Etikettarkiv: Migration

Svaret på SD:s världsbild är ett Sverige som håller ihop av Alexandra Völker

När Mathias förklarade att han vill lyfta sin oro över den växande högerextremismen i Sverige genom att låta ett antal gästbloggare skriva inlägg under en vecka var det självklart för mig att tacka ja. Jag kan inte göra annat än dela hans oro.

I två av våra grannländer sitter partier med rasistiska åsikter med i borgerliga regeringar. Partier vars politik utgår ifrån att peka ut människors olikheter och kategorisera människor som bättre eller sämre. I Sverige anser stora delar av det moderata partiet, likväl som Kristdemokraterna, att Alliansen bör samarbeta med Sverigedemokraterna.

Problemet med ledande politiker som vill samarbeta med Sverigedemokraterna är att det legitimerar Sverigedemokraterna som parti och därmed deras åsikter, det går nämligen inte att vilja samarbeta med ett parti som SD, och samtidigt tro att inte partiets idéer då får ökad acceptans och legitimitet.

I slutet av förra veckan meddelade Ulf Kristersson att han kandiderar till ordförande för Moderaterna. Som utomstående ser det ut att vara så gott som klart att det blir han. I en intervju med Expressen förklarade han sin syn på Sverigedemokraterna. Även om han betonar att han inte delar Sverigedemokraternas värderingar så förklarar han att Sverigedemokraternas väljare haft rätt i synen på svensk migrationspolitik. Det är ett beklagligt och på många sätt farlig uttalande av en person som sannolikt kommer kandidera till statsminister. Sverigedemokraternas migrationspolitik har byggt på fördomar och förvrängd fakta. Att säga att väljarna som valde den politiken hade rätt är att säga att Sverigedemokraternas beskrivning av Sverige stämmer.

SD har röstat emot förstärkningar av a-kassan, sänkt pensionärsskatt, stoppat möjligheten att ställa krav på kollektivavtal i offentlig upphandling och planerar nu att möjliggöra för företag att fortsätta göra vinst på välfärden. Trots att det går rakt emot deras vallöften från 2014 så fortsätter partiet växa. De växer för att deras politik först och främst bygger på att betona, och rent av skapa, olikheter, splittring och otrygghet, och att det i alldeles för stor utsträckning har lyckats. Deras politik handlar om att splittra samhället. Att ställa grupper mot varandra. Att vända LO-medlemmar mot varandra beroende på vilken hudfärg de har och att samtidigt minska kvinnors frihet.

När Moderaterna väljer att legitimera ett parti som SD, så bekräftas även partiets verklighetsbild. De politiska partierna måste klara av frestelsen att spä på negativa bilder av Sverige och svensk politik för att kortsiktigt vinna över SD-väljare. De enda som gynnas av det är Sverigedemokraterna och andra högerextrema rörelser.

Som Socialdemokrater måste svaret vara att ifrågasätta Sverigedemokraternas verklighetsbild och erbjuda ett bättre alternativ, ett alternativ som syftar till ett Sverige som håller ihop.

Taggad , , , , , , , , , , ,

Föreningsfriheten och högerextremismen av Lawen Redar

Högerextremisternas förstärkta närvaro vid traditionsenligt demokratiska mötesplatser har föranlett en seriösare debatt om förbud av rasistiska och nazistiska organisationer. NMR:s närvaro överskuggade exempelvis arbetarrörelsens förstamaj tåg i Falun, i juni fick de polistillstånd att delta under Almedalsveckan och för några veckor sedan orsakade en, ännu enligt polisen okänd, högerextrem grupp attack på ensamkommande demonstrerande migranter. Den framträdande närvaron utgör inte bara ett fysiskt hot mot de som råkar befinna sig där högerextrema agerar, utan bidrar till att allt fler undviker platserna där dessa får tillstånd att yttra sin mening. I januari förra året gick nazister till angrepp mot polisen under en marsch genom Stockholm och i juni i år har tre män med koppling till NMR blivit föremål för åtal, misstänkta för att ha orsakat brand på asylboenden.

 Med andra ord, det finns grundade skäl för att vara orolig. Och arg.

Den uppmärksammade debattartikeln i Aftonbladet från i somras om att förbjuda rasistisk organisering, (http://www.aftonbladet.se/debatt/a/zq8lO/forbjud-nazistgrupper–och-lar-av-historien) undertecknad av 72 samhällsdebattörer från civilsamhället, måste därför förstås. Många unga känner frustration över polisens milda begränsning av demonstrationstillståndet och allt fler uppvisar en oförståelse för hur ett demokratiskt samhälle kan tillåta högerextremas aktiviteter offentligt. Senast på SSU:s kongress behandlades samma förslag som genererade en oerhörd debatt med oförsonliga tongångar. Min högst personliga uppfattning är att dagens ungdomar står inför samma, om inte värre, utmaning än generationen på 90-talet. Alla verktyg för att förhindra och begränsa högerextremisternas aktiviteter prövas därför.

Trots denna utveckling måste det till en grundlig analys av förbudet av rasistiska och nazistiska organisationer. Den grundlagsskyddade och absoluta föreningsfriheten har sin bakgrund i arbetarrörelsens krav att inte genom lag kunna inskränka fackföreningar, civilsamhällesföreningar och politiska partier utan grundlagsändring. Således grundlagsskyddas föreningsfriheten, något som många konstitutioner i världen inte medger och som dessutom utgör anledningen till en framgångsrik organisering av annars djupt ekonomiskt marginaliserade grupper. Men detta absoluta skydd banar givetvis också väg för antidemokratiska föreningars möjligheter att existera och organisera sig.

Riksdagen kan genom lag begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Men det kräver att det görs för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får alltså inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Detta innebär att när högerextrema grupper yttrar hets mot folkgrupp, attackerar förbipasserande människor, demonstranter eller poliser eller bidrar till våldsamt upplopp så är gärningen kriminaliserad och föremål för rättsstatens utredning och prövning. Men själva existerandet som förening är inte kriminaliserat då politiska motiv inte får föranleda begränsning av föreningsfriheten. Detta bör även av meningsmotståndare bejaka, då politisk uppfattning i grunden aldrig ska vara skäl för inskränkning av föreningsfriheten.

Slutligen, gör Sverige fel som inte rättar sig efter ICERD kommitténs återkommande kritik på denna punkt? Ja och nej. Juridiskt gör vi fel, men politiskt gör vi rätt.

Ingen stat, så vitt jag vet, har lyckats i modern tid lyckats utrota högerextremismens politiska idéer och organisering oavsett kriminalisering eller inte. Tyskland är kanske det mest oroande exemplet där högerextrema återigen fått fotfäste trots förbud av historiska skäl. Insikten måste därför vara att demokratin inte kan vinnas genom kriminalisering, även av grupper som vill störta demokratin. Demokrati måste alltså vinnas på gator och torg, i samtal med varandra, genom utbildning och bildning, genom sammanhållande reformer som bidrar till ökad jämlikhet och genom politiska krav och resurser till rättsväsendet så att förmågan att ingripa vid fara, förstärks.

Jag anser att det vore ett historiskt misstag av arbetarrörelsen att gå med på att öppna upp för inskränkning av föreningsfriheten, även om det handlar om att högerextremisters organisering. Ty den första som attackeras av ett sådant förslag, i en tid som denna, kommer att vara arbetarrörelsen självt.

 

 

 

Taggad , , , , , , , , ,

En sorgens dag i skuggan av Trollhättan

Egentligen hade jag tänkt att detta blogginlägg skulle handla om överenskommelsen om flykting- och integrationspolitiken, men det går inte att börja skriva, utan att nämna de fruktansvärda händelserna i Trollhättan igår. Problemet är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. ”Det finns inga ord” är ju en gammal klyscha och jag är inte säker på att den stämmer, men jag vet ärligt talat inte vilka jag ska använda. Jag känner bara ett enda stort mörker.

IMG_0918

Redan igår gick rykten om att morden i Trollhättan hade rasistiska motiv och idag bekräftar polisen detta. I avkrokar av sociala medier har bland annat framförts att terrorhandlingar av detta slag är en konsekvens av förd politik och att till exempel de bränder vi nu sett runt om i Sverige måste leda till en annan politik. I min värld är slutsatsen befängd. Jag kan inte se hur det finns en logisk konsekvens mellan terrorhandlingar och politiska förändringar.

När vänsterterrorgruppen RAF härjade i Tyskland i slutet av 60-talet tror jag inte att någon föreslog politiska förändringar av typen ”lite planekonomi” och ”delvisa femårsplaner”, för att minska terrorismen. När kristna fundamentalister i USA angriper abortkliniker hörs sällan förslag på ”delvisa abortförbud” och efter islamistiska fundamentalisters attacker har jag inte hört förslag på införande av ”lite sharia-lagar”, som ett svar på det ökande våldet. Förslag av den typen är förstås orimliga.

Vi måste naturligtvis bemöta terrorism med polisiära åtgärder, samt politik för att minska rekrytering och grogrund till extremism. Som demokrat kan jag inte se hur någon kan föreslå att vi ska anpassa vår politik efter terrorister, men just när det gäller högerextremistiska terrorister kommer den typen av förslag från vissa håll. Oacceptabelt tycker jag.

När det gäller överenskommelsen om flykting- och integrationspolitiken känns det bra att så många partier är överens. Det är helt uppenbart att förhandlingarna har handlat om att ge och ta. Det finns flera förslag som kan diskuteras, men jag tror att det Sverige behöver nu är samarbete och samförstånd.

Artikel om överenskommelsen i Aftonbladet

Det är en sorgens dag idag, men att vi nu har en bred överenskommelse om flykting- och integrationspolitiken är bra för Sverige.

Taggad , , ,
%d bloggare gillar detta: