Nacka M – Nya trollfabriken

Igår torsdag publicerade Nacka Moderaterna ett lågvattenmärke på sin FB-sida.  Rubriken på inlägget är: ”S+MP+V: NEJ TILL FÖRBUD MOT MÅNGGIFTE”

Vad är då sanningen i denna fråga? I gårdagens frågestund svarade migrationsminister Helene Fritzon tydligt. (För er som vill se hela frågestunden, så finns den här)

Varför vill Moderaterna påskina politiska skillnader som inte finns? Vad är då bakgrunden?

Det hela kan sammanfattas så här (se längre text med länkar nedan)

  1. Riksdagen röstar 2014 igenom ny lagstiftning mot barnäktenskap på proposition från regeringen Reinfeldt. (Alla röstade för utom V, som om jag förstått protokollen rätt ville ha hårdare regler)
  2. Det visar sig att lagen inte räcker och den S-ledda regeringen tillsätter en snabbutredning av frågan våren 2017.
  3. Utredaren lämnar ett betänkande december 2017.
  4. Frågan skickas på remiss december 2017, där svar senast ska inkomma i mars 2018.
  5. M, L, C, KD, SD röstar igenom ett tillkännagivande till regeringen att den ska komma med ett lagförslag om barnäktenskap. S röstade nej, eftersom regeringen redan arbetar med frågan, se ovan.
  6. En lagrådsremiss kommer läggas på riksdagens bord innan sommaren.

Är då detta facebook inlägg rimligt? Som ni kan se i klippen ovan, så försöker Moderaterna i Nacka göra sken av en åsiktsskillnad som inte finns. Jag tycker inte det är seriös. Det är faktiskt ett lågvattenmärke som tyder på desperation.

Enligt ovan (5) så röstade i veckan den samlade högern plus SD igenom ett tillkännagivande om att bland annat att ”Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär:

”att ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag aldrig ska erkännas i
Sverige, om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till
Sverige.”

Den som vill läsa hela betänkandet, så finns det här.

(6) Är då regeringen emot detta? I klippet ovan är Helene Fritzon, Migrations- och biträdande Justitieminister tydlig. För er som inte kan se klippet, så sa hon bland annat:

”Att vara tydlig och åstadkomma skillnad betyder inte bara att man har ett högt tonläge i debatten. Det betyder också att man åstadkommer skillnad genom beslut och lagstiftning. Regeringen har en uttrycklig och tydlig ambition att återkomma till riksdagen med skärpta lagförslag om att det ska vara förbjudet med barnäktenskap i Sverige. Tvivla aldrig på detta”.

(2) Redan förra året beslutade regeringen att snabbutreda frågan, eftersom att den gamla lagstiftningen från den sista Reinfeldts-regeringen inte helt fyllde sin funktion.

(4)Frågan har skickats på remiss, för att få in synpunkter från olika delar av samhället, vilket är en viktig del i lagstiftningsprocessen. Sedan kommer ett förslag till riksdagens bord innan sommaren, efter frågan har varit hos Lagrådet. Så ser den svenska lagstiftningsprocessen ut. Det vet också Nackamoderaterna. Om de inte gör det så framgår regeringens intentioner tydligt i debatten ovan eller i den skriftliga fråga som Robert Hannah ställde i februari, som Helene Fritzon också har svarat på.

Jag är rädd för att denna typ av oseriöst agerande på sikt kan underminera den svenska modellen för att lagstifta. Det skulle vara dåligt för Sverige som land. Jag hoppas vi slipper fler dylika trumpistiska och populistiska inslag i valrörelsen. Att det parti som styr en av Sveriges 20 största kommuner och beskriver sig som ett moderatskyltfönster agerar på detta sätt, bådar inte gått för framtiden.

 

Taggad , , , , ,

Lag och ordning, en vänsterfråga!

Ibland argumenterar människor med hjärtat till vänster att hårda trygghetsfrågor, som satsningar på polis och höjda straff är högerpolitik. I mitt tycke kan ingenting vara mer felaktigt.

I grunden är Socialdemokratin en frihetsrörelse, där målsättningen är alla människors frigörelse eller som Per-Albin Hansson uttryckte det, alla människor måste få möjlighet att ”förverkliga sina bästa stämningars längtan”. Det är därför vi tror på det jämlika samhället för det är bara då, alla människor har chansen att förverkliga sig själva och leva i frihet.

En av de största hoten mot den visionen är då kriminalitet och otrygghet får fäste runt om i samhället. Som med mycket annat är otryggheten ojämnt fördelad. Där resurserna är mest knappa, där är också otryggheten störst.

Jag är därför väldigt stolt över att Socialdemokraterna har svängt den gamla regeringens politik och nu gör stora satsningar på polisen, samt lag och ordning.

180220 Tommy Hansson ute

Mathias Tegnér och Tommy Hansson utanför Tyresö Centrum

Satsningarna på polisen diskuterade jag för inte så länge sedan med Tommy Hansson, som driver (www.blaljus.nu) och är förtroendevald för Polisförbundet Stockholm. För den som är intresserad går programmet nås här och det som skrev på Blåljus.nu läsas här.

Som riksdagsledamot känns det bra att ha röstat igenom en budget som gett mer pengar till polisen än de själva begärde och fördubblat intaget till polisutbildningen. Kort sagt, så måste Polisen få bättre förutsättningar för att kunna utföra sitt jobb.

Dessutom finns nu en heltäckande strategi för att förebygga mäns våld mot kvinnor och regeringen har vidtagit åtgärder för att bekämpa välfärdsbrottslighet. Alla försök med fusk och fiffel inom välfärden ska bekämpas med kraft.

Slutligen måste de kriminella gängen och de utländska inbrottsligorna stoppas. Vi har höjt straffen för flera brott, bland annat vapenbrott och grova våldsbrott. Nu måste rekryteringen till gängen stoppas. Det görs bäst med mer sociala åtgärder mot ungdomar i riskzonen och fler lokalt förankrade poliser.

Kort sagt, satsningar på lag och ordning är en vänsterfråga!

Taggad , , , , , , , ,

Vi går mot ljusare tider!

I februarinumret av Tyresö Nyheter fick jag chansen att skriva en krönika. Jag tog fasta på att mycket faktiskt är positivt i Sverige och att de problem vi har faktiskt kan lösas med politik. Läs den nedan eller titta på hela numret på Tyresö Nyheters hemsida.

Vi går mot ljusare tider!

För varje dag som går i februari blir dagen fem minuter längre, så när vi möter mars från exempelvis Telegrafbergets utsiktspunkt är dagen mer än två timmar längre än i början av februari. Men även i vårt samhälle går vi mot ljusare tider. Under de senaste åren har det offentliga samtalet, mer och mer präglats av ett ensidigt fokus på problem, där utvecklingen endast beskrivs som negativ. Men fler och fler ser positivt på samhällsutvecklingen!

Detta är naturligtvis rimligt. Sverige är ett bra land att leva i. Vi mår bra, vi lever länge och vi är lyckliga. Vi har en av världens starkaste ekonomier.

Jag menar naturligtvis inte att varken Sverige eller Tyresö är perfekt. Det finns många problem som måste lösas. Det pågår gängkrig i Sverige. Den organiserade brottsligheten har växt på svensk arbetsmarknad. Utlandsfödda kvinnor står ofta utanför arbetsmarknaden.

Det som skiljer mig från många av dem som är mest negativa är en tro på att vi själva kan styra utvecklingen. Politik kan göra skillnad. Kampen mot brottsligheten måste vara kompromisslös. Den som begår brott ska straffas. Därför behöver Sverige fler poliser. Det finns inga genvägar. När vi tog över makten 2014 utbildades lika många poliser som går i pension varje år. Nu har vi fördubblat antalet utbildningsplatser för poliser. Nu behövs polisernas villkor förbättras, så fler poliser stannar i yrket och fler vill utbilda sig till polis. Kort sagt, något är fel, men lösningen finns i politik.

När det gäller utlandsfödda kvinnor på arbetsmarknaden är det också politik som kan lösa problemen. 2013 fick Sverige EU-stöd för vår höga ungdomsarbetslöshet. Detta har vi nu vänt och idag är ungdomsarbetslösheten lägre än på 14 år. Precis som vi nu knäckt ungdomsarbetslösheten, så kan politik också hjälpa utlandsfödda in på arbetsmarknaden. Redan idag har vi halverat etableringstiden på arbetsmarknaden för nyanlända från nio till fyra år. Det är inte bara bra för ekonomin. Det är också grunden för en fungerande integration. Kort sagt, politik gör skillnad.

Det som blivit tydligt de senaste veckorna i riksdagen är faktiskt olika partiers syn på Sverige. Jag som socialdemokrat tror på Sverige och den svenska modellen. Vi älskar det som är bra med Sverige, som jämställdhet, jämlikhet och mycket annat. Däremot blundar vi inte för de problem som vi står inför. Samtidigt verkar Ulf Kristersson gå runt i riksdagen och  lova ministerposter till höger och vänster, trots att de röd-gröna är lika stora som Alliansen. Sanningen är att Kristersson är så säker på vinst för att han planerar att luta sig mot SD om det behövs. För oss som tror på Sverige är Kristersson ett otryggt val. Han har faktiskt ett riktigt dåligt track-record. Som Socialborgarråd i Stockholm sålde han våra gemensamma tillgångar till rabattpriser och som Socialförsäkringsminister lät han sjukskrivningarna skena.

I Sverige har vi Socialdemokrater vänt utvecklingen och vi går mot ljusare tider. För oss som vill fortsätta i samma riktning finns bara ett val. Det är Stefan Löfven.

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,

”Socialdemokratin dog med Olof Palme”

Varje år på Olof Palmes dödsdag dyker krönikor upp, som i min värld går ut på att ta Olof Palme och hans eftermäle i besittning för sina egna åsikter. Det är inte konstigt att så sker, med tanke på vad Olof Palme har betytt för arbetarrörelsen. Samtidigt finns det något konstigt i detta.

Jag läste en krönika för två år sedan som fortfarande gnager i mig, då jag tycker slaget om Olof Palmes minne är lite upp-och-ned-vända-världen för en progressiv och reformistisk rörelse.

I min värld måste progressiva rörelser vara framåtsyftande. Ta sin utgångspunkt i tidlösa värderingar, förstå de utmaningar som människor upplever idag i sin vardag och sedan presentera bra lösningar. I mitt tycke är det nyckeln till den svenska socialdemokratins historiska framgång. Socialdemokratin har fokuserat på de många viktiga reformerna som har påverkat människors liv i praktiken. I början av förra århundradet kallades den för ”magfrågan”. Så har alltid varit fallet och så hoppas jag att det förblir. Just detta fokus har gjort att vår rörelse har blickat framåt och trott på politiken. Att vi har varit så framgångsrika tror jag är nära förknippat med att vi har haft förmågan att skapa framtidstro, eftersom att vi har haft lösningar på de problem som människor upplever. Dessa reformer har socialdemokratin drivit igenom i regeringsställning när många av våra systerpartier i opposition har bråkat om vilka som är mest rättroende marxister eller socialdemokrater. Den vägen har aldrig historiskt  varit något för svensk socialdemokrati och jag hoppas att så förblir.

Den krönika som malt i mig under dessa år och som nu fick mig att skriva denna lilla text är en krönika som Daniel Suhonen skrev på Olof Palmes dödsdag i Expressen 2016:

Mordet på Olof Palme var ett politiskt mord, oavsett vem som avlossade skottet. Medan oerhörda resurser lagts ner på att leta efter en försvunnen revolver har förvånansvärt lite energi lagts ner på att förstå mordets politiska konsekvenser och förutsättningar.

Även om det var Christer Pettersson som kanske av rent misstag mördade landets statsminister, blev konsekvensen av mordet en ideologisk statskupp.

/—/

I stället förvandlades Palme snabbt till en del av arbetarrörelsens historia. En stilikon, på sin höjd framlyft som en symbol för solidaritet med tredje världen. Men om hans politiska idéer hade varit en medicin för en krasslig arbetarrörelse hade ledande företrädare märkt flaskan med ”ej för inrikes bruk”.

/—/

Många hade exakt just då känslan att Sverige inte skulle bli sig likt. Vi vet nu att de hade rätt. 30 år har passerat. Vi vet inte vem som mördade vår statsminister. Men vi vet vilka som sörjde och fortfarande sörjer. Och vi vet vilka som tjänade på mordet.

Därmed måste vi också försöka ta reda på den politiska sanningen om mordet på socialdemokratin

Att hävda att ledningen som tog vid efter Olof Palme, där flera personer arbetade oerhört nära Palme, skulle tjänat politisk på mordet känns smaklöst. Själva tanken om att det i någon mån finns delar av vår rörelse som politiskt har vunnit på mordet känns absurd. I artikeln fortsätter Suhonen under rubriken ”Socialdemokratin dog med Olof Palme” att berätta följande:

När paret Palme runt klockan 23.17 korsar Sveavägen efter korvkiosken vid Adolf Fredriks kyrkogård är han partiledare och statsminister för en socialdemokrati som vunnit riksdagsvalet 1985 på att gå emot idén om privat drift i välfärden, som genomdrivit löntagarfonder i näringslivet, som hindrar ett svenskt medlemskap i EEC (dagens EU), står för alliansfrihet och neutralitet i utrikespolitiken och framhärdar i att försvara en offentlig sektor som sväljer över halva ekonomin och bekostas med världens högsta skatter.

Att detta är essensen av Socialdemokrati är en mycket hårdsmält idé för mig. Skulle frågan EU-medlemskap, driftsformer i välfärden, löntagarfonder och neutralitetspolitiken vara frågor som definierar vad socialdemokrati är? Och när vi i några av dem ändrat ståndpunkt, så dog socialdemokratin? För mig är det viktiga frågor, men inte lever eller dör socialdemokratin med dem. I mitt tycke blir exempelvis frågan om löntagarfonder extra dubiöst, då det torde vara allmänt känt att det inte var Olof Palme som drev frågan om löntagarfonder i vårt parti. Därtill var han nödd och tvungen.

Att så flagrant stjäla en mördad statsministers eftermäle för sin egen politiska agenda är för mig svårsmält. Jag vet inte vad Olof Palme hade sagt om dagens förda politik, men jag minns och försöker lära av vad han sade och gjorde då han faktiskt levde. Det är dock inte samma sak, som att tro att en dynamisk människa som Olof Palme inte åsiktsmässigt skulle kunna påverkas under en 30-års period. Palmes omsvängning i frågan om kärnvapen är ett exempel på Palmes förmåga att utvecklas med och förstå sin tid.

En annan svaghet i texten är synen på de stora ekonomiska konflikterna på 80-talet. Texten argumenterar i linje med att Palmes död genererade starten på högerpolitikens frammarsch inom socialdemokratin som om Palme själv var definierad vänster i vårt parti. Personligen tycker jag att epitet som höger- och vänstersossar är fördummande, men när jag försöker tolka stämningen på 80-talet, skulle jag nog uppfatta att invektivet som slängdes på Palme inom rörelsen oftare var höger än vänster.

Sedan är det uppenbart att någonting hände med samhällsdebatten under slutet av 80-talet. Efter många år av kraftig investeringspolitik, högt skattetryck och stora problem med marginalkostnader för arbete gick det inte att hålla tillbaka en våg av marknadsliberalism och neoliberala lösningar. Jag tror dessutom att vårt överfokus på löntagarfonder faktiskt var en av de saker som gjorde att vi tappade kompassen på de frågor och problem som människor upplevde i sin vardag, vilket gjorde oss mindre relevanta.  Folk trodde ju då att mer marknadsstyrning skulle kvalitetssäkra och bidra till mindre ineffektiv användning av gemensamma resurser samt ökad frihet för individen. Än värre är att detta framstod som den enda ansvarsfulla ekonomiska politiken.  Sedan är det betydligt lättare att idag se konsekvenserna och kostnaderna för en fullkomligt avreglerad energimarknad och marknadsintrånget inom skola och vård.

Daniel Suhonen ska ha heder i att så tydligt diskutera den svenska och europeiska socialdemokratins sjukdommar. För visst har den socialdemokratiska rörelsen i Europa stora problem, men jag tror diskussionen skulle tjäna på att det fanns mer än en medicin som övervägdes.

Slutsatsen måste vara att vi ska lära av hur kloka människor i vår rörelse har agerat historiskt och hur desamma har hanterat situationer i sin tid, men att förflytta åsikter ur sin tidsepok och använda just historiska ståndpunkter för att motivera sina egna ställningstaganden idag är inte särskilt fruktbart. Vi ska som progressiv rörelse vara trygga i våra värderingar, lära av vår historia, men utforma lösningar på vår generations problem idag.

Taggad , , , , ,

Sthlmspodden med Alexander Ståhle

Lyssna på Sthlmspoddens 17:e avsnitt där stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle argumenterar att motorvägarna ska byggas om till stadsgator, samt talar varmt om hur staden har spärrat av . Samtalet handlar om hur Stockholm har inspirerat hans musik bilgator till fördel för folkliv. En progressiv forskare om framtidens städer. Lyssna!

 

Taggad , , ,

Tomas Andersson Wij i Sthlmspodden

Lyssna på Sthlmspoddens 16:e avsnitt där musikern Tomas Andersson Wij är gäst. Samtalet handlar om hur Stockholm har inspirerat hans musik och hans skrivande. Dessutom resonerar Tomas Andersson Wij om hur både frikyrkan och arbetarrörelsen har misslyckats med att vara relevanta för det stora flertalet människor under de senaste decennierna. Lyssna!

Taggad , , , ,

Stärk arbete mot korruption i Sverige!

Jag har under de senaste två åren fått chansen att vara en av flera att representera Socialdemokraterna i organisationen Progressive Alliance (PA). Det är naturligtvis hedersamt och spännande att få representera ett så välrenommerat parti som Socialdemokraterna i Sverige.

PA arbetar med många frågor som handlar om social rättvisa och andra frågor som är viktiga för progressiva och socialdemokratiska partier. En fråga som alltid finns närvarande är kampen mot korruption. Samtidigt kan frågan aldrig få för lite fokus.

Ibland har jag fått frågan vad som är den viktigaste framgångsfaktorn, eftersom att Sverige och svenska Socialdemokraterna ses som en framgång. Det är naturligtvis inte lätt att svara på. Politik gör skillnad och den svenska och nordiska modellen innehåller många olika delar, som är viktiga för att skapa det samhälle vi lever i. Utan tvekan är korruptionen en av nyckelfrågorna. Både för att korruption förstör möjligheterna till att leva och driva företag, men också för att korruptionen eroderar förtroendet mellan människor. Sanningen är att förtroendet människor emellan och mellan medborgare och stat är just en annan nyckel i varför Sverige och Norden på många områden är framgångsrika.. Finns inte förtroende, så tror jag inte att det är möjligt att bygga ett välfärdssamhälle. SOM-institutet följer dessa siffror över tid och utvecklingen är nedslående.

Vi måste ta dessa siffror på allvar. Minskar förtroende på sikt tror jag vårt samhälle har dåliga framtidsutsikter. Misstroendet måste mötas på flera plan. Dels behöver vi politiskt stärka välfärdssamhället, så det blir tydligare vad du får för dina skattepengar. Dels behöver vi möte de falska bilder som sprids med kunskap och fakta.

Slutligen behöver vi också stärka arbetet mot korruption, just för att korruptionen eroderar det förtroende som är så viktigt. Bara misstanken om korruption är som ett gift i samhällskroppens blodomlopp. Arbetet mot korruption måste stärkas på flera plan. Transparency International (TI) granskar alla länder utifrån ett antal variabler och de konstaterar i sin rapport för 2016 att inget land är nära full poäng. För 2016 rankas Sverige fyra i världen av de 176 som har rankats. Det är naturligtvis mycket bra, men Sverige får endast 88 av 100 poäng. Vi blev slagna av Danmark, Nya Zeeland och Finland. Den enda slutsatsen är att mycket mer  måste göras på området. Arbete mot korruption måste stärkas, men naturligtvis göras på ett smart sätt.

Transparency International kom 2012 med en rapport som heter Motståndskraft, oberoende, integritet. Kan det svenska samhället stå emot korruption? Där konstateras att Sverige inte ligger i topp när det gäller minoriteters skydd. Rapporten pekar också på att Riksdagens roll i integritetssystemet inte alltid varit högt på dagordningen, samt att Sverige saknar regler för övergång mellan höga statliga jobb till privat sektor. Här behöver mer göras. Andra områden som pekas ut offentlighetsprincipens försvagning och den kommunala revisionen.

 

Arbetet mot korruption måste prioriteras och placeras högre på dagordningen. Annars riskerar förtroendet för samhället att minska ytterligare. Det vore ödesdigert för det öppna samhälle vi lever i.

 

Taggad , , , ,
%d bloggare gillar detta: