Kategoriarkiv: Riksdagen

Klassperspektiv på flygandet

Häromdagen skrev jag en text om flygande och flygskam. Jag vet att den retade en del, vilket jag också insåg på förhand. Dock vill jag ta fasta på en av aspekterna i min text, som jag gärna vill belysa mer. Det handlar om det faktum att det faktiskt är förenligt att tänka att vi behöver flyga mindre och samtidigt inte skuldbelägga dem som tar flyget. I grunden handlar problemet om synen på det kollektiva och det individuella. Jag tror inte att vi enbart kan lösa klimathotet genom att vi var och en för sig försöker förändra hur vi lever. I min text försökte jag sammanfatta detta på följande sätt:

Det som tyvärr är olyckligt med hela denna diskussion om flygskam är att fokus flyttas från huvudsak till bisak. Vi, alla människor, måste göra något för att möta klimathotet, men internationell och nationell politik måste inriktas mot att de som släpper ut mest också måste vara dem som förändrar sig mest.  Stora företag som smutsar ned mest måste också var de som förändrar sig mest. Politiken och journalistiken måste skarpsynt skärskåda de vackra orden i företags miljöredovisningar och skilja agnarna från vetet. De företag som försöker göra rätt ska hyllas, men de företag som bara skriver vackra ord bör granskas och betala.

Naturligtvis måste vi minska vårt flygande. Det är inte hållbart att det internationella flygandet har fördubblats under de senaste decennierna, utan vi måste leva mer som vi gjorde för några årtionden sedan. En viktig aspekt på detta är att delar av arbetarklassen inte kunde flyga på charter och definitivt inte till Thailand då. Det är naturligtvis inte deras sätt att leva som har skapat klimatkrisen och det är inte heller rimligt att vi som har flygit mer än vad som är hållbart under några decennier pekar finger mot dem.

I en välskriven debattartikel i Metro, om än lite för vass för min smak, skriver Bodil Keisu just om detta:

Vi ser hur den medvetna medelklassen i form av moralentrepenörer med tid, pengar, ork och lantställen äcklas över hur andra flyger till Thailand under julledigheten eller till Turkiet på sommaren. Men jobbar du i ett lager under jord åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan (extrapengar på söndagar!) hela året kan en resa utomlands kännas lockande.

Jag menar precis som jag skrev häromdagen att Eva Franchells krönika, Folk som flyger borde skämmas har sina poänger och citatet nedan måste tas på allvar:

Trots alla varningar har de svenska flygutsläppen ökat med över 70 procent sedan 1990. De står nu för lika stora utsläpp som hela biltrafiken eller motsvarande cirka 1,1 ton utsläpp per person och år. Vi borde ta vårt ansvar, det går faktiskt att ta tåget till både Italien och Grekland.

Min poäng är dock att de två citaten kan vara riktiga samtidigt. Vi behöver förändra vårt beteende och det ska bejakas, däremot är det nationella och internationella organisationer som ska leda förändringen. Det måste bli enklare att ta tåget, därför är det bra att regeringen tagit initiativ till detta. Flygskatten på internationellt flyg måste höjas. Vi kanske till och med bör testa lösningen ”avgift/utdelning”. Idén kommer ursprungligen från Nordamerika och är långt ifrån oproblematisk. (För den som vill läsa mer kan jag rekommendera amerikanska CCL och svenska Klimatsvaret) I just fallet internationellt flyg torde konsekvenserna vara ganska smakfulla. Avgifterna eller skatt i en svensk kontext för att flyga ökas årligen och exponentiellt och beloppet som tas in i avgift betalas ut till alla medborgare via skattekontot. Effekterna borde vara minskat flygande och öka jämlikheten i vårt land.

Min huvudsakliga poäng är dock att kampen mot ett bättre klimat inte  går via ett skuldbeläggande av arbetarklassen, som tidigare knappt har haft råd att flyga. Även om vi alla måste ta vårt individuella ansvar, så är de effektiva lösningarna kollektiva.

Märkt , , , , , , ,

”Folk som flyger borde skämmas”

Nyss hemkommen från semester i Spanien har jag förstått att en diskussion har briserat på sociala medier kopplat till att Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, har tagit flyget på sommarsemester med familjen. Det finns ganska mycket att säga om detta.

För det första säger det något om vårt debattklimat i dagens värld. Personligen när jag lägger upp bilder på sociala medier undviker jag alltid att lägga upp bilder på barn, givet att jag inte har ett uttryckligt godkännande från föräldrar. Det känns som en självklarhet. Den principen blir extra viktig kopplad till personer som finns i dagens offentlighet med tanke hur vårt samhälle ser ut idag. Men, invänder någon, det är ju inte en princip media alltid följer. Det är naturligtvis en rimlig invändning, men personligen vill jag inte delta i att barn hamnar i en mer utsatt situation. Tyvärr, ser jag alltför många i min närhet i riksdagen som drabbas av hot och hat. Jag tycker helt enkelt att det är nedrigt att i smyg ta bilder på det sätt som nu gjorts. Det blir desto nedrigare när barn finns på bilderna.

Betyder det att det aldrig kan vara rimligt att fotografera en makthavare? Nej, det menar jag inte. Det finns exempel på riksdagsledamöter som konsekvent ljugit vid granskningar kring var de varit och vilka som varit med på resor, som riksdagen betalat. Detta har lett till att skattebetalarna har fått stå för notan för privat resande. Då är det naturligtvis rimligt att det tas bilder, som dokumenterar lögner och bedrägligt beteende.

På sociala medier har personer försvarat spridandet av bilderna med en uppsjö argument, allt ifrån Aftonbladets ondska till att Anders Lindberg ”spytt galla över oss som inte får klimatångest”. Att motivera denna typ av kränkning med hänvisning till det hårdnande klimatet på sociala medier är svårt att ta på allvar. Frågan som jag tänkte beröra nedan som är något mer spännande är argumentet att Anders Lindbergs ”personliga dubbelmoral” måste fram i ljuset.

I fallet Anders Lindberg hade det nog varit rimligt att först fråga: Flyger du charter? Därefter möjligen ta och publicera dessa bilder, om han högt och tydligt deklarerat att han aldrig mer kommer flyga. Men har han gjort det? Naturligtvis inte!

För att motbevisa det uppenbara har en krönika av Eva Franchell delats. Krönikan, som alltså inte skrivits av Lindberg bär rubriken, Folk som flyger borde skämmas. Låt oss nu för argumentationens skull överväga om det skulle vara rimligt att smygfotografera Franchell på flygplats, på grund av den krönikan? Den första frågan för mig blir då: Har Eva Franchell hävdat att hon slutat flyga? Jag tror inte det, men ska villigt erkänna att jag inte är säker. Implicerar krönikan att hon har gjort det? Nej, den slutsatsen är inte nödvändig. Den handlar om klimatkrisen och om det faktum att vi flyger så mycket som vi gör, utan att reflektera kring det. Så tolkar iallafall jag ”folk som flyger till medelhavet borde egentligen skämmas”. Jag kanske tolkar henne för välvilligt, men jag uppfattar krönikan som ett angrepp mot att vi alla flyger utan att reflektera kring klimatkonsekvenserna. Även om jag skulle uttryck några saker annorlunda, så menar jag att Eva Franchell i huvudsak har rätt. Klimatkrisen är här och vi kan inte fortsätta flyga på samma sätt som vi gjort historiskt. Det som krönikan möjligen kan kritiseras för är att fokus flyttas från de stora klimatbovarna till att enbart bli en fråga för varje individ. Det är utmärkt att vissa grupper börjat flyga mindre, men hela lösningen finns inte där. Hur som haver tycker jag att krönikan kan summeras med detta citat:

Trots alla varningar har de svenska flygutsläppen ökat med över 70 procent sedan 1990. De står nu för lika stora utsläpp som hela biltrafiken eller motsvarande cirka 1,1 ton utsläpp per person och år. Vi borde ta vårt ansvar, det går faktiskt att ta tåget till både Italien och Grekland.

I detta har Eva Franchell rätt och nog borde vi försöka flyga mindre och åka mer tåg. Med det sagt menar jag alltså inte att jag aldrig kommer flyga mer. Jag vill inte heller peka finger mot de som valt att ta flyget på semestern. Det kanske till och med händer att jag kommer flyga till Grekland eller Italien, men jag kommer inte göra det oreflekterat och inte lika ofta som tidigare.

Det som tyvärr är olyckligt med hela denna diskussion om flygskam är att fokus flyttas från huvudsak till bisak. Vi, alla människor, måste göra något för att möta klimathotet, men internationell och nationell politik måste inriktas mot att de som släpper ut mest också måste vara dem som förändrar sig mest.  Stora företag som smutsar ned mest måste också var de som förändrar sig mest. Politiken och journalistiken måste skarpsynt skärskåda de vackra orden i företags miljöredovisningar och skilja agnarna från vetet. De företag som försöker göra rätt ska hyllas, men de företag som bara skriver vackra ord bör granskas och betala.

Sammanfattningsvis menar jag, tre saker: För det första får inte klimatdebatten fastna i att bara handla om hur vi som privatpersoner lever våra liv, utan måste försöka ha fokus också på det viktigaste: De stora klimatbovarna. För det andra är det förkastligt att ta och sprida privata bilder, där det huvudsakliga syftet är hämnd och kränkning. För det tredje är det fullt förenligt att argumentera för att ”vi måste minska vårt flygande på grund av klimathotet” och inte helt sluta att flyga. Personligen ser jag det första påståendet som en självklarhet, men menar att mitt uppdrag som riksdagsledamot är svårförenligt med att inte flyga alls. Vidare kommer jag ibland flyga privat, även om jag kommer försöka minska mitt flygande. Lisa Magnusson på DN var något på spåren då hon skrev: Låt oss leva som om det var 90-tal igen. Då reste vi på charter någon gång ibland, men inte två gånger per år. Då åt vi rött kött, men inte i den extrema mängd som idag. Kort sagt, världen är inte svartvit. Det går att förändra vårt sätt att leva, utan att återvända till grottåldern. Det räcker kanske att återvända till 90-talet.

Märkt , , ,

”För att rädda vår planet…” – tankar efter en veckas prao i Riksdagen

Här kommer några tankar från Theo som har praoat hos mig i riksdagen, under den här veckan. Vi har pratat både om skolfrågor och klimatfrågan. Texten nedan handlar om det senare.

190426 Theo & skolstrejk

För att rädda vår planet måste alla hjälpa till, “det ska vara lätt att göra rätt”. Det blir det genom att man subventionerar saker som montering av solceller, elbilar m.m. De behövs även att man satsar på infrastruktur med laddstolpar för alla elbilar. Man behöver dock också enligt min mening höja skatter såsom bensinskatten, trängselskatt och andra skatter i syfte att minska transportsektorns utsläpp. Med andra ord behöver vi använda både “morot och piska” för att alla ska kunna och vilja leva klimatsmart.

De flesta lösningarna på dagens klimatkris ligger redan på bordet det är bara en fråga om att genomföra dem. Slutligen så vill jag bara berömma alla som engagerar sig inom klimatfrågan på flera olika sätt till exempel genom skolstrejk. Dock behövs det fler som engagerar sig för att kunna genomdriva förändring.

Theodor Steen

Märkt , , ,

”Stoppa den globala invasionen av plast”

Redan i höstas skrev jag ihop med min kollega i riksdagen Fredrik Lundh Sammeli (S) en motion som handlar om hur vi kan minska användningen av plastpåsar och plast. (Se motionen här)

I söndags skrev representanter för WWF och Håll Sverige rent på samma tema på DN debatt. Inlägget börjar såhär:

DN DEBATT 31/3. Plasten har invaderat vår livsmiljö och i våra hav flyter mer än 150 miljoner ton plast året runt. Producenter och företag i hela värdekedjan måste ta ett helhetsgrepp och minska plastanvändningen. Vi uppmanar nu regeringen att ta ledningen globalt i arbetet med att stoppa utsläppen av plast, skriver Johanna Ragnartz, Håll Sverige rent, och Håkan Wirtén, WWF.

Det är uppenbart att vi behöver fundera över hur vi använder plast i vår vardag. En död val hittades för inte så länge sedan i Indonesien med 40 kilo plast i magen. Detta måste få ett slut.

 

 

Märkt , , , , , ,

Stå på rätt sida om historien

Nu har det snart gått drygt två veckor sedan valdagen. När Expressen i förra veckan frågade folkvalda M-politiker ute i landet om M bör ta makten med hjälp av SD svarade över hälften ja. Samtidigt pågår samtal mellan M och SD i flera kommuner som ser ut att resultera i nya majoriteter. SD kan få reellt inflytande tack vare M.

Ibland låter det på sverigedemokrater att det skulle vara odemokratiskt att inte vilja samarbeta med dem. Det är en del av deras strategi att låtsas vara mobbade. Inget kan vara mer fel. Politik handlar om att hantera olika intressen. Som socialdemokratisk ledamot i ett kommunfullmäktige eller i riksdagen ska du naturligtvis se till att representera dina väljare och få så mycket socialdemokratisk politik som möjligt. Detsamma gäller naturligtvis för en liberal eller centerpartist.

Ge inte SD makt

Mycket tyder därför på att det mest demokratiska är att inte samarbeta med SD för det stämmer med vad deras väljare tycker och med vad de två partierna sa innan valet.

Om SD får inflytande i kommun efter kommun, så kommer det märkas. Det kommer att märkas i kommuner där samarbetet blir en realitet. För välfärden, kulturpolitiken eller jämställdheten. Vad blir effekterna för Sverige om Ulf Kristersson väljer samma väg? SD kan inte, och kommer aldrig, erbjuda någon samhällsförbättring. De har ingen budget som går ihop, inga reformer som skulle förbättra folks liv. Det enda de har att erbjuda är växande klyftor och växande hat.

Det är ett historiskt misstag att samarbeta med extremhögern. Gång efter annan lär oss historien att då den demokratiska högern väljer att samarbeta med extremhögern, så tar det en ände med förskräckelse. Gång efter annan har det lett till ett avskaffande av demokratin. Jag har här på denna blogg skrivit om detta , bland annat i inläggen:

För den som inte vill ha en utveckling där SD får mer inflytande, än vad valresultatet ger vid handen, så gäller det att säga ifrån. Nu är det viktigt att stå upp för demokrati, jämlikhet och alla människors lika värde. För mig som socialdemokrat är det uteslutet att ge SD makt och inflytande. Till alla vänner inom borgerligheten: Det är allvar nu. Ställ er på rätt sida av historien!

 

 

 

 

 

Märkt , , , , ,

Jimmie Åkesson nästa statsminister?

Nu är det mindre än 100 dagar till Sverige går till val. Med ganska stor sannolikhet heter Sveriges nästa statsminister, Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Annie Lööf eller Jimmie Åkesson.

Men protesterar någon… Jimmie Åkesson kan inte bli statsminister. Han är ju…Jimmie Åkesson.  Alla dem som tänker att Jimmie Åkesson inte kan bli Sveriges nästa statsminister, har naturligtvis helt fel. Sverige är en demokrati och den partiledare som kan accepteras av en majoritet blir i vårt land statsminister. Det kan vara Jimmie Åkesson.Enligt en av de större spelbolagen är sannolikheten ungefär lika stor som att Annie Lööf blir statsminister.

Varför är då tanken på Jimmie Åkesson så svår att tänka sig? Anledningarna är säkert flera. I flera fall handlar det om att alltför många inte har tagit Sverigedemokraterna på allvar. Det är dumt. Ledningen är inte den rasistiska svans som häcklar och terroriserar människor till tystnad på sociala medier. Ledningen är skickliga, kompetenta och oerhört farliga.

Men säger någon av mina vänner på FB, som har lutning åt SD. ”Inte kan du säga sådär. Det är ju inte SD som har skapat de problem som Sverige ser idag. Snacka om er egen politik istället.”

Det måste vi naturligtvis göra. För Sverige har problem. Integrationen har inte fungerat bra nog och Sverige har under de senaste åren drabbats av gängkrig och skjutningar, samt utländska stöldligor. Dessutom har vi problem med, vilket det talas för lite om, lärartätheten i skolan, betygsinflation, samt tillgång till kompetent personal inom nästan alla välfärdsyrken.

Men varje demokrat har också ett ansvar att tala om hotet från SD och inte som Ulf Kristersson planera för att gå i säng med dem, även fast han inte säger det lika tydligt som Hanif Bali. (Hanif Bali i Expressen om att samarbeta med SD)

Varje demokrat har ett ansvar att berätta att den västerländska demokratin som vi känner den är hotad.

I stora delar av världen hotas demokratiska fri- och rättigheter. I länder som Polen och Ungern har steg för steg tagits för att montera ned självständiga domstolar och oberoende massmedia.

Summan av kardemumman är att de redan existerande partierna, som mitt eget, måste förstå att framväxten av högerpopulism ska ses som kritik mot hur vi har fungerat och fungerar. Samtidigt måste också dem som är beredda att rösta på ett parti som SD också ta ansvar för att, om Jimmie Åkesson blir statsminister kan demokratin som vi känner den vara ett minne blott.

 

 

 

Märkt , , , , , , , , , ,

Sthlmspodden med Cinnika Beiming

Bristen på idrottsanläggningar är den största frågan för Stockholms Idrotten inför årets val.

Lyssna på ett samtal med Cinnika Beiming som är Stockholms Distriktsidrottschef, om idrott, anläggningar och OS i Stockholm.

 

 

Märkt , , ,

Nacka M – Nya trollfabriken

Igår torsdag publicerade Nacka Moderaterna ett lågvattenmärke på sin FB-sida.  Rubriken på inlägget är: ”S+MP+V: NEJ TILL FÖRBUD MOT MÅNGGIFTE”

Vad är då sanningen i denna fråga? I gårdagens frågestund svarade migrationsminister Helene Fritzon tydligt. (För er som vill se hela frågestunden, så finns den här)

Varför vill Moderaterna påskina politiska skillnader som inte finns? Vad är då bakgrunden?

Det hela kan sammanfattas så här (se längre text med länkar nedan)

  1. Riksdagen röstar 2014 igenom ny lagstiftning mot barnäktenskap på proposition från regeringen Reinfeldt. (Alla röstade för utom V, som om jag förstått protokollen rätt ville ha hårdare regler)
  2. Det visar sig att lagen inte räcker och den S-ledda regeringen tillsätter en snabbutredning av frågan våren 2017.
  3. Utredaren lämnar ett betänkande december 2017.
  4. Frågan skickas på remiss december 2017, där svar senast ska inkomma i mars 2018.
  5. M, L, C, KD, SD röstar igenom ett tillkännagivande till regeringen att den ska komma med ett lagförslag om barnäktenskap. S röstade nej, eftersom regeringen redan arbetar med frågan, se ovan.
  6. En lagrådsremiss kommer läggas på riksdagens bord innan sommaren.

Är då detta facebook inlägg rimligt? Som ni kan se i klippen ovan, så försöker Moderaterna i Nacka göra sken av en åsiktsskillnad som inte finns. Jag tycker inte det är seriös. Det är faktiskt ett lågvattenmärke som tyder på desperation.

Enligt ovan (5) så röstade i veckan den samlade högern plus SD igenom ett tillkännagivande om att bland annat att ”Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär:

”att ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag aldrig ska erkännas i
Sverige, om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till
Sverige.”

Den som vill läsa hela betänkandet, så finns det här.

(6) Är då regeringen emot detta? I klippet ovan är Helene Fritzon, Migrations- och biträdande Justitieminister tydlig. För er som inte kan se klippet, så sa hon bland annat:

”Att vara tydlig och åstadkomma skillnad betyder inte bara att man har ett högt tonläge i debatten. Det betyder också att man åstadkommer skillnad genom beslut och lagstiftning. Regeringen har en uttrycklig och tydlig ambition att återkomma till riksdagen med skärpta lagförslag om att det ska vara förbjudet med barnäktenskap i Sverige. Tvivla aldrig på detta”.

(2) Redan förra året beslutade regeringen att snabbutreda frågan, eftersom att den gamla lagstiftningen från den sista Reinfeldts-regeringen inte helt fyllde sin funktion.

(4)Frågan har skickats på remiss, för att få in synpunkter från olika delar av samhället, vilket är en viktig del i lagstiftningsprocessen. Sedan kommer ett förslag till riksdagens bord innan sommaren, efter frågan har varit hos Lagrådet. Så ser den svenska lagstiftningsprocessen ut. Det vet också Nackamoderaterna. Om de inte gör det så framgår regeringens intentioner tydligt i debatten ovan eller i den skriftliga fråga som Robert Hannah ställde i februari, som Helene Fritzon också har svarat på.

Jag är rädd för att denna typ av oseriöst agerande på sikt kan underminera den svenska modellen för att lagstifta. Det skulle vara dåligt för Sverige som land. Jag hoppas vi slipper fler dylika trumpistiska och populistiska inslag i valrörelsen. Att det parti som styr en av Sveriges 20 största kommuner och beskriver sig som ett moderatskyltfönster agerar på detta sätt, bådar inte gått för framtiden.

 

Märkt , , , , ,

Vi går mot ljusare tider!

I februarinumret av Tyresö Nyheter fick jag chansen att skriva en krönika. Jag tog fasta på att mycket faktiskt är positivt i Sverige och att de problem vi har faktiskt kan lösas med politik. Läs den nedan eller titta på hela numret på Tyresö Nyheters hemsida.

Vi går mot ljusare tider!

För varje dag som går i februari blir dagen fem minuter längre, så när vi möter mars från exempelvis Telegrafbergets utsiktspunkt är dagen mer än två timmar längre än i början av februari. Men även i vårt samhälle går vi mot ljusare tider. Under de senaste åren har det offentliga samtalet, mer och mer präglats av ett ensidigt fokus på problem, där utvecklingen endast beskrivs som negativ. Men fler och fler ser positivt på samhällsutvecklingen!

Detta är naturligtvis rimligt. Sverige är ett bra land att leva i. Vi mår bra, vi lever länge och vi är lyckliga. Vi har en av världens starkaste ekonomier.

Jag menar naturligtvis inte att varken Sverige eller Tyresö är perfekt. Det finns många problem som måste lösas. Det pågår gängkrig i Sverige. Den organiserade brottsligheten har växt på svensk arbetsmarknad. Utlandsfödda kvinnor står ofta utanför arbetsmarknaden.

Det som skiljer mig från många av dem som är mest negativa är en tro på att vi själva kan styra utvecklingen. Politik kan göra skillnad. Kampen mot brottsligheten måste vara kompromisslös. Den som begår brott ska straffas. Därför behöver Sverige fler poliser. Det finns inga genvägar. När vi tog över makten 2014 utbildades lika många poliser som går i pension varje år. Nu har vi fördubblat antalet utbildningsplatser för poliser. Nu behövs polisernas villkor förbättras, så fler poliser stannar i yrket och fler vill utbilda sig till polis. Kort sagt, något är fel, men lösningen finns i politik.

När det gäller utlandsfödda kvinnor på arbetsmarknaden är det också politik som kan lösa problemen. 2013 fick Sverige EU-stöd för vår höga ungdomsarbetslöshet. Detta har vi nu vänt och idag är ungdomsarbetslösheten lägre än på 14 år. Precis som vi nu knäckt ungdomsarbetslösheten, så kan politik också hjälpa utlandsfödda in på arbetsmarknaden. Redan idag har vi halverat etableringstiden på arbetsmarknaden för nyanlända från nio till fyra år. Det är inte bara bra för ekonomin. Det är också grunden för en fungerande integration. Kort sagt, politik gör skillnad.

Det som blivit tydligt de senaste veckorna i riksdagen är faktiskt olika partiers syn på Sverige. Jag som socialdemokrat tror på Sverige och den svenska modellen. Vi älskar det som är bra med Sverige, som jämställdhet, jämlikhet och mycket annat. Däremot blundar vi inte för de problem som vi står inför. Samtidigt verkar Ulf Kristersson gå runt i riksdagen och  lova ministerposter till höger och vänster, trots att de röd-gröna är lika stora som Alliansen. Sanningen är att Kristersson är så säker på vinst för att han planerar att luta sig mot SD om det behövs. För oss som tror på Sverige är Kristersson ett otryggt val. Han har faktiskt ett riktigt dåligt track-record. Som Socialborgarråd i Stockholm sålde han våra gemensamma tillgångar till rabattpriser och som Socialförsäkringsminister lät han sjukskrivningarna skena.

I Sverige har vi Socialdemokrater vänt utvecklingen och vi går mot ljusare tider. För oss som vill fortsätta i samma riktning finns bara ett val. Det är Stefan Löfven.

Märkt , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens äldre har lärt oss allt vi kan

I Tyresö Nyheters oktobernummer fick jag chansen att skriva en ny krönika. Läs den nedan eller på http://www.tyresonyheter.nu. Läs gärna och kommentera!

Äldre människor har alltid funnits nära under min uppväxt. Det är också så det ska vara i ett samhälle som håller ihop. Jag tänker på allt ifrån farmor och mormor till de äldre som under någon period fanns närvarande på skolgården på Forellskolan, när jag växte upp. I Tyresö Centrum möter en ofta äldre för att det varit så enkelt att ta sig från Björkbackens äldreboende till Centrum.

Jag tänker att det är så ett fungerande samhälle ska se ut, ett samhälle där det finns många kontakter mellan generationerna. Där äldre får det erkännande de är förtjänta av, för att de under generationer byggt vårt land och för den erfarenhet de besitter.

Kort sagt har dagens pensionärer inte bara byggt upp Sverige, utan de har också uppfostrat oss som lever och verkar i landet idag. Bland Tyresös pensionärer finns helt enkelt de dagisfröknar, lärare och idrottsledare som gjort oss till dem vi är.

Därför är det glädjande att den budget som den röd-gröna regeringen nyss presenterat innehåller satsningar på de äldre. Det är med stolthet som jag lyssnar på vår ytterst kompetenta finansminister Magdalena Andersson, när hon berättar om att vi nu ska ta bort pensionärsskatten för dem som tjänar upp till 17 000 kronor i månaden. Jag tänker också på höjningen av bostadstillägget som innebär mycket för de pensionärer som har det sämst. Det kan handla om nästan 500 kronor mer i plånboken varje månad.

Andra viktiga frågor som berör pensionärer är kvaliteten på hemtjänsten och på våra äldreboenden. Här har en del gjorts, men mycket mer behöver göras. Redan 2016 och 2017 satsade vi två plus två miljarder på äldreomsorgen. Nu stärks äldreomsorgen med lika mycket till.

Inom äldreomsorgen räcker det inte bara med mer pengar. De äldre måste få större inflytande över sin egen vardag. Vårdtagaren måste dagligen kunna bestämma vad som behöver göras. Dessutom måste vi låta proffsen vara proffs, det vill säga mindre detaljstyrning och mer inflytande för personalen över sitt arbete.

Sammanfattningsvis har vi en budget och en röd-grön regering som storsatsar på Sveriges pensionärer. Därför blir kontrasten olidligt tydlig när en rör sig till Tyresö, där det moderatledda styret nu har beslutat att lägga ned kommunens mest populära äldreboende, Björkbacken. Ett äldreboende som möjliggjort för äldre att fortsätta leva värdigt, med en bra restaurang och tillgänglighet till Tyresö Centrum. Socialdemokraterna i Tyresö har velat rusta upp och utveckla Björkbacken. Redan 2012 föreslog de socialdemokratiska kommunfullmäktigeledamöterna Ann Sandin Lindgren och Alfonso Morales att tillgängligheten till och från Björkbacken skulle öka, exempelvis genom att bygga en gångbro till Centrum.

Tyresös äldre har byggt upp vår fina kommun och lärt oss som är ”mitt i livet” allt vi kan. Det minsta vi kan göra är att säkra dem ett värdigt åldrande. Därför är jag stolt över vår regering, men skäms över hur vi just nu behandlar våra äldre i Tyresö.

Märkt , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: