genom att vara relevanta för människor.
I diskussionen om EU:s som ofta fokuserar på brister vill jag alltså lyfta positiva. I sammanhanget får vi inte glömma att EU lett till ökad frihet för många människor í Europa. En möjlighet att studera och arbeta på stora delar av vår kontinent utnyttjas av fler och fler människor för varje år som går. Det är bra för oss medborgare och det är bra för Europa.
Jag vet att detta är mitt andra blogginlägg om EU:s fördelar, vilka jag tycker är många. Det finns även nackdelar och jag lovar att skriva ett blogginlägg om dessa och hur de bör hanteras, men idag på Europadagen tänker jag var glad, positiv och älska EU.
Med dessa ord fångades två före detta ledande socialdemokrater i Marseilles av Gestapo 1941. Dessa var den före detta finansministern i Tyskland Rudolf Hilferding och Rudolf Breitscheid, som efter Hitlers maktövertagande flydde Tyskland. Detta finns bland annat beskrivet i en mycket läsvärd bok av Björn Elmbrant, som heter Innan mörkret faller.
Den 22:a juni, 1933, det vill säga på dagen för 83 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet, SPD, i Tyskland. När Tyskland gick till val ett knappt år tidigare, torde det inte varit många som hade kunnat förutse utvecklingen. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.
Ack vad fel de flesta hade. Hitler förmådde snabbt efter utnämnandet till regeringschef Weimarrepublikens president, Hindenburg, att utlysa nyval, samt att införa en ”nödförordning till skydd för det tyska folket” som starkt begränsade de demokratiska rättigheterna i landet. Efter att parlamentet i Berlin satts i brand, påbörjades en jakt på kommunister och fackföreningsledare. När Hitler sedan inte fick egen majoritet i nyvalet, lyckas densamma driva igenom Fullmaktslagen (bilden är från Bundesarchiv, just från den 23 mars 1933 då lagen röstas igenom) , dels genom stöd av det katolska Centrumpartiet och dels genom mord och fängslanden, vilket gjorde att enbart 94 kvarvarande socialdemokrater kunde rösta emot. Lagen gav regeringen en fullmakt att i fyra år regera utan beslut i parlamentet, vilket förstås var ett avgörande steg i avskaffandet av demokratin. Detta historiska skeende finns mycket väl beskrivet av Forum för levande historia. (www.levandehistoria.se)
Den sista akten på den snabba övergången från demokrati till diktatur börjades på dagen för 83 år sedan, genom att det socialdemokratiska partiet förbjöds. Den formella orsaken var att partiet är ”subversivt och fientligt mot staten”. Några veckor senare var det nationalsocialistiska partiet det enda tillåtna, då de tre återstående partierna, Centrumpartiet, Tyska folkpartiet och Bayerska folkpartiet, ”upplöser sig själva”. (Elmbrant s.229-243).
Jag tänker att det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock en kanske den allra viktigaste och det är att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.
Mathias Tegnér 