Etikettarkiv: Trygghet

Jag vill ha en landsfader

I förra veckan vandrade jag som vanligt längs med Drottninggatan på väg mot Riksbron och Riksdagen. Oftast är det ganska lugnt på morgonen någonstans mellan halvåtta och åtta. Men står det en väktare eller två vid Riksbron på Strömgatan, som spanar lite oroat längs med Drottninggatan, så vet man att snart är lugnet förbytt.

Så var det denna morgon och runt hörnet dök först Säpo-vakterna upp och sedan vår statsminister. Om han var missnöjd med sitt tal till nationen eller hur det mottogs, så syntes det inte på Kristerssons uppsyn. Han såg lika fryntlig och nöjd ut som vanligt.

Foto: Axel Adolfsson

Det första som slog mig där och då var att jag aldrig tror att han kommer kunna bli en landsfader. Han hade chansen veckan innan, när han höll sitt tal till nationen. Han tog den inte. Ulf Kristersson valde partipolitisk polemik framför att vara alla svenskars statsminister.

Kritiken välde in från olika håll. Det verkar inte som att statsministern ville samla, utan snarare krishantera. Därför sågades talet av många tyckare. Men även opolitiska grupper var kritiska, som exempelvis Kristna fredsrörelsen.

Föga förvånande var vi som tillhör den andra politiska sidan kritiska, exempelvis Folkbladet och Aftonbladet. Men vi var inte de enda som var kritiska. Kritiken kom också från höger, vilket har diskuterats livligt i poddar under veckan, men också bland många av de medborgare som jag träffat som inte håller på med politik till vardags.

Det kanske mest provocerande i talet var att Ulf Kristersson försökte skriva om historien. Med tanke på hans track-record gällande brutna vallöften, så borde en inte bli förvånad. Ändå blev jag det. Det jag tänker på är, hur statsministern i talet hävdar att han såg denna kris komma. För sanningen är ju att Kristersson har varit ledande politiker länge. Och om Kristersson såg detta komma, hur kommer det sig att han inte agerade. Trots att han var socialborgarråd i Stockholm under mandatperioden 2006-2010 och minister i Reinfeldts regering 2010-2014. Han hade ju tusentals chanser att agera. Varför var Kristersson med och monterade ned den uppsökande sociala verksamheten i Stockholm som socialborgarråd, om han såg detta komma? Varför satt han kvar i en regeringen som kom överens med Miljöpartiet 2011. Den migrationsuppgörelse som låg till grund för flyktingmottagandet under flyktingkrisen. Den uppgörelse som verkligen liberaliserade svensk flyktingpolitik. Om Kristersson såg detta komma, hur kommer det sig att hans kritik och protester inte på något sätt har fastnat i verkligheten? Var finns debattartiklarna om Kristerssons motstånd mot migrationsuppgörelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet? Varför lämnade Kristersson inte regeringen Reinfeldt?

Jag menar att det beror på att han faktiskt inte talar sanning. Det är också orsaken till att många är så arga. Det är i alla fall min analys. Men jag ska villigt erkänna. Jag är inget fan av Ulf Kristersson. Jag skrev denna debattartikel redan 2015 när Kristersson blev moderaternas kandidat till finansminister. Jag var kritisk redan då. Jag såg det komma. De problem som kommer om Kristersson får bestämma. Jag såg det komma.

Som sagt, jag är verkligen inte neutral eller opartisk, gällande vår nuvarande statsminister. Men det är också svårt att vara det när han inte verkar vilja vara alla svenskars statsminister.

Märkt , , , , , , , ,

Några tankar i Tyresö Nyheter om rån

I senaste numret av Tyresö Nyheter skrev jag några rader kring min oro över de ökande ungdomsrånen. Läs gärna krönikan, antingen via länken eller nedan.

Tyresö Nyheter nr. 2, 2021 – sidan 6

Jämfört med moderna skolor i nytänkande ljuddämpande material känns Forellskolan som en historisk kvarleva från förra årtusendet. Ljudnivån var hög och utseendet gjorde att man kände sig liten. Med sin tegelfasad, öppna våningsplan och stengolv var Forellskolan dock en spännande fysisk plats, som jag kände nostalgi inför då skolan revs 2013.

När jag själv var i tonåren och spenderade mina dagar på Forellskolan och senare Tyresö gymnasium, ökade personrånen kraftigt. 90-talet var på många sätt en konfliktfylld tid, som liknar vår samtid idag. Det som skiljer perioderna åt, tycker jag, är att det fanns en tydligare krisinsikt då. Under 00-talet sjönk personrånen för att nu nå nya oroande höjder. Utvecklingen är dessutom kraftigt negativ. 2013 anmäldes 1 002 rån mot ungdomar under 18 år. 2019 var siffran 2 489. I trygghetsundersökningar från Brå (Brottsförebyggande rådet) uppger över 5 procent eller var 20:e pojke mellan 16-19 år att de har blivit utsatta för ett rån under året.

Jag känner mig säker på att om lika många vuxna hade blivit rånade, så hade vi inte varit så passiva. På Brå arbetar flera enheter med att kartlägga och förebygga ungdomsrånen, men samtidigt behöver hela samhället gör allt vad vi kan för att bryta utvecklingen. Det gör mig faktiskt lite irriterad att det är så många som är beredda att erbjuda sina egensnickrade lösningar på Facebook, samtidigt som det är så få som vill vara med och nattvandra så att Tyresö nattvandrare håller på att läggas ned.

Som riksdagsledamot ställde jag frågan till inrikesminister Mikael Damberg: Vad gör regeringen för att hantera de ökande ungdomsrånen. Det var naturligtvis glädjande att höra att regeringen tar frågan på allvar, satsar stort på fler poliser, samt ökar resurserna till Sveriges kommuner. Samtidigt är jag övertygad om att ska vi få bukt med ungdomsrånen, så måste hela samhället hjälpas åt.

Vi behöver fler närpoliser, fler utryckande poliser. Det behövs förebyggande insatser som socialsekreterare, fältassistenter och mer resurspersonal i skolan. Samhället behöver bli bättre på att informera föräldrarna om vad deras barn gör, för att de ska ha en rimlig chans att ta sitt föräldraansvar. Jag tror vi behöver fler trygghetskameror och fler som nattvandrar. Vi behöver fler föräldrar som engagerar sig i idrottsrörelsen, som vi vet ofta håller unga borta från dåliga miljöer. Det behövs kort sagt fler som bryr sig i verkligenheten och färre som förfasar sig på Facebook. 

Varken yrkeskriminella eller ungdomsgäng ska få ta vår kommun eller vårt land som gisslan. Det handlar i grunden om en ganska liten grupp människor, som skapar stor otrygghet och oro. Därför är det viktigt att det finns en enighet bland oss medborgare att vi behöver ett starkare samhälle och ett tryggare Tyresö och Sverige. Samtidigt är det lika viktigt att inte låta tyckare med enkla lösningar få sätta dagordningen. Vi behöver både fler poliser och en polisstation i vår kommun, men samtidigt behöver vi också en starkare och jämlikare skola, där alla får chansen att lyckas i livet. 

Jag tror faktiskt att vi behöver lite mer av det hårda arbete som jag uppfattade fanns i och omkring Forellskolan på 90-talet för att få ungdomar på vift att komma på rätt kurs igen. Vi behöver lite mer Forellskolan. Ja, inte den vackra men dysfunktionella byggnaden, utan engagemanget.

Märkt , , , , , , , , , ,

Trygghet och företagande

Mycket av regeringens arbete just nu under coronapandemin handlar om att rädda liv. En fråga som riksdagen röstade om igår handlar också om att rädda liv, men på lite längre sikt. Sanningen är nämligen att de fackliga skyddsombudens arbete räddar liv.

Varje vecka dör någon till följd av sitt arbete och var tredje dödsolycka i byggbranschen sker på arbetsplatser där skyddsombud inte har tillträde. I början av året la den socialdemokratiskt ledda regeringen fram ett förslag på riksdagens bord som handlar om en utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud, vilket innebär att de skulle få möjlighet att besöka fler arbetsplatser. Den lokala samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsplatsen är väsentlig för arbetsmiljöarbetet och den svenska modellen.

Detta förslag fälldes av riksdagen i går. Det är djupt beklagligt att en majoritet i Sveriges riksdag vägrar inse vikten av detta förslag.

Socialdemokraterna röstade för utvidgad tillträdesrätt för regionala skyddsombud, vilket var nej till avslag på propositionen i kammaren.

Varför M, KD, SD, L och C inte ser vikten av detta kan jag inte svara på. Ytterst handlar det om liv och död. Sverigedemokraterna anser till och med att de regionala skyddsombuden borde avskaffas. Det är helt fel väg att gå. Som socialdemokrat är det otänkbart att tumma på arbetsmiljön – särskilt i dessa kristider. Nu mer än någonsin behöver vi säkra arbetsplatser.

Riksdagen röstade ja till att avslå propositionen

I grund och botten är frågan kopplad till ordning och reda på arbetsmarknaden. Många byggarbetsplatser har de regionala skyddsombuden inte tillträde till, eftersom de som arbetar där bara finns i Sverige tillfälligt. Det är orimligt, både för att de är en livsfara för dem som arbetar på dessa arbetsplatser, men också för att det urholkar den svenska modellen.

Om inte spelreglerna på arbetsmarknaden kan upprätthållas som det är tänkt, så är risken stor att ny lagstiftning måste komma till. Det gör spelreglerna på arbetsmarknaden mer tröga och risken är att arbetsmarknaden kommer fungera sämre. därför är detta en reform som också gynnar skötsamma företag och företagsklimatet. Det är synd att högern i Sveriges riksdag ser detta.

Coronakrisen visar med all tydlighet att det lokala arbetsmiljöarbetet är avgörande. Inom äldreomsorgen ser skyddsombuden exempelvis till att medarbetarna har rätt skyddsutrustning och när så inte sker har de skyddsstoppat verksamheten. Konsekvenserna av bristande utrustning är förödande. I frontlinjen mot Covid-19 står hundratusentals anställda inom vård och omsorg som sliter, tar hand om våra nära och kära och räddar liv. De ska aldrig behöva känna sig rädda för att gå till jobbet. Deras insatser är ovärderliga – inte minst i dessa dagar. De ska känna sig trygga på sina arbetsplatser. 

I det starka samhället ska ingen ska behöva bli sjuk, skada sig eller dö av jobbet. Vi socialdemokrater kommer outtröttligt fortsätta kämpa för en trygg och säker arbetsmiljö, för att svenska löntagare ska kunna komma hem efter jobbet – friska och hela. I det arbetet är de regionala skyddsombuden helt avgörande. Därför röstade jag och alla andra socialdemokrater ja till förslaget från regeringen och nej till majoritetens förslag att avslå propositionen.

Märkt , , , , ,

Fler poliser behövs

I min hemkommun är tryggheten en av de mest aktuella frågorna på dagordningen just nu. Det känns bra att den nya S-ledda kommunledningen, som styr kommunen sedan januari 2019, har prioriterat tryggheten i kommunen från dag 1. Flera initiativ har tagits för att öka tryggheten runt om i kommunen, bland annat genom ökat stöd till natt- och föräldravandrare, ökade anslag till trygghetsinvesteringar, verksamheten Tryggare Granängsringen, verksamheten Tillsammans för Granängsringen och ökade satsningar på grannsamverkan.

Vi vet att droghandeln i delar av kommunen har ökat under det senaste decenniet. Vardagsbrotten är närvarande för många medborgare. Därför har Socialdemokraterna tagit initiativ till att se över tekniska hjälpmedel såsom kameraövervakning och bättre belysning för att öka tryggheten. Men det räcker inte, det visar om inte annat den senaste tidens våg av förmodat anlagda bränder på flera olika platser i kommunen. För att möta behovet av ett ökat säkerhetsarbete har kommunen därför utökat antalet väktare som ronderar kommunen, men inte heller det räcker.

Under den senaste veckan har ett stort antal bilar brunnit nattetid, vilket har framgått av medierapporteringen, bland annat i Aftonbladet.

Nyckeln till lyckat trygghetsarbete ligger i samverkan, med främst polis men också andra organisationer inom t.ex. civilsamhället. Samarbetet med nuvarande kommunpolis bedöms som väldigt bra, polisnärvaron har ökat i Tyresö men mestadels i enstaka insatser.

S: Fler poliser i Tyresö

Därför ställer nu Socialdemokraterna i Tyresö, genom kommunstyrelsens ordförande Anita Mattsson och mig som riksdagsledamot, tre skarpa krav på Polismyndigheten i ett öppet brev som skickats till Carolina Björnsdotter Passkivi, Chef för polisområde Stockholm Syd:

  • Att polisstationen i Tyresö återigen öppnas. Detta måste prioriteras från polismyndighetens sida.
  • Att den kontinuerliga polisnärvaron ökar i Tyresö, dels genom större stöd till kommunpolisen men också genom ökad närvaro av patrullerande enheter.
  • Att kommunpolisorganisationen ges tillräckligt med resurser för att tillsammans med kommunen arbeta förebyggande.

190403 MT i kammaren

Sanningen är att vi behöver mer stöd från polisen. Både i det långsiktiga, förebyggande arbetet, men också i en ökad polisiär närvaro i kommunen. Vi behöver stärka tryggheten i Tyresö både på kort och lång sikt tillsammans med polis och övriga aktörer. Därför måste polisen prioritera upp Tyresö inom polisområdet. Vi ser över tid en ökad otrygghet i Tyresö, det får helt enkelt inte fortsätta. Polisen måste ta sitt ansvar samtidigt som kommunen måste ta sitt ansvar med fler väktare, mer kameraövervakning och andra konkreta, handfasta lösningar. Tryggheten i samhället är ytterst polisens ansvar, det märks inte i Tyresö och behöver förändras.

Märkt , , ,