Etikettarkiv: Högerextremism

Slutet för socialdemokratin!

För 84 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet i Tyskland, SPD. För er som följer bloggen, så skrev jag ett inlägg på detta tema för exakt ett år sedan, som finns att läsa här.

Den 22:a juni, 1933, förbjöds alltså tyska SPD. Det jag uppfattar som den viktigaste essensen är att utvecklingen inte var på förhand avgjord och inte heller förutsedd. Ibland kan en luras att tro att så är fallet när historien studeras i efterhand. När Tyskland gick till val 1932, torde det inte ha varit många som kunde förutse utvecklingen, kanske inte någon. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas, Weimar-republiken falla och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.

Rede Adolf Hitlers zum Ermächtigungsgesetz

Detta är viktigt att komma ihåg. Låt oss ha detta i minnet när vi ser ut över världen och ser högerextrema och högerpopulister som steg för steg monterar ned demokratin. Jag tänker bland annat på länder som Ryssland, Polen och Ungern, men tycker också att utvecklingen i USA, Turkiet och på Filippinerna kan diskuteras i samma ljus. För det är nämligen så att när de mänskliga rättigheterna monteras ned, så riskerar demokratin att försvinna med dem.  

När högern öppnar upp för att regera med stöd av Sverigedemokraterna, så leker de med elden. För Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Detta har både LO och Expo visat, om och om igen. (Se bland annat LO:s film om SD nedan.)

Som jag skrev för ett år sedan det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock den kanske allra viktigaste att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.

Taggad , , , , ,

Fem myter om det dödliga våldet

När jag kom in i riksdagen 2014 hade jag aldrig kunnat tänka mig hur politikens fokus skulle förändras under dessa 2,5 år. Mandatperioden har hittills präglats av politisk osäkerhet, flyktingkris, samt gängkriminalitet och nu terror, även om en mängd andra frågor behandlats och hanterats, men inte helt hamnat i strålkastarljuset.

Hade någon förutspått detta och sagt till mig det när jag tog denna bild, min första dag i riksdagen, hade jag inte trott dem.

Dessa kriser som i mediedramaturgin avlöser varandra, ihop med ihärdigt politiskt opinionsarbete från vissa grupper, har lett till den ganska utbredda åsikten att allt går åt fel håll. Det är naturligtvis en sanning med modifikation och exempelvis OECD har ju på punkt efter punkt hyllat Sverige.

Det är därför slående att många som anför att Sverige är ett land i kris, de inte tycks ha drabbat av detta elände själva utan mest ha kunnat läsa sig till det på mer eller mindre obskyra sidor på internet.

Avsikten med denna text är inte att raljera över den oro människor känner eller överpröva hur välgrundad den är. Tvärt om är oron och otryggheten ett problem som inte får viftas bort. Utmaningen är att å ena sidan att ta den växande oron på allvar och föreslå olika trygghetshöjande åtgärden, men å andra sidan måste också oron mötas med faktiska argument kring hur verkligheten faktiskt ser ut. Kort sagt kan inte tankefigurer som inte har sin utgångspunkt i hur verkligheten faktiskt ser ut, få stå oemotsagda.

Ett område som ofta pekas ut som extra problematiskt är brottsutvecklingen. Bland vissa grupper av människor anförs att brotten ökar generellt, allt ifrån våldsbrott och vardagsbrott till sexualbrott. På sociala medier finns ofta en medföljande underton av vilka befolkningsgrupper som ligger bakom denna ökning. Denna desinformation är farlig för Sverige och skapar oro i hela samhället och riskerar att hota den sammanhållning som hela samhällskroppen är uppbyggd på.

Jag menar inte att vi ska bortse ifrån att det just nu pågår någon form av gängkrig i Sverige, utan se detta problem för vad det är. Först när vi gör det kan vi vidta åtgärder som är relevanta. Det kan handla om skärpta straff för vapeninnehav, vilket nu ligger på riksdagens bord. Det kan också handla fler anställda inom polisen, vilket nu också är verklighet.  då det aldrig förr har funnits så många anställda inom polisen, som nu. Jag är också glad för att den socialdemokratiska partikongressen slog fast att vi ska verka för 10 000 fler poliser. Det är bra och det behövs. Slutligen måste vi fortsätta öka intagningen på polishögskolorna för att säkra en långsiktig hög nivå av utbildade poliser.

På lång sikt måste naturligtvis också ojämlikheten minska i hela samhället och kvaliteten på våra skolor öka. OECD har pekat ut Sverige som ett av de länder som har störst skillnader inom skolan. Detta kan inte fortsätta! Svenska skolan måste bli mer jämlik, inte genom att försämra bra skolor, utan genom att allokera pengar klokare. Det måste finnas mer resurser för tidiga insatser i skolan. Det är enbart med den typen av förslag som rekryteringen till gäng på lång sikt kan minska.

Med det sagt ska vi också våga acceptera tillgänglig statistik om brottsutvecklingen. Annars kan vi aldrig göra relevanta analyser av de hot som vi står inför. Utvecklingen av dödligt våld ser exempelvis ut enligt nedan (källa BRÅ).

Tabell dödligt våld

Som framgår tydligt går inte utvecklingen åt något tydligt håll i denna statistik. Om vi drar ut tidshorisonten till en 50-års period är utvecklingen om något positiv. Det dödliga våldet minskar.

För den som är intresserad av detta ämne kan jag varmt rekommendera en artikel som Maria Robsahm skrev om detta: Fem myter om det dödliga våldet.

Min huvudsakliga poäng är att när det offentliga samtalet låter sig påverkas av vad som verkar vara politisk desinformation, riskerar vi dels den samhälleliga sammanhållningen, men vi riskerar också att vidta felaktiga åtgärder då alltför många anammar den felaktiga bilden av att allt går åt fel håll. När det gäller kriminalitet måste samhället och socialdemokratin vara hårda både mot kriminella och kriminalitetens orsaker, men vi måste i dessa insatser utgå från hur verkligheten faktisk ser ut och inte från politisk desinformation från extremister.

Taggad , , , ,

Vem hänger med i svängarna?

Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. När det gäller moderaternas förhållningssätt till Sverigedemokraterna vet jag varken ut eller in. Ett är dock klart: Moderaterna har närmat sig Sverigedemokraterna. Om detta skrev jag en krönika i Tyresö Nyheter, men jag har också bifogat den nedan.

Denna krönika skrev jag i mitten av förra månaden. Sedan skrev förintelseöverlevaren Emerich Roth i början av mars, en i mitt tycke klok debattartikel som kritiserade M:s närmande mot SD. Denna artikel gjorde den lokala moderatledaren Peter Freij rikskänd, då han twittrade att Anna Kinberg Batra  ”brunsmetas” av SvD och andra tidningar. Då SvD publicerade Emerich Roths artikel torde bara detta kunna tolkas som att det är just kritiken som Emerich Roth framför som ska Peter Freij tycker är brunsmetning. Detta fick bland annat Jonas Gardell att gå i taket och kallade Peter Freijs inlägg för vidrigt och historielöst. Metrokolumnisten Viktor Banke skrev ”Att kalla en förintelseöverlevares varning och budskap för brunsmetning är så oerhört magstarkt, och samtidigt så talande.

Som en varm förespråkare för Tyresö brukar jag ibland acceptera tesen att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Jag måste dock erkänna att detta är fel. Peter Freij är i mitt tycke ingen bra representant för tyresöborna. Jag är inte ens säker på att han är en bra representant för Moderaterna i Tyresö. Därför är jag intresserad av att veta om de moderata medlemmarna i Tyresö kommer låta Peter Freij vara deras främst representant även framöver.

Tyresös röst i riksdagen

 Det är svårt att förstå hur ens minne fungerar. När jag tänker tillbaka på mina högstadieår kommer jag ihåg de märkligaste saker och annat som i efterhand verkar irrelevanta. Ett möte som jag däremot minns med stor skärpa och som gjorde stort intryck på mig som tonåring var då Ferenc Göndör besökte skolan. Ferenc Göndör hade överlevt Auschwitz och hans besök var viktigt på en skola som på 90-talet var tydligt präglad av skinnskallekultur och vitmaktrörelsen. Jag minns inte exakt vad han sa, men jag minns att hans berättelse påverkade mig djupt.

 Under Anna Kinberg Batras olika utspel om Moderaternas nya relation till Sverigedemokraterna kan jag inte låta bli att tänka på Ferenc Göndör. Jag kan inte låta bli att tänka på att människans minne ofta är alldeles för kort. Jag kan inte låta bli att tänka på att det snart inte kommer finnas några överlevare kvar från nazistiska koncentrationsläger, som kan berätta om den självupplevda skräcken. Jag kan inte låta bli att tänka på Emerich Roth, en man som också överlevde Auschwitz. Jag kan inte låta bli att tänka på Emerich Roths ord från Dagens Nyheter härom året:

 ”Låt inte Sverigedemokraterna bli en normal del av vår politiska vardag. Låt inte Sverigedemokraterna framstå som ett riksdagsparti bland de andra. Gör motstånd! Gör motstånd mot alla tendenser. Låt inte rasistiska uttalanden och omdömeslösa generaliseringar passera oemotsagda på jobbet, på festen, på städdagen eller när det nu kan vara ni stöter på dem.

 Jag vet att nazismens bästa bundsförvanter är passiviteten och likgiltigheten. Den som inte gör något, har gjort mer än nog för att bana väg för ondskan. Det är nu hög tid för alla oss, som kan historien och inte vill se historien upprepas, att göra något. Hade människor gjort något då, på 30- och 40-talen, hade Förintelsen inte kunnat genomföras.”

 Vad betyder då Anna Kinbergs Batra besked för Tyresö? Helt ärligt är det svårt att veta idag. Moderatledarens besked har ju varit minst sagt otydliga. Det jag vet är att Moderaterna i Tyresö har ett besked att ge väljarna innan 9:e september 2018. Är en röst på Moderaterna ett steg mot att normalisera Sverigedemokraterna? Jag känner en del tyresöbor som tidigare röstat på Moderaterna, men som aldrig kommer kunna acceptera en flört med högerextremismen. Jag är helt säker på att de vill veta vad en röst på Moderaterna innebär. En sak är säker. En röst på Socialdemokraterna kommer aldrig innebära normalisering av Sverigedemokraterna. Däremot är det en röst på en nystart för Tyresö. Ett Tyresö för alla!

 

 

 

 

Taggad , , , , , , , , ,

AKB säg efter mig! Ett rasistiskt parti med nazistiska rötter

Apropå moderatledaren Anna Kinberg Batras öppning för någon form av samröre med Sverigedemokraterna har många människor reagerat. En del har uppskattat utspelet, men ännu fler har upprörts. Reaktionen beror nog mycket på olika personers syn på både Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. I min värld är frågan så enkel som: Är det värt att samverka med extrenhögern och i förlängningen riskera vårt öppna svenska samhälle på kuppen för att komma åt makten och tvinga bort socialdemokratin? Hur en svarar på den frågan avgör också synen på AKB:s utspel.

En i mina ögon skarpsynt person, Jonas Gardell, skrev en mycket tankvärd text på detta tema i Expressen. Bland annat skriver Gardell följande direkt riktat till Anna Kinberg Batra:

Och när jag skriver detta ser jag att du redan ändrat ditt språkbruk och istället för att säga att SD är ett parti med nazistiska rötter säger att det är ett parti med ”auktoritära” rötter.

Denna glidning har också en klok riksdagsledamotskollega till mig noterat. Lawen Redar skrev följande på Facebook för ett tag sedan: lr-om-ordDetta är ord som tål att tänkas på. De sätter nämligen fingret på problemet. För att kunna samverka med Sverigedemokraterna måste partiets historia relativiseras och skrivas om. Detta har redan börjat. Dessutom måste alla dessa gräsliga och ofta rasistiska övertramp, som framträdande SD:are gör, gömmas undan och förminskas. Detta verkar också ha börjat genom att debattörer jämför övertrampen med Vänsterpartiets smutsiga historia. Jag har lite till övers för kommunismen, men har svårt att se kopplingen mellan idag aktiva sverigedemokraters rasism och en död ideologi från förra årtusendet. De som försöker blanda ihop korten och kasta in Vänsterpartiet i leken, döljer att kommunismen är död, men Sverigedemokraterna hotar vårt öppna samhälle och vår demokrati idag.

Den här utvecklingen gör mig orolig. Jag har tidigare beskrivit vad som hände i Tyskland på 30-talet i blogginlägget, “Nu, era socialdemokratiska paddor”. Frågan är om konservativa partier som moderaterna kommer bli högerextremismens hantlangare, liksom i Tyskland på 30-talet och frågan är när de vaknar upp och inser att den som går i säng med högerextremismen riskerar att vakna upp med en fruktansvärd baksmälla.

Taggad , , , , , , , , , ,

5 år sedan Utöya

Det är fem år sedan Utöya. Ja, jag vet att det inte är exakt fem år sedan, men jag har inte lyckats skriva detta blogginlägg i tid. Trots att jag försökt! Även om jag alltid försöker skriva om sådant som ligger mig nära, är Utöya något helt speciellt. En helt annan liga, som fotbollsnörden, i mig skulle säga. Tankarna vill inte riktigt låta sig kontrolleras. Orden vill inte riktigt formeras. Samtidigt tänker jag att det inte gör så mycket att detta inlägg inte publiceras på årsdagen av massmorden, då kampen mot fascism och terrorism måste föras varje dag, inte bara på årsdagar.

När jag tänker tillbaka på den dagen för fem år sedan, så är det för mig liksom folk säger, att man kommer ihåg precis vad man gjorde och vad man kände. Många av oss kommer ihåg den där fredagen den 22:a juli 2011. Det var strålande väder i Stockholm och min fru och jag förberedde oss för att ett par goda vänner skulle komma på besök i Öringe, där vi bor.

Jag kommer ihåg chocken efter attacken mot regeringskvarteren i Oslo. Jag kommer ihåg de prematura kommentarerna om islamistisk terrorism och jag kommer ihåg de till en början lite oklara meddelanden om att någonting också händer på Utöya. Jag kommer också ihåg den nya chocken på lördagsmorgonen, då dödssiffran skjutit i höjden och vittnade om magnituden av terrordådet.

Det är fem år sedan en man märkt av hat, beslutade sig för att försöka stoppa återväxten till den rörelse han menade bar skulden för Norges degeneration. Det är fem år sedan en man präglad av ett sammelsurim av  högerextremism, fascism, konservatism, anti-islamism begav sig till Utöya för att skjuta socialdemokrater. Det är fem år sedan en man med berått mod åkte till ett ungdomsläger för att massmörda barn, tonåringar och vuxna. Detta får vi aldrig glömma och därför länkar jag nedan till AUF:s tänkvärda filmklipp.

AUF:s film

När jag tänker tillbaka på den dagen och är helt ärlig, vill jag minnas att tankarna flög iväg till det där egoistiska hörnet av hjärnan, som en inte alltid vill erkänna för varken sig själv eller andra. ”Tänk om det vore mig.” ”Tänk om mördaren hade varit på Utöya tio år tidigare, var hade jag då gömt mig på ön?”

Någonting jag reflekterat över är att Utöya på bilderna i olika medier tagna från helikopter ser ut att vara en ö nästan helt täckt av träd och skog. Samtidigt vet jag att jag noterade redan för fem år sedan är att jag minns Utöya som väldigt öppen plats, med ganska få träd. Så som jag minns det kan inte ha varit lätt att gömma sig på ön och för dem som försökte måste väntan varit fruktansvärd.

För dem som överlevde dåden måste det ha varit svårt att återvända. Det är lätt att förstå varför det har debatterats hur Utöyas framtid ska se ut. Personligen tycker jag det är glädjande att Utöya framåt kommer kunna fungera både som en plats för att minnas, men också för att genomföra ungdomsläger. Det känns ju på något sätt som det viktigaste att mördaren inte lyckades. Istället kommer ön år efter år fyllas med progressiva unga och AUF är fortfarande Norges största ungdomsförbund med över 14 000 medlemmar.

 

 

 

 

Taggad , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: