I december hade jag besök i riksdagen av Sofia Myhrman som studerar journalistik. Nu publicerar jag hennes reportage här på min blogg.
Riksdagsledamot och pappa till två år gamla Jonathan.
Ute har Stockholmsnatten just passerat över i tidig morgon och mörkret håller sakta på att ljusna. Klockan är 7.45 på Sveavägen 68. Receptionisten instruerar hur man öppnar dörren. Säkerheten är maximal. Först en dörr och sedan en dörr till. En knapp för att öppna första dörren, en annan knapp för nästa dörr och sedan ytterligare en knapp för att öppna dörren till hissen.
Mathias Tegnér, Socialdemokratisk riksdagsledamot från Tyresö har bjudit in representanter för olika organisationer till ett samtal om äldrefrågor.
Bzzzt dörren öppnas och Mathias sträcker ut en välkomnande hand.
– Va roligt att du ville komma!
Samtalet rör sig mellan själ och kropp, mellan rätten och möjligheten till närhet och ömhet, i en alltmer rationaliserad värld, till hälsotrender och kopplingar till fysisk hälsa. På projektorskärmen kommer statistiska kurvor på delaktighet i idrottsrörelsen upp utifrån ålder.
Mathias gör några små anteckningar i marginalen på sitt papper, men satsar på att memorera det mesta utantill. En strategi han tränat upp sedan jobbet som ekonomichef på H&M Sverige.
– Jag har alltid haft många bollar i luften. Det är en medveten strategi. Jag försöker att reflektera över vad jag tycker i olika frågor när det finns en lucka. En kvart, en halvtimme…
Tempot är högt, det gäller att hålla koll på tiden.
Mathias Tegnér
Eu-nämnden börjar kl 14, och innan dess ska Mathias hinna med gruppmöte med de andra Socialdemokraterna i nämnden. Han hinner precis in genom dörren innan mötet är slut.
– Det är så typiskt. När jag kommer går alla ut, säger han skämtsamt innan det är dags att gå vidare igen.
Statsministern kommer på nämnden, vilket betyder att det är offentligt och TV-sänt. Starka lampor lyser upp i ett av de innersta rummen. Borden är ställda i fyrkant och på sidorna pryds rummet av tjocka pelare. Rosenbads egen fotograf är med och tar bilder till regeringen.se. Kameran smattrar medan Stefan Löfven pratar.
Stefan Löfven under EU-nämndens möte
Socialdemokraternas gruppledare gör sitt anförande, de andra partierna säger sitt och mötet avslutas i samförstånd i att det fanns avvikande åsikter, men att Statsministern har mandat att fortsätta sin EU-politik.
Lawen Redar och Mathias Tegnér byter några ord efter EU-nämndens möte
Hiss upp i en ände av huset, hiss ner i en annan. Ett möte med en partikollega i hissen. Snabba ord växlas innan dörrarna går upp och spelplanen ändras.
– Jag lyckades bli utkvitterad på Lucia i år, säger en partikollega. Min fyraåring undrade varför jag aaaaaaaldddrrriiiig kommer på Luciatåget. Det är ju bara så svårt när Lucia alltid infaller på voteringsdagarna.
– Haha jag vet ju hur hård du kan vara mot kvittningsmannen när det väl gäller, svarar Mathias.
– Nä så hård är jag inte…
– Haha jo det är du…
De går vidare genom kulvertarna upp för trappor, ner för trappor genom vindlande långa korridorer som svänger många gånger, upp och ner i nya hissar.
Lunch i farten, middag på språng. En lussebulle och julmust i skarven mellan två möten.
Riksdagen är demokratins hjärta. Kulvertarna pulserar av liv när ledamöterna går fram och tillbaka mellan olika rum för att ta viktiga beslut om Sveriges framtid. 349 människor som i perfekt justerat kuggsystem driver Sverige framåt.
– Nu måste jag tillbaka till mitt arbetsrum en sväng innan näste möte. Jag måste lämna lite papper som är hemligstämplade.
Arbetsrummet är ett litet rum i den runda byggnaden precis snett mitt emot hissen. Det ryms precis ett litet skrivbord i vinkel mot det lilla fönstret, höga pappersbuntar, en liten bokhylla med de viktigaste pappren och böckerna.
På väggen hänger en tavla med ett motiv i svart och rött med silvrig ram som perfekt matchar Mathias röda skjorta, svarta kavaj och stålbågade glasögon. Längst in i hörnet står en TV. Den direktsänder budgetdebatten. Just nu är det miljö och jordbruks utskottet som debatterar sin del av budgeten. Mathias väntar på att Socialförsäkringsutskottets tur ska komma, men det verkar dra ut på tiden.
Han passar på att öva på sitt tal om Utgiftsområde tio i statsbudgeten, som handlar om bland annat sjukförsäkringen.
– …Därför är det naturligt att rösta bifall till propositionen.
Längst ner i bokhyllan står en ultraljudsbild på sonen Jonathan som nu är två år.
– Jag försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Jag lämnar och hämtar honom på förskolan två dagar i veckan. All min lediga tid går åt till att vara med honom. Riksdagsarbetet kräver mycket tid. Långa dagar blir sena kvällar när han är ute i någon förortskommun och pratar om arbetet som pågår i Riksdagen.
– Förankring är jätteviktigt! Jag kan ju knappast flyga under radarn. Jag måste ju åka ut och prata med de jag representerar. Jag ser mitt politiska uppdrag som en ynnest. Jag vet ju inte hur lång tid jag blir kvar så jag vill göra så mycket som möjligt när jag har min plats kvar.
Nu är klockan snart voteringsdags, signalen ljuder genom hela det gamla husets alla vrår.
Hissarna fylls av människor igen och tempot i kulvertarna ökar. Snart sitter alla 349 ledamöterna och alla fyra talmännen på plats.
Riksdagens plenisal under votering.
Ute är himlen djupblå och över vattnet syns både både Stadshuset och Rosenbad. Det är en mäktig plats.
Talmannen börjar med att informera om vilket förslag som ledamöterna ska rösta om. Genast sträcker gruppledarna upp tummarna i luften. Upp betyder bifall, ner betyder avslag och sidoläge betyder avstå.
Det går snabbt och snart är alla förslag röstade om. Mathias går tillbaka till sitt rum och sjunker lite trött ner på sin stol. Han slår på tv:n och kollar debatten ännu en gång. Det är fortfarande inte
Socialföräkringsutskottets tur.
Nu är det snart dags för möte med partiordförandena i de olika kommunerna runt Stockholm på Sveavägen 68. Frågan är hur han ska göra med budgetdebatten. Han bestämmer sig för att gå bort till mötet och sen avsluta tidigare för att kunna återvända till Riksdagen och budgetdebatten.
Det blir en lång kväll innan han kan lämna för att åka hem till familjen.
– Det är ändå viktigt att budgeten blir ordentligt debatterad så att allmänheten kan ha insyn i besluten. Det är ju demokratins kärna avslutar han.
Mathias Tegnér 