Etikettarkiv: Högerextremism

Rösta i kyrkovalet idag – Extremismen har många ansikten

Idag är det kyrkoval i Sverige. Jag vet att det är en klyscha, men valet är ett av de viktigaste i kyrkans historia. Det är ett val där Sverigedemokraterna storsatsar för att få inflytande. Det är faktiskt så att de har en valbudget som är fyra gånger större än exempelvis Socialdemokraternas.

I grund och botten handlar valet om kyrkan ska fortsätta vara öppen för alla. Jag som tycker att kvinnliga präster och vigslar av samkönad är en naturlig del av kyrkolivet kommer naturligtvis rösta för Socialdemokraterna. Klippet nedan visar hur SD säger en sak och gör en annan.

Svenska kyrkan fortsatt ska fortsatt styras av principer som demokrati och alla människors lika värde.

Din röst gör skillnad. Med tanke på att enbart var tionde medlem i Svenska Kyrkan går och röstar är varje röst extra mycket värd. Glöm därför inte att ta med dig dina nära och kära till vallokalen.

För högerextremismen har många ansikten. I Sverige har vi allt ifrån militanta beväpnade nazister till riksdagspolitiker med en dragning till förklaringar som bygger på rasistiskt tankegods.

De är inte alltid eniga, men arbetar på var sin kant för att kasta det öppna och demokratiska Sverige över ända.

Därför har jag under veckan, nu när det är ett knappt år kvar till riksdagsvalet, upplåtit min blogg till kloka kollegor som reflekterat över högerextremismen. Har ni inte läst texterna, så finns det länkar här:

Svaret på SD:s världsbild är ett Sverige som håller ihop av Alexandra Völker,

Föreningsfriheten och högerextremismen av Lawen Redar,

Högerextremismen i nutiden av Björn von Sydow,

Alla goda människor som inte tar ställning av Emilia Töyrä,

Högerextremismens framväxt i Sverige just nu av Patrik Björck.

Läs!

Taggad , , , , , , , ,

Svaret på SD:s världsbild är ett Sverige som håller ihop av Alexandra Völker

När Mathias förklarade att han vill lyfta sin oro över den växande högerextremismen i Sverige genom att låta ett antal gästbloggare skriva inlägg under en vecka var det självklart för mig att tacka ja. Jag kan inte göra annat än dela hans oro.

I två av våra grannländer sitter partier med rasistiska åsikter med i borgerliga regeringar. Partier vars politik utgår ifrån att peka ut människors olikheter och kategorisera människor som bättre eller sämre. I Sverige anser stora delar av det moderata partiet, likväl som Kristdemokraterna, att Alliansen bör samarbeta med Sverigedemokraterna.

Problemet med ledande politiker som vill samarbeta med Sverigedemokraterna är att det legitimerar Sverigedemokraterna som parti och därmed deras åsikter, det går nämligen inte att vilja samarbeta med ett parti som SD, och samtidigt tro att inte partiets idéer då får ökad acceptans och legitimitet.

I slutet av förra veckan meddelade Ulf Kristersson att han kandiderar till ordförande för Moderaterna. Som utomstående ser det ut att vara så gott som klart att det blir han. I en intervju med Expressen förklarade han sin syn på Sverigedemokraterna. Även om han betonar att han inte delar Sverigedemokraternas värderingar så förklarar han att Sverigedemokraternas väljare haft rätt i synen på svensk migrationspolitik. Det är ett beklagligt och på många sätt farlig uttalande av en person som sannolikt kommer kandidera till statsminister. Sverigedemokraternas migrationspolitik har byggt på fördomar och förvrängd fakta. Att säga att väljarna som valde den politiken hade rätt är att säga att Sverigedemokraternas beskrivning av Sverige stämmer.

SD har röstat emot förstärkningar av a-kassan, sänkt pensionärsskatt, stoppat möjligheten att ställa krav på kollektivavtal i offentlig upphandling och planerar nu att möjliggöra för företag att fortsätta göra vinst på välfärden. Trots att det går rakt emot deras vallöften från 2014 så fortsätter partiet växa. De växer för att deras politik först och främst bygger på att betona, och rent av skapa, olikheter, splittring och otrygghet, och att det i alldeles för stor utsträckning har lyckats. Deras politik handlar om att splittra samhället. Att ställa grupper mot varandra. Att vända LO-medlemmar mot varandra beroende på vilken hudfärg de har och att samtidigt minska kvinnors frihet.

När Moderaterna väljer att legitimera ett parti som SD, så bekräftas även partiets verklighetsbild. De politiska partierna måste klara av frestelsen att spä på negativa bilder av Sverige och svensk politik för att kortsiktigt vinna över SD-väljare. De enda som gynnas av det är Sverigedemokraterna och andra högerextrema rörelser.

Som Socialdemokrater måste svaret vara att ifrågasätta Sverigedemokraternas verklighetsbild och erbjuda ett bättre alternativ, ett alternativ som syftar till ett Sverige som håller ihop.

Taggad , , , , , , , , , , ,

Föreningsfriheten och högerextremismen av Lawen Redar

Högerextremisternas förstärkta närvaro vid traditionsenligt demokratiska mötesplatser har föranlett en seriösare debatt om förbud av rasistiska och nazistiska organisationer. NMR:s närvaro överskuggade exempelvis arbetarrörelsens förstamaj tåg i Falun, i juni fick de polistillstånd att delta under Almedalsveckan och för några veckor sedan orsakade en, ännu enligt polisen okänd, högerextrem grupp attack på ensamkommande demonstrerande migranter. Den framträdande närvaron utgör inte bara ett fysiskt hot mot de som råkar befinna sig där högerextrema agerar, utan bidrar till att allt fler undviker platserna där dessa får tillstånd att yttra sin mening. I januari förra året gick nazister till angrepp mot polisen under en marsch genom Stockholm och i juni i år har tre män med koppling till NMR blivit föremål för åtal, misstänkta för att ha orsakat brand på asylboenden.

 Med andra ord, det finns grundade skäl för att vara orolig. Och arg.

Den uppmärksammade debattartikeln i Aftonbladet från i somras om att förbjuda rasistisk organisering, (http://www.aftonbladet.se/debatt/a/zq8lO/forbjud-nazistgrupper–och-lar-av-historien) undertecknad av 72 samhällsdebattörer från civilsamhället, måste därför förstås. Många unga känner frustration över polisens milda begränsning av demonstrationstillståndet och allt fler uppvisar en oförståelse för hur ett demokratiskt samhälle kan tillåta högerextremas aktiviteter offentligt. Senast på SSU:s kongress behandlades samma förslag som genererade en oerhörd debatt med oförsonliga tongångar. Min högst personliga uppfattning är att dagens ungdomar står inför samma, om inte värre, utmaning än generationen på 90-talet. Alla verktyg för att förhindra och begränsa högerextremisternas aktiviteter prövas därför.

Trots denna utveckling måste det till en grundlig analys av förbudet av rasistiska och nazistiska organisationer. Den grundlagsskyddade och absoluta föreningsfriheten har sin bakgrund i arbetarrörelsens krav att inte genom lag kunna inskränka fackföreningar, civilsamhällesföreningar och politiska partier utan grundlagsändring. Således grundlagsskyddas föreningsfriheten, något som många konstitutioner i världen inte medger och som dessutom utgör anledningen till en framgångsrik organisering av annars djupt ekonomiskt marginaliserade grupper. Men detta absoluta skydd banar givetvis också väg för antidemokratiska föreningars möjligheter att existera och organisera sig.

Riksdagen kan genom lag begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Men det kräver att det görs för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får alltså inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Detta innebär att när högerextrema grupper yttrar hets mot folkgrupp, attackerar förbipasserande människor, demonstranter eller poliser eller bidrar till våldsamt upplopp så är gärningen kriminaliserad och föremål för rättsstatens utredning och prövning. Men själva existerandet som förening är inte kriminaliserat då politiska motiv inte får föranleda begränsning av föreningsfriheten. Detta bör även av meningsmotståndare bejaka, då politisk uppfattning i grunden aldrig ska vara skäl för inskränkning av föreningsfriheten.

Slutligen, gör Sverige fel som inte rättar sig efter ICERD kommitténs återkommande kritik på denna punkt? Ja och nej. Juridiskt gör vi fel, men politiskt gör vi rätt.

Ingen stat, så vitt jag vet, har lyckats i modern tid lyckats utrota högerextremismens politiska idéer och organisering oavsett kriminalisering eller inte. Tyskland är kanske det mest oroande exemplet där högerextrema återigen fått fotfäste trots förbud av historiska skäl. Insikten måste därför vara att demokratin inte kan vinnas genom kriminalisering, även av grupper som vill störta demokratin. Demokrati måste alltså vinnas på gator och torg, i samtal med varandra, genom utbildning och bildning, genom sammanhållande reformer som bidrar till ökad jämlikhet och genom politiska krav och resurser till rättsväsendet så att förmågan att ingripa vid fara, förstärks.

