Den 11/9, det vill säga för exakt en månad sedan, var det 50 år sedan Pinochets statskupp i Chile mot den folkvalde marxistiske Presidenten Salvador Allende.
När presidentpalatset omringats krävde kuppmakarna att Allende skulle lämna sin post och lämna landet. Han vägrade.
Istället höll han ett historiskt tal, där han förutspådde slutet på sin egen historia. Ett tal som för evigt kommer vara ihågkommet så länge det finns människor på jorden.
Jag tycker att det är värt att beskriva händelserna, både för att berättelsen om Allende är en berättelse om mod och en berättelse om hur starka de mörka högerextrema rörelserna kan vara, men också för att Chiles historia berör väldigt många människor i Sverige.
Omkring 50-års minnet genomfördes en serie manifestationer. Själv hade jag nöjet att tala vid ett möte som arrangerades på Sveavägen 68.
Dessutom fylldes Aula Magna vid Stockholms Universitet när Chiles ambassad ihop med Nordiska Latinamerikainstitutet bjöd in till ett bejublat möte. Där spelades delar av Allendes tal upp.
Talet finns på spanska nedan och dessutom med ljud. Här har jag lagt in en fulöversättning på svenska:
Detta kommer definitivt att vara sista tillfället då jag kan tala till dig. Flygvapnet har bombat radio Magallanes antenner. Mina ord har ingen bitterhet utan besvikelse. Låt dem vara ett moraliskt straff för dem som har svikit sin ed: chilenska soldater, titulära överbefälhavare, amiral Merino, som har utsett sig själv till befälhavare för flottan, plus herr Mendoza, en ödmjuk general som först igår uttryckte sin trohet och lojalitet till regeringen, och som också har kallat sig generaldirektör för Carabineros. Inför dessa fakta kan jag bara säga till arbetarna: Jag tänker inte säga upp mig!
Placerad i en historisk transit kommer jag att betala med mitt liv för lojalitet mot folket. Och jag säger er att jag är säker på att fröet som vi har levererat till tusentals och åter tusentals chilenares värdiga samvete inte definitivt kommer att kunna skördas. De har styrkan, de kan överväldiga oss, men sociala processer stoppas inte vare sig av brott eller med våld. Historien är vår och den är skapad av folket.
Arbetare i mitt land: Jag vill tacka er för den lojalitet ni alltid haft, för det förtroende ni gav till en man som bara var tolkaren av stora begär efter rättvisa, som lovade sitt ord att han skulle respektera konstitutionen och lagen, och så gjorde han. I detta definitiva ögonblick, det sista där jag kan tilltala dig, vill jag att du drar nytta av lektionen: utländskt kapital, imperialism, tillsammans med reaktion, skapade klimatet för de väpnade styrkorna att bryta sin tradition, som generalen lärde ut. Schneider och befälhavare Araya kommer att bekräfta, offer för samma sociala sektor som idag kommer att vänta med andras hand, för att återerövra makten för att fortsätta försvara sina gårdar och sina privilegier.
Jag vänder mig till dig, särskilt till den blygsamma kvinnan i vårt land, till bonden som trodde på oss, till modern som visste om vår omsorg om barnen. Jag vänder mig till hemlandets yrkesverksamma, de patriotiska yrkesmännen som fortsatte att arbeta mot uppviglingen som sponsrades av yrkesföreningar, klassistiska föreningar som också försvarade fördelarna med ett kapitalistiskt samhälle.
Jag vänder mig till ungdomarna, de som sjöng och gav sin glädje och kämpaglöd. Jag vänder mig till mannen i Chile, till arbetaren, till bonden, till den intellektuella, till dem som kommer att förföljas, för i vårt land har fascismen redan funnits i många timmar; i terrorattackerna, spränga broar, skära av järnvägsspår, förstöra olje- och gasledningar, inför tystnaden hos dem som var skyldiga att fortsätta.
De var engagerade. Historien kommer att döma dem.
Säkert kommer Radio Magallanes att tystas och min rösts tysta metall kommer inte längre att nå dig. Det spelar ingen roll. De kommer att fortsätta att höra det. Jag kommer alltid att vara bredvid er. Mitt minne kommer åtminstone att vara av en värdig man som var lojal mot landet.
Folket måste försvara sig, men inte offra sig. Människorna får inte låta sig ödeläggas eller gåsfulla, men de kan inte heller bli förödmjukade.
Arbetare i mitt land, jag tror på Chile och dess öde. Andra män kommer att övervinna detta gråa och bittra ögonblick då förräderi försöker segra. Fortsätt att veta att mycket förr snarare än senare kommer de stora vägarna genom vilka den fria människan kan passera att öppnas igen, för att bygga ett bättre samhälle.
Länge leve Chile! Länge leve stan! Länge leve arbetarna!
Detta är mina sista ord och jag är säker på att mitt offer inte kommer att vara förgäves, jag är säker på att det åtminstone kommer att bli en moralisk läxa som kommer att straffa grovt brott, feghet och svek.
På spanska:
Seguramente, ésta será la última oportunidad en que pueda dirigirme a ustedes. La Fuerza Aérea ha bombardeado las antenas de Radio Magallanes. Mis palabras no tienen amargura sino decepción. Que sean ellas un castigo moral para quienes han traicionado su juramento: soldados de Chile, comandantes en jefe titulares, el almirante Merino, que se ha autodesignado comandante de la Armada, más el señor Mendoza, general rastrero que sólo ayer manifestara su fidelidad y lealtad al Gobierno, y que también se ha autodenominado Director General de carabineros. Ante estos hechos sólo me cabe decir a los trabajadores: ¡No voy a renunciar!
Colocado en un tránsito histórico, pagaré con mi vida la lealtad al pueblo. Y les digo que tengo la certeza de que la semilla que hemos entregado a la conciencia digna de miles y miles de chilenos, no podrá ser segada definitivamente. Tienen la fuerza, podrán avasallarnos, pero no se detienen los procesos sociales ni con el crimen ni con la fuerza. La historia es nuestra y la hacen los pueblos.
Trabajadores de mi Patria: quiero agradecerles la lealtad que siempre tuvieron, la confianza que depositaron en un hombre que sólo fue intérprete de grandes anhelos de justicia, que empeño su palabra en que respetaría la Constitución y la ley, y así lo hizo. En este momento definitivo, el último en que yo pueda dirigirme a ustedes, quiero que aprovechen la lección: el capital foráneo, el imperialismo, unidos a la reacción crearon el clima para que las Fuerzas Armadas rompieran su tradición, la que les enseñara el general Schneider y reafirmara el comandante Araya, victimas del mismo sector social que hoy estará esperando con mano ajena, reconquistar el poder para seguir defendiendo sus granjerías y sus privilegios.
Me dirijo a ustedes, sobre todo a la modesta mujer de nuestra tierra, a la campesina que creyó en nosotros, a la madre que supo de nuestra preocupación por los niños. Me dirijo a los profesionales de la Patria, a los profesionales patriotas que siguieron trabajando contra la sedición auspiciada por los colegios profesionales, colegios clasistas que defendieron también las ventajas de una sociedad capitalista.
Me dirijo a la juventud, a aquellos que cantaron y entregaron su alegría y su espíritu de lucha. Me dirijo al hombre de Chile, al obrero, al campesino, al intelectual, a aquellos que serán perseguidos, porque en nuestro país el fascismo ya estuvo hace muchas horas presente; en los atentados terroristas, volando los puentes, cortando las vías férreas, destruyendo lo oleoductos y los gaseoductos, frente al silencio de quienes tenían la obligación de proceder.
Estaban comprometidos. La historia los juzgará.
Seguramente Radio Magallanes será acallada y el metal tranquilo de mi voz ya no llegará a ustedes. No importa. La seguirán oyendo. Siempre estaré junto a ustedes. Por lo menos mi recuerdo será el de un hombre digno que fue leal con la Patria.
El pueblo debe defenderse, pero no sacrificarse. El pueblo no debe dejarse arrasar ni acribillar, pero tampoco puede humillarse.
Trabajadores de mi Patria, tengo fe en Chile y su destino. Superarán otros hombres este momento gris y amargo en el que la traición pretende imponerse. Sigan ustedes sabiendo que, mucho más temprano que tarde, de nuevo se abrirán las grandes alamedas por donde pase el hombre libre, para construir una sociedad mejor.
¡Viva Chile! ¡Viva el pueblo! ¡Vivan los trabajadores!
Estas son mis últimas palabras y tengo la certeza de que mi sacrificio no será en vano, tengo la certeza de que, por lo menos, será una lección moral que castigará la felonía, la cobardía y la traición.
Mathias Tegnér 