I mitten av februari fick jag en debattartikel publicerad om Ulf Kristerssons track record som Socialförsäkringsminister. Den handlar bland annat om hur kostnaden för sjukförsäkringen ökat med 12 miljarder kronor sedan 2010, samt om behovet att ta bort den bortre tidsgränsen.
Att diskutera Ulf Kristerssons track record är av nödvändighet inte särskilt framåtsyftande, men problemet är att det idag finns en majoritet i riksdagen för att ha den bortre tidsgränsen kvar.
Som jag skriver i artikeln är det förstås inte så att alla har blivit sjuka på grund av den bortre tidsgränsen, men problemet är att borgerliga politiker då och idag verkar tro att den är en mirakelmedicin. Införandet av tidsgränserna fungerat som ett hinder för att införa verkliga åtgärder för att få ner sjuktalen. Vi vet att kvinnor i allmänhet och kvinnor i omsorgsyrken i synnerhet är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken. Riktiga reformer för jämställdhet och fler händer i vård och omsorg skulle till exempel kunna göra något för att minska ohälsan i samhället.
Förutom att ett borttagande av tidsgränsen skulle vara bra för de sjuka som förhoppningsvis skulle kunna fokusera på att bli friska, så tror jag också att det skulle vara bra för att svenskarna i allmänhet behöver få tillbaka förtroendet för våra sjukförsäkringar.
Mathias Tegnér 