”Nu, era socialdemokratiska paddor”

Med dessa ord fångades två före detta ledande socialdemokrater i Marseilles av Gestapo 1941. Dessa var den före detta finansministern i Tyskland Rudolf Hilferding och Rudolf Breitscheid, som efter Hitlers maktövertagande flydde Tyskland. Detta finns bland annat beskrivet i en mycket läsvärd bok av Björn Elmbrant, som heter Innan mörkret faller.

Den 22:a juni, 1933, det vill säga på dagen för 83 år sedan förbjöds det socialdemokratiska partiet, SPD, i Tyskland. När Tyskland gick till val ett knappt år tidigare, torde det inte varit många som hade kunnat förutse utvecklingen. Så sent som när Hitler utsågs till regeringschef i januari 1933, menade de flesta att ”Hitler är en kansler i handklovar”, d.v.s. de absolut flesta såg det som en omöjlighet att konstitutionen inte skulle följas och demokratin avskaffas, såsom sedan skedde.

Ack vad fel de flesta hade. Hitler förmådde snabbt efter utnämnandet till regeringschef  Weimarrepublikens president, Hindenburg, att utlysa nyval, samt att införa en ”nödförordning till skydd för det tyska folket” som starkt begränsade de demokratiska rättigheterna i landet. Efter att parlamentet i Berlin satts i brand, påbörjades en jakt på kommunister och fackföreningsledare. När Hitler sedan inte fick egen majoritet i nyvalet, lyckas densamma driva igenom Fullmaktslagen (bilden är från Bundesarchiv, just från den 23 mars 1933 då lagen röstas igenom) , dels genom stöd av det katolska Centrumpartiet och dels genom mord och fängslanden, vilket gjorde att enbart 94 kvarvarande socialdemokrater kunde rösta emot. Lagen gav regeringen en fullmakt att i fyra år regera utan beslut i parlamentet, vilket förstås var ett avgörande steg i avskaffandet av demokratin. Detta historiska skeende finns mycket väl beskrivet av Forum för levande historia. (www.levandehistoria.se)

Rede Adolf Hitlers zum Ermächtigungsgesetz

Den sista akten på den snabba övergången från demokrati till diktatur börjades på dagen för 83 år sedan, genom att det socialdemokratiska partiet förbjöds. Den formella orsaken var att partiet är ”subversivt och fientligt mot staten”. Några veckor senare var det nationalsocialistiska partiet det enda tillåtna, då de tre återstående partierna, Centrumpartiet, Tyska folkpartiet och Bayerska folkpartiet, ”upplöser sig själva”. (Elmbrant s.229-243).

Jag tänker att det finns många slutsatser att dra av Tysklands historia. För mig är dock en kanske den allra viktigaste och det är att vi aldrig kan ta demokratin för given. Detta tål att tänkas på när högerpopulistiska krafter växer sig starkare runt om i Europa.

 

 

 

Märkt , , , , ,

Reflektioner om politisk moral

Härom dagen skrev jag en krönika i Tyresö Nyheter om vad som är rimligt som ledamot av Sveriges riksdag. Om du vill kan du nå hela numret här (min krönika hittar du på sidan 6): http://www.tyresonyheter.nu/upload/articlefile/7/653214/2016_4.pdf

Eller läs krönikan nedan:

Tyresös röst i riksdagen

 

De senaste veckornas turbulens i politiken finns det mycket att säga om. Ett av de största problemen är att vi inte talar om politik, utan om politiker. Under de senaste veckorna har riksdagen röstat igenom ett antal viktiga förändringar av lagar, på förslag från den socialdemokratiskt ledda regeringen. Det handlar om bättre verktyg och hårdare straff emot organiserad brottslighet. Det handlar också om skärpta straff för gärningar som avser hantering av stora mängder narkotika, kallat synnerligen grova narkotikabrott. Dessutom har riksdagen, inte en dag förtidigt, kriminaliserat ID-kapningar och förbättrat möjligheten till skuldsanering, vilket förhoppningsvis leder till att fler människor vågar starta nya företag.

 

Tyvärr handlar inte rapporteringen om dessa viktiga reformer, utan om politiker som inte gör vad som förväntas. Kort sagt, politiker som inte håller måttet.

 

Dessa händelser aktualiserar den gamla klassiska frågan: Ska politiker vara som folk är mest eller vara moraliska föredömen? Går det att vara både och? Ja, kanske, tänker jag. Att vara ett föredöme och försöka göra rätt är förstås vad som kan förväntas av en politiker.

 

En av skandalerna de senaste veckorna har bäring på Tyresö. I vår kommun bor den före detta Sverigedemokraten, tillika Jimmy Åkessons svärmor, Margareta Larsson. Hon valdes åter in i riksdagen för Sverigedemokraterna i valet 2014, men har inte har tjänstgjort sedan 2015. Istället har hon befunnit sig i Tyresö och startat någon form av salong. Trotsa detta har hon valt att inte lämna sin riksdagsplats utan får fortfarande lön från riksdagen.

 

Är detta rimligt? Är det att vara ett föredöme, att ta ut fullt riksdagsarvode, trots att hon vägrar att sätta sin fot i riksdagshuset? Svaret är förstås ett rungande nej. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon som så flagrant struntar i förtroendet som det svenska folket har gett denne och jag tror aldrig att detta har skett tidigare i riksdagens historia.

 

Avslutningsvis vill jag säga att alla kan ta ett dåligt beslut ibland. För helt ärligt, om du tycker att du aldrig agerat omoraliskt i ditt liv, då har du nog för låga förväntningar på dig själv. Som sagt, alla kan ta ett felaktigt beslut någon gång, men att liksom Margareta Larsson göra det dagligen i ett helt år, det måste vara ett rekord på dåligt omdöme.

 

 

Märkt , , , , ,

Tillbaka i svenska folkets tjänst

Den 1.a maj återvände jag till riksdagen och livet som riksdagsledamot. Tänkte att jag med det här blogginlägget ”Tillbaka i svenska folkets tjänst” ska berätta om de första dagarna.

Förresten, får en säga så… ”i svenska folkets tjänst”. Det låter väldigt högtravande, men ett är säkert och det är att jag är fortfarande är hedrad av ha blivit vald och tar uppdraget som riksdagsledamot på stort allvar.

Som jag har skrivit i tidigare blogginlägg, Föräldraledighet – är det något att ha?, så är det svårt att sammanfatta tiden hemma. Ett är dock säkert, jag är glad över att ha varit borta, men lika glad över att vara tillbaka.

MT 160501

1:a maj, Fisksätra

Det kändes förstås extra spännande att återgå i tjänst 1:a maj. Dagen började med ett härligt 1:a maj firande i Nacka, där jag höll tal, samt hörde på utmärkta tal av Khashayar Farmanbar, oppositionsråd, Gunnel Nyman Gräff, S-kvinnor, samt Andreas Andersson från SSU-Nacka. Till råga på allt spelade Dan Hylanders trio, mycket bra. Jag måste erkänna att jag inte kan hela deras repertoar, men jag såg att min mor var lite ”starstruck”.

Första dagen i riksdagshuset handlade ganska mycket om det praktiska, men jag gjorde ett litet filmklipp, som jag gärna delar.

Som jag nämner i klippet la jag en motion om Arktis 2015, som nu behöver uppdateras och läggas igen. Även om priset på olja tillfälligt verkar ha förbättrat läget, känns frågan lika aktuell som någonsin. Det finns som sagt något ironiskt i att bryta olja, just där isen smälter på grund av den globala uppvärmningen.

Dessutom hann jag med ett besök på Helsa vårdcentral i Sundbyberg ihop med kloke Jens Sjöström, som är oppositionslandstingsråd i Stockholms Läns Landsting.

160503

Besökpå  Helsans Vårdcentral,  Sundbyberg

En av veckans höjdpunkter var att lyssna på Global Utmanings seminarium, på temat Framtidsspaning om klimatpolitiken mot 2045. Två slutsatser jag med mig: 1. Det är inte för sent. 2. Vi måste agera nu.

20160504 Global Utmaning

Per-Anders Enkvist, Max Åhman, Anders Wijkman & Robert Paulsson

Med tanke på vikten av dessa känns det väldigt spännande att se vad Miljömålsberedning kommer fram till!

 

 

 

Märkt , , , , , , ,

Spännande och svåra dagar i Brasilien

Igår avslutades den andra och sista dagen av Progressive Alliance konferens i Sao Paulo, Brasilien. Konferensens, som var planerad sedan länge, handlade huvudsakligen om ”Demokrati & Social Rättvisa”. Bland annat hade jag nöjet att delta i en panel om jämställdhet. Dock präglas konferensen förstås också av den svåra politiska situationen i landet.

160425 PA

Riksdagsledamot Mathias Tegnér (s) & Andrine Winther (s), Internationell Sekreterare

En av höjdpunkterna dag 1, var panelen om jämställdhet tog sin utgångspunkt i det mycket välskrivna handlingsplanen om jämställdhet, Gender: Not just Words but Deeds, som antogs i Rotterdam förra året.

Marja Bijl, vice partiledare för det holländska arbetarpartiet, som i mångt och mycket ligger bakom arbetet med dokumentet, talade om behovet av att alltid lyfta fram frågorna om jämställdhet och inte låta dem hämna i skuggan av andra frågor.

160424 PA Sao Paulo

Paneldebatt med Bahia Amra, PNI Palestine, Denise Motta Dau, PT Brasilien,Marja Bijl, PvdA Holland, Mathias Tegnér, SAP Sverige, Laura Slimani YES.

Vidare handlade diskussionen om alla kvinnors rätt till abort. Även om det finns anledningar att uppdatera den svenska abortlagen och stärka kvinnors rättigheter även i Sverige, så framgick med all önskvärd tydlighet att situationen är mer besvärande, både i Brasilien och Palestina.

Vidare konstaterade Bahia Amra från Palestinian National Initiative att de tre dagar som män numera har som pappaledighet i Palestina är något mindre än de sex månaderna, som jag tagit ut. Men att små framsteg också är framsteg.

Den andra dagen präglades av ett antal linjetal, bland annat från Ítaliens före detta premiärminister Massimo D’Alema och det brasilianska arbetarepartiets president, Rui Goethe de Costa Falcäo och Brasiliens före detta president Lula da Silva.

Situationen i Brasilien är spänd och det präglade naturligtvis konferensen som helhet. För ungefär en vecka sedan röstade underhuset för att tillfälligt avsätta president Dilma Rousseff  och representanterna från PT uppfattar detta som ett kuppförsök mot den folkvalde presidenten. Om senaten som förväntat röstar som underhuset kommer Dilma Rousseff avsättas i 180 dagar.

De ovärdiga scener som utspelade sig under omröstningen i underhuset gjöt knappast olja på vågorna, snarare tvärt om. SR:s korrespondent Lotten Collin har väl redogjort för dessa händelser, bland annat i sin krönika: Vacker, dammig och kvar i hemmet.

I korta ordalag kan en säga att varje ledamot som röstade i underhuset, också fick tio sekunder för att motivera sin röst. Den ultrakonservativa ledamoten Jair Bolsonaro valde att tillägna sin röst för att avsätta Dilma Rousseff till Carlos Brilhante Ustra, som är känd för att ha utfört tortyr på meningsmotståndare under den brasilianska diktaturen. Till saken hör att det är välkänt att Dilma Rousseff var en av dem som torterades.

För er som inte lyckas lyssna på Lotten Collin krönika, rapporterade hon bland annat följande:

Den konservative kongressledamoten Jair Bolsonaro tillägnade sin röst åt Överste Carlos Brilhante Ustra, som torterade brasilianska vänsteraktivister under militärdiktaturen, däribland Dilma Rousseff som torterades i underlivet. ”Jag röstar ja till överste Ustras minne. Han som fick Dilma Rousseff att darra av rädsla”, sa Jair Bolsonaro, när det var hans tur att rösta. Bolsonaro är en av Brasiliens mest populära politiker. Och ja, även han höll en skylt där det stod ”Hej då, gullet”.

Situationen har också rapporterats i The Guardian, där följande skrevs dagen efter omröstningen:

On a dark night, arguably the lowest point was when Jair Bolsonaro, the far-right deputy from Rio de Janeiro, dedicated his yes vote to Carlos Brilhante Ustra, the colonel who headed the Doi-Codi torture unit during the dictatorship era. Rousseff, a former guerrilla, was among those tortured. Bolsonaro’s move prompted left-wing deputy Jean Wyllys to spit towards him.

Det är knappast möjligt att varken sammanfatta krisen eller få en överblick av korruptionsanklagelserna. Enligt Transparency International hamnar Brasilien på en föga smickrande 76 plats i organisationens ranking över korruption i världen. Att landet behöver rensa upp bland korrupta politiker är således en självklarhet. Ett första steg skulle vara att ta bort den immunitet som politiker i kongressen har. Det som gör riksrättsprocessen problematisk är att många av dem som nu försöker avsätta Dilma Rousseff själva varit eller är anklagade för korruption eller dömts för detsamma.

Brasilien är en ung demokrati, men förhoppningsvis kan en lita på att landets domstolar följer rättsstatens principer. Möjligheten att åtala och avsätta en president via riksrätt ryms inom den brasilianska konstitutionen. Dilma Rousseff har underfinansierat statens budget igenom att ta externa lån. Detta är inte förenligt med landets lagar, även om det är en allmänt accepterad praxis i landet. Dilma Rousseff har dock i spåren av finanskrisen utnyttjat denna praktik i större utsträckning än någon tidigare, bland annat i valrörelsen 2014.

160425 Lula da Silva

Luiz Inácio Lula da Silva

Under konferensen andra dag talade Lula da Silva om att riksrättsprocessen handlar om ett maktövertagande från konservativa grupper och att den inte ryms inom konstitutionen. Samme Lula som enligt opinionsundersökningar är den mest populäre presidentkandidaten till 2018.

Under de närmsta månaderna lär världen bli varse åt vilket håll Brasilien är på väg. Även om landet är en ung demokrati, så kan en bara hoppas att utvecklingen blir fredlig och demokratisk, men med tanke på hur känslorna svallar just nu är det inte självklart att så blir fallet.

 

 

 

Märkt , , , , , , ,

En dansk reformist

Sommaren 2014 var jag som så många somrar på södra Jylland, i Danmark. Under en tur till fantastiska Ribe, hittade jag en byst av Jacob A Riis. Denne dansk visade sig vara en synnerligen spännande man. Jag måste erkänna att jag inte hört talas om denna amerikaresenär, innan jag skrev en kort text om honom på min blogg.

eed35-20140721_175142

Jacob A Riis växte upp i Ribe i Danmark med 15 syskon varav enbart två eller tre överlevde (enligt Wikipedia). Som 21-åring utvandrade han till USA, år 1870.

Riis överlevde de första åren i New York som diversearbetare innan han fick jobb som journalist och fotograf på New Yotk Tribune. Med kameran som vapen fotograferade dansken den amerikanska slummen och blev småningom en viktig spelare i kampen för sociala reformer.

 

Jacob A Riis utgav 1890 ”How the Other Half Lives” och ”Battle with the Slum”, vilka var viktiga fotojournalistiska verk. Bilden nedan har i modern tid inspirerat till film, såsom Martin Scorseses ”Gangs of New York”

Jag kan alldeles för lite om denne man för att försöka sammanfatta hans liv eller dylikt, men en sak förefaller Jacob A Riis liv visa på. Vetskapen om social misär gör den svårare att ignorera för oss som har resurser. Jag undrar om det inte är därför EU-migranters närvaro på gator och torg är så provocerande för många människor?

Foto: Jacob A Riis (1890)

Märkt , , , , , , , ,

Olof Palmes ljus brinner vidare

Olof Palme

Som barn på 80-talet, innan videospelaren fått spridning och innan det fanns en uppsjö av olika TV-kanaler fick en nöja sig med att se på tecknat två gånger i veckan, dels på måndagar då det var ett litet Tom & Jerry-inslag i Lilla Sportspegeln och på lördagar. Därför hade jag, sex år gammal, gått upp för att titta på Gomorron Sverige, den 1:a mars 1986.

När jag tänker efter, är jag inte riktigt säker på att jag förstod innebörden av meddelandet från TV:n som sa att Olof Palme var mördad, men jag har ett knivskarpt minne av att jag springer ned till den nedre våningen i radhuset och väcker mina föräldrar, berättar vad de sagt på tv:n, varpå min mor argt säger åt mig att ”sådant skämtar man inte om”. Jag tror att det som hände var otänkbart både för min mor och många andra. Eller för att använda Henrik Berggrens ord, från hans mycket läsvärda biografi (Berggren 2010, 7) : ”Det var obegripligt. Allt hade varit normalt i Sverige föregående kväll.”

IMG_1261

Ovan nämnda biografi beskriver Palmes liv på ett levande sätt. Samtidigt är det svårt att göra Palmes politiska gärning rättvisa, eftersom han var så mångfasetterad och befann sig i den politiska hetluften i så många år.

Olof Palmes gärning blir ibland en stor citatsamling att ösa ur, men det är viktigt att komma ihåg att hans eftermäle måste vara så oändligt mycket större.

Dagar som den 28:e februari blir förstås dagar att minnas Olof Palme. Att minnas är viktigt, då det ofta finns lärdomar att lära av svunna tider. Jag menar inte att historien med nödvändighet upprepar sig. Ibland, ibland inte skulle jag säga, då jag tror att vi alla faktiskt kan påverka utvecklingen och påverka vår egen väg. I den situation som vi befinner oss i idag skulle jag vilja minnas två saker av Palme och tidsandan. Det ena är Palmes framtidsoptimism. Tron på att politiken kan påverka samhällets utveckling. Det andra är de samhällspolitiska ramarna ”inom vilka Olof Palme skulle göra en framgångsrik karriär”, som Henrik Berggren uttrycker det, vilket är lärdomen från mellankrigstiden att vi i goda tider både måste skydda samhället från ekonomiska kriser genom införa kloka regleringar, skapa ett utbildningssystem som fostrar demokratiska individer och att bygga en aktiv välfärdsstat som säkrar medborgarnas trygghet.

Dessa lärdomar känns extra aktuella i dagar som dessa där extrema högerpartier växer över i princip hela den europeiska kontinenten, delvis i efterdyningarna av finanskrisen. I en värld av snabb förändring måste politiken tillse att alla hänger med i utvecklingen och kan känna igen sig i sin omvärld och samtidigt att våra ekonomiska framsteg kommer alla till del.

 

Märkt ,

Krönika i Tyresö Nyheter

I februarinumret av Tyresö Nyheter fick jag återigen chansen att reflektera lite över min egen föräldraledighet. Som jag skriver är föräldraledigheten kronjuvelen i svensk välfärd!

IMG_1260

Jag bifogade krönikan nedan och för den som vill kika i hela tidningen finns en länk på sidans botten.

Tyresös röst i riksdagen

Efter att varit utanför riksdagen i tre månader i och med att jag är föräldraledig kan jag konstatera två saker: Den ena är att jag ser fram emot att komma tillbaka till riksdagen. Det andra är att vi har en fantastisk föräldraförsäkring som ger mig och alla andra föräldrar en rejäl och verklig möjlighet att spendera tid med sina barn. Föräldraförsäkringen är på många sätt en av kronjuvelerna i den svenska välfärden.

Huvudpoängen med föräldraförsäkringen är att alla föräldrar och barn, oavsett familjens ekonomiska situation, får en möjlighet att spendera tid med varandra och bygga en relation. En annan viktig del av föräldraförsäkringen är att den, ihop med en välfungerande förskola, ger kvinnor och män en möjlighet att både förvärvsarbeta och bilda familj. Det här syns också tydligt i statistiken. Förvärvsfrekvensen bland svenska kvinnor är bland de högsta i Europa, enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat. Även när en tittar på antal födda barn per kvinna ligger Sverige i topp. Att så är fallet är förstås ingen slump, utan en konsekvens av att det i Sverige är praktiskt möjligt att arbeta för kvinnor med barn. Två av förutsättningarna till detta är enligt mig förskolan och föräldraförsäkringen, där föräldraförsäkringen är en statlig angelägenhet medan kommunerna är ansvariga för förskolan.

I dagens Tyresö kan inte kommunen leverera förskoleplatser till dem som behöver. Det kan förstås hända vilken kommun som helst att planeringen av olika skäl blir fel. Det som känns tråkigt i fallet Tyresö är att kommunen verkar gjort en sport av att ligga på gränsen till att inte kunna tillhandahålla förskoleplats. Hur skulle det annars komma sig att en kommun som Tyresö i en så expansiv region som Stockholm inte byggt ut förskolan under så många år? Nu i februari är det 16 familjer som drabbas när kommunen inte lever upp till barnomsorgsgarantin.

Nu halvvägs in i min föräldraledighet börjar jag längta tillbaka till riksdagen. Inte bara för att det är en spännande plats att vara på, utan framförallt för att den socialdemokratiska regeringen nu steg för steg levererar på de frågor vi gick till val på, till exempel satsningar på skolan och lärarlöner, men också borttagandet av den bortre parentesen i sjukförsäkringen och införande av gratis inträde på de statliga muséerna. Men det finns mycket mer att göra.Till exempel måste arbetslösheten minska snabbare än vad den redan gör och fler bostäder måste till, och det snabbt.

Jag hoppas bara att det finns en förskoleplats till Jonathan i maj, så jag kan återvända till riksdagen. Annars vet jag inte hur vi ska lösa det?

Krönika i Tyresö Nyheter (sid 6)

Märkt , , , , , ,

Karin Söder – En stor kvinna har gått ur tiden

Precis innan jul gick en stor människa och politiker ur tiden. Jag tänker naturligtvis på Sveriges första kvinnliga partiledare och Sveriges första kvinnliga utrikesminister Karin Söder. För mig som är född 1979 var hon verksam lite innan min tid, vilket gör att jag mest läst om hennes gärning i efterhand. För dem, som liksom mig inte har total koll på henne kan jag rekommendera minnesorden på Centerpartiets hemsida eller Wikipedia.

Oavsett politisk ståndpunkt, tycker jag, att det är svår att inte imponeras av Karin Söder. För det första var hon en pionjär och frågan är om hon inte har banat vägen för flera kvinnliga partiledare inom Centern och svenska kvinnliga utrikesministrar. Dock är det att förminska hennes gärning till att bara begränsa beskrivningen till att hon var först. Enligt Rädda Barnen var Söder ”en av de som betytt allra mest för barns rättigheter i Sverige och i världen.” Vidare var Karin Söder med och införde flerbarnstillägget i barnbidraget och införde högkostnadsskyddet för sjukvård. (för den som vill läsa mer kan jag också rekommendera Lena Melins korta minnestext i Aftonbladet).

Det som slår mig när jag läser om denna folkrörelsemänniska från Värmland är att jag undrar om hon någonsin hade gått med i Centerpartiet av idag? Jag har förstås aldrig hört Karin Söder uttala någon kritik över Centerns förändring under Annie Lööf, men det är förstås inte detsamma, då det måste anses som kutym att en gammal partiledare inte kommenterar det egna partiets politiska kurs av idag. Hur hade Karin Söder ställt sig till Centers tydliga lönesänkarlinje?

Det här med eftermäle är för övrigt någonting som jag tycker är spännande, men lite märkligt i dagens medielandskap. Trots alla Karin Söders bedrifter har införandet av lördagsstängt på systemet lyfts fram som den reform som hon mest kommer minnas för. Dels tror jag att dessa journalister har fel och dels undrar jag om de inte är klickhetsen som gör att de drar dessa lite märkliga slutsatser. I dessa sammanhang har reformen nämnts i en kontext där det underförstått ska förstås som total dårskap att stänga Systembolaget på lördagar. Hela denna diskussion irriterar mig något, då det känns som lösnummers journalistik snarare än en genuin vilja att beskriva en stor politiker som nu gått ur tiden.

Just när det gäller lördagsstängt på Systembolaget måste jag säga att jag inte är helt enig i att det är en så snurrig idé. Förvisso är jag i grunden ganska liberal och tycker att vi alltid bör ha en levande diskussion kring en institution som Systembolaget. Samtidigt tyder mycket på att alkoholkonsumtionen i Sverige är lägre på grund av Systembolaget, samt att det finns en direkt koppling mellan alkoholkonsumtion och flera folksjukdomar, samt mellan alkoholkonsumtion och våldsbrott. Om så är fallet kan det finnas skäl att ha kvar Systembolaget. För oss som tycker om vin och sprit är utbudet helt fantastiskt, så i min värld är Systembolaget en dröm. Frågan är då frågan om lördagsöppet är en sådan dålig idé. Om det nu är som vissa anhörigorganisationer anger, att lördagsstängt var det som gjorde att det fanns en dag i veckan som var lugn för anhöriga till alkoholister, så tycker jag att det är ett litet offer för mig att planera mina inköp till andra dagar. Det stora problemet är att stödet i befolkningen är litet för lördagsstängt på Systembolaget och då tycker inte jag att det går att försvara ett återinförande av lördagsstängt, men att lördagsstängt skulle vara en uppenbart löjlig idé, som det har låtit från vissa i samband med Karin Söders bortgång, det har jag svårt att acceptera.

Summan av kardemumman är att Karin Söder var en synnerligen imponerande kvinna, som har varit med om att genomföra flera viktiga reformer för Sverige. Hon bör således högaktas inte trots att hon också genomförde lördagsstängningen av Systembolaget, utan kanske till och med tack vare.

Märkt , , , , ,

Ett minnesmärke över våra egna fel och brister

I decembernumret av den lokala tidningen Tyresö Nyheter har jag skrivit en krönika, som jag nedan publicerar på denna blogg. Min huvudpoäng i krönikan är att Sverige liksom andra länder bör och skall erkänna våra misstag genom åren, då det gör oss mer trovärdiga när vi vill att andra länder gör detsamma. Läs, begrunda och kommentera:

IMG_1146

För inte allt för länge sedan vandrade jag förbi Tyresö Slott och kom att tänka på minnesmärket vid slottet som nämner alla ägare sedan det uppfördes. Det här med minnesmärken är ju allt lite speciellt och innefattar allt ifrån gigantiska statyer över gamla kungar till monument över okända fallna soldater. Den gemensamma nämnaren är förstås ett förhärligande av den eller de som låtit uppföra minnesmärket.

Det slumpade sig också så att jag samma vecka lyssnade på en podd om minnesmärken. Innehållet i podden var väldigt mångfacetterat och därmed också svårt att sammanfatta, men en del handlade om minnesmärken som ännu inte är uppförda. Oväntat nog var det någon som föreslog att Sverige borde uppföra ett monument över dem som dödats av svenska vapen, det vill säga ett monument över bristerna i svensk vapenexport. Förslaget är kanske lite krasst och jag kan inte säga att jag direkt tycker att förslaget är bra, men ska Sverige vara en tydlig röst i världen för demokrati och mänskliga rättigheter, vilket jag tycker Sverige ska vara, borde vi kanske också erkänna våra historiska felsteg och tillkortakommanden. Det är långt ifrån alla svenskar som känner till att Sverige är ett av de länder med störst vapenexport i världen per person räknat i kronor.

En del tyder på att det till exempel skulle vara enklare att kräva av Turkiet att erkänna folkmordet i det sönderfallande Osmanska riket år 1915, där omkring en miljon armenier och hundratusentals assyrier, syrianer, kaldéer och greker mördades, om Sverige också erkänner bristerna i svensk exportpolitik eller för den delen erkänna hur Sverige har behandlat romer genom historien.

Ett sätt att erkänna sina brister skulle kunna vara att uppföra ett minnesmärke över dem. Det är förstås inte vad traditionen bjuder, men skulle inte ett minnesmärke över de egna bristerna både vara insiktsfullt och modernt?

Med tanke på hur starka Tyresö Ulands- och fredsförening (TUFF) har varit genom åren skulle det till och med kunna vara lämpligt att uppföra ett minnesmärke i Tyresö över dem som ”dödats av svenska vapen” i just Tyresö som heder åt TUFFs fredsarbete genom åren, men också för att minnas effekterna av svensk vapenexport genom åren.

Avslutningsvis när vi ändå är inne på fred vill jag ta chansen att önska alla tyresöbor och läsare av Tyresö Nyheter en riktigt God Jul och Gott Nytt År.

Märkt , ,

Föräldraledighet – är det något att ha?

Nu har snart två månader av mina sex månaders föräldraledighet gått. Helt ärligt tycker jag att tiden hittills är ganska svår att sammanfatta. Dagarna innehåller mycket och lite på samma gång. Det är kanske det som ibland kallas för bubblan.

Storken

En sak stämmer dock med vad alla har sagt innan. ”Det är svårt att hinna med vad en har planerat”. Det känns som dagarna bara försvinner. I ärlighetens namn finns det fler bovar i det dramat. Jag spenderar till exempel tid på att laga egen katrinplommonpuré och egen barnmat. Härom dagen hörde jag mig själv säga: ”det är ju så himla mycket tillsatser i barnmat nu för tiden”. Ambitionsnivån för många föräldrar torde ibland vara ett problem. Det finns faktiskt en trade-off mellan hur mycket tid jag spenderar på katrinplommonpurélagande och hur mycket tid jag spenderar med Jonathan.

Hur som haver, kompenserar jag bristen på tid genom att inte raka mig. 1:a maj när jag ska vara tillbaka i riksdagen kommer jag se ut som en tomte.

MTskägg

Det här med tid är som sagt väldigt speciellt. Jag har vid två tillfällen, när jag varit sen till möten, som Jonathan varit med på, skyllt den sena ankomsten på min stackars son, även om det i ärlighetens namn varit min egen planering som varit dålig. Uppenbarligen tar föräldraledigheten inte bara fram ens goda sidor…

En annan aktivitet som föräldraledigheten ska fyllas med är besök på den öppna förskolan. Den öppna förskolan i Tyresö är en fantastisk verksamhet, som är till stor gagn för både föräldrar och barn. Med pedagoger som Anita och Ann-Brith är det otroligt skönt att ha möjligheten att komma dit.

Öppna förskolan

Oaktat att huvudnumret i föräldraförsäkringen är att alla föräldrar och barn, oavsett familjens ekonomiska situation, får en möjlighet att spendera tid med varandra och bygga en relation, så är en annan viktig del av föräldraförsäkringen att den, ihop med en välfungerande förskola, ger kvinnor som män en möjlighet att både förvärvsarbeta och bilda familj. Det här syns också tydligt i statistiken. Förvärvsfrekvensen bland svenska kvinnor är bland de högsta i Europa (Eurostat). Även gällande antal fött barn per kvinna ligger Sverige i topp. Att så är fallet är förstås ingen slump, utan en konsekvens av olika faktorer som samverkar. Två av faktorerna torde dock enligt mig vara förskolan och föräldraförsäkringen.

Här tror jag att en av nycklarna finns kring varför Sverige klarar sig så bra i en globaliserad värld. Helt enkelt för att både män och kvinnor förväntas delta i arbetslivet fullt ut. Det är något som jag älskar med Sverige!

Således är en slutsats iallafall att det är fantastiskt att ha möjligheten att vara föräldraledig, men en behöver inte tycka att varje sekund är fantastisk.

Märkt , , , , ,