I år hade jag den stora äran att vara huvudtalare i Tyresö. I normala fall är patriotism inte riktigt min grej, men med åren har jag gått och lagt till mig lite lokalpatriotism. Därför var det förstås kul att få vara i min hemkommun: Trygga, trivsamma Tyresö!

Mathias Tegnér i Tyresö Centrum

Årets 1:a majfirande har också dokumenterats på ett strålande sätt av Ann Sandin-Lindgren i Tyresö Radion.

Jag har dock under de senaste åren noterat att de av mina vänner som inte är medlemmar i något politiskt parti har väldigt många och olika åsikter om 1:a maj. En del tycker att det är ett trevligt inslag i vårens ankomst, även om de inte själva vill gå med i demonstrationståget, medan andra tycker att 1:a maj-demonstrationer är konstiga. För ett tag sedan fick jag frågan: ”Varför demonstrerar ni mot er själva, nu när ni sitter i regeringen?” Hen, som jag inte tror är sosse, tyckte att ett statsbärandeparti som Socialdemokraterna inte bör demonstrera. Att hela idén är konstig. Jag försökte förklara att det går att se på saken på flera sätt.

I mitt tycke måste ett parti som Socialdemokraterna både vara ett praktiskt och realistiskt parti, men alltid förankrade i idén om jämlikhet. Partiet måste alltid förnya sig, bland annat genom att se hur dagens orättvisor ser ut. För Socialdemokraterna som parti har bara ett existensberättigande om vi ser orättvisor och försöker bekämpa dem.

Även om vi sitter vid makten kan orättvisor uppstå. Det är helt självklart, då vi lever i fria samhällen där staten inte kontrollerar och planerar ekonomin. 1:a maj är för mig en påminnelse om att alltid vara i opposition mot orättvisor och inte en manifestation kopplat till vår historia eller till vilket parti som sitter i regeringen. Det är viktigt för ett parti till vänster om mitten att inte bli nostalgiska, även om de flesta reformer som vi nu tar för givet i Sverige har genomförts av socialdemokrater, såsom lagstadgad rätt till semester, 40 timmars arbetsvecka, maxtaxa i barnomsorgen, samt föräldraförsäkring och barnbidrag.

Jag tror nämligen att en av förklaringarna till att socialdemokratin har vunnit så mångas förtroende är att vi har ingjutit framtidshopp i människor. Tanken om att alla människor har rätt att förverkliga sina egna livsplaner, är helt enkelt en viktig del av vår DNA.

Därför njuter mitt röda Tyresöhjärta minst lika mycket när jag går i vårt lite kortare tåg från Granängsringen till Tyresö Centrum, som när jag senare på dagen går från Humlegården till Norra Bantorget med tusentals andra Socialdemokrater. Men inte för att minnas vad Socialdemokraterna gjorde för Tyresö på 60-talet, utan för att protestera mot att det nu står 25 000 personer i bostadskö i vår kommun, att vi satsar mindre på skolan än alla jämförbara kommuner och att Tyresös äldre inte får plats på äldreboenden i kommunen utan tvingas flytta. Därför demonstrerade jag på 1:a maj.