Jag anser att det vore ett historiskt misstag av arbetarrörelsen att gå med på att öppna upp för inskränkning av föreningsfriheten, även om det handlar om att högerextremisters organisering. Ty den första som attackeras av ett sådant förslag, i en tid som denna, kommer att vara arbetarrörelsen självt.

 

 

 

Taggad , , , , , , , , ,

Högerextremismen i nutiden av Björn von Sydow

Dagens högerextremism har flera ursprung, menar jag.

Finanskrisen 2008 är den kanske viktigaste utlösande faktorn, nu som förr. Den har lett till ovissheter och stagnation i socio-ekonomiska avseenden bland många människor. Därtill en känsla av ekonomiska orättvisor av historiska mått, globalt sett och ibland sett på nära håll.

Migrationerna är delvis en följd av detta. Vissa delar av världen är fortsatt ekonomiskt stagnerade; andra har dessutom drabbats av inbördeskrig.

Svaret på dessa förändringar i världen efter 2008 är en högertendens. Här finns känslor av att Makt är lika med Rätt; Vitt är bättre än Svart; Män bättre än Kvinnor. Hot och hat på nätet spelar en viktig roll för att snabbt sprida och fördjupa denna högertendens.

Vad som skett i USA belyser det – valet av Trump. Brexit likaså. I Sverige ser vi utslag av det genom att Sverigedemokraterna har växt i den svenska opinionen. SD attraherar människor med olika grad av högertendens. Och i och till höger om SD finns det människor med högeråsikter av skarpare grad. Skulle de få makten, får vi en nutida form av fascism – en manlig, vit, nationell diktatur. På de flesta punkter i konflikt med Sveriges egen historiska utveckling och i strid med FN:s och Europarådets normer om mänskliga fri- och rättigheter.

Det är viktigt att bemöta och motarbeta högerextremism, liksom andra odemokratiska åsikter och beteenden.

På nätet gäller det att argumentera emot hat och hot – utan hat och hot i våra egna ord.

På gator och torg är det viktigt med motdemonstrationer och markeringar.

I skolan behöver vi ha ordentliga diskussioner med barn och ungdomar för att uppmärksamma alls lika rätt och värde.

Alla bör också veta att det finns lagligt skydd mot utslag av hat, hot, trakasserier och diskriminering.

Se till att vi alltid är fler än vad dem är! Aldrig våld eller hot om våld i slagorden.

 

Björn von Sydow, 2017-09-03

 

Taggad , , , , ,

Alla goda människor som inte tar ställning av Emilia Töyrä

Emilia TöyräVi trodde att det vi gjorde, gjorde en skillnad. Föreläsningarna vi deltog i på Triangelskolan i Kiruna, när vi förstod mekanismerna bakom Förintelsen. När vi förstod det vi tidigare inte kunnat förstå, hur det hade kunnat bli så. Hur så många blivit onda. Hur så många vände bort sina blickar. Hur så många valde att godkänna det som skedde. Rollspel som skulle gruppera oss mot varandra. Rollspel som lyckades med sitt syfte och som fick oss att ifrågasätta den andras värde.

Tävlingar, skoluppgifter, stora projekt för att uppmärksamma, väcka, ifrågasätta.

Vi trodde att vi var klara där. Att vi vaccinerat oss.

Jag var 17 år gammal när jag första gången hörde ord som nationalsocialistisk front, race traitor och förstod att det finns sammanhang där dessa ord florerar och används. Att de sprids och har ett syfte.

Då tog jag det som tecken på mörk humor och någon slags vriden charm. För ingen kan väl på allvar använda orden utan ironi eller sarkasm?

15 år senare står jag i ett gathörn i Berlin och delar ut valmaterial för vårt tyska systerparti. Valkampanjen går trögt, ingen verkar riktigt redo för vad som komma skall, det är ändå nästan fyra veckor kvar till valdagen. Jag närmar mig två killar som sitter med varsin öl och frågar om de är intresserade av att diskutera politik. De frågar varför jag inte pratar tyska med dem och jag förklarar vart jag kommer ifrån och varför jag är där. Vi möts i engelskan och jag tror mig missförstå dem när de förklarar att Norden är bra för att NS ökar. NS är visst nationalsocialister, förstår jag när jag frågar. Fortfarande verkar det så främmande, skrämmande, ointagligt så jag ber dem utveckla.

I samtalet – monologen – växer en bild av misstro till demokratiska institutioner fram. Parlament, oavsett nivå, är inte vägen att styra med. Allmänna val är inte lösningen och alla ska inte få göra sin röst hörd.

Det svenska högerpartiet med ”auktoritära rötter” har bjudits in i den nordiska värmen och ingår nu i en partigrupp tillsammans med sina likar. De anses inte längre vara extrema bara för att de är sprungna ur nazismen och fortfarande propagerar för liknande värden. Det tidigare största oppositionspartiet har ju döpt om dem och tycks glömma att auktoritär och nazistisk inte riktigt är synonymer, de normaliseras och så också i nordisk kontext.

Två dagar senare anländer jag på Utöyas strand.

Idéerna dog inte med personen de mest förknippas med. Skammen som var de tyska soldaternas arv, lyckades inte radera viljan att rasera och söndra. Vår förståelse av hur människor kunde vända sig mot sina vänner, grannar, medmänniskor hjälpte oss inte 70 år senare.

I en bok läste jag om generationers minnen och att vi inte besöker gamla gravar efter ett halvt sekel för att våra minnen och våra föräldrars minnen decimerats till namn på ett släktdokument och kanske är det också så med historien. Kanske måste vi återupprepa historiens misstag för att förstå att de var just det?

För sex år sedan sköt en man som bar på en vriden ideologi ihjäl 69 människor på en ö. De flesta barn och unga och de yngsta så unga som fjorton. Liv som ännu inte riktigt startat och drömmar som ännu inte fått ta fart. Efter den omedelbara chocken och bestörtningen, fasan, drabbades jag av en insikt om att det nu kommer vända. Att ökningen av de högerextrema kommer minska. Nu kommer de som varit osäkra, säkras och komma till insikt. Terroristens politiska åskådning kunde rimligtvis inte leda till annat än att partiet han sympatiserade med, skulle tappa ställning och så småningom försvinna helt.

2013 ingick de i regeringen.

2017 bjuds de in till det etablissemang de säger sig förakta, vilja förgöra. De grundlagsskyddade rättigheterna de säger sig vilja rasera, använder de till att föra fram sitt hat. Demokratin de vill spränga, är språngbrädan för att de ska lyckas.

Det vi lärde oss på Triangelskolan på 90-talet var att förtryckarna inte var i majoritet. Att de tysta, som inte vågade tala för de tystade, hade kunnat göra mer. Hade kunnat göra något.

Nazismen var det fulaste, fula. Ett ord från förr som inte skulle användas igen och som skulle gömmas undan. Det gömde sig länge och frodades i slutna rum. De slutna rummen har idag öppnats upp och nazisterna går nu på våra gator igen, stärkta av sammanhållningen och lovorden de hittat på sina avskrädeshögar till websidor.

Vi var överens om att det inte fick ske igen. Organisationer byggdes upp för att det inte skulle ske igen. Vi lärde oss vilka mekanismerna var. Vi enades om att inte vara tysta.

Det jag hör nu är inte ljudet av stövelklackar mot våra gator eller ropen av fundamentalism som ekar mellan björkar och husväggar. Jag hör inte deras lögner och deras uppvigling på hatsajter. Jag hör inte deras ökande styrka eller enighet.

Det jag nu hör är alla blickar som vänds bort. Alla ord som inte yttras och alla meningar som inte fullföljs. Det jag hör nu är alla möjliggörares tystnad. Det jag hör nu är alla goda människor som inte tar ställning.

 

 

Taggad , , , , , , , ,

Högerextremismens framväxt i Sverige just nu av Patrik Björck

Patrik BjörckFör att förstå högerextremismens framväxt i Sverige ”just nu”, som är frågeställningen jag blivit inbjuden att tänka kring, så blir det naturligt att börja fundera på varför inte högerextremismen har växt fram tidigare i svensk historia.

Om man med högerextremism menar fascistiska och nazistiska politiska yttringar så är dess storhetstid i Europa från 1920 till 1945. I Italien, Tyskland och Spanien tar man makten och i andra länder spelar man under kriget en väsentlig roll som i Ungern och Kroatien för att nämna några.   Om man ser i ett internationellt perspektiv finns det en andra våg i Latinamerika under efterkrigstiden fram till cirka 1990-tal då en demokratiseringsprocess sveper över den kontinenten.

I Sverige under den här tiden är högerextremismen ett obehagligt men perifert fenomen. Men inte bara i Sverige. I USA under depressionen hade den amerikanska väljarkåren all anledning att fundera över hur en mycket svår situation med arbetslöshet och svåra umbäranden skulle lösas. I USA gör väljarna ett rationellt val och väljer Roosevelt och New Deal. I Sverige gör väljarna ett liknande rationellt val och väljer Per Albin Hansson och den socialdemokratiska Folkhemspolitiken. Fascistiska eller nazistiska partier får ett mycket marginellt genomslag i såväl Sverige som USA. I Tyskland gör väljarna en annan bedömning med välkänt resultat.

De omständigheter vi ofta förklarar högerextremism med förelåg i såväl USA som i Sverige och Tyskland, men utfallet är helt olika.

I USA har väljarna idag valt en president som kanske inte fullt ut kan kallas högerextrem men åtminstone i det häradet. I Sverige mäter idag ett parti med rötterna i nazismen i opinionsundersökningar upp mot 20 procent. Ändå har både amerikanska och svenska väljare ett jämfört med 1930-talet bra liv. Arbetslösheten är i jämförelse låg, utbildningsnivån i jämförelse hög. Men idag gör väljarna irrationella val i båda dessa länder. I två länder som tidigare inte haft en högerextrem erfarenhet är kanske inte väljarna ”vaccinerade”?

Vad är det för strömningar som leder väljarna till att göra högerextrema val? Är rasismen idag större i Sverige än under 1930-talet? Är toleransen idag lägre när det gäller inställningen till homosexuella jämfört med 1930-talet? Är motståndet mot jämlikhet mellan könen större idag än 1930-talet?

Jag tror inte det. Jag skriver tror för jag har i skrivande stund inte tillgång till aktuell forskning på området. Men om jag utgår från mina egna erfarenheter så var rasismen, homofobin och sexismen ett gigantiskt mycket större problem när jag växte upp på 1970-talet än situationen är idag. Därmed inte sagt att vi inte har dessa problem idag, men det snack som var helt accepterat runt fikaborden när jag trädde in i arbetslivet skulle aldrig accepteras idag. Svenska väljares värderingar är enligt min erfarenhet betydligt bättre idag än för några decenniers sedan. Utvecklingen blir då motsägelsefull om inte svaret är att polariseringen idag är så mycket större. En ganska stor grupp väljare har kanske inte ändrat sina värderingar i samma takt som majoriteten?

Min erfarenhet av arbetslivet är att många svenska arbetare tidigare inte kände någon självklar dragning till varken socialdemokrater eller kommunister. Ett främlingskap inför det vi idag kallar ”politisk korrekthet” och en mer individualistisk syn på samhället var ganska vanlig. Dom arbetskamraterna röstade dock slutligen ofta på socialdemokraterna. Orsaken tror jag är att en känsla av klassmedvetenhet förhindrade många att rösta på Högern och kommunisterna var inget alternativ. Jag tror att många idag inte känner det motståndet mot Sverigedemokraterna. Motståndet för en arbetare att rösta på SD är mycket mindre än att rösta på Moderaterna. Att SD är ett renodlat högerparti med en löntagarfientlig politik är inte tydligt för de flesta.

En annan orsak till att Sverige, till skillnad från våra nordiska grannländer, länge var förskonade från högerextremistiska partier i valda församlingar, är att Norge och Danmark, med sin historia av nazistisk ockupation, fick en annan typ av högerextremism än i Sverige. Ett parti med nazistiska rötter skulle troligen aldrig fått nått stöd av väljarna i Norge eller Danmark. I Sverige verkar det motståndet inte finnas längre. Det motstånd som för bara några år sedan gjorde SD till en liten sekt men som idag verkar bortblåst.

Den nya mediasituationen kan nog inte heller underskattas när det gäller frågan om varför vi får en växande högerextremism ”just nu”. Varför denna nya situation gynnar just högerextremism förtjänar dock ett eget seminarium.

Det som också är intressant att fundera över är det tillsynes motsägelsefulla fenomenet att det som sker idag är mer globalt. Globaliseringen skapar en motkraft som blir nationalism. Och denna nationalism sprider sig globalt. Trump i USA, Åkesson i Sverige etc är liknande fenomen som syns snart sagt över hela klotet samtidigt.

Sammanfattningsvis blir en del av svaret på frågan varför högerextremismen växer i Sverige just nu.

  • Vår avsaknad av historisk erfarenhet av högerextremism.
  • Polariseringen av värderingar.
  • Klassröstandet som om än avtagande fortfarande spelar roll.
  • En ny mediesituation.
  • Globaliseringen.

Detta är mitt ödmjuka bidrag till att förstå varför högerextremismen växer fram i Sverige just nu.

Det finns naturligtvis saker jag missat eller överskattat betydelsen av och alla de punkter jag tar upp förtjänar ett mycket mer ingående resonemang än jag hinner med i denna text.

 

Patrik Björck, 2017-09-01

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,

Högerextremism på frammarsch

Runt om i världen förefaller högerextremismen vara på frammarsch. Visst, vägen är lite krokig, det vill säga att valet i Frankrike gick inte så bra för Front National och Marine Le Pen.

Drar vi ut trenden är det dock uppenbart att tangentens riktning pekar mot ett ökande inflytande för högerextremismen. Det oroar mig. Det oroar mig mycket.

Emerich Roth, överlevare från förintelsen, har flera gånger skrivit om likheterna mellan den tid vi själva lever i och 30-talet. Roth var en av dem som var mycket kritiska när Anna Kinberg Batra öppnade för samarbete med SD. På SvD-debatt skrev han Kinberg Batra, du banar väg för ondskan.

Jag vill stimulera till debatt om detta faktum. Att högerextremismen ökar. Ofta när detta diskuteras har någon en idé om att det är det någon annan som ska lösa problemet. Detta är en lite märklig idé, då det faktiskt handlar om ett ansvar vi alla bär, förstås i olika utsträckning.

Jag tror helt enkelt att Martin Luther King hade rätt: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”. Alltså måste vi alla ta ett ansvar. Vidare måste de som är beredda att rösta på högerextremismen ta sitt ansvar, liksom de som röstade på nazisterna i Tyskland har fått bära sitt historiska ansvar.

För att lyfta detta problem har jag nu när vi enbart har ett år kvar till valet bett sex kloka socialdemokrater att skriva var sin text om högerextremismens framväxt i Sverige just nu.

På söndag kommer jag publicera Patrick Björks text som bland annat handlar om hur vår historiska avsaknad av högerextremism spelar en roll idag. Patrik Björck

Emilia Töyrä har skrivit en text om hennes möte med högerextremismen i Berlin och på Utöya, som kommer publiceras på måndag.

Emilia Töyrä

På tisdag kommer jag publicera Björn von Sydows text om hur vi i ord alltid måste möta högerextremismen i nutiden.

Björn von Sydow

På onsdag kommer Lawen Redars text om högerextremism och möjligheten att förbjuda nazistiska organisationer publiceras.

Lawen Redar

På torsdag kommer Alexandra Völkers text som handlar om SD:s världsbild och hur det Socialdemokratiska svaret måste se ut.

Alexandra Völker

Taggad , , , , ,

Slutet för socialdemokratin!

För 84 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet i Tyskland, SPD. För er som följer bloggen, så skrev jag ett inlägg på detta tema för exakt ett år sedan, som finns att läsa här.

Den 22:a juni, 1933, förbjöds alltså tyska SPD. Det jag uppfattar som den viktigaste essensen är att utvecklingen inte var på förhand avgjord och inte heller förutsedd. Ibland kan en luras att tro att så är fallet när historien studeras i efterhand. När Tyskland gick till val 1932, torde det inte ha varit många som kunde förutse utvecklingen, kanske inte någon. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas, Weimar-republiken falla och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.

Rede Adolf Hitlers zum Ermächtigungsgesetz

Detta är viktigt att komma ihåg. Låt oss ha detta i minnet när vi ser ut över världen och ser högerextrema och högerpopulister som steg för steg monterar ned demokratin. Jag tänker bland annat på länder som Ryssland, Polen och Ungern, men tycker också att utvecklingen i USA, Turkiet och på Filippinerna kan diskuteras i samma ljus. För det är nämligen så att när de mänskliga rättigheterna monteras ned, så riskerar demokratin att försvinna med dem.  

När högern öppnar upp för att regera med stöd av Sverigedemokraterna, så leker de med elden. För Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Detta har både LO och Expo visat, om och om igen. (Se bland annat LO:s film om SD nedan.)

Som jag skrev för ett år sedan det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock den kanske allra viktigaste att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.

Taggad , , , , ,

Fem myter om det dödliga våldet

När jag kom in i riksdagen 2014 hade jag aldrig kunnat tänka mig hur politikens fokus skulle förändras under dessa 2,5 år. Mandatperioden har hittills präglats av politisk osäkerhet, flyktingkris, samt gängkriminalitet och nu terror, även om en mängd andra frågor behandlats och hanterats, men inte helt hamnat i strålkastarljuset.

Hade någon förutspått detta och sagt till mig det när jag tog denna bild, min första dag i riksdagen, hade jag inte trott dem.

Dessa kriser som i mediedramaturgin avlöser varandra, ihop med ihärdigt politiskt opinionsarbete från vissa grupper, har lett till den ganska utbredda åsikten att allt går åt fel håll. Det är naturligtvis en sanning med modifikation och exempelvis OECD har ju på punkt efter punkt hyllat Sverige.

Det är därför slående att många som anför att Sverige är ett land i kris, de inte tycks ha drabbat av detta elände själva utan mest ha kunnat läsa sig till det på mer eller mindre obskyra sidor på internet.

Avsikten med denna text är inte att raljera över den oro människor känner eller överpröva hur välgrundad den är. Tvärt om är oron och otryggheten ett problem som inte får viftas bort. Utmaningen är att å ena sidan att ta den växande oron på allvar och föreslå olika trygghetshöjande åtgärden, men å andra sidan måste också oron mötas med faktiska argument kring hur verkligheten faktiskt ser ut. Kort sagt kan inte tankefigurer som inte har sin utgångspunkt i hur verkligheten faktiskt ser ut, få stå oemotsagda.

Ett område som ofta pekas ut som extra problematiskt är brottsutvecklingen. Bland vissa grupper av människor anförs att brotten ökar generellt, allt ifrån våldsbrott och vardagsbrott till sexualbrott. På sociala medier finns ofta en medföljande underton av vilka befolkningsgrupper som ligger bakom denna ökning. Denna desinformation är farlig för Sverige och skapar oro i hela samhället och riskerar att hota den sammanhållning som hela samhällskroppen är uppbyggd på.

Jag menar inte att vi ska bortse ifrån att det just nu pågår någon form av gängkrig i Sverige, utan se detta problem för vad det är. Först när vi gör det kan vi vidta åtgärder som är relevanta. Det kan handla om skärpta straff för vapeninnehav, vilket nu ligger på riksdagens bord. Det kan också handla fler anställda inom polisen, vilket nu också är verklighet.  då det aldrig förr har funnits så många anställda inom polisen, som nu. Jag är också glad för att den socialdemokratiska partikongressen slog fast att vi ska verka för 10 000 fler poliser. Det är bra och det behövs. Slutligen måste vi fortsätta öka intagningen på polishögskolorna för att säkra en långsiktig hög nivå av utbildade poliser.

På lång sikt måste naturligtvis också ojämlikheten minska i hela samhället och kvaliteten på våra skolor öka. OECD har pekat ut Sverige som ett av de länder som har störst skillnader inom skolan. Detta kan inte fortsätta! Svenska skolan måste bli mer jämlik, inte genom att försämra bra skolor, utan genom att allokera pengar klokare. Det måste finnas mer resurser för tidiga insatser i skolan. Det är enbart med den typen av förslag som rekryteringen till gäng på lång sikt kan minska.

Med det sagt ska vi också våga acceptera tillgänglig statistik om brottsutvecklingen. Annars kan vi aldrig göra relevanta analyser av de hot som vi står inför. Utvecklingen av dödligt våld ser exempelvis ut enligt nedan (källa BRÅ).

Tabell dödligt våld

Som framgår tydligt går inte utvecklingen åt något tydligt håll i denna statistik. Om vi drar ut tidshorisonten till en 50-års period är utvecklingen om något positiv. Det dödliga våldet minskar.

För den som är intresserad av detta ämne kan jag varmt rekommendera en artikel som Maria Robsahm skrev om detta: Fem myter om det dödliga våldet.

Min huvudsakliga poäng är att när det offentliga samtalet låter sig påverkas av vad som verkar vara politisk desinformation, riskerar vi dels den samhälleliga sammanhållningen, men vi riskerar också att vidta felaktiga åtgärder då alltför många anammar den felaktiga bilden av att allt går åt fel håll. När det gäller kriminalitet måste samhället och socialdemokratin vara hårda både mot kriminella och kriminalitetens orsaker, men vi måste i dessa insatser utgå från hur verkligheten faktisk ser ut och inte från politisk desinformation från extremister.

Taggad , , , ,

Vem hänger med i svängarna?

Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. När det gäller moderaternas förhållningssätt till Sverigedemokraterna vet jag varken ut eller in. Ett är dock klart: Moderaterna har närmat sig Sverigedemokraterna. Om detta skrev jag en krönika i Tyresö Nyheter, men jag har också bifogat den nedan.

Denna krönika skrev jag i mitten av förra månaden. Sedan skrev förintelseöverlevaren Emerich Roth i början av mars, en i mitt tycke klok debattartikel som kritiserade M:s närmande mot SD. Denna artikel gjorde den lokala moderatledaren Peter Freij rikskänd, då han twittrade att Anna Kinberg Batra  ”brunsmetas” av SvD och andra tidningar. Då SvD publicerade Emerich Roths artikel torde bara detta kunna tolkas som att det är just kritiken som Emerich Roth framför som ska Peter Freij tycker är brunsmetning. Detta fick bland annat Jonas Gardell att gå i taket och kallade Peter Freijs inlägg för vidrigt och historielöst. Metrokolumnisten Viktor Banke skrev ”Att kalla en förintelseöverlevares varning och budskap för brunsmetning är så oerhört magstarkt, och samtidigt så talande.

Som en varm förespråkare för Tyresö brukar jag ibland acceptera tesen att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Jag måste dock erkänna att detta är fel. Peter Freij är i mitt tycke ingen bra representant för tyresöborna. Jag är inte ens säker på att han är en bra representant för Moderaterna i Tyresö. Därför är jag intresserad av att veta om de moderata medlemmarna i Tyresö kommer låta Peter Freij vara deras främst representant även framöver.

Tyresös röst i riksdagen

 Det är svårt att förstå hur ens minne fungerar. När jag tänker tillbaka på mina högstadieår kommer jag ihåg de märkligaste saker och annat som i efterhand verkar irrelevanta. Ett möte som jag däremot minns med stor skärpa och som gjorde stort intryck på mig som tonåring var då Ferenc Göndör besökte skolan. Ferenc Göndör hade överlevt Auschwitz och hans besök var viktigt på en skola som på 90-talet var tydligt präglad av skinnskallekultur och vitmaktrörelsen. Jag minns inte exakt vad han sa, men jag minns att hans berättelse påverkade mig djupt.

 Under Anna Kinberg Batras olika utspel om Moderaternas nya relation till Sverigedemokraterna kan jag inte låta bli att tänka på Ferenc Göndör. Jag kan inte låta bli att tänka på att människans minne ofta är alldeles för kort. Jag kan inte låta bli att tänka på att det snart inte kommer finnas några överlevare kvar från nazistiska koncentrationsläger, som kan berätta om den självupplevda skräcken. Jag kan inte låta bli att tänka på Emerich Roth, en man som också överlevde Auschwitz. Jag kan inte låta bli att tänka på Emerich Roths ord från Dagens Nyheter härom året:

 ”Låt inte Sverigedemokraterna bli en normal del av vår politiska vardag. Låt inte Sverigedemokraterna framstå som ett riksdagsparti bland de andra. Gör motstånd! Gör motstånd mot alla tendenser. Låt inte rasistiska uttalanden och omdömeslösa generaliseringar passera oemotsagda på jobbet, på festen, på städdagen eller när det nu kan vara ni stöter på dem.

 Jag vet att nazismens bästa bundsförvanter är passiviteten och likgiltigheten. Den som inte gör något, har gjort mer än nog för att bana väg för ondskan. Det är nu hög tid för alla oss, som kan historien och inte vill se historien upprepas, att göra något. Hade människor gjort något då, på 30- och 40-talen, hade Förintelsen inte kunnat genomföras.”

 Vad betyder då Anna Kinbergs Batra besked för Tyresö? Helt ärligt är det svårt att veta idag. Moderatledarens besked har ju varit minst sagt otydliga. Det jag vet är att Moderaterna i Tyresö har ett besked att ge väljarna innan 9:e september 2018. Är en röst på Moderaterna ett steg mot att normalisera Sverigedemokraterna? Jag känner en del tyresöbor som tidigare röstat på Moderaterna, men som aldrig kommer kunna acceptera en flört med högerextremismen. Jag är helt säker på att de vill veta vad en röst på Moderaterna innebär. En sak är säker. En röst på Socialdemokraterna kommer aldrig innebära normalisering av Sverigedemokraterna. Däremot är det en röst på en nystart för Tyresö. Ett Tyresö för alla!

 

 

 

 

Taggad , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: