Sverige har under många år ansetts vara EU:s mest innovativa land. Det kan vi vara stolta över, men också en position som vi hela tiden måste kämpa för att behålla.
I DI skriver mina S-kollegor i Näringsutskottet och jag om hur en offensiv innovationsstrategi skulle kunna vara en viktig del av detta. Läs gärna!
https://www.di.se/debatt/debatt-politik-for-battre-utvaxling-av-svenska-innovationssatsningar/
Den här veckan har den yngsta börjat i förskolan och den äldsta i första klass! Det finns inget tydligare tecken på att hösten är i antågande än att skolan börjar igen. Hundratusentals barn och ungdomar runtom i Sverige förbereder sig nu för ett nytt läsår.
Jag är glad att jag som riksdagsledamot stödjer en regering som kraftigt vill satsa på den offentliga sektorn och därmed också på skolan. Men jag tror att pengar är inte det enda som behöver komma till.
Vi behöver en skola där lärarna har tid för att vara lärare, men också en skola där råder studie ro i alla våra skolor. Den nationella planen för trygghet och studiero ska genomföras med bland annat ett mobilförbud och tydligare befogenheter för skolans personal att ingripa när situationen kräver det. Tyvärr tror jag att den nya regleringen verkligen behövs. Skolan måste vara en trygg plats för både lärare och elever och veckans händelser och dådet i Eslöv, visar att så inte är fallet.
Under kommande läsår kommer en rad viktiga initiativ och beslut att tas på skolans område, för att se till att fler lär sig mer och för en bättre trygghet och studiero i klassrummet samtidigt som vi skapar ordning och reda i skolans system och styrning. Utöver den ovan nämnda nationella planen för trygghet och studiero, så arbetar regeringen vidare med att skolvalet ska bli rättvist för alla elever genom en gemensam antagning och rättvisa urvalsregler. Vi kommer aldrig få ordning på skolan om dessa vilda västern-regler finns kvar, som enbart är skapta för att gynna skolföretag och en liten klick av eleverna.
Vidare ska Skolinspektionen ska ges ökade möjligheter att stänga skolor. Detta är viktigt för att öka kontrollen över skolornas kvalitet. Det är tragiskt att Socialdemokraterna är i princip ensamma om att vilja helt stoppa friskolor på religiös grund, men nu finns i alla fall en majoritet i riksdagen för att stoppa att nya konfessionella friskolor. Samtidigt ska befintliga skolor med konfessionell inriktning kontrolleras bättre.
Men vägen framåt handlar inte bara om mer ordning och reda, även om det är viktigt. Läraryrkets attraktivitet måste fortsätta öka, exempelvis genom ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare. Annars kommer den svenska skolan stå och stampa.
Till vardags arbetar jag i riksdagens näringsutskott med näringspolitik. Sverige är i många avseenden en ledande kunskapsnation i en värld av hård konkurrens. Ska vi fortsätta vara ett innovativt land, så måste den svenska skolan stärkas. Sverige kan åter komma tillbaka till en jämlik skola med kunskapsresultat i världsklass, men då måste det bli mer ordning och reda i svensk skola. Det är dags nu!
Nu 1:a juni är jag tillbaka i riksdagen, efter sex månaders föräldraledighet. I många avseenden tror jag att det kommande året kommer vara avgörande för vilken väg Sverige väljer under 20-talet. En bra debattartikel som illustrerar vägvalet är denna som Stefan Löfven och Lena Rådström Baastad skrivit: https://www.expressen.se/debatt/sa-bygger-vi-ett-starkare–land-efter-coronakrisen/.
Det känns som att många sakpolitiska frågor är stekheta just nu:
– Hur kan vi förbättra klimatpolitiken, samtidigt som främjar den återhämtning som behövs, så vi kan trycka tillbaka arbetslösheten? Klimatfrågan är jag länge tyckt varit extremt viktig.
– Hur kan vi fortsätta göra det svårt för kriminella gäng och samtidigt bryta nyrekryteringen, så att brottsligheten trycks tillbaka?- Hur stoppar vi mäns våld mot kvinnor i nära relationer?
– Vilka reformer kan vi få igenom riksdagen för att öka sammanhållningen i samhället och minska ojämlikheten?- Hur kan stöden till företagen anpassas så de blir mer lättillgängliga, utan att pengarna går till mindre nogräknade personer i vårt samhälle.
Den S-ledda regeringen har lämnat förslag på alla dessa områden under de senaste åren, men samtidigt är jag övertygad om att mer måste göras!
Hur som helst är det kul att vara tillbaka!
Det har för många framgått med önskvärd tydlighet att trygghetssystemen för företagare har ganska stora brister. Därför var det för mig mycket glädjande att bli utsedd till särskild utredare kring företagares trygghetssystem.
De områden som jag fick i uppgift att utreda var bland annat att utreda hur sjukpenninggrundande inkomst ska fastställas för företagare med inkomst av näringsverksamhet från enskild firma, samt göra en helhetsöversyn av regler och processer kring företagares trygghetssystem.
Utöver detta skulle utredningen titta på den så kallade 55-årsregeln, som innebär att företagare med enskild firma tidigare inte kunnat välja karenstid, vilket företagare i allmänhet kan. (Egenavgiften justeras efter hur valet ser ut). I början av november överlämnade utredningen ett delbetänkande om just 55-årsregeln, där framsidan kan ses nedan.
I grunden måste jag säga att det är otroligt stimulerande att få arbeta med frågor om företagares trygghetssystem. Jag och många med mig tror att det är viktigt att vi har många företagare i Sverige. Det leder till en högre sysselsättning, ett mer diversifierat näringsliv och gör Sverige bättre. Ska vi få fler att bli företagare måste vi hela tiden försöka underlätta för människor att starta och driva företag. Idag är regelverken i många branscher kluriga och myndighetsutövningen stelbent. Detta behöver såklart förändras.
Däremot är det ju viktigt att inte förändra det som är bra i Sverige. Vårt land är i grunden ett av de bästa länderna i världen för att driva företag. God infrastruktur, låg korruption, hög utbildningsnivå, hög teknikanvändning, samt rimliga skatter. Det gör att Sverige hamnar i topp i rankingar över företagsklimat.
Vi ska hela tiden sträva efter att bli bättre, men aldrig göra det genom att underminera det som är bra. Ett område där det finns förbättringspotential är trygghetssystemen. Regelverken är inte anpassade för företagare och blir därför svåra att använda. Detta behöver förändras och därför är jag glad över att fått uppdraget att utreda detta. Den färdiga utredningen ska lämnas över till regeringen i december 2021.
Under de senaste månadernas har det nog inte undgått någon att många drabbas av coronapandemin på olika sätt. Att företagare drabbats hårt har blivit en självklarhet, trots ett antal nya stöd. Många enskilda näringsidkare har drabbats hårt ekonomiskt till följd av utbrottet av covid-19 och flera av stöden som staten inrättat har inte träffat enskilda näringsidkare. Det har visat sig att vissa av dessa små enskilda näringsidkare inte kan dra nytta av de åtgärder som hittills har presenterats, som t.ex. stöd vid korttidspermittering och omställningsstödet.
Detta gäller inte minst enskilda näringsidkare inom kultursektorn och besöksnäringen. Dessa grupper har drabbats extra hårt, dels för att
Därför har regeringspartierna, efter en överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna, beslutat om ett nytt omsättningsstöd som specifikt riktar sig till enskilda näringsidkare. Stödet införs genom en ny förordning om omsättningsstöd. Den nya förordningen om stöd till enskilda näringsidkare är utformad efter förebild av de bestämmelser som gäller för omställningsstödet.
För den som vill läsa mer kan jag rekommendera regeringens hemsida.
Mycket bra för enskilda näringsidkare, kort sagt!
Politiken är tyvärr alltför ofta smutsig. Debatten om kärnkraft under gårdagen i mitt tycke odräglig. Jag har respekt för att människor kan tycka olika i sakfrågan om kärnkraft. Personligen menar jag att stängningen är en konsekvens av teknikutveckling och ekonomi, men inser att frågan är komplex.
Det som var absurt i riksdagens kammare igår, var ju det att Moderaterna och KD hoppade på SD:s motion om att öppna redan nedlagda Ringhals 2 och stoppa stängningen av Ringhals 1. Trots att bolagsledningen är tydlig med att inga investeringar gjorts sedan beslutet 2015 om stängning. Detta innebär att det praktiskt är omöjligt att öppna. En renovering skulle kosta miljarder och ta flera år.
Ibland handlar väldigt mycket om klimatpolitiken om straff, skatter och avgifter. Så måste det nog vara, men det är allt trevligt när debatten ibland handlar om morötter.
Som de flesta vet har riksdagen antagit ett mål om att Sverige år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Senast år 2030 ska utsläppen från inrikes transporter vara minst 70 procent lägre än 2010. Genom Klimatklivet har investeringsstöd hittills beviljats till över 30 000 laddpunkter längs våra vägar. Detta till trots finns stora delar av vägnätet där laddinfrastruktur inte byggs ut med dagens regelverk. För att få fler att våga satsa på laddfordon är det viktigt att bygga bort vita fläckar och därmed skapa en heltäckande laddinfrastruktur längs de större vägarna i Sverige. Det är därför glädjande att regeringen nu föreslår en satsning på 50 miljoner kronor i tre år för denna utbyggnad.
Dessutom skjuter den S-ledda regeringen till pengar klimatbonusen för bilar. Bonus–malus-systemet är inte perfekt, men ger incitament för konsumenter att välja bilar med låga koldioxidutsläpp. De nya reglerna innebär att EU:s nya mätmetod, WLTP, kommer att ligga till grund för beräkningar av utsläppen. En följd av det blir att de flesta bilar beräknas få högre utsläppsvärden. Med anledning av det föreslår regeringen att utsläppsgränsen för vad som utgör en klimatbonusbil höjs från 60 till 70 gram per kilometer. Det är bra, eftersom att det tar höjd för de praktiska problem som den nya beräkningen innebär. Vi måste både orka med att ta ansvar för reglernas implementering och kampen mot utsläppen.
Då jag blev riksdagsledamot förra hösten råkade jag hamna i Socialförsäkringsutskottet. Inte för att det helt var en slump, men då jag är statsrådsersättare och därmed var en av de sista som ”kom in” eller blev valda, var det ändå ganska mycket en tillfällighet.
Det har nu efter att det första året är avverkat visat sig som en lyckoträff. Utskottet är väldigt brett och arbetar med otroligt viktiga och stora frågor, allt ifrån sjukförsäkring och föräldraförsäkring till pensioner och migrationsfrågor. Själv har jag mest arbetat med sjukförsäkringsfrågor och med tanke på att sjukskrivningarna har ökat sedan 2010 är det oerhört viktiga frågor.
En sak som jag själv inte tycker diskuteras nog är: Varför är vissa yrken mer drabbade av ohälsa än andra och varför är det ofta kvinnoyrken?
Sjukpenningtalet 1994-2011 kvinnor och män
Det är förstås svårt att hitta enkla svar på så komplicerade frågor, men vi måste i alla fall närma oss dem. Ett enkelt svar, allt för enkelt om du frågar mig, är att taken i sjukförsäkringen har inte höjts under det senaste decenniet. Det innebär att den procentuella ersättningen har minskat för de flesta grupper i samhället och då män i allmänhet har högre lön har således det blivit mindre attraktivt att vara sjukskriven, då mäns procentuella ersättning är lägre än kvinnors, som grupper. Problemet med analysen är att den inte tar med ohälsan i ekvationen utan ser enbart sjukfrånvaron som en funktion av ersättningens storlek. Den analysen är alltför enkel, anser jag. Däremot kan detta fenomen säkert påverka på marginalen.
Igår diskuterades frågan i Godmorgon, världen på en bra sätt. Jag måste säga att både forskaren Jan Rydhs analys och Tomas Eneroth (s) sätter huvudet på spiken.
Inslag från Godmorgon, världen – SR
Att kvinnor oftare är sjukskrivna än män torde naturligtvis bero på att vi har en ganska könssegregerad arbetsmarknad och de yrkesgrupper som har högst sjukfrånvaro, såsom vård- och omsorgspersonal är yrken med en tydlig kvinnodominans. Förvisso är män på dessa arbetsplatser mindre sjukskrivna än kvinnor, men den totala sjukfrånvaron är högre än andra yrkeskategorier. Det är i sig inte särskilt konstigt, då pressen och stressen på dessa arbetsplatser ökat allt sedan den offentliga sektorn drabbats av stora besparingar under 90-talet. Under de senaste åtta åren har också skattesänkningar gått före satsningar på offentlig sektor, vilket har lett till en ökade press på de som arbetar där. Dessutom har dessa branscher drabbats av ett antal organisationstrender inom New Public Management, som enligt mig verkar leda till större ohälsa bland personalen.
Alltså verkar det finnas två viktiga trender, den ena är att sjukfrånvaron är hög inom vissa branscher av offentliga sektorn och den andra är att kvinnor oavsett bransch har högre sjukfrånvaro än män. För att närma oss den andra frågan måste vi också närma oss livspusslet. Kan kvinnors högre sjukfrånvaro förklaras av att kvinnor generellt också utför en avsevärt större del av det obetalda arbetet i hemmet? Det låter sannerligen inte otroligt att det skulle kunna påverka sjukfrånvaron, tycker jag!
Med tanke på det ovan skrivna måste de långsiktiga lösningarna vara rejäla satsningar på offentlig sektor och stora förändring till förmån för ökad jämställdhet. På kort sikt måste staten lyfta fram de arbetsgivare som gör rätt, men också lyckas förändra de som gör fel. Med tanke på att många av de arbetsgivarna med hög sjukfrånvaro är kommuner och landsting, så är frågan om inte en av framgångsfaktorerna är vad staten, SKL och de fackliga organisationerna kan göra ihop?
Under måndagen och tisdagen gjorde Socialförsäkringsutskottet sin inrikesresa för mandatperioden. I Luleå besökte vi bland annat Migrationsdomstolen och Migrationsverket. Båda dessa besök var bra och viktiga, helst med tanke på den speciella situation vi står inför med stora flyktingströmmar i hela världen. Vi som tycker att Sverige fortsatt ska vara ett land med en migrationspolitik att vara stolt över, måste vi samtidigt vara tydliga med vilka reformer som behövs. Ett förslag som har nämnts är att börja med svenska för invandrare redan under asylprocessen för att förkorta integrationen.
Socialförsäkringsutskottet – Sunderby Folkhögskola
Ett annat besök som var otroligt inspirerande var Projektet Klondyke, som genomförs i ABF:s regi i Boden. Syftet med projektet är att nyanlända flyktingar ska få en så bra start som möjligt i landet. Då handläggningstiden troligen kommer öka under det kommande året är denna typ av projekt som startar integrationen från dag ett oerhört viktiga.
Thomas Mariedal om Klondyke
Som den ekonom jag var det väldigt spännande att besöka Pensionsmyndigheten. Jag vet att pensioner inte är det poppigaste området, men otroligt viktigt för framtiden. En spännande rapport gällande just pensioner, som Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) släppt, Rapport 2014:26, Val av traditionell försäkring eller fondförsäkring vid pensionering, handlar om hur Pensionsmyndighetens blanketter tydligt påverkar medborgarnas val. Idag har många kvar en fondförsäkring, ofta med högre risk, trots att pensionen har börjat betalas ut. Detta innebär att hur börsen utvecklas på kort sikt kan avgöra dessa personers pension. Då mycket tyder på att människor i allmänhet är risk-averta eller möjligen risk-neutrala, är detta förstås ett problem. En möjlighet som ISF diskuterar är att den statliga fonden, AP7 Såfa, skulle kunna vara förvalet istället för fortsatt fondförsäkring. Detta skulle innebära att de som inte väljer, automatiskt får sina pengar i en fond som viktar placeringen efter din ålder, men samtidigt kastas du inte ur fondförsäkringssystemet. Förslaget tål verkligen att tänkas på!
Rickard Persson och Fredrik Lundh Sammeli utanför Pensionsmyndigheten i Luleå
Utskottet fick också chansen att besöka Sunderby Folkhögskola. Bland annat berättade deltagarna och ledarna i projektet Bliss, om hur det arbetar med att skapa ett kompetenscentrum för symbolspråket Bliss.
I det späckade programmet ingick också middag hos Landshövding Sven-Erik Österberg. En mycket vacker och stilfull byggnad. Byggd i trä.
Vädret under de två dygnen var varierande, men då vi ankom på söndagkvällen kunde inte några av oss avstå från att åka den fantastiska isskulpturen ”bävern” i -18 graders kyla.
Summa summarum visade sig Luleå från sin bästa sida. En dynamisk stad som växer i en dynamisk region.
Mathias Tegnér 