Etikettarkiv: Sverige

Fem myter om det dödliga våldet

När jag kom in i riksdagen 2014 hade jag aldrig kunnat tänka mig hur politikens fokus skulle förändras under dessa 2,5 år. Mandatperioden har hittills präglats av politisk osäkerhet, flyktingkris, samt gängkriminalitet och nu terror, även om en mängd andra frågor behandlats och hanterats, men inte helt hamnat i strålkastarljuset.

Hade någon förutspått detta och sagt till mig det när jag tog denna bild, min första dag i riksdagen, hade jag inte trott dem.

Dessa kriser som i mediedramaturgin avlöser varandra, ihop med ihärdigt politiskt opinionsarbete från vissa grupper, har lett till den ganska utbredda åsikten att allt går åt fel håll. Det är naturligtvis en sanning med modifikation och exempelvis OECD har ju på punkt efter punkt hyllat Sverige.

Det är därför slående att många som anför att Sverige är ett land i kris, de inte tycks ha drabbat av detta elände själva utan mest ha kunnat läsa sig till det på mer eller mindre obskyra sidor på internet.

Avsikten med denna text är inte att raljera över den oro människor känner eller överpröva hur välgrundad den är. Tvärt om är oron och otryggheten ett problem som inte får viftas bort. Utmaningen är att å ena sidan att ta den växande oron på allvar och föreslå olika trygghetshöjande åtgärden, men å andra sidan måste också oron mötas med faktiska argument kring hur verkligheten faktiskt ser ut. Kort sagt kan inte tankefigurer som inte har sin utgångspunkt i hur verkligheten faktiskt ser ut, få stå oemotsagda.

Ett område som ofta pekas ut som extra problematiskt är brottsutvecklingen. Bland vissa grupper av människor anförs att brotten ökar generellt, allt ifrån våldsbrott och vardagsbrott till sexualbrott. På sociala medier finns ofta en medföljande underton av vilka befolkningsgrupper som ligger bakom denna ökning. Denna desinformation är farlig för Sverige och skapar oro i hela samhället och riskerar att hota den sammanhållning som hela samhällskroppen är uppbyggd på.

Jag menar inte att vi ska bortse ifrån att det just nu pågår någon form av gängkrig i Sverige, utan se detta problem för vad det är. Först när vi gör det kan vi vidta åtgärder som är relevanta. Det kan handla om skärpta straff för vapeninnehav, vilket nu ligger på riksdagens bord. Det kan också handla fler anställda inom polisen, vilket nu också är verklighet.  då det aldrig förr har funnits så många anställda inom polisen, som nu. Jag är också glad för att den socialdemokratiska partikongressen slog fast att vi ska verka för 10 000 fler poliser. Det är bra och det behövs. Slutligen måste vi fortsätta öka intagningen på polishögskolorna för att säkra en långsiktig hög nivå av utbildade poliser.

På lång sikt måste naturligtvis också ojämlikheten minska i hela samhället och kvaliteten på våra skolor öka. OECD har pekat ut Sverige som ett av de länder som har störst skillnader inom skolan. Detta kan inte fortsätta! Svenska skolan måste bli mer jämlik, inte genom att försämra bra skolor, utan genom att allokera pengar klokare. Det måste finnas mer resurser för tidiga insatser i skolan. Det är enbart med den typen av förslag som rekryteringen till gäng på lång sikt kan minska.

Med det sagt ska vi också våga acceptera tillgänglig statistik om brottsutvecklingen. Annars kan vi aldrig göra relevanta analyser av de hot som vi står inför. Utvecklingen av dödligt våld ser exempelvis ut enligt nedan (källa BRÅ).

Tabell dödligt våld

Som framgår tydligt går inte utvecklingen åt något tydligt håll i denna statistik. Om vi drar ut tidshorisonten till en 50-års period är utvecklingen om något positiv. Det dödliga våldet minskar.

För den som är intresserad av detta ämne kan jag varmt rekommendera en artikel som Maria Robsahm skrev om detta: Fem myter om det dödliga våldet.

Min huvudsakliga poäng är att när det offentliga samtalet låter sig påverkas av vad som verkar vara politisk desinformation, riskerar vi dels den samhälleliga sammanhållningen, men vi riskerar också att vidta felaktiga åtgärder då alltför många anammar den felaktiga bilden av att allt går åt fel håll. När det gäller kriminalitet måste samhället och socialdemokratin vara hårda både mot kriminella och kriminalitetens orsaker, men vi måste i dessa insatser utgå från hur verkligheten faktisk ser ut och inte från politisk desinformation från extremister.

Taggad , , , ,

Hur långt är det mellan Kigali & Tyresö

Härom veckan skrev jag en krönika i Tyresö Nyheter, som av naturliga skäl handlade om terrordådet på Drottninggatan och vårt öppna samhälle. Om du missade tidningen eller vill läsa den, trots att du inte är Tyresöbo, så finns den nedan.

Vet du hur långt avståndet är mellan Tyresö och Kigali, mellan Sverige och Rwanda? Fågelvägen är det 6905 kilometer, men i tanken kan resan gå på en sekund. Varje år den 7:e april hålls minnesstunder runt om i världen för att hedra offren för folkmordet i Rwanda 1994. I ett land med en befolkning ungefär lika stor som Sverige mördades cirka en miljon människor i en av mänsklighetens grymmaste folkmord.

 Den 7:e april 2017 satt jag på eftermiddagen på en minnesstund över folkmordet mitt i City. I slutet av minnesstunden börjar de flestas mobiltelefoner skicka nyhetsflashar över terrorangreppet som precis hänt ett kvarter bort. När jag kommer ut på gatan råder kaos. I korsningen Mästersamuelsgatan och Malmskillnadsgatan står bilarna på varandra och kommer ingenstans. Ljudbilden domineras av polishelikopterns hovrande ljud och förvirrade, vettskrämda människor som varken vet ut eller in korsar varandra. Jag halvspringer genom ett Stockholm, som jag aldrig sett förut.

 På lördagmorgon faller små snöflingor när jag går till min busshållplats i Öringe. När bussen väl når Gullmarsplan är platsen helt säkert sig lik, lika grå, betongig och nedgången som den var igår, i förra veckan och förra året. Ännu mer hemma känner jag mig inför alla stockholmares kärlek och medmänsklighet som vi visade varandra under och efter dessa timmar av angrepp. De tankar av tacksamhet som vi alla skänkt till sjukvårds- och blåljuspersonal som varje dag gjorde och gör fantastiska insatser.

 Det finns mycket som skiljer terrorister åt, men en sak som nästan alltid förenar dem är deras förakt för vårt öppna samhälle och demokrati. Vi har inte råd att vara naiva, men vi måste samtidigt lyckas upprätthålla det öppna, demokratiska rättssamhälle som Sverige är och som de flesta av oss vill bevara. Vi måste alltså slå hårt mot terrorism, utan att ge terroristerna vår rädsla. Det finns nämligen ingen motsättning mellan de två.

Efter ett attentat måste alla stenar naturligtvis vändas, men hotet om att ett terrorangrepp ska utföras mot Sverige har funnits under flera år. Terrorhotnivån har under en längre tid bedömts som förhöjd. Därför har regeringen arbetat med frågan sedan dag ett i regeringskansliet. Det handlar om resursförstärkningar både till Polisen i allmänhet, men också till Säpo. Terroristresor har kriminaliserats och straffen för vapenbrott har höjts. Listan på insatser som gjorts kan göras lång.

En sak jag slagits av när jag besökt Rwanda på senare år är hur många rwandier som har valt att både minnas folkmordet, men samtidigt valt att försöka hitta sätt att leva ihop och gå vidare. Här i Sverige står vi också inför val, när vi framåt kommer tvingas leva med hot om terror i vår vardag. Vi måste bestämma oss för vilket samhälle vi vill leva i. Jag är helt säker på att jag i alla fall väljer att fortsätta leva i ett öppet och fritt samhälle, och det är ett samhälle och en samhällsmodell som inga terrorister ska kunna ta ifrån oss.

 

Taggad , , , , , , , ,

AKB säg efter mig! Ett rasistiskt parti med nazistiska rötter

Apropå moderatledaren Anna Kinberg Batras öppning för någon form av samröre med Sverigedemokraterna har många människor reagerat. En del har uppskattat utspelet, men ännu fler har upprörts. Reaktionen beror nog mycket på olika personers syn på både Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. I min värld är frågan så enkel som: Är det värt att samverka med extrenhögern och i förlängningen riskera vårt öppna svenska samhälle på kuppen för att komma åt makten och tvinga bort socialdemokratin? Hur en svarar på den frågan avgör också synen på AKB:s utspel.

En i mina ögon skarpsynt person, Jonas Gardell, skrev en mycket tankvärd text på detta tema i Expressen. Bland annat skriver Gardell följande direkt riktat till Anna Kinberg Batra:

Och när jag skriver detta ser jag att du redan ändrat ditt språkbruk och istället för att säga att SD är ett parti med nazistiska rötter säger att det är ett parti med ”auktoritära” rötter.

Denna glidning har också en klok riksdagsledamotskollega till mig noterat. Lawen Redar skrev följande på Facebook för ett tag sedan: lr-om-ordDetta är ord som tål att tänkas på. De sätter nämligen fingret på problemet. För att kunna samverka med Sverigedemokraterna måste partiets historia relativiseras och skrivas om. Detta har redan börjat. Dessutom måste alla dessa gräsliga och ofta rasistiska övertramp, som framträdande SD:are gör, gömmas undan och förminskas. Detta verkar också ha börjat genom att debattörer jämför övertrampen med Vänsterpartiets smutsiga historia. Jag har lite till övers för kommunismen, men har svårt att se kopplingen mellan idag aktiva sverigedemokraters rasism och en död ideologi från förra årtusendet. De som försöker blanda ihop korten och kasta in Vänsterpartiet i leken, döljer att kommunismen är död, men Sverigedemokraterna hotar vårt öppna samhälle och vår demokrati idag.

Den här utvecklingen gör mig orolig. Jag har tidigare beskrivit vad som hände i Tyskland på 30-talet i blogginlägget, “Nu, era socialdemokratiska paddor”. Frågan är om konservativa partier som moderaterna kommer bli högerextremismens hantlangare, liksom i Tyskland på 30-talet och frågan är när de vaknar upp och inser att den som går i säng med högerextremismen riskerar att vakna upp med en fruktansvärd baksmälla.

Taggad , , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: