Mathias Tegnér

Egentligen hade jag tänkt att detta blogginlägg skulle handla om överenskommelsen om flykting- och integrationspolitiken, men det går inte att börja skriva, utan att nämna de fruktansvärda händelserna i Trollhättan igår. Problemet är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. ”Det finns inga ord” är ju en gammal klyscha och jag är inte säker på att den stämmer, men jag vet ärligt talat inte vilka jag ska använda. Jag känner bara ett enda stort mörker.

Redan igår gick rykten om att morden i Trollhättan hade rasistiska motiv och idag bekräftar polisen detta. I avkrokar av sociala medier har bland annat framförts att terrorhandlingar av detta slag är en konsekvens av förd politik och att till exempel de bränder vi nu sett runt om i Sverige måste leda till en annan politik. I min värld är slutsatsen befängd. Jag kan inte se hur det finns en logisk konsekvens mellan terrorhandlingar och politiska förändringar.

När vänsterterrorgruppen RAF härjade i Tyskland i slutet av 60-talet tror jag inte att någon föreslog politiska förändringar av typen ”lite planekonomi” och ”delvisa femårsplaner”, för att minska terrorismen. När kristna fundamentalister i USA angriper abortkliniker hörs sällan förslag på ”delvisa abortförbud” och efter islamistiska fundamentalisters attacker har jag inte hört förslag på införande av ”lite sharia-lagar”, som ett svar på det ökande våldet. Förslag av den typen är förstås orimliga.

Vi måste naturligtvis bemöta terrorism med polisiära åtgärder, samt politik för att minska rekrytering och grogrund till extremism. Som demokrat kan jag inte se hur någon kan föreslå att vi ska anpassa vår politik efter terrorister, men just när det gäller högerextremistiska terrorister kommer den typen av förslag från vissa håll. Oacceptabelt tycker jag.

När det gäller överenskommelsen om flykting- och integrationspolitiken känns det bra att så många partier är överens. Det är helt uppenbart att förhandlingarna har handlat om att ge och ta. Det finns flera förslag som kan diskuteras, men jag tror att det Sverige behöver nu är samarbete och samförstånd.

Artikel om överenskommelsen i Aftonbladet

Det är en sorgens dag idag, men att vi nu har en bred överenskommelse om flykting- och integrationspolitiken är bra för Sverige